Bilder också!

Här är lite fina bilder som Lisa tog igår när vi var ute och tränade!

Fina Engla och Leia efter träningsstunden...

Leia visar hur man gör ett fint avlämnande...

Och hur man snabbt tar sig tillbaka till matte med dummisen...

Vi provar att gå lite fot...

Och så här sittar man i lydnadsfot!

Uppesittarkväll...

blir det ikväll igen... Vi fick ju varsin Bingolott av svärföräldrarna till förra uppesittarkvällen, dagen före julafton. Då hade jag en sån sagolik tur att jag vann en lott till kvällens miljonbingo! Alltså har vi nu bjudit in mina föräldrar på uppesittarkväll med bingolotto även ikväll... Först ska vi dock få lite mat hos dom.

Jag glömde ju skriva i mitt förra inlägg att Leia har blivit en stor tjej och börjat löpa! Hennes syster började dagen innan, så de följs verkligen åt. Hon har varit extremt lugn och trött sedan hon började löpa, hon ligger mest och sover inne. Ute är hon dock pigg och glad och ärligt talat har det varit rätt skönt att hon varit så lugn nu när det varit jul och julbestyr och jag inte hunnit med att träna som vanligt med henne.

Igår var jag och Lisa och tränade lite hund för första gången på väldigt länge. Leia och Engla har så roligt ihop, de är nog ganska lika i sättet. Bosse var också med på promenaden som vi började med, han passade på att visa Engla att han absolut inte ville vara med att leka. Även Leia fick sig ett litet tjuvnyp när hon dunkade in i Bosse, jag tror inte han hann förstå att det faktiskt var lillasyster. Men det gör absolut ingenting, jag exploderar själv när de ränner in i mig när de leker, även om det inte är hårt. Jag vill INTE bli fälld av två hundar som kommer i full kareta rakt mot mig. Så därför brukar jag överreagera ganska ordentligt om de knuffas, mest för att markera att det inte är OK!

Jag tränade lite posistion och lite fotgående och läggande. Sen tränade jag mycket passitivitet när hon fick sitta lös och titta på när Engla tränade. Det gick väldigt bra, hon var alldeles lugn och tyst och verkade inte tycka det var alltför konstigt. Men när jag sen började gå ner på knä och ta kort på Lisa och Engla när de tränade blev det alltför svårt... Då vet jag i alla fall det...

Jag är numera bilägare! Vi lånade ju svärmors lilla Skoda för ett tag sen och nu när de var nere bestämde vi för oss att köpa den av dem. Det är otroligt skönt att ha två bilar, framförallt nu på vintern. Och när jag jobbar kvällar och nätter och vi hämtar och lämnar om vartannat på dagis, så underlättar det oerhört med två bilar. Man känner sig lite lat, men jag får väl träna på annat sätt... Sen är jag ju alltid beroende av bil när jag ska ut och träna hund och då är det tråkigt för Björn och Axel att inte kunna ta sig nånstans heller. Igår var vi och köpte hundgaller och bilbarnstol så nu är den anpassad till hund-och barnbil också!

Vi upptäckte också att Leia har gnagat av sladdarna till lamporna där bak, så det har Björn försökt laga idag utan framgång. "Världens dyraste labrador" döpte Björn raskt om Leia till...

Nu ska jag pallra mig ut med hundarna innan middag och uppesittarkväll... Ha det gött allesammans!!

Juldagen 2010...

har förflutit vansinnigt lugnt och stillsamt... Efter en lång slapparmorgon och avvinkning av farmor och farfar som skulle hem till Uppsala igen begav jag mig ut på en promenad med hundarna. Jag hade tänkt mig en långpromenad men hamnade snart i en avgrundsmarch eftersom det inte gick att gå någonstans pga av all drivbildning... Ni som känner mig är bekanta med min avsky att gå tillbaka samma väg, vilket innebar att jag gav mig den på att det skulle gå att gå RUNT på promenaden... 2 timmar och ett antal kalorier senare var vi hemma igen. Sen har hundarna sovit gott och vi har tittat på film mest hela dagen...

Julafton igår var fantastiskt mysig! All den stress och press och jäkt och stök som man har känt innan är helt bortglömt när man ser Axels glädje och hur spännande han tycker att det är. Och hans lyckliga skrik när tomten kom uppe i backen "Det ÄR på riktigt mamma!!" slår liksom allt! Det enda som var lite synd är att Björn var ute med Bosse precis när tomten kom, det är så himla typiskt!!

Axel i spänd förväntan och sedan det efterlängtade mötet!!

Leia var den enda som inte fick paket från tomten eftersom vi plötsligt på förmiddagen hörde hur det knaprade under bordet... Då hade hon hämtat sitt i förväg och även raskt avverkat det... Det var ett ben och en Kong Exreme, det ska bli så spännande att se om den håller. Än så länge har den faktiskt gjort det och den är extremt populär!! Och hon har ju även fått en fin lila fäll att ha i sin stora Biabädd, så det var nog inte så synd om henne...

För övrigt har vi även kompostgaller runt granen numera, vi behöver väl inte närmare gå in på varför...

Imorgon räknar jag med att få en ungefär lika lugn dag som idag, ska väl försöka att plugga litegrann har jag tänkt.. Axel är ju hemma hela veckan så det är nog bra att passa på när Björn är hemma imorgon...

Bilder från julafton och vintern i övrigt kommer snart....

Fjärrkontrollen är hittad!!

Både Leia och Axel som vi också försökte beskylla var oskyldiga! Fjärrkontrollen låg nere vid fotändan vid vår säng så det var nog vi själva som haft bort den...

I fredags tränade jag med Lisa och hennes jaktgolden Engla. Vi körde lite apportering men det gick sisådär... Dels tror jag Leia blev störd av Lisa som kastade, hon är ju inte van vid det, jag kör ju i princip alltid själv eller så är det möjligen Björn som kastar som hon känner. Nu sprang hon genast till Lisa för att kolla läget. När hon väl kom sen var det nog för mycket snö för buset tog överhanden. Hon slängde och dängde med dummiesen på ett sätt som hon aldrig gör annars. Därför fick apporteringsträningen ett raskt slut och vi gick in och körde lydnad. Ja, ni läste rätt, vi gick in... Det är så lyxigt nu så att Kennelklubben har en stor lokal med matta på golvet som gör att man kan vara inne och träna nu på vintern. Det går väl inte att vara supermånga och inte att köra så hemskt vidlyftigt, men för oss två funkade det kanon. Fantastsikt att man kan träna två valpar, båda med klicker, utan att de störs nämnvärt av varandra. Jag märkte dock att Leia smög upp sig i stressnivå, så jag körde mycket lugna kontaktövningar, sitta fot och positionsövningar. Gick lite sisådär även det, hon var lite för stissig...

Idag har Axel varit på sitt första "riktiga" kalas utan mamma... Ett stort steg för en mamma, ett lite mindre och roligare steg för en fyraåring verkar det som. Efter ett stort trauma dagen före, accepterade han tillslut att han skulle ge bort dels en Legopolismotorcykel och dels, det värsta av allt, en ficklampa med Ben 10!!! Han grät i en halvtimme när han insåg detta, men sen när han gråtit färdigt var det helt ok och han hjälpte mig att slå in paketet. Jag försökte få lite skoljobb gjort när han var där, det gick väl lite sisådär...

Eftermiddagen har jag varit djupt nere i "tyck-synd-om-mig-träsket" och jag är fortfarande där... Med något av en sista konstgjord andning eftersom jag är på jobbet... Hoppas det känns bättre imorgon, jag börjar, mot min vilja, bli stressad inför det här med julen... Hur ska allt hinnas med, och hur ska jag hinna plugga? Och hur ska jag dessutom hinna jobba?? Och sen ska ju Axel såklart vara ledig från dagis, för "den här dagen är han ju såklart välkommen, men du ska veta att han är det enda barnet"-dagar finns det gott om i helgtider... Varför är alla andra föräldrar lediga jämt??

Lite bilder

Tre gubbar, tre gubbar, från pepparkakeland...

Långa, härliga pulkabacken!

Fantastiskt vackert med all snö på träden!

Axel gillar att åka pulka!

Blåsigt på kalfjället!!

Skön härlig dag!

Pappa och Axel myser!

Vårt fina pepparkakshus!

Bosse i full fart!

Testar lite finesser på kameran...

Kompisarna!

Axel och Leo i snön

Bosse och Leia i snön!

Och tillslut en film på Leia i snön:

Vanligtvis är jag ganska snäll...

Jag kan inte säga att jag särskilt ofta hamnar i konflikt eller argumenterar med folk... Men, när jag har hundar i koppel framför mig blir jag som förbytt... Jag blir så fruktansvärt jävla irriterad på folk som inte kan kontrollera sina hundar!! Jag har en kvinna som bor här ovanför som verkligen retar gallfeber på mig. Hon har en hund av spetstyp som alltid är helt rabiat och skäller och gormar... Vanligtvis träffas vi på en smal gångbana, hunden står då längst ut i kopplet och hon hänger bakom. Sen tycker hon att jag ska gå förbi på de 15 cm som finns kvar av gångbanan... Idag träffade jag henne igen, dock på en stor, superbred bussgata. Skönt tänkte jag, då behöver inte problemet uppstå. Men, vad händer? Jo, hon stannar först med hunden längst ut i kopplet på sin sida... Sen drar hunden henne över hela gatan, hon gör små halvhjärtade försök att stoppa den. När hunden är några decimeter från mig och mina hundar så ryter jag i. Du kan INTE släppa fram din hund hit!! " Nej, svarar kärringen då, det är ju därför hon är så arg på dina hundar". Det skulle hon inte ha sagt, herregud vad jag tände till!! Vad jag sa vet jag inte riktigt säkert, kontentan var i alla fall att hennes hund inte skulle bestämma vem de skulle hälsa på... Och ännu mindre ska hennes hund bestämma vem mina hundar ska hälsa på!! Jag skulle nog behöva träffa den där damen utan hundar och ta ett allvarligt snack med henne, det är jobbigt när man träffas så här var och varannan dag...

