Nån gång vartannat år eller så händer det att jag blir helt själv i några dagar. Det händer när jag fortfarande jobbar, Björn har gått på semester och åker till sitt föräldrahem i några dagar. Som kompensation åker jag med barnen och mamma till Öland en vecka varje år.
Vanligtvis brukar det vara underbart i ungefär en halv dag. Sen börjar jag ha lite tråkigt och sen börjat jag sakna både barn och Björn och framförallt sällskapet. Om detta har jag bloggat tidigare, troligtvis den hör tiden för 2 år sen. Men det här året är annorlunda. Det här gått 2,5 dygn och jag är fortfarande på underbart-stadiet.
Det handlar inte om att jag inte älskar mina barn. Det handlar inte om att jag inte älskar min man. Det handlar inte om att jag älskar mina hundar mest i världen. Troligtvis inte heller om att jag är en dålig mor/sambo... Det enda det handlar om är att jag vill vara själv ibland. Inte nödvändigtvis SJÄLVsjälv, jag har varit väldigt social och umgåtts med vänner och arbetskamrater. Det handlar om att helt och hållet (förutom när jag ska vara på jobbet då) äga sin tid och helt välja vad man vill göra. Att skita i att laga mat, att skita i att handla, att skita i att man sover alldeles för länge på morgonen, att skita i att man äter middag klockan åtta på kvällen, att skita i att det behöver städas och tvättas och handlas. Att träna hund när man vill, gå långpromenader i tid och otid, att åka till badet så fort man vaknat efter nattjobb och att bada i timmar i sträck. Utan att fika, serva, smörja barn med solcreme och följa med barn som behöver bajsa.
Det handlar inte om att jag inte får egentid i vardagen, det får jag i mängder. Vi låter oss båda göra saker själva när vi vill. Men då tar man sig den tiden, man offrar tiden med barnen och familjen. Det gör jag såklart ändå, men inte med samma känsla. Då har jag alltid en känsla av otillräcklighet och dåligt samvete.
Jag upprepar, det handlar inte om att jag inte älskar mina barn, det handlar inte heller om att jag inte älskar det intensiva liv jag lever. Det finns inget bättre!
Men ibland... Ibland är det så skönt att få semester från det. Så nu har jag en dag kvar av min ena semester. Och två dagar kvar tills jag börjar min andra semester. Jag ska njuta av dem alla tre...
Tack min fina Björn för att jag fick de här dagarna. Tack mina fina älskade ungar för att ni ger mig möjlighet att älska tiden med bara mig. Tack fina hundar för att ni är här och håller mig sällskap, följer med mig på långa simturer och för att ni varken kräver fika, lagad mat eller behöver sällskap när ni ska gå och bajsa...
