Det är frågan.
Jag har sen någon månad tillbaka gått upp till 100% i arbetstid. Detta är första gången sen 2010 jag jobbar heltid.
Jag gör det av olika skäl. Dels faktiskt av ekonomiska skäl. Ja, vi klarar oss definitivt om jag jobbar 75 el 80% men det gör ändå 6-7000 varje månad mot att jag jobbar heltid. Det är 80 000 om året. Typ 2 all inclusiveresor. Sen tänker jag framåt. Deltidsarbete och långa föräldraledigheter är den största orsaken till att kvinnor får mycket lägre pension än män. Och varför ska det vara så?
Dels blir det automatiskt så att den som är mest hemma är den som jobbar mest hemma. Varför ska jag jobba gratis och Björn få betalt för sitt jobb? Nu får båda betalt på sina jobb och vi delar på det som ska göras hemma. Jag kommer ändå vara den som håller ordning på studiedagar, gympapåsar, matsäckar och skriva barnens alla scheman. Men städa och tvätta och laga mat, det gör vi båda två lika bra!
Idag skrev jag nytt dagisschema. Mina barn snittar på 33 h i veckan. Utslaget på 5 dagar i veckan går de alltså knappt 7 h per dag. De var hemma på 100% fram tills de nästan fyllde 2. De går i princip aldrig mer än 4 dagar i veckan på förskolan. Ibland 3 dagar. Ofta börjar de 9.45 och får en skön, lugn morgon. Barnen trivs på förskolan och blir snarare besvikna se dagar vi är lediga.
Ändå möter jag knappt någon som inte ifrågasätter mitt val. "När dina barn är så små???" "Hinner du verkligen med allt hemma då??" "Pengar är inte allt..." "Orkar du det med allt hemma??"
Jag frågade just Björn om nån frågat honom under dessa 5 år hur han orkar/hinner jobba heltid? Det hade ingen gjort. Varför?
Hur ser det ut i andra arbetsmiljöer? Förväntas det verkligen att alla med småbarn ska jobba deltid på samma sätt som det görs i vårdyrken? De flesta jag känner förutom de som jobbar inom kommun och landsting jobbar faktiskt heltid trots barn.
En annan orsak är att jag faktiskt gillar att jobba. Jag gillar att få uppskattning för det jag gör och jag gillar att utvecklas på jobbet. Det är lättare att göra om man jobbar mer. Dessutom är själva jobbet inte direkt jobbigare än att vara hemma just nu. Snarare mer avkopplande och avstressande.
Dessutom tycker jag faktiskt att något är fel i hela situationen om man som ung (jodå, jag är ju inte ens 40 än...) och frisk inte ska ORKA jobba heltid. Då är DET nåt att kämpa för, jag själv ska inte tvingas betala för att min arbetssituation är ohållbar! Det är extremt slitsamt att växla mellan dagar, nätter och kvällar. Men så ser ju jobbet ut och man borde få förutsättningar att klara det.
Sen finns det de som vill jobba deltid. Och måste ha rätt att göra det. Som känner att de slutar jobba hellre än att jobba heltid. Och då måste ju arbetsgivaren kunna ta hänsyn till detta och inse att deltid är ofantligt mycket bättre än ingen tid.
Jag tror inte att jag på min dödsbädd kommer känna "vilken tur att jag inte jobbade mindre". Jag kanske tom ångrar att jag jobbade så mycket (det sägs vara det de flesta ångrar när de ligger för döden). Men här och nu känns det rätt och jag tycker att det rimligtvis borde fungera.
Jag vill även säga att jag inte på något sätt tar illa vid mig av dessa diskussioner. Men idag har jag diskuterat det så mycket så jag inte kan sluta tänka på varför det skiljer så mycket mellan män och kvinnors arbetssituation. Och hur kvinnodominerade yrken särskiljer sig med alla dessa deltider.
Låt alla jobba så mycket de vill/orkar/kan och fixa förutsättningarna därefter! Over and out!