Träningen med Leia går framåt, just nu är det väldigt kul! Vi har ju av förståeliga skäl (typ 75 cm snö...) inte kunnat träna så mycket vanlig träning sista tiden utan vi har ägnat oss väldigt mycket åt positionsträning i foten, och avlämningar i apporteringen. Det har gått fantastiskt bra och fort framåt. Avlämningarna har jag tränat dels på "Anitas sätt" genom att låta Leia ta apporten och sen backa och visa att jag vill ha apporten i händerna. Dels har jag klickat in henne när hon lyfter upp apporten och höjer blicken mot mig för att vilja lämna av apporten. Jag har även klickat in att hon inte tar om eller tuggar på apporten, utan bara håller lugnt och fint tills hon får ett släppkommando, "tack". De här bitarna har jag satt ihop och det har klickat superbra! Just nu har hon fantastiska avlämnanden i alla situationer, riktigt superkul!! Jag vet att det inte kommer att vara för evigt, jag vet att hon kommer få andra idéer och andra tankar, men det känns som vi har en bra grund att falla tillbaka på nu.

Posistionen i fotgåendet har jag jobbat på genom att i princip bara stå stilla och vänta i att hon hittar rätt position. Nu kommer hon i princip alltid in perfekt och sitter supersnyggt med fin kontakt. Hon tar upp kontakten när jag säger fot och har helt klart en förväntan på kommandot. Jag kan flytta några steg åt sidorna och hon följer fint med rumpan och flyttar efter. Jag har även tagit nåt steg framåt och hon följer fint och hittar fint in i utgångsställning vid halten utan hjälper. Jag har ännu inte gått några egentliga sträckor än, vill att positionen ska sitta till hundra procent först!

I övrigt har vi tränat ställanden, både med kommando, men framförallt med visslan. Funkar också bra men har inte börjat ta in det i lydnadsträningen riktigt än. Snabba lägganden tränar vi också på, men där har jag lite svårt att få det att funka när hon är vid min sida. Det funkar när jag står stilla men inte när jag går... Jobbar på att få henne att smäcka ner i backen samtidigt som jag sätter ner vänsterfoten, detta för att få ett snabbt och koncist läggande. Går som sagt lite sisådär, jag är inte helt nöjd, men har heller inte tränat detta så mycket.

I apporteringen har jag även jobbat en hel del med att skicka henne mot dummysar hon inte sett att jag lagt ut, som linjetag fast hon inte vet att det finns nåt där. Jag vill ju att hon ska gå på mitt ut-kommando oavsett om hon tror att det är nåt där ute eller inte. Så just nu jobbar vi hårt på att hon inte ska tro att något finns där, men det gör det, varje gång. Det har funkat bra hittills. Jag har även börjat träna närsökssignal lite mer frekvent, något som jag har haft lite svårt med tidigare då hon blivit väldigt störd av pipan, men nu köper hon det fint. Bra med snön, bara att strö ut lite godisar runt sig och sen får hon leta...

I övrigt i livet är det som vanligt full fart! Jag är just hemkommen från Stockholm där jag varit uppe på Karolinska i två dagar. Två dagar fyllda från morgon till kväll av föreläsningar och seminarier. Jag var sjukt trött när jag kom hem igår kväll... Och idag har jag haft vansinnigt svårt att få nåt vettigt gjort. Det känns som man inte vill plugga just nu, bara pyssla, baka, göra julgodis och fixa det sista inför julen... Men universiteten har ju som bekant, av någon outgrundlig anledning, inga jullov så det är bara att jobba på!

Bobban har ju flyttat in här för några veckor. Han sköter sig helt fantastiskt fint, är så snäll så snäll och har inte gått hem till sitt "ordinarie" hem en enda gång. Duktig jaujau!! En lampa har han kraschat när magen tog emot uppe i fönstret, men det får vi leva med. Jämfört med Leias förstörelsekonto så känns det som ingenting... Senaste två dagarna när jag var i Stockholm rykte en Spidermanfigur, ytterligare ett duntäcke, några legobitar och kanske ev. en fjärrkontroll. Den har vi inte hittat än...

Nu ska jag ägna mig åt att lägga in lite kort här i bloggen, och kanske också nån film??

Lite trånga...

När jag hämtade Axel på dagis häromdagen hängde det en lapp:

"Axel klagade på att gummistövlarna var lite trånga"

Jaha tänkte jag, de är ju nästan nya... Kollade på dem och de var storlek 22!!! Nämnas bör att han har 29 på sina vinterskor... Stackarn, tårna måste varit helt mosade i stövlarna! Nu är han nyekiperad med fodrade gummistövlar (som jag har varit bestämd motståndare till) med dinosaurier!!

Mer snö har det såklart kommit! För er som inte har Facebook lägger jag ut lite bilder som jag tog idag. Fascinerande mycket snö! Och mer ska det tydligen komma enligt SMHI, klass 1 varning är återigen utfärdad. De duggar tätt... Får se om vi tar oss till dagis imorgon. Igår fick vi ta pulkan och apostlahästarna när vi skulle hämta. Björn fick sluta tidigare för det gick inte jobba.

Vår framsida

Vår baksida, mjukt inbäddad....

Leia har bra utsikt... Kolla det 1 m höga staketet....

Högalundsgatan uppåt....

Och Högalundsgatan neråt...

Leia har varit lite "tråkig" en period igen... Svårt att komma till ro inne, trampar och trampar var jag än går.... Jag blir irriterad, hon blir nervös av det och trampar ännu mer... Jag tycker inte det känns riktigt bra att stänga in henne för mycket heller, då ligger hon bara vid gallret och ser djupt olycklig ut. Jag vill att hon själv ska gå och lägga sig och vilja ligga kvar där för att det är skönt... Jag har idag provat att öka maten lite, jag tycker hon blivit väl smal och jag minns att hon var så här "trampig" tidigare en gång och när jag ökade maten blev hon lugn igen. Det har faktiskt fungerat mkt bättre idag, så jag håller tummarna att det hjälper!

Igår insåg jag också att jag helt glömt bort koppelträningen... Jag har ju henne i princip alltid lös, hon är ju så fantastiskt lätt att ha lös, kommer alltid när man ropar och håller sig på lagom avstånd... Men sen var hon ju hos hundvakt en del förra veckan och då hade hon varit rejält dragig... Och igår hade jag henne i koppel en stor del av promenaden, och JA, hon drar verkligen. Hårdträning hela promenaden igår, ibland blir min envishet helt abnorm!! I fullständig snöstorm och kyla stannade jag varje gång kopplet sträcktes och backade, backade, backade tills Leia sökte min kontakt. Då gick vi vidare några meter tills kopplet sträcktes igen... Promenaden tog lång tid och vi kom inte så långt, men jäklar vilken skillnad det var idag! En enda gång behövde jag backa idag, sen har hon gått så fint så fint! Hon var ju lättlärd enligt FART-testet och visst stämmer det!

Idag fick jag mer användning av det jag lärde mig på FART-testet. Jag tränade lite med Leia på lunchen och tänkte avsluta med ett linjetag. Jag upptäckte nämligen igår att hon inte alls kan ordet ut om jag inte synligt har lagt någonting där ute... När jag droppade en dummy på promenaden förstod hon inte alls vad UT betydde, för hon såg ju ingenting därute... Så det tänkte jag avsluta träningen med. Jag satte Leia och gick och la ut dummyn. För att det skulle bli lite svårare för henne tänkte jag vända om och gå några meter och Leia följde snällt med som om hon inte alls brydde sig om dummyn som låg längre bort... Men sen när jag tänkte vända, så läste hon mig direkt och stack i full fart mot dummyn. Jag hann stoppa henne efter bara några meter men då insåg jag hur laddad hon var och bestämde mig för att gå en promenad först. Sen tänkte jag komma från andra hållet och skicka henne på dummyn. Men när jag gick promenaden var hon ganska laddad hela tiden och jag bestämde mig därför för att hon inte alls skulle få det hon förväntade sig. Utan vi gick sakta och stilla fram till dummyn, jag plockade upp den och la den i fickan. Snopet för Leia, kändes grymt bra för mig!

Nu har ny kurs i skolan börjat igen. Massor att läsa och massor att sätta sig in i. Men det är skönt att praktiken är klar för den här gången och man kan koncentrera sig på skolan istället.

I helgen jobbar jag för första gången på 6 veckor. Ska bli jättekul, jag längtar verkligen! Nu ska jag titta lite på arga snickaren, det är alltid spännande!

Snö snö snö...

Jaha, så var vintern här igen då... Det kändes helt sjukt igår när jag skottade fram vår gång för andra gången samma dag... Det kändes som att det kanske var ett par månader sen man höll på som bäst... Var tog sommaren vägen?? Det har gått så otroligt fort!!

Det har ju varit klass 2 varning var och varannan dag när jag varit ute och farit på vägarna. Senast när jag var i Flen i värsta snöstormen... Idag skulle jag till Kalmar igen för praktik och snön vräkte ner och gatorna var isbelagda... Jag kände bara att jag inte orkade köra, utan jag ringde och sa att jag blev sen och sen tog jag bussen. Så himla skönt!! Även om jag är lite rädd för att busschauffören kör så fort så känns det ju lite säkrare... Särskilt som jag är den enda i hela bussen som är ordentlig och har bälte. Håller visserligen på att strypas av det, men ändå... Hellre halvstrypt än heldöd vid ev. krock...

Hade roligt åt hundarna i morse... Går ju alltid morgonpromenaden längs med Gamlebyviken, då kan hundarna springa av sig, och mesta tiden på året är det ju gudomligt att gå längs havet på morgonen. Idag, i storm och snöglopp var det väl, tja inte gudomligt, men mäktigt... Gångbanan var helt istäckt och välpolerad av vinden. Hundarna skulle ju busa som vanligt och Leia var som Bambi på hal is.... Hon snurrade och for och försökte hela tiden få med Bosse upp i vallarna och lössnön, men han är ju för lat och lockade hela tiden tillbaka henne... Bosse är som om han hade isdubbar under tassarna, halkar ingenting... Leia får väl lära av storebror i sinom tid...

FART-test

...skulle jag skriva om idag... Jag och Leia har varit på FART-test med Leias brorsor, Lakrits och Reko. FART står för fågelhundars arbetstest och görs på Sörmlands Hundskola utanför Flen. Jag började seriös med att skriva alla moment och all bedömning men insåg snabbt att jag är helt slut och absolut inte orkar det ikväll. Får bli en annan dag...

