...om hur mysigt det skulle vara att vara föräldraledig igen. Jag skulle pyssla och mysa och vara en riktig superdupermamma.... Sen kommer dagar som den här... Jag har jobbat kväll måndag och tisdag (börjar 14.30) och varit ledig onsdag och torsdag. Och då blir jag helt desperat... Jag tycker det är så tråkigt att gå hemma!! Jag blir galen! Är det fint väder är det helt ok, då finns det så mkt man kan göra och man kan bara vara ute i trädgården och pyssla... Men nu, det bara vräker ner regn och jag får ingen lust till nånting! Jag kan inte åka iväg nånstans med Axel för då har jag hundarna och jag kan inte åka iväg och träna hund för då har jag Axel... Moment 22.
Hur ska det här gå när jag ska plugga? Jag hoppas verkligen att det är mycket att göra med skolan så att jag inte hinner få så här tråkigt! Jag kan liksom inte ta mig för nåt heller när jag är hemma, jag har ju egentligen massor jag skulle behöva göra... Baka bullar, rensa garderober, röja i källaren osv osv. Men jag bara går och drar och kollar facebook 100 gånger i timmen... Jag har t.o.m funderat allvarligt på att stänga mitt facebookkonto sen när jag ska plugga... Annars kommer jag inte få nån annat än facebook gjort...
När det regnar så här är det som att man har två katter istället för två hundar. Båda hundarna blir helt sänkta och bara sover och sover... Bosse ligger i en stol ute på altanen och Leia ligger i sängen. Man märker inte ens av dem på hela dagen, man får gå och leta efter dem när man ska ge dem mat.
Igår var vi ute i tidernas skyfall! Det regnade lite normalt på morgonen så när det drog ihop sig till morgonpromenad utrustade vi oss med regnkläder och gummistövlar. Sen när vi väl kom ut så regnade det såklart inte och jag svor lite bittert över alla våra kläder. När vi kommit ca 100 m på promenaden öppnade sig himlen! Och så fortsatte det, men tilltog ytterligare på hela promenaden! Gångbanorna var som forsar, asfalt slets loss och vid brunnarna var det som enorma virvlar av vatten!! Helt otroligt. Jag har ju alltid Leia lös när vi går, men jag blev rädd att hon skulle få panik, vattendropparna gjorde nästan ont, så jag kopplade henne tom... Lagom vi kom hem och var dränkta, trots regnkläder, slutade det...
På eftermiddagen igår sken det upp och jag åkte ut till klubben och tränade lite med hundarna. Vi var några stycken som hjälptes åt och la bl.a. en platsliggning. Leia och jag har ju börjat träna ganska regelbundet och det går ju jättebra här på baksidan och på promenaderna. Men nu när vi var ute bland andra folk och hundar märkte man att ingenting var riktigt befäst... Och det hade jag ju absolut inte förväntat mig, men det var lite intressant att få det bekräftat. Man vill ju gärna tro att hon är en liten undervalp... Men, hon är alltså högst normal!!
Nu ska jag gå och stoppa in kålpuddingen som jag i alla fall har lyckats åstadkomma idag, i ugnen. Ha det gott!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar