torsdag 25 augusti 2016

Hej vardag

Äntligen är den här igen. Den man vanligvis är så less och trött på och bara längtar bort ifrån. Den man lever i och sliter i för att kunna göra nåt annat. Och den man längtar efter när man inte haft den på länge. Vardagen är här.

Vardagen började i måndags. Jag började vardagen med att brygga mitt efterlängtade morgonkaffe. Tyvärr bryggde jag det utan att ställa dit kannan. Medförde en hel del merarbete samt utblivet morgonkaffe. 

I måndags började även mellanstadiet för Axel. Verkar än så länge bra, som vanligt vid skolstart så händer mycket på eftermiddagar och kvällar. Nya kompisar,  nya grupperingar och nya ställen att hänga på. Nu har man vant sig och vet att det snart lugnar sig. För mig är det mest konstigt att han hela dagarna umgås och undervisas av människor som man inte har en aning om vilka de är. Man hade liksom velat haft ett föräldramöte typ första dan. Och tittat lite på dem...

På förskolan är allt sig mer likt. Galet nog är mina bebisar nu Fjärilar. Den gruppen med de största barnen. De som sitter i personalrummets soffa efter maten och inte ligger på madrasser med sina snuttar. Fjärilar. ..

På jobbet är också det mesta sig likt. Alla är lite uppbragda över att många slutar och många undrar var det ska sluta. Så även jag. Samtidigt måste man ju tro att ledningen jobbar med förslag på hur man ska få befintlig personal att stanna och hur man ska kunna rekrytera ny personal. Man måste ju våga tro på att de nu stängda vårdplatserna ska kunna öppna igen.

Hemma är nog också det mesta som vanligt. Björn springer, jag promenerar. Axel jagar Pokémon,  Elin målar med vattenfärger och Oscar springer runt bland grannarna. Leia löper, den tilltänkta elitprovsstarten på Gotland brann inne. Likaså ett par andjakter. Trist. Är man jaktlabrador är det dålig timing att börja löpa sista veckan i augusti! Remember that!

Imorgon ska det bli 28 grader och sol. Jag är ledig. Häpp!

lördag 13 augusti 2016

En kompis gjorde ett Facebookinlägg...

om att semestern det här året var århundradradets sämsta. Jag tänkte tillbaka på hennes flöde på sociala medier och tänkte,  det har ju inte verkat så dåligt...

Sen tänkte jag på mitt flöde i samma medier. Där verkar det som att vi haft en perfekt sommar. Glada barn, badande barn, långa stränder och storstadsbesök. Skaldjur, vin, öl och tårtor...

I själva verket har jag också haft en semester som kvalar högt in på sämsta-toppen. Ungarna har varit sjuka konstant och vi gör ingenting annat på nätterna än att försöka hitta en ostörd plats att få några timmars sömn. Storebror är understimulerad och har svinvarmt rum och kan inte heller han sova på kvällarna. Vi är helt slut av sömnbrist och vill gå och lägga oss 22. Men det går inte för storebror måste hinna somna innan det blir tyst i huset, annars kommer han omedelbart. Ibland undrar jag varför vi har ett sånt stort hus, vi är nästan alltid ändå alla 5 i vårt sovrum på morgonen. 4 i sängen och en på en madrass.

Egentid för mig och Björn existerar inte. Alla barn är uppe senare än vanligt och vi är tröttare än vanligt. Likt spädbarnsåren är den hetaste diskussionen återigen vem som sovit minst under natten. Och vem som då automatiskt har rätt till mest sömn nästa natt. Vårt enda mål med sommaren var att gå ut och äta på Smugglaren för de presentkort Björn fått från jobbet varje år. Senaste gången var när twinsen låg på neo. Kan man skriva in dem där igen kanske? Bara för en natt?

Det är många bloggare och debattörer som skriver om hur slut de är på sommaren. Mammor som blir utbrända för att de vill ge sina barn en perfekt sommar. Har aldrig riktigt förstått det där. Men det gör jag nu. Jag inser att jag är på väg dit, men som tur är är det bara en vecka kvar... Jag tycker inte ens det är kul att träna hund, jag tänker att jag ska ställa in allt det jag sett fram emot i höst och bara försöka överleva.

Jag tänker att det är så här det är och måste väl vara ibland. Jag vill egentligen inte klaga och inte att nån ska tycka synd om mig. Utan mer att folk som ser mina fina bilder på lyckliga familjen på Facebook och Instagram ska veta att det finns en annan sida också. En trött, sliten och eländig sida.

Under tiden jag skriver det här ligger lilla O brevid mig i sängen. Han väser i sin andning,  har inhalerat var 40:e minut natten igenom och gråtit däremellan. Han har indragningar mellan revbenen och vid halsen. Han vill inte vara själv,  vill bara vara nära nära. Han ser nu ut att väga ca 7 kg.

Over and out.

söndag 7 augusti 2016

Ingen fotboll, dock något...

krigade medeltida kostymdrama. Även dessa sorters program delar min och min mans syn på god tv.

Min syn på god tv är nyhetsprogram, väder, djursjukhuset, barnsjukhusprogram och allmänna sjukhusprogram. Greys Anatomy inräknat. Samt Cityakuten på den tiden det begav sig. Är jag mot förmodan väldigt pigg en helg och mot förmodan alla barn lägger sig innan 21 samma helg kan jag tänka mig en film. Gärna svensk. Typ Johan Falk.

Nu beskrev jag min man som min man. Det är han inte. Han är min sambo. Det här blir viktigt när man som vi varit på bröllop igår. Då tänker jag mycket på att jag skulle vilja ha en man och att jag vill vara en fru . Sen blir det måndag och jag glömmer det och refererar återigen till honom som min man...

Idag har vi haft kalas. För exakt 10 år sen hade jag precis gått och lagt mig. Förbannad för att den där ungen aldrig ville komma ut... Och för att Björns semester snart var slut och för att mina föräldrar snart inte orkade semestra på några mils avstånd från vårt hus.  Då gick vattnet. 10 h senare var jag mamma till den mest fantastiska människa man kan hitta. Det var stort. Och chockartat.  Jag har aldrig gråtit så mkt som jag gjorde de första veckorna som mamma. Och inte Axel heller. Han grät för att han var hungrig, jag grät för att jag inte kunde göra honom mätt. Tillslut blev jag sjukskriven och Björn fick ta över det där . Då gav han honom en hel flaska ersättning. Axel slutade gråta, jag grät några dagar till men insåg sen att det var så här det blev. Och sen grät jag lite mindre och mindre och mamma fick komma och pyssla om mig lite och sen blev  allt bra.

Allt blir alltid bra tillslut. Det ska man komma ihåg när det känns slitigt. Man vet att det löser sig. Så tänkte jag idag när jag hade en to do list inför kalas och camping på Öland. Listan innehöll ungefär 10 punkter,  tex göra tårta,  laga mat, kolla sovsäckar etc etc.

Min hjärna tänkte att det löser sig och valde därför att lägga energi på att rensa och torka ur kökslådor. Och badrumslådan.

Nu känns det skönt att de där lådorna är rena. Eller möjligtvis inte så skönt. .. Men allt det andra blev ändå gjort på nåt sätt. Allt löser sig.

Om 4 dagar antingen hatar jag tält och camping eller så googlar jag efter bra priser på tält inför nästa campingsemester. Barnen är i alla fall taggade och jag med än så länge. Återkommer om några dagar. ..