Men, hur gick det då? Det var fantastiskt roligt! Mycket av det jag visste om Leia fick jag bekräftat, en del annat blev inte riktigt som jag trott. Men jag fick med mig mycket bra tips om hur jag ska träna och vad jag ska tänka. på. Genomgående kan man säga att hon ligger i den övre delen av stresskalan och behöver plockas ner något. Hon var tyst och fokuserad i arbetsuppgifterna men pep och gnällde mellan momenten. Hon gick också upp i ordentligt frustrationsgnäll under en av uppgifterna, något som tyder på en för hög stressnivå. Det här var jag lite förvånad över, hon är ju ganska tyst och fin i vardagen och jag har ju verkligen varit på henne direkt när hon gnällt. Men det jag inte alls gör är att varva ner efter träningen. Jag går ju gärna in direkt efter med Leia i en hög stressnivå och glömmer att först få henne att bli lugn och samlad. Jag måste lära mig att ta med den biten i träningstiden, har jag en kvart att träna på kanske jag kan träna i 5 minuter och sen ägna 10 minuter åt nedvarvning. Tråkigt, men troligtvis otroligt viktigt. Ajaj, bakläxa!!

Sen visade hon lite av sin rädsla som jag sett tidigare också. Men, hon klarade själv att övervinna rädslan och gå fram till det hon var osäker på, utan min hjälp och det tyckte jag var väldigt positivt eftersom hon är väldigt kontaktsökande när hon blir osäker.

Något som också upptäcktes och poängterades under dagen var att hon var otroligt snabb på att lära sig nya saker och skaffa sig minnesbilder. Något som är både positivt och negativt beroende på i vilken situation det sker. Bra om hon lär sig rätt saker, dåligt om hon lär sig fel saker, tex. blir rädd för något som hon inte får tid att avreagera sig på. Och jag fick lära mig att samma retning ger olika intensitet i utförandet beroende på vilken minnesbild hunden har av träningen den fått tidigare. Därför är det otroligt viktigt att Leia har en minnesbild av all träning som lugn och stabil, inte stress och flams... Och att hon inte alltid (typ aldrig) ska få göra det hon förväntar sig eftersom hon då bygger upp en stress beroende på den minnesbild hon har... Mycket att tänka på....

Men rent generellt kändes det som att de var mycket nöjda med Leia, både Håkan och Karina som genoförde testet och uppfödaren. Några citat från dagen:

"Du har en sjujäkla jakthund!"

"Hon är en fantastiskt roligt hund, dock kanske inte den lättaste i norra Europa..." ( Hur man nu ska tolka detta?...)

Roligt var det i alla fall, och fantastiskt lärorikt!! Men nu är jag så trött så jag nästan är död så jag måste gå och sova.. Ha det gott och håll utkik efter min mer nogranna uppdatering från min FART-dag!

"Jag är en av dem!!!!"

Idag slog det mig plötsligt när jag var ute och gick! Jag är en av dem!! En av dem som jag svurit över, hatat, tyckt varit oansvariga, skällt på.... Jag är en av dem som jämt har min hund lös, mer eller mindre utom kontroll (så ser det säkert ut), en sån som inte tar hänsyn till att andra hundar är arga och inte vill hälsa...

Jag kom till insikten när jag var på promenade med Leia och Bosse. Leia for som vanligt kors och tvärs över gångbanan, upp i skogen, ner mot sjön, långa långa lovar tog hon. Nu är hon ju fantastisk lätt att bryta i sitt racande och har ju än i dag inte struntat i att komma på inkallning så jag brukar henne springa på rätt friskt när tillfällde ges. Men när jag fick se en vettskrämd kvinna med en rottweiler en bit ifrån mig som förskräckt försökte gömma hunden bakom sina ben insåg jag hur jag uppfattades... Och det var inte som tjejen som har så ordentliga och lydiga hundar...

För att visa att allt var under kontroll kallade jag självklart in Leia som kom som en klocka och kommenderade "här". Snällt och lydigt gick hon fint vid mitt vänstra ben och då vågade sig kvinnan på att ta några steg.... Det är konstigt hur snabbt ens verklighet förändras och hur fort man anpassar sig efter vilken hund man har.

Jag har som sagt börjat känna att hon återigen blir allt vidare i sina turer, nu drar hon riktigt långa repor i skogen emellanåt. Idag fick jag sluta lite tidigare på praktiken och kom hem lagom till skymningen. Jag tog ut Leia en sväng och passade på att gömma mig och byta riktning så fort jag kom åt. I början var det ganska ofta, mot slutet gick det riktigt bra och jag kände att hon hade stenkoll på mig. Det är så lätt att man hamnar i en ond spiral och bara tjatar, så det kändes skönt att man fick igenom det så bra. Det var bra att göra det när det började skymma,dels är det lätt att gömma sig, dels är Leia lite mer osäker när det börjar mörkna. Så det får vi nog göra fler gånger. Jag skulle bara behöva ta mig ut där det inte är så mkt trafik, nu blev jag ju lite nojig och var tvungen att ropa när hon sprang mot gatan...

Praktiken ja, den har ju som sagt börjat. Fantastiskt trevlig personal på IVA i Kalmar, det är verkligen trevligt på alla sätt och vis. Men, det blir väldigt långa dagar och man blir väldigt trött... Igår jobbade jag kväll (till 22) och idag började jag tidigt (07.00) så då sov jag kvar. Men det blir också lite konstigt, man kommer inte ut på över ett dygn... Och inte sov jag bra heller... Tror faktiskt jag ska boka patienthotellet nästa gång, man får betala lite men man kommer ifrån det ett tag och har en tv och lite annan avkoppling...

Idag har jag packat kött, vi har köpt lite vildsvinskött. Ska bli kul att smaka på egentillagad viltsvinsstek, mums!!

Axel har varit hos mormor och morfar inatt eftersom Björn var ute och roade sig... Lyckan var fullständig eftersom även Jesper och Sofie var där och det slår ju väldigt högt. Inte blir det heller sämre av att han fick en Darth Vader-dräkt...

Nu har Axel duschat och Björn eldar i öppna spisen. Lugnet börjar lägga sig, och det ska bli så skönt så skönt. Goda ostar och gott vin väntar lite senare, sen blir det nog en tidig kväll för min del... Imorgon väntar nog lite lövkrattning och trädgårdsfix om vädret tillåter. Och farsdagfirande såklart!!

Lite mycket...

rör sig i mitt liv just nu... Lite väl mycket alltså... Jag har kommit till det stadiet där jag varit förut, då jag hela tiden är dubbelbokad på saker. Det är en stark varningsklocka och jag ska försöka ta det lite lugnare så småningom...

Inatt hade jag en jättehemsk dröm som jag genast tolkar som dåligt mammasamvete... I drömmen skulle jag börja göra min praktik i Enköping och hade där lånat ett hus att bo i under praktiken. Jag skulle börja med ett kvällspass och hade då tagit med mig Axel och tänkt att han skulle klara sig själv medans jag jobbade, ungefär som jag tänker att hundarna klarar sig några timmar när jag jobbar kvällspass... När jag skulle gå var Axel helt hysterisk och ville inte bli lämnad och jag förstod inte alls hur jag skulle lösa det hela... Hundarna skulle vara instängda i ett litet grovkök och jag insåg precis när jag skulle gå att Leia ju inte skulle klara sig hela tiden alldeles själv... Samtidigt letade jag frenetiskt i huset efter en cykelnyckel för att ta mig till sjukhuset. Och samtidigt var jag hela tiden jättesen...

Imorgon börjar praktiken i Kalmar, det ska bli jättekul och jag hoppas det går bättre än i drömmen... Axel ska vara på dagis och hundarna med mamma så det borde ju bli bättre! Det värsta är att det ska ju bli en helvetiskt väder med massor av snö, inte kul att köra i det precis... Hoppas det inte blir så farligt som de säger...

I helgen var vi ju i Uppsala, eller i Kånkebo närmare bestämt. Björn kom och hämtade mig i Knivsta i fredags kväll efter några roliga dagar med intubation och ventilatorer och shopping såklart... På lördagen var Björn och jagade ( nej, inget skjutet den här gången heller...) och jag och Axel var hemma i Kånkebo. Vi var på hundpromenad och tittade på kojan och sen umgicks vi med Maria och Sandra som också var där... På kvällen var vi hos Mimmi och Daniel och Troy, vi hade fantastiskt trevligt och åt så gott så gott!

På söndagen var det dags för valpträff hos Anita och Jörgen. Vi började med att gå ut i skogen och lägga blodspår som sen fick ligga till sig. Under tiden tränade vi apportering med vilt. Det är så fantastiskt att se, fast man inte tränat nåt på vilt så sprang Leia rakt ut och plockade utan den minsta tvekan in kråka, knipa, gräsand (stooor...) och till sist en äcklig, slemmig kanin... Och kom direkt fram till mig så jag kunde ta emot. Så häftigt! En del av valparna var "vattenkammade" som Anita sa, en del behövde man ha tummen i ögat på hela tiden. Ni kan ju själva gissa vilken kategori Leia gick under... Medans de andra valparna glatt nosade intresserat på viltet högg Leia viltet och tuggade ganska frenetiskt när hon presenterades de olika fåglarna.... Men Anita sa att hon var fint i hand och att hon skötte sig bra, så jag är otroligt stolt över min lilla svarta!

När alla provat på gick vi och tog blodspåren och även det gick jättebra. Hon spårade fantastiskt noga och i precis lagom takt. När hon kom fram till klöven högg hon den direkt och tuggade och tuggade och tuggade... Benflisorna flög...

När alla hade gått sina spår gick vi tillbaka till huset och fick fantasktisk god soppa och bröd kombinerat med goda råd inför vinterns träning. Vi ska nu lägga fokus på avlämningarna och Anita visade lite hur man kunde göra. Jag har provat lite med Leia och det har gått jättebra. Det som jag har otroligt svårt för är att inte berömma när hon släppt apporten, jag vill gärna belöna släppandet. Men det är ju bärandet och fasthållandet man ska belöna och sen vara tyst när man tagit apporten. Svårt svårt men så självklart! Ska bli kul att se hur det går!

Sen var det en lååång resa hem för mig, jag trodde aldrig att jag skulle komma fram... Men fram kom jag och det blev sen en tidig kväll. Nu ligger jag och tittar på ett roligt program om curlade barn som ska klara sig själva. Vilka sjuka föräldrar det finns, det är ju helt otroligt!

Stockholm tredje onsdagen i rad

Ja, jag börjar kunna vägen till Stockholm nu. För tredje onsdagen i rad sitter jag på bussen på väg dit. Först var det ju tenta, sen konferens på Åbobåten, och nu är det campusdagar torsdag och fredag. Rätt skönt att sitta och halvslumra, leka med ajfånen och lyssna på bra musik...

Tentan ja, den gick ju alldeles utmärkt, VG blev resultatet på patofysiologidelen. Hoppas nu att farmakologidelen gick lika bra och att vi snart får svar på den!

Nu ska jag lära mig viktiga saker som att hålla fria luftvägar på patient och att lägga patienten rätt på operationsbordet.

Idag på morgonpromenaden hade jag Leia lös som vanligt och Bosse, tack gode Gud, i koppel. Plötsligt hoppar det upp två rådjur tio meter framför Leia på stigen! Jag har ju funderat en hel del på hur hon skulle reagera, min känsla har varit att hon nog skulle välja mig... Men det är ju lite svårt att träna det här i arrangerade situationer eftersom rådjuren inte alls är särskilt samarbetsvilliga... Men idag hamnade jag alltså i skarpt läge! Leia stannade till och tittade på dem, jag höll mig iskall och ropade lite käckt som vanligt. Och hon tvärvände mot mig i full fart! Då drog jag i full fart åt andra hållet, ropade, berömde och slängde tillslut älsklingsbollen! Klart hon ska få en riktig fullpott när hon är så duktig!! Det var skönt att få sin känsla bekräftad! Nu är det här inget som helst skryt eller så, då vet jag ju att allt genast går åt helvete, utan mer lite information för olika intresseklubbar!

När jag kommer till Stockholm ska jag stråla ihop med min älskade vän Jessica och vi ska ta en liten shoppingrunda. Jeans står på listan eftersom jag nu är så fet så knappen flög ur de ena igår och de andra är spräckta i grenen;-)

På torsdag och fredag ska jag under stor förvirring ta mig runt till olika sjukhus i Stockholm, det ska bli enormt spännande... På fredag kväll kommer Björn, Axel och hundar upp och sen åker vi till Kånkebo. Jakt för B på lördag, trevlig samvaro med Mimmi och Daniel på lördag kväll och slutligen valpträff med viltspår och pippihämtning för mig och Leia ska hinnas med.

På måndag börjar min praktik i Kalmar så jag lär lära mig den vägen också! Min kära svärmor är så snäll så hon lånar ut sin bil till oss, nåt som underlättar nåt oerhört för oss de här veckorna. Bussen tar tre timmar ibland, då hade jag ju lika väl kunnat pendla till Stockholm!

Nu ska jag vila lite innan några tuffa dagar börjar! Kram på er!!

Tentan klar!!

Så skönt, nu är tentan avklarad! Hoppas nu att det gick vägen, frågorna var som jag trott men man vet ju aldrig vilka svar de vill ha. Skönt att det är klart i alla fall!!

Den här gången har jag bott hos Jessica i Knivsta, så man kan säga att jag förenade nytta med nöje! Det är ju alltid lika underbart att umgås med gamla vänner, så roligt och okomplicerat! Nu måste jag ta med mig Axel upp någongång så barnen får träffas också! Antons första fråga när jag träffade dem en snabbis igår var "är Axel med??"

Det var väldigt smidigt att bo i Knivsta också när man skulle till KI, pendeltågen har gått som på räls!! (Ja, lite fyndigt där...) Var på plats 70 min innan tentan började, skönt att vara i tid:-)

Nu väntar en helg med lydnadskurs ( det börjar närma sig slutet för mina ekipage) och jobb. Sista gången jag jobbar på 5 veckor, konstigt! Men jag ska ju göra praktik så jag får ju ändå röra mig i rätt element!

Nu sitter jag på bussen, ska ringa kära svärfar och be honom hämta mig vid bussen. Sen tänkte jag hämta Axel på hemvägen, längtar så mycket efter honom! Och Björn såklart, men han får jag nog inte hämta än...

Ha det gott i vintervädret! ( Snö i Stockholm idag!)

Födelsedagskalas

Har vi haft idag för svärmor som fyllde 65 år. Vi lurade dem hårt så de inte alls visste var de skulle, det var vilda gissningar på alltifrån pizzeria till Gränsö slott. Men slutmålet efter deras långa bilfärd blev mina föräldrars hus, ett kvarter bort. Där serverades viltstekar i flera former, potatis i olika former och vin i olika former. Och dessert och kaffe och avec såklart. Gott och trevligt, tack kära mor och far!!

Lunchpromenaden idag, mitt i tentaplugget tog jag ute vid skjutbanan och hade sån tur att polisen var där och övningssköt. Så fick vi skotträning också, nåt som jag försummat tidigare. Det blev inte helt pedagogiskt eftersom vi var precis brevid när de började skjuta, men det gick bra ändå. Tack och lov reagerade hon inte nämnvärt och vi kampade och kastade boll och hon fick leta godis mitt under det värsta skottdramat... Och det kändes som hon reagerade mindre och mindre så det kändes väldigt skönt!

Igår var jag och träffade en kille som har tre jaktlabbar för att lära mig mer om apportering... Jag fick några riktigt bra tips som jag ska tänka på, helt självklara men ändå har jag inte tänkt så... Så puckad man är ibland, trots all erfarenhet och kunskap jag har. Bl.a. förklarade han att jag inte skulle köra apporteringen ute i skogen med alla dess störningar, utan träna in gripande och avlämnande hemma, inne för att göra det så enkelt som möjligt för hunden. Så enkelt, så självklart, ändå har jag inte fattat varför hon droppar apporterna ute i sökrutan... Smart!!

Imorgon bär det norrut, mot Stockholm och tenta på torsdag. Hoppas hoppas det går vägen, ska bli skönt när första är avklarad! Nu blir det snart godnatt!!

Familjedag...

var temat på brukshundsklubben idag och en familj är ju vi... Sagt och gjort, när jag vaknade efter nattens arbete packade jag in barn och hundar i bilen och åkte dit. Mannen lämnade jag hemma med dammsugaren <3

Målet med dagen var egentligen att avhämta det pris Bosse och jag skulle få efter att ha vunnit KM. Men det var tydligen inte prisutdelning idag så vi får snällt vänta ett tag till... I alla fall så hade de en rolig lek som gick ut på att det låg mängder av hundleksaker i en stor ruta som man skulle skicka hunden mot. Man hade en minut på sig att få hunden att hämta nåt. Först var jag lite tveksam eftersom jag vet att man inte ska skicka dem på flera saker samtidigt eftersom de då kan lära sig att byta sak. Men sen tänkte jag att det var ju inte precis ett sök utan sakerna låg ju helt synligt så då körde vi. Jag riktade in Leia mot ett mjukdjur och gjorde som ett linjetag ut dit. Hon gick spikrakt i full fart och greppade direkt och kom. Kostade på sig ett litet ärevarv men det bjöd vi på. Så helt tomhänta kom vi ju inte hem. Axel var också nöjd, han fick korv och festis. Den enda som inte fick nåt var stackars Bosse som var den som egentligen skulle hämtat pris...

Nu har Axel gått till mormor och morfar och ska sova där inatt. Björn och jag ska gå på bio och gå ut och käka. Mys!!

Jaha...

Det snöar i Uppsala. Känns ju bra såhär i mitten på oktober... Här är det ingen snö utan jättehärliga dagar med strålande sol och kall hög luft. Men isvindar! Tyvärr kan jag ju inte riktigt njuta av vädret eftersom jag är mitt inne i slutspurten av första kursen med inlämningsuppgifter och tenta på onsdag. Jag hoppas det går bra, jag har gjort lite övningstentor och det känns rätt ok. Sen får man väl se hur långt det räcker, det är det jag tycker är svårt med att läsa på distans, svårt att veta vilken nivå man ligger på...

Leia och jag tränar på och jag ska ju absolut inte skryta, Gud förbjude, men det känns som att det har lossnat lite igen... Hon är mer samarbetsvillig och lite mer fokuserad än hon varit sista tiden. Lydnadsapporteringen går superbra, hon kan nu sitta vid min sida och plocka upp apporten och göra en snygg avlämning...Stoppsignal med pipa går också jättebra liksom ställanden... Hon hittar fint in i fotposition men tycker det är jobbigt när jag börjar flytta, då hoppar hon gärna och krafsar på mig...

Nu i helgen jobbar jag natt, sen nästa vecka kommer svärmor och svärfar för att fira 65-årsdag här nere. Och så ska jag ju såklart hinna med tentaplugg och tentaskrivning och seminarier och träna Leia och hålla hundkurs och vara social och hälsa på Jessica i Knivsta och sen jobba igen nästa helg... Så jag behöver nog inte känna mig orolig för att vara sysslolös, det är ju jätteskönt.

Kram och ha det bra!!

Tar en lunchpaus...

...från mina studier som inte går så bra idag... Ibland har man bara omöjligt att koncentrera sig och få någonting vettigt gjort, så himla irriterande.... Jag måste verkligen ha en stress/press på mig för att kunna plugga ordentligt, jag funkar så mycket bättre då. Nästa vecka blir det nog andra bullar, då ska jag tentaplugga för fysiologin, skriva inlämningsuppgift i omvårdnaden och tentaplugga för farmakologin på samma gång... Då hoppas jag att jag kan hålla fokus bättre än idag!





Idag är det äntligen lite lugnt ute efter att ha blåst mer eller mindre storm i flera veckor. Så himla skönt, jag hatar när det blåser ute! Får ont i huvudet, och har ingen lust alls att gå ut.





I veckan som varit har vi inte gjort nåt särskilt. Pysslat lite mer i matrummet som nu är färdigrenoverat med ny fönsterbräda och nya lister... Jag har också efter mycket om och men fått mig en ny köksfläkt, en supersnygg, utdragbar, svart liten sak... Och bra är det också!





I onsdags var jag på föräldramöte på dagis. De jobbar med temat Hållbar utveckling för tillfället och vi fick lite insyn i på vilka olika sätt de jobbbar i de olika grupperna. Fantastiskt att se hur mycket man kan göra på de olika nivåerna. Axel är ju Fjäril numera, i den största gruppen och de jobbar med kossan och mjölkens väg för tillfället. Axel hade igår en lång genomgång om hur det går till när kossan äter gräs och dricker vatten och sen blir det mjölk i tuttarna som man pumpar ut... Häftigt!





Leia lär sig också nya saker... Jag har fortsatt köra lite apportering med henne och det har gått jättebra. Jag tycker dock att hon är lite dålig på att komma in med dummyn, hon gör det gärna första gången, men sen är det inte lika intressant.. Det är som att hon vill fortsätta leta och jobba med näsan istället för att komma in med den. Vet inte riktigt hur jag ska lösa det här problemet, tips mottages tacksamt! Jag är noga med att inte ta dummiesen när hon kommer, jag tar bara emot Leia med beröm och klapp och kel... Sen efter en stund lirkar jag loss den och hon får en godis... Är detta fel? Retrivermänniskor, gör er hörda!!





