tisdag 21 september 2010

Varför lär jag mig aldrig??

Man ska inte prata om hur bra ens barn/baby sover...
Då är den vaken hela nästa natt...
Man ska inte prata om att det var länge sen man var sjuk...
Då sitter man där med feber och hosta!
Man ska heller aldrig, aldrig, aldrig skryta om sin hund...
Då förvandlas den... Till en vanlig, hederlig, lite halvt olydig hund!!

Det är just vad som hänt med Leia sista dagarna! Precis när jag hade skrivit mitt äckelskrytinlägg här i bloggen så förvandlades hon. Jag märkte det lite gradvis, hon började nosa alltmer på promenaderna... Jag fortsatte märka att hon visst inte alltid hörde så bra när jag ropade... Jag märkte också att hon inte alls tyckte att matte var underbar, fantastiskt och vansinnigt rolig hela tiden! Helt plötsligt har hon upptäckt lukter, vilt, andra människor, andra hundar, att barn ute är roliga och att man inte alls behöver lyssna på vad den där i andra änden av Bosses koppel vill säga... "Man kan gott sitta och titta på en fågel i flera minuter, hon kan gott vänta ett tag! Värre bråttom har vi inte!!"

Jag börjar få lite panik när jag märker att Leia trots allt är en vanlig hund. Hon har fasoner och idéer för sig och är temperamentsmässigt så långt ifrån mina andra hundar så jag blir helt handfallen... Hon är vild men förarvek för att uttrycka sig milt... Jag som är van att kunna dunka terriern i backen och härja rätt vilt måste nu lägga band på mig för att inte skrämma slag på stackars retrivern... Men samtidigt måste jag börja sätta gränser för henne, gränser som hon inte alls har testat under fem månader men nu kommit på att det absolut är värt att försöka lite bus!! Jag är chockad och hinner inte riktigt med!

Nu inser jag ju att det säkert inte ser alls så här farligt ut när folk ser oss, det är nog ingen som ens märker nån skillnad. Men jag KÄNNER skillnaden, jag ser att Leia har andra tankar och andra idéer än för bara någon vecka sen. Hon börjar bli stor! Och nu blev det plötsligt så jobbigt att träna... Ingenting funkar!! (Lugn lugn skulle jag sagt till mina valpkursare, det är en period de måste gå igenom... Fokusera på det hon kan och var konsekvent med dina "icke-förhandlingsbara" regler...) Men, nu är det ju MIN hund!! Då är det så lagom lätt att vara lugn, nu tror jag hon kommer bli förstörd!!

Idag tog jag i alla fall tjuren vid hornen och tog med Leia ut i skogen, alldeles själv. Jag tränade massor av inkallningar, jag tränade kontakt, följsamhet och stadga. Och det SÅG ju bra ut, men jag såg att hennes tankar var på annat håll och nosen fladdrade!! Jag jobbade även mycket med att hon skulle följa mig, jag vände tvärt om varje gång hon passerade mig. Jag fick i alla fall in henne mycket närmare mig och jag kände det som att hon hade bättre koll på mig allteftersom... Jag måste ta henne själv då och då, det är svårt att kunna fokusera fullständigt på henne om man ska dra en 10 kilos trött borderterrier efter sig i skogen... Bosse är inte riktigt inne på det här att springa och gömma sig när Leia försvinner, han är aningen motsträvig...

Jag avslutade allt med att träna lite passitivitet, jag satte mig på en sten i skogen. Leia kom och satte sig, men jag fick inte riktigt till en avslappnad känsla, så dumt när man såklart hade tidspress....

Ska känna av henne lite mer i några dagar, sen tror jag att kennelmamma Anita får sig ett samtal eller ett mail... Skönt att ha nån med vettet i behåll att bolla med!

Nu jobbar jag natt, ska snart få gå hem. Då ska Leia få träna sig på att sova när resten av flocken sover, nåt som alltid är lite spännande att se hur det går. Jobbar som tur är en enkelnatt så jag ska inte sova så länge imorgon har jag tänkt...

Även Axel är i en av de berömda "faserna" här i livet och oftast billig på Blocket. Idag var han kung och bestämde allt vid maten. T. ex. att vi fick sitta och skala alla hans små korvbitar eftersom han ville ha dem nakenfis och inte med skinn... Om man inte var snäll skulle kungen sparka ut en. Och det vill man ju inte, så jag skalade och skalade... Då blev jag insläppt i riket igen, det var skönt. Man kanske skulle curla sin hund lite också? Då kanske jag blir insläppt även i hennes värld igen??

4 kommentarer:

  1. Låter helt normalt tycker jag. Valpen börjar så smått bli unghund och tar för sig av livets smörgårdsbord. Nu är det upp till dig att bestämma vilka av rätterna på bordet hon får ta för sig av. T.ex. Laxen är helt ok men räkorna ger du f-n i!Alltså precis vad du säger till dina valpkursare. För en arbetande hund är det dock väldigt viktigt att alla regler balanseras med konkreta och utvecklande arbetsuppgifter. Annars bygger man bara in en massa frustration. Så lämna Bosse hemma och ut och jobba med Leia precis som du beskriver. Lycka till :-)

    SvaraRadera
  2. Det är klart du fixar det där med lite träning!!

    Att bara glida runt och tycka att livet med hundträning är enkelt är inte alls lika roligt!!

    Men en vanlig retriever mognar vid 3-4 års ålder, sen är dom rätt trevliga till runt 7-års ålder, sen kommer "kan själv fasen" den håller i sig resten av livet! Ha hA!!

    Leia låter precis som det var med Ida som liten... Fast hon är gammal nu och kan själv...

    SvaraRadera
  3. Haha! :)
    Lakrits är på väg åt samma håll, fast kanske inte riktigt lika uttalat ännu.
    Det är både kul och, som du skriver, chockande.
    Men den här perioden är ju rätt kort, så snart är de nog sig själva igen. :)

    SvaraRadera
  4. Tack kära vänner för ert stöd! Och visst vet jag innerst inne att det inte är nån fara och visst förstår jag vad det är som händer, men det är som sagt ändå chockartat... Med Bosse var det liksom tummen i ögat från dag 1 som gällde, Leia har ju varit så självgående hela tiden... Men det blir nog ordning och reda med tiden!

    SvaraRadera