Dagar då någonting så fruktansvärt händer att man omöjligen kan tro att det är sant.
När man väntar på att man ska vakna ur drömmen, att nån ska säga att det var ett fel, ett missförstånd eller ett dåligt skämt.
Dagar när man inte kan tänka på någonting annat, när man inte kan känna nånting annat. Inget annat än det hemska, det fruktansvärda, det som inte fick hända.
Dagar när man inte vet hur man ska kunna hjälpa dem som har det ännu värre, ännu närmare, de som fått sitt liv vänt upp och ner. De som har det allra värst. De som inte ens kan se ett slut på det fruktansvärda, det hemska.
Just de dagarna har just passerat i mitt liv. Jag börjar förstå att jag inte kommer väckas ur en dröm, att det som hänt är verklighet.
Att vi måste vara rädda om varandra, älska varandra, ge varandra tid och kärlek. För man vet aldrig när livet ändras. Aldrig...❤❤