För övrigt har jag fått kontakt med en kille här i stan som kör massor med apportering, han är på jakt varenda helg. Han har tre jaktlabbar varav den ena är precis lika gammal som Leia. Han har lovat att hjälpa mig lite, i alla fall ta en titt på oss då och då för att stämma av.. Jag ska dit om lite drygt en vecka första gången, det ska bli jättespännande!





Annars kör vi mycket lösträning på promenaderna och jag tycker att det går bättre igen. Det värsta är att hon är helt GRYM på att äta skit på promenaderna, allt hon kommer över... Jag tror det är både kattskit och hundskit och idag på morgonen undrar jag till min fasa om det inte var människoskit... Jag höll på att spy och lät henne bada i havet trots inte så varmt vatten... Och hon hittar ju mer skit när hon är lös om jag säger så... Jag har även börjat träna "jaktfoten" eller "här" som jag har som kommando. Jag har börjat skilja det från lydnadsfoten nu, innan belönade jag ju all gång vid min vänstra sida. Nu när jag tränar lydnadsfot kräver jag full kontakt, och glädje och schvung i steget... Jag bygger lydnadsfoten helt på motivation och lust att jobba! "Jaktfoten" är jag mycket tråkigare med... Jag vill bara att hon ska gå, helt passiv vid min vänstra sida, utan att nosa, utan att gå för långt fram eller bak och utan att hålla kontakt med mig. Den tränar jag in mycket tråkigare, hon kan få nåt litet beröm när hon går bra som bekräftelse, men annars är det mest att jag låter arg när hon glömmer bort sig. Det har funkat väldigt bra än så länge... Andra lydnadsmoment vi håller på med är ställande under gång, läggande under gång, platsliggning och apporteringen. Inkallning har jag inte alls gjort lydnadsmässigt än, det vet jag att det inte kommer att bli något problem eftersom jag har en så bra inkallning i vardagen.. Och jag vill inte att hon ska ha någon som helst förväntan i sitt sittande, där ska vara en otroligt befäst stadga innan jag kallar in henne från sittande... Däremot tränar jag stadga i sittandet mycket, med bollkast och ruscher från min sida medans hon sitter fint och lydigt kvar. Duktigt är hon på det!!

Stadgaträning på berg...

Nu är hon helt manisk och vill ha mat, så det är väl bäst att jag lyder... Jag ska åka och hämta Axel tidigt på dagis idag tror jag om jag inte får till ett bättre pluggande i eftermiddag... Ingen vits att sitta här när jag ändå inte kan koncentrera mig...





Ha det gött!!

En riktig jobbhelg...

...blev det här hemma den här helgen. Vi började med att lämna Axel till mormor och morfar i lördags morse. Sen gick vi hem och tapetserade och tapetserade, hela matrummet. En mörk, blommig tapet på ena väggen och en silvrig, ljus på de andra tre. Det var första gången jag tapetserade och jag var tveksam till hur det skulle bli. Men, det var inte alls så svårt som jag trott och det blev riktigt bra! Jättekul!

Idag började vi dagen med en höstpromenad ute i Ytterhult. Jag bestämde mig för att träna lite apportering med Leia för första gången, jag har varit lite feg förut och inte riktigt vågat prova för jag visste inte vad jag skulle göra om det blev fel.. .Men idag tog jag tjuren vid hornen och tog med en dummie ut. Vi gjorde såsom vi gjorde på förra valpträffen, Björn fick gå upp i skogen en bit och kastade dummien. Jag släppte Leia och hon stack iväg. Första gången tog hon dummiesen men släppte den en liten bit senare. Jag belönade henne ändå men lät henne sen vända ut och hämta den. När hon då kom med den berömde jag jättemycket och klappade och gosade. När jag lirkat loss den sen stund senare fick hon en godis. Vi gjorde likadant 2 gånger till och det gick som på räls. Hon sprang ut, tog den i munnen och hade full fart in. Hon fick massor av beröm och klapp och kel medans hon höll den i munnen och sen efter en stund tog jag den. Kändes skönt att ha vågat prova en gång i alla fall!

Sen fick Bosse prova. Han klarade det också galant såklart om än lite långsammare. Allra sist fick Axel göra och även han klarade provet utmärkt. Men han spottade ut Frolicen som han fick som belöning...

En härlig höstpromenad fick vi som sagt också...

När vi åkte hem åkte vi förbi byggvaruhuset och köpte lister och fönsterfoder och sen satt vi igång igen när vi kom hem. Nu är det målat och listat och fodrat så det stått härliga till. Nu är det så gott som klart, lite färg på elementet och lite i taket bara. Och sen ska det såklart upp gardiner och kanske nån väggdekoration, men sen är det klart. Skitsnyggt blev det!

I övrigt i Leiaträningen har jag börjat lite smått med grundövningarna i agilityn. Vi har börjat med kontaktfälten, jag vill att hon ska stå med framtassarna i marken och baktassarna på hindret. Jag låter henne inte gå några hinder utan låter henne bara ta sista decimetrarna på hindren. Jag klickar henne fram till det här och har väl kommit så långt att hon vet att man ska upp på hindret och gå till ändan. Hon har inte riktigt pejl på själva ståendet där än, men jag har börjat träna det här hemma genom att hon står med baktassarna på vår altantrappas sista trappsteg. Sen klickar jag och belönar massor när hon står stilla där... Min tanke är att hon sen känner igen situtationen när man kommer till hindret...

Jag har också klickat in lite lydnadsapportering, snabba lägganden och början till ställande under gång. Hon fungerar otroligt bra med klickern, lär sig jättesnabbt. Kul!

Annars är hon ungefär som förut, lite vidlyftig ute och lite nosig tycker jag. Men vi jobbar vidare så får vi se var vi hamnar...

Imorgon jobbar jag kväll, förmiddagen ägnar jag åt studier. Sen är jag ledig resten av veckan och ska plugga endokrinologi tror jag det var... Ha det gött!!

Varför lär jag mig aldrig??

Man ska inte prata om hur bra ens barn/baby sover...
Då är den vaken hela nästa natt...
Man ska inte prata om att det var länge sen man var sjuk...
Då sitter man där med feber och hosta!
Man ska heller aldrig, aldrig, aldrig skryta om sin hund...
Då förvandlas den... Till en vanlig, hederlig, lite halvt olydig hund!!

Det är just vad som hänt med Leia sista dagarna! Precis när jag hade skrivit mitt äckelskrytinlägg här i bloggen så förvandlades hon. Jag märkte det lite gradvis, hon började nosa alltmer på promenaderna... Jag fortsatte märka att hon visst inte alltid hörde så bra när jag ropade... Jag märkte också att hon inte alls tyckte att matte var underbar, fantastiskt och vansinnigt rolig hela tiden! Helt plötsligt har hon upptäckt lukter, vilt, andra människor, andra hundar, att barn ute är roliga och att man inte alls behöver lyssna på vad den där i andra änden av Bosses koppel vill säga... "Man kan gott sitta och titta på en fågel i flera minuter, hon kan gott vänta ett tag! Värre bråttom har vi inte!!"

Jag börjar få lite panik när jag märker att Leia trots allt är en vanlig hund. Hon har fasoner och idéer för sig och är temperamentsmässigt så långt ifrån mina andra hundar så jag blir helt handfallen... Hon är vild men förarvek för att uttrycka sig milt... Jag som är van att kunna dunka terriern i backen och härja rätt vilt måste nu lägga band på mig för att inte skrämma slag på stackars retrivern... Men samtidigt måste jag börja sätta gränser för henne, gränser som hon inte alls har testat under fem månader men nu kommit på att det absolut är värt att försöka lite bus!! Jag är chockad och hinner inte riktigt med!

Nu inser jag ju att det säkert inte ser alls så här farligt ut när folk ser oss, det är nog ingen som ens märker nån skillnad. Men jag KÄNNER skillnaden, jag ser att Leia har andra tankar och andra idéer än för bara någon vecka sen. Hon börjar bli stor! Och nu blev det plötsligt så jobbigt att träna... Ingenting funkar!! (Lugn lugn skulle jag sagt till mina valpkursare, det är en period de måste gå igenom... Fokusera på det hon kan och var konsekvent med dina "icke-förhandlingsbara" regler...) Men, nu är det ju MIN hund!! Då är det så lagom lätt att vara lugn, nu tror jag hon kommer bli förstörd!!

Idag tog jag i alla fall tjuren vid hornen och tog med Leia ut i skogen, alldeles själv. Jag tränade massor av inkallningar, jag tränade kontakt, följsamhet och stadga. Och det SÅG ju bra ut, men jag såg att hennes tankar var på annat håll och nosen fladdrade!! Jag jobbade även mycket med att hon skulle följa mig, jag vände tvärt om varje gång hon passerade mig. Jag fick i alla fall in henne mycket närmare mig och jag kände det som att hon hade bättre koll på mig allteftersom... Jag måste ta henne själv då och då, det är svårt att kunna fokusera fullständigt på henne om man ska dra en 10 kilos trött borderterrier efter sig i skogen... Bosse är inte riktigt inne på det här att springa och gömma sig när Leia försvinner, han är aningen motsträvig...

Jag avslutade allt med att träna lite passitivitet, jag satte mig på en sten i skogen. Leia kom och satte sig, men jag fick inte riktigt till en avslappnad känsla, så dumt när man såklart hade tidspress....

Ska känna av henne lite mer i några dagar, sen tror jag att kennelmamma Anita får sig ett samtal eller ett mail... Skönt att ha nån med vettet i behåll att bolla med!

Nu jobbar jag natt, ska snart få gå hem. Då ska Leia få träna sig på att sova när resten av flocken sover, nåt som alltid är lite spännande att se hur det går. Jobbar som tur är en enkelnatt så jag ska inte sova så länge imorgon har jag tänkt...

Även Axel är i en av de berömda "faserna" här i livet och oftast billig på Blocket. Idag var han kung och bestämde allt vid maten. T. ex. att vi fick sitta och skala alla hans små korvbitar eftersom han ville ha dem nakenfis och inte med skinn... Om man inte var snäll skulle kungen sparka ut en. Och det vill man ju inte, så jag skalade och skalade... Då blev jag insläppt i riket igen, det var skönt. Man kanske skulle curla sin hund lite också? Då kanske jag blir insläppt även i hennes värld igen??

Klubbmästare i medium...

Kan Bosse och jag numera titulera oss efter dagens KM på Västerviks brukshundsklubb. Jag anmälde mig häromdagen, mest för skojs skull, vi har ju inte tränat sen förra hösten... Så jag hade absolut inga förväntningar mer än att ha trevligt och att få aktivera Bosse och passiviera Leia... Jag tog Axel med mig för lite sällskap...

Det var två lopp i KM, ett agilitylopp och ett hopplopp. Jag kände direkt när jag gick banan att handlingen satt bra! När det var vår tur var däcket som hinder nr 2. Jag såg inte vad som hände, men det dundrade till bakom mig och sen såg Bosse helt yr ut, så jag tror att han helt missbedömde och dundrade rakt in. 5 fel för vägran fick vi, annars gick allt bra. Slalom satt som smäck!!

I hopploppet ( en klass 2-bana enl. domaren) gick vi helt felfria, jag är så nöjd!! Summa summarium fick vi alltså 5 fel och det vann vi på!

Leia var på den här klubben för första gången och hon skötte sig alldeles utmärkt. Hon och Bosse låg i buren tillsammans och när jag körde låg hon själv. Det gick jättebra. Hon var också ute en hel del och låg då stilla vid mina fötter helt lugnt och fint medans de andra körde. Duktig tjej!

Nu väntar köttgryta, potatis och stekta kantareller, mums!!

Jaha, så då var man student igen...

Eller i sanningens namn så har jag ju varit det i lite drygt en vecka nu, men det är först nu jag har tid att skriva... Jag som var så orolig för hur jag skulle fördriva dagarna kan väl säga som så att det är inte riktigt ett problem... Otroligt mycket litteratur som ska gå igenom, inlämningsuppgifter som ska vara inlämnade, studieuppgifter som ska göras, instuderingfrågor som ska svaras på, diskussioner på nätet man ska medverka i osv. osv. Jag är väldigt glad för att jag inte jobbar mer än jag gör...

Men vad kul det är!! Det är ju så otroligt mycket roligare att läsa om allt nu när man jobbat några år och man vet vad det är som är relevant och man förstår varför man gör som man gör på akuten vareviga dag! Och, man får många tankar om, varför gör vi så här, eller varför gör vi INTE det här?? Otroligt intressant att få en djupare förståelse för allt!

Mina dagar ser ut så här på ett ungefär: Upp vid 06.40, väcka Axel, äta frukost, åka med honom till dagis, liten morgonrunda för hundarna, plugga fram till 12. Sen lite lunch, liten lunchpromenad för hundarna och sen plugg igen fram till 14.45 då jag åker och hämtar Axel igen. Tror att Axel trivs med att vara på dagis så här regelbundet, han har varit helt okomplicerad och glad varje dag jag lämnat honom. Skönt! Och det säger sig väl självt att det måste kännas bättre och är lättare för honom om han träffar sina kompisar nästan varje dag mot tidigare ett par dagar i veckan...

Leia är jag också fantasktiskt nöjd med! Jag har ju funderat lite på hur det ska gå och plugga när man har henne springandes omkring och biter på allt. Men hon är precis som jag hade hoppats, lugn och snäll och ligger på mina fötter och sover hela dagarna.. Skönt!

I träningen har vi väl inte kommit så hemskt mycket längre. Jag var ju bortrest hela förra veckan och Leia var då hos sin uppfödare och hade härliga dagar tillsammans med alla andra hundarna där! Innan jag började skolan var vi ju förresten på valpträff igen... Vi fick prova på apportering för första gången, både med dummies och med vilt. Det var helt otroligt att se, jag som inte tränat någon apportering alls med Leia, blev nästan tårögd! Kvack kvack sa Anita och slängde ut fågeln i skogen. Tjoooff så det så stack Leia iväg och hämtade fågeln. Greppade och kom som hon aldrig gjort annat. Hur kan de det?? Tänk att det sitter så otroligt djupt rotat i deras gener, då kan man ju tänka sig hur mycket arvet faktiskt gör för vilken individ vi blir, både människor och djur...

Det jag börjat träna som är nytt är början till linjetag. Det går ut på att man ska få hunden att gå raka skick ut från föraren. Det här är nåt som man tränar på i lydnadsklass tre med vanliga hundar men med jaktlabradorer tränar man det när de är 4 månader... Och det går hur bra som helst! Än så länge kör jag bara med att hon ska springa till ett lock med en godisbit men hon är hur duktig som helst! Sen har vi börjat att gömma tennisboll i skogen och skicka Leia på små sök, nåt som också går helt sjukt bra!!! Vilken näsa!

Jag bara spyr beröm över min lilla hund, men jag kan inte annat än att fascineras. Och jag kan inte förstå varför inte ALLA som tränar hund har jaktlabrador... Men sånt här får vi inte prata högt om, vi vill ju inte att de ska bli sönderavlade som andra raser blivit! Jag hörde nån som hade en bordercollie och blev "beskylld" när hunden var duktig att hon hade ju en sån där "superhund", så det var väl inte så konstigt... Tur inte folk vet så mycket om jaktlabradorer...

Nu sitter jag och väntar på att Axel ska komma från dagis, idag fick pappa hämta eftersom han slutade tidigare för att åka till Uppsala och jaga i helgen. Axel och hundarna ska vara hos mormor och morfar imorgon kväll och på söndag när jag jobbar. Jag har lagt ihop kursböckerna för den här veckan, känner att jag måste få en liten paus...

By the way, en jätterolig träningssite har jag hittat här, när jag nu snart ska komma igång och träna igen efter min eländiga förkylning... Gå in och bli min träningskompis vetja!!

www.funbeat.se

Ha det gott allihop därute i regnet!

Mamma kom!!

Var orden jag väcktes av kl 07.00 imorse. Jag var helt utslagen efter att Bosse återigen varit dålig i magen på efternatten. Han har ju ända sen juli nångång varit dålig var och varannan natt, ska ut och äta gräs och hans mage kurrar så den skriker... Sen är han pigg på dagarna och äter som vanligt och sen är det samma visa på natten igen. Jag har köpt dyrt veterinärfoder och tom börjat med hans magmedicin utan resultat. Jag har lagt om mattiderna så han får mat tre gånger per dag varav en sent på kvällen osv. Inget hjälper... Nu har jag bokat tid hos vet imorgon tror han behöver nån slags syrahämmande medicin...

Nog om detta, utslagen låg jag i sängen, varit uppe mer el mindre sen 03.00. Och då kom Axel och sa att han hade en överraskning. Jag sa att jag var så trött så jag orkade inte, men Axel envisades. "kom mamma, du kan komma och titta på överraskningen och sen gå och lägga dig igen". Sagt och gjort, jag masade mig upp. Och kom upp till ett dukat frukostbord, så fint dukat med vinglas med vatten och varsin macka upplagd på bordet. Plutten, så duktig han är!! Såklart jag inte gick och lade mig igen, vi hade en supermysig frukost med macka och vatten i vinglas!!

Regnet forsar utanför, vi ska försöka ta oss ut med hundarna och sen ska jag åka och hämta en avfuktare vi beställt. Sen blir det jobb jobb och åter jobb...

Vissa dagar har jag romantiska idéer...

...om hur mysigt det skulle vara att vara föräldraledig igen. Jag skulle pyssla och mysa och vara en riktig superdupermamma.... Sen kommer dagar som den här... Jag har jobbat kväll måndag och tisdag (börjar 14.30) och varit ledig onsdag och torsdag. Och då blir jag helt desperat... Jag tycker det är så tråkigt att gå hemma!! Jag blir galen! Är det fint väder är det helt ok, då finns det så mkt man kan göra och man kan bara vara ute i trädgården och pyssla... Men nu, det bara vräker ner regn och jag får ingen lust till nånting! Jag kan inte åka iväg nånstans med Axel för då har jag hundarna och jag kan inte åka iväg och träna hund för då har jag Axel... Moment 22.

Hur ska det här gå när jag ska plugga? Jag hoppas verkligen att det är mycket att göra med skolan så att jag inte hinner få så här tråkigt! Jag kan liksom inte ta mig för nåt heller när jag är hemma, jag har ju egentligen massor jag skulle behöva göra... Baka bullar, rensa garderober, röja i källaren osv osv. Men jag bara går och drar och kollar facebook 100 gånger i timmen... Jag har t.o.m funderat allvarligt på att stänga mitt facebookkonto sen när jag ska plugga... Annars kommer jag inte få nån annat än facebook gjort...

När det regnar så här är det som att man har två katter istället för två hundar. Båda hundarna blir helt sänkta och bara sover och sover... Bosse ligger i en stol ute på altanen och Leia ligger i sängen. Man märker inte ens av dem på hela dagen, man får gå och leta efter dem när man ska ge dem mat.

Igår var vi ute i tidernas skyfall! Det regnade lite normalt på morgonen så när det drog ihop sig till morgonpromenad utrustade vi oss med regnkläder och gummistövlar. Sen när vi väl kom ut så regnade det såklart inte och jag svor lite bittert över alla våra kläder. När vi kommit ca 100 m på promenaden öppnade sig himlen! Och så fortsatte det, men tilltog ytterligare på hela promenaden! Gångbanorna var som forsar, asfalt slets loss och vid brunnarna var det som enorma virvlar av vatten!! Helt otroligt. Jag har ju alltid Leia lös när vi går, men jag blev rädd att hon skulle få panik, vattendropparna gjorde nästan ont, så jag kopplade henne tom... Lagom vi kom hem och var dränkta, trots regnkläder, slutade det...

På eftermiddagen igår sken det upp och jag åkte ut till klubben och tränade lite med hundarna. Vi var några stycken som hjälptes åt och la bl.a. en platsliggning. Leia och jag har ju börjat träna ganska regelbundet och det går ju jättebra här på baksidan och på promenaderna. Men nu när vi var ute bland andra folk och hundar märkte man att ingenting var riktigt befäst... Och det hade jag ju absolut inte förväntat mig, men det var lite intressant att få det bekräftat. Man vill ju gärna tro att hon är en liten undervalp... Men, hon är alltså högst normal!!

Nu ska jag gå och stoppa in kålpuddingen som jag i alla fall har lyckats åstadkomma idag, i ugnen. Ha det gott!!

Ett snabbt inlägg...

...innan jag ska åka till jobbet... Det här känns som första riktigt höstveckan, förra veckan började ju iof Björn att jobba, men jag jobbade bara två nätter den veckan så det blev lite konstigt. Idag däremot jobbar jag kväll, det regnar ute, Axel lämnades på dagis innan lunch och jag har tvättat lite... Nu ska jag alldeles strax packa ihop mig och åka till jobbet...

Även för Leia har hösten börjat... Jag har ju bara lagt kvällar på jobbet nu fram tills att skolan börjar och då gör jag så att jag går till dagis med Bosse och Axel. Leia får vara själv en liten stund. När jag kommer hem tar jag ut Leia och går en sväng och tränar lite så hon får jobba lite med huvudet, sen får bägge hundarna vara själva tills Björn och Axel kommer hem. Hon har ju inte visat några som helst tendenser till att tycka ensamhetsträningen är jobbig, så peppar peppar fortsätter det gå lika bra... Jag har ju redan genomlevt en terrier som var galen när han var själv när han var ung, så det betackar jag mig gärna...

I veckan har vi haft anmälningskvällar på kennelklubben. Det har varit ett enormt tryck på våra kurser, väldigt kul! Jag ska i vanlig ordning hålla i tävlingslydnadskursen, det brukar vara en jättekul kurs med engagerade deltagare! Björn och Leia ska ju gå valpkurs, det ska också bli kul att höra vad han tycker om det...

Nu ska jag svepa mitt sista kaffe och sen ge mig av. Ett ganska meninglöst inlägg, men ändå...

Sommar 2010

Lite klagomål...

på dålig uppdatering har jag fått och det med all rätt... Saken är den att jag försökte uppdatera när vi åkte hem från Uppsala sist, men just när jag skulle skicka iväg det så försvann det och jag blev så arg så arg!! Så då straffade jag bloggen med att inte skriva nåt alls. På länge... Nu har jag smält ilskan och skriver igen...

På väg hem från Uppsala senast skrev jag allt om vad vi hade gjort däruppe... Nu orkar jag inte skriva så mycket om det, det är för länge sen, men lite grann kan jag väl berätta...

När jag kom upp efter att ha jobbat två nätter och inte sovit knappt nåt alls, var det dags för ett för tidigt fyraårskalas... Farmor hade ordnat med en fantastiskt fin Spidermantårta, det tror jag gjorde hela kalaset! Han var så lycklig!

På lördagen var det dags för den berömda Jarl-Mårdh-Ax-träffen... Det är Björns alla kusiner (7 st) med familjer som nu träffades för andra året i rad. Vi var 12 vuxna och 9 barn. Liksom förra året var det jättetrevligt och nästa år är alla välkomna till Västervik! Vi har ju som sagt trädgård att tälta i! Då lär det ju i alla fall vara minst ett barn till dessutom eftersom Teodors lilla syskon var med i magen det här året.

I söndags åkte vi hem och jag fick gå direkt till jobbet min stackare...

I veckan har jag jobbat en hel del, jobbade natt hela helgen. I söndags hade vi ju såklart kalas för vår fina fyraåring! Han fick massor av fina presenter, bl.a. en CD-spelare och en radiostyrd bil.

Sen ett tag tillbaka har vi pratat med Axel om att han ska lära sig att somna själv igen. Han har ju i hela sitt liv, från att han var typ 6 månader somnat själv i sin egen säng. Vi har läst några sagor, sagt godnatt och gått ut. Det har alltid funkat hur bra som helst. Sen föll vi till föga när han slutade med napp i julas. Då låg vi hos honom tills han somnade, och sen var vi fast... Vi har gjort lite halvhjärtade försök med att inte ligga hos honom, men vi har alltid hamnat där ändå till sist. Jag tycker det är så tråkigt att ligga där, jag blir så irriterad och stressad och tänker på allt annat jag kunde göra... Björn somnar alltid som en stock och sen är han helt förstörd resten av kvällen. Så, nu skulle detta få ett slut... Av nån anledning sattes dagen till hans fyraårsdag och det var bara att ta tjuren vid hornen... Axel var helt med på noterna hela dagen, vi pratade och pratade om det och han var så stolt att han skulle somna själv! Ända tills tio minuter innan han verkligen skulle sova... Då ville han INTE längre!! Men det var bara att köra den hårda linjen och hålla fast vid sin princip. Han spelade ut alla sina register för att få mig på fall, och föll gjorde jag nästan, jag stod i köket och grät! Han grät och grät och skrek " Jag vill inte ha nån CD-spelare eller radiostyrd bil, jag vill BARA att nån ska ligga hos mig!!" Han skrek också " Jag tycker det är tråkigt när ingen älskar mig längre!" Samt "Jag vill inte vara fyra år, jag vill inte vara en stor kille!! Jag är liten och behöver nån som ligger hos mig!!" Hur kan barn vara så melodramiska??

Hur som helst, jag grät och snörvlade i smyg i köket, sen gick jag in till honom och var lugn och bestämd och försäkrade honom att det här skulle visst gå bra, han kunde visst somna själv!! Och såklart han kunde!! Tillslut somnade han och sov hela natten i egen säng!

Igår kväll fick han en liten paus eftersom han var med mormor och morfar på Kroken, en stuga ute på vackra Gränsö. Där kunde han vara liten och fick somna med morfar... Ikväll var det den hårda vägen igen. Det gjorde ju inte saken bättre att han precis innan sängdags störtade utför trappan och slog sig blodig i händer och på knän. Jag gick ut och powerwalkade och Björn fick ta fighten ikväll, men det hade gått jättebra! Han hade lyssnat på Alfons på CD-spelaren och sen somnat snällt. Så det tar sig nog!

Leia har blivit en helt annan hund. Hon är så lugn och trevlig inne och sen är det full fart ute som vanligt. Hon har nästan helt slutat bita sönder saker, jag vet inte när hon gjorde det senast. Jag har börjat träna lite mer regelbundet med henne också, dock inga långa stunder, men jag försöker köra nåt litet nästan varje dag... Vi kör mycket kontaktövningar, både framför mig och även sittande vid sidan. Sen tränar vi stadga i sittet, vi tränar ligg, ingångar vid sidan på mig och följsamhet. Och sen såklart inkallningar om tillfälle ges, det är svårt eftersom hon alltid är precis vid mig, både på promenader och när vi tränar... Hon är fantastiskt rolig att träna, men det är lite skillnad mot att träna med Bosse. Jag kan inte alls gå upp så hysteriskt i berömmet och belöningarna som jag brukar, då exploderar hon och bara hoppar och biter och blir helt galen... Jag belönar för det mesta väldigt lugnt och mycket med bara kel och kanske en godis. Hon går ändå upp ganska mycket i varv bara av det... Man behöver inte alls dra upp henne i aktivitet som man behövde med Bosse, hon bara vill vill vill jobba ändå! Rolig hund!!

Björn och Leia är anmälda till valpkurs. Jag är portad både av Björn och av instruktören, så jag får väl hålla mig hemma hos Axel... Jag vill nog inte vara med heller, jag blir lite nervös av att nån annan ska träna henne... Men jag ska vänja mig!!

Nu ska jag gå och äta lite kvällsmat och försöka förstå mig på hur jag lägger upp bilder i Picasa webalbum... Ha det gott!

Några dagar i Uppland

Är till enda för den här gången... Vi började i lördags kväll efter att vi vaknat och nyktrat till efter Winnerbäcks konsert. Då tog vi oss upp till Lilla Essingen där vi lånade min brors lägenhet över natten. Det är en jättemysig lägenhet och med pizza och öl kändes det verkligen som semester. På söndagsmorgonen startade vi tidigt och åkte till kennel Thorsvi på valpträff. Det var jättekul att träffa alla människor man redan fått mycket kontakt med via Facebook och kul att se alla valpar. Vi inledde med grundläggande valpövningar, sitt med kontakt, grunden till fotgående och inkallning. Detta är enligt Anita den enda lydnaden en apportör behöver kunna. Och det verkar ju smidigt! Min uppgift känner jag blir att få ihop detta med tävlingslydnaden som jag inte vill ge upp än. Tex bryter Anita kontakten med hunden som sitter framför dig med att gå in och ställa sig i fotposition. Då vill hon att hunden släpper ögonkontakten och fokuserar ut i omgivningen igen. I tävlingslydnaden ska ju hunden hålla ögonkontakt just i fotpositionen... Än så länge bryter jag istället med ett varsågod när hon sitter framför mig...

Därefter var det fantastiskt god lunch och fika inne hos dem. Vi pratade också mycket om jaktträningens grundstenar och om passitivitet. Jag måste nog lägga mer krut på att hon ska vara passiv inne också, där far hon ju runt som ett skållat troll mest hela tiden...

Rent generellt tyckte nog Anita och Jörgen att det var väldigt mycket krut i den här kullen men det blir nog roliga hundar att jobba med! Sen sov Leia gott hela dagen!

Vi packade in oss i bilen och åkte vidare till Kånkebo där Axel äntligen fick träffa farmor och farfar igen!

I måndags tog vi en tur till Uppsala på dagen och på eftermiddagen åkte jag till Wijs Säteri och var med på jaktträning med kennel Thorsvi. Leia och jag var såklart bara där för att insupa atmosfären och titta lite på vad det handlar om. Det var jättekul att få se alla duktiga hundar och att träffa alla otroligt trevliga Thorsvimänniskor. Det känns lite som en stor familj och man blev så välkomnad!

I går tog vi en tur till Furuviksparken utanför Gävle. Det var en trevlig park men alldeles alldeles för mycket folk. Det kändes som att vi inte gjorde nånting annat än köade hela dagen... Men Axel hade roligt trots allt, red på häst och åkte karuseller... Vi hade med oss Björns kusin Peter och det var tur för det gick nästan åt tre vuxna för att hålla reda på ett barn och en hund...

Idag sitter jag på bussen på väg hem till Västervik för att jobba några nätter. Sen åker jag tillbaka till Uppsala för kusinträff igen!

Ha det gött mina vänner, lite fler bilder kommer så småningom!

Underbar kväll...

igår med Winnerbäckkonsert som var helt grym!! Det var så kul, jag räknade ut att jag inte varit på konsert sen 2005 så det var en skön känsla! Jag älskar verkligen hans låtar, både de nya och de gamla!! Det är verkligen nåt speciellt när han drar "Hugger i sten", det är så mycket minnen och så mycket känslor i den låten!! Nu kommer det bli mycket Winnerbäck i hörlurarna en tid framöver!!

Barn och hundar har varit hos mamma och pappa och enligt rapporter har alla skött sig utmärkt. Skönt!! Nu ligger vi bara och drar oss och ska snart gå upp till barn-och hundvakter och få oss lite lunch. Man har det bra!! Tack kära mor och far!!!

Passitivitetsträning...

Stod på schemat idag... Jag har sista tiden haft en känsla av att Leia är lite väl aktiv när vi står stilla ute, gräver, biter på pinnar, jagar insekter osv... Det är ju iof så hon lever sitt liv hela tiden, men just när man är ute vill jag ha en hund som är tyst, stilla och lugn... Sagt och gjort, sonen och läromästaren Bosse togs med till närmaste lekpark. Jag satt mig i gräset, Bosse la sig genast och sov och Leia började snurra runt lite. Jag var snabb på att begränsa hennes utrymme, hon fick vara framför mina fötter, ingen annan stans... Hon började äta saker, jag tog genast bort dem... Ganska omedelbart därefter gav hon genast upp och la sig tyst och stilla brevid Bosse. Så skönt att se! Vi flyttade oss några gånger så fort hon lagt sig ner och kopplat av för att träna om proceduren och det gick jättebra varje gång. Bra och skön känsla!!

Nu är Björn, Axel och Leia ute på Tättö och badar. Bosse och jag njuter i skuggan och jag ska strax till jobbet. Härliga sommar!!

Äntligen semesterbilder...

trodde jag att jag skulle lägga upp... Men med ett pissigt modem och ett pissigt bredband är det inte så lätt, med 53 kbit/s tar det lite tid kan man säga... Så tyvärr, inga bilder den här gången...

Det får nog bli en ny dator vad det lider... Jag ska nämligen sätta mig i skolbänken igen och då är det viktigt med en bra dator och en bra uppkoppling... Jiha, shoppa shoppa!! Skämt åsido, jag ska plugga igen, vidareutbildning till IVA-sköterska. Jag kommer att läsa på Karolinska Institutet, på distans 75%. Jag är så glad att jag kom in på mitt förstaval, det kommer förhoppningsvis att funka jättebra med hundarna nu när jag blir hemma i 1,5 år. Och skönt att jobba mindre kvällar och då förhoppningsvis kunna träna mera hund!! Det gäller att planera sitt liv...

Nej, usch, jag blev helt deprimerad när jag inte kan lägga upp bilder, jag får skriva mer en annan dag... Nu blir det Allsång på Skansen!!

Leia Marodör del 2...

Ja, jag kan väl fylla på lite med de senaste dagarna:
• ett par simglasögon
• Axels fina, äkta Crocsskor (foppatofflor)
• en klädnypa
• en sopkvast
• 2 plastleksaker
• någonting i trä som vi ännu inte vet vad det är, det är bara fullt med bitar under vår säng...

Tilläggas ska även att detta är vad hon bitit sönder, till detta stjäl hon ungefär tre gånger så många saker som vi hinner rädda... Och hon har massor som hon får tugga på men det hjälper liksom inte... Förbjuden frukt smakar alltid bäst.

Men!! Hon är förlåten allt för en roligare, charmigare, coolare hund får man leta efter. Hon är suveränt rolig att träna och lyhörd, mjuk och följsam. OCH Bosse börjar äntligen tycka att hon är kanske lite OK, nästan, nästan lite rolig!!

Leia Marodör...

Läste på en annan blogg en lista på vad hennes valp tuggat i sig och som hon tyckte var ganska mycket... När jag räknade löst och kom fram till att det är ungefär vad Leia tuggar i sig på en dag tänkte jag att jag också kan göra en liten lista... Det här är sånt jag kommer ihåg och sånt som gått sönder, sen gnagar hon ju rent vänskapligt ungefär 30 gånger per dag på sånt som man hinner ta undan...

• Sin korg flisades sönder snabbt...
• Stora bitar av tapeten i matsalen är neddragna och uppätna.
• 2 håvar
• 5 fotbollar (plast)
• 1 pool
• 1 Legodinosaurie
• Splitter nya hörselskydd som Axel fått av sin morfar för att ha på speedway.
• Ett okänt antal kritor, giftfria
• Ett okänt antal tulpanlökar,inte giftfria, slutade med veterinärkontakt och kolsuspension.
• En plastleksak
• Två mattor, en tredje på god väg...
• En stentrappa (bara lite gnagat på murbruket, jag klagar inte...)
• Lite andra saker, odefinierbara efter att ha bearbetats väl av kliiga valptänder.

Fantastiskt underbart med valp!!

Oj oj oj...

vilket fantastiskt otroligt väder det är!! Det var många år sen jag var så här brun på min semester kan jag säga!!

Idag har vi varit på Flatholmen i Västerviks norra skärgård. Vi hade ett suveränt läge med stora flacka klippor och en hel egen halvö. Vi njöt i fulla drag och solade och badade om vartannat! Leia gillar verkligen sjön, det som är allra roligast är att med full kraft anfalla en intet ont anande, halvslumrande solare! Hon kastar sig på och biter och sliter i hår och öron och när man hysteriskt skrattande försöker värja sig hugger hon i allt som rör sig, dvs händerna... Blodvite uppstod gånger flera... Men kan man bara sansa sig och bli lite pedagogisk så lugnar hon sig genast...

I torsdags var vi uppe på Hasselö, en stor ö i skärgården som fortfarande har fast befolkning. Fin sandstrand har de där och vi njöt i fulla muggar. Tog oss en glass på fiket, tittade lite i handelsboden och tog några promenader. Jag var orolig att Leia skulle bli rastlös eftersom det dels är en lång båttur och dels var vi mycket i båten, men hon bara sov och sov så fort vi kom i båten...

Nu har ätit och packat upp och Axel har redan däckat fast klockan bara är sju. Bosse har fått en kvällspromenad, Leia har fått klorna klippta och nu tagit sig ett uppfriskande dopp i Axels pool. Björn har öppnat sig en kall öl och jag tänker göra likadant!! Jag älskar lata sommardagar!!

Sol, värme och bad...

...är ingenting man gråter för när man har semester! Sån himla tur jag haft med vädret hittills, det är ju helt fantasktiskt!

Midsommarhelgen har kommit och gått och den spenderade vi med våra goda vänner Mimmi och Daniel som var här från Uppsala. De kom redan i torsdags och då började vi med att åka ut till skjutbanan eftersom Björn köpt ett nytt vapen och han vill skjuta in det. Vi följde med allihop för att se hur Leia skulle reagera på skotten. Skönt nog reagerade hon inte alls, utan njöt bara av sin första skogspromenad. Rusade omkring bland smörblommor och ner i dikena och blev alldeles lerig... Men kul hade hon! Bilder finns i mitt album på Facebook: http://www.facebook.com/album.php?aid=176460&id=733143715&l=cf0ddb60b0

På midsommaraftonen startade vi med frallpartaj hos mina föräldrar. Katten fick vara inlåst i garaget stackaren... Därefter åkte vi direkt till midsommarfirandet på Kulbacken, ett väldigt trevligt sådant, lagom stort, lagom långt och lagom mycket folk. Leia skötte sig förträffligt och låg på sidan och sov hela tiden! Axel har alltid hatat att dansa kring granar och midsommarstänger och så även detta år... Jag hotade med att han inte skulle få någon midsommartårta (som stackaren hade gjort dagen innan...) men inte ens det hjälpte... Fin bildsvit på detta finns i mitt Midsommaralbum på Facebook: http://www.facebook.com/album.php?aid=176460&id=733143715&l=cf0ddb60b0

Därefter åkte vi hem och fortsatte med midsommarmat, tårta, grillat rådjur och gott dricka hela natten lång...

Midsommardagen spenderade vi i hajkens tecken. Vi stack iväg till ett naturreservat utanför Västervik och klättrade upp på ett högt berg. Oproffsigt nog hade vi inget vatten och hade inte läst på var vi skulle vilket resulterade i att vi höll på att dö av törst, värmeslag och att vi fick gå väldgit mycket längre än vi tänkt... Leia bar vi mestadels av vägen, på slutet fick vi även bära Axel, men han var innan det jätteduktig på att gå!

I söndags följde vi med mina föräldrar ut med båten. Vi hade en jättehärlig dag med sol och bad och Leia följde alla mina tidigare hundars exempel och sov gott på båten. Skönt med lugna hundar... På kvällen var Mimmi, jag och Leia ute på hundklubben för agilityavslutning. Leia fick busa med en liten blandrastik och hade så kul så kul!

Även dessa dagar finns fint dokumeterade av Mimmi: http://www.facebook.com/album.php?aid=176460&id=733143715&l=cf0ddb60b0

I måndags tog vi det bara jättelugnt och idag har vi varit och badat. Först vid vår brygga, sen ute vid Sandviken och nu sist återigen vid vår brygga. När vi var på badstranden hade jag med en stor tygbur som stod uppe i skuggan där Leia fick vara mellan promenader och vattenlek. Gick lite sisådär, hon gnällde lite och ville gärna vara med oss...

Det går superbra mellan Bosse och Leia nu, det är så himla skönt. De leker fortfarande inte, Bosse håller hårt på sin värdighet, men han har helt släppt tjurigheten han hade när hon kom. Han ville inte ens gå in i huset då, nu ligger han glatt brevid henne i soffan. Häromkvällen kröp till och med Leia upp i korgen hos Bosse och han låg kvar och såg helt avslappnad ut...

Leia är fortfarande otroligt trevlig, men har nog blivit lite mer varm i kläderna. Hon är stundtals HELT galen och bara far runt runt och biter och sliter i allt! Hon har bitit loss stora tapetbitar i matrummet, bitit sönder sin korg, biter i stentrappan ute, och snor alla Axels leksaker... Men sen kan hon också sova hur hårt och hur länge som helst ibland...

Träningsmässigt så håller vi fortfarande mycket på med ren vett-och ettikett... Dvs hur man tar godis från handen, hur man hälsar och hur man går ut genom grindar och dörrar... Jag har också börjat träna en hel del stadga, jag lägger inte direkt på nåt kommando utan visar bara med kropp och ljud att jag vill att hon ska stanna där jag satt henne. Hon är jätteduktig och så otroligt lyhörd! Sen har vi tränat sitt och ligg och sen såklart inkallning. Det är hon fantasktiskt duktig på, jag blir helt förvånad för hon kommer verkligen i alla situationer! Och då har jag inte ens använt pipan utan bara min röst. Duktig tjej! Idag provade jag även lite med en dummie, jag la den bara en liten bit ifrån oss. Hon hämtade den snabbt som ögat och kom med den till mig. Hon släpper den dock inte alls, vet inte om man ska byta med godis där eller bara lirka loss den... Vill ju inte att hon ska börja släppa för tidigt för att hon vill ha godis heller... Hmm, retrivermänniskor som läser detta kan ju gärna dela med sig av sina erfarenheter...

Nu ska vi ta en sista kvällskiss och sen blir det godnatt i värmen!