Efter den fina dikten...

...som ju var helt ohundig måste ju såklart ett hundigt inlägg följa... Så här kommer en liten recension av dagens träning.

Inspirerad av Åsas tips (kommentar på förra hundinlägget...) bestämde jag mig för att köra lite svårare terräng idag. Jag har ju kört en hel del dirigeringsträning, men fastnat i det här med höger och vänster och fastnat i fotbollsplanstänket... Nu började jag med att köra lite närsökssignalarbete. Jag la ut en minidummi när hon inte såg, kallade in henne på en linje förbi dummin och blåste stopp. Sen visade jag med handen "närsök höger alt. vänster" och blåste närsäkssignal. Det här har gått ganska knackigt sista tiden, men idag gick det riktigt bra. Jag var noga med vinden så att hon skulle få vind på den, det kan ha bidragit till framgången... Ändå kul att det funkade, körde ett par gånger.

Sen hittade jag ett snårigt område precis vid ett dike och vid en stig. Perfekt för ett linjetag. Jag började väldigt lätt, Leia fick följa med och lägga ut dummin och jag körde på kort avstång. Men det funkade bra så jag tog rätt snabbt ut avståndet. Tillslut fick hon gå genom snårig terräng, över en stig, hoppa över ett dike och åter komma in i ny snårig terräng. Det gick riktigt bra eftersom jag hela tiden hade samma målpunkt och hon därigenom hela tiden kom till känd terräng. Det enda som inte gick bra var när jag backade sista gången och tänkte att jag skulle skicka henne genom ett stort snår... Då väjde hon runt och jag fick stoppa henne. Jag bråkade dock inte med det utan klev framför snåret istället och då gick det bra.

Sen la jag ut två dummi på en kulle. Den här gången fick hon inte följa med utan fick sitta utom synhåll. Jag gick i en stor båge bakom kulle så att hon inte skulle gå i spåret. Hon såg mig dock när jag var uppe på kullen så hon visste vilket område hon skulle till. Första skicket körde jag på kanske 15 m. Det gick jättebra, trots ganska svår terräng även här. Sen tänkte jag skicka henne en gång till men då ville hon bryta av och söka istället (jag tror kanske hon hade fått vittring på den redan). Men jag stoppade och flyttade tillbaka henne på linjen och skickade henne på ett back-ut istället och då gick det faktiskt bra! Så det var skönt. Avståndet blev ju då ganska mycket kortare.

Hon var rätt mör redan efter det här men jag hade hittat ett så perfekt område att lägga ett sök i så jag var tvungen. Perfekta vindförhållanden, perfekt mark... Så jag la ut fem dummisar. Jag satt Leia utom synhåll, men hon hade ju såklart koll på att jag rörde mig ute i marken... Söket gick så jäkla skitbra!! Hon var lugn, fokuserad och följde upp vittringarna. Hon sökte av marken bra, trots att den var riktigt tungsprungen (heter det så?) med massa fallna träd, ris och stockar. Jag riktade in henne lite en gång och då sprang hon rakt ut på en dummi som låg nära så det blev verkligen toppen! Hon plockade in fyra stycken och då var hon rejält slut och hade varit så duktig så jag ville inte pressa henne till den sista. Jag fick vackert gå ut och hämta den själv, men det gjorde jag så gärna!!!

Här kommer en liten film när hon hämtar in den tredje dummisen:

Den dagen kan komma...

Den dagen kan komma då min kropp ligger vit på ett vitt lakan på ett sjukhus och läkarna fastställer att min hjärna inte längre fungerar.

Ge då mina ögon till en man som aldrig har sett en soluppgång, ett barns ansikte eller kärleken i en kvinnas ögon.

Ge mitt hjärta till någon vars eget hjärta bara givit honom ändlösa dagar av smärta.

Ge mitt blod till tonåringen som drogs fram ur bilvraket så att han får uppleva och se sina barn leka.

Ge mina njurar till en människa vars liv, vecka efter vecka, är beroende av en maskin.

Ta mina ben, varje muskelfiber och nerv ur min kropp och finn en metod som gör det möjligt för ett invalidiserat barn att gå.

Utforska varje skrymsle, ta mina celler om så behövs och odla dem så att en stum pojke kan heja på sitt favoritlag och en döv flicka höra regnet smattra.

Bränn det som blir kvar av mig och sprid askan för vinden.

Om ni måste begrava något, begrav då mina fel, mina misstag, mina svagheter och fördomar.

Ge mina synder åt djävulen och min själ till Gud.

Om ni händelsevis vill komma ihåg mig, gör det då genom ett vänligt ord till någon som behöver det...

Upprättshavare till denna dikt verkar vara okänd men den finns på www.organdonation.se.

Gå in där och klargör din åsikt!!

Tummen i ögat, rama in, stoppa in i lådan, visa vart skåpet ska stå...

... ja uttrycken är oändligt många. Till syvene och sist är det nog ungefär samma sak vi menar, det är när man upptäcker att hunden plötsligt inte alls är sådär vattenkammad och ordningsam och lydig och vek som man tänkt och trott, utan helt enkelt kan själv, kan bättre och skiter fullständigt i vad jag som matte säger... Eller ja, viss överdrift kanske, men det är ändå åt det hållet det lutar...

Jag har senaste veckan av olika orsaker varit svag och emlig och inte riktigt orkat engegera mig i vare sig hundträning eller vardagslydnadens fighter. Om det är denna svaghet Leia utnyttjar, eller om hon bara helt enkelt är understimulerad, eller om det har att göra med att hon faktiskt är 1,5 år och i sin sista könsmognad, eller om det är en kombination av allt detta, ska jag låta vara osagt, men tjafsig är hon...

Hon lyssnar inte när jag ropar, springer och far och äter allehanda skit hon kommer över... När jag läser gamla blogginlägg inser jag att det är exakt så här hon betett sig periodvis även tidigare. Skillnaden den här gången är att jag inte är det minsta bekymrad eller orolig utan mer konstaterar, "jaha, nu var det dags igen". Det gäller att samla ihop och få henne att fokusera, att bli tydlig med våra olika roller och att visa vilka saker här i hundvärlden som inte är förhandlingsbara... Vi kommer att komma ur det här i rätt läge, det är jag säker på, det är bara att vi ska ta oss dit.

Det är verkligen svårt att få till någon som helst jaktträning just nu. Mitt träningsgäng kan bara träna helger, och då jobbar ofta jag eller är bortrest. Jag kör lite grann själv på dagarna, men det blir nästan bara dirigeringar och stoppsignaler, viktigt i och för sig, men det suger att få träna på riktigt snart! Tror vi ska få till en träning på söndag, det längtar jag till!

Idag har jag börjat en liten miniprivatkurs i tävlingslydnad för några närmast sörjande. Riktigt roligt att hålla kurs och hjälpa folk igen, det är väldigt roligt att hålla kurs för människor som gör som man säger... Vi tränade på ingångar, sitta fot vid sidan, nedlägganden, kvarligganden och tandvisning. Duktiga var både hundarna och förarna!

Som grädde på moset blev jag rejält lydnadssugen själv igen, så nu har jag raggat upp en träningskompis till imorgonbitti så ska vi köra ett pass. Får se om vi även försöker oss på lite agility, det var extremt länge sen jag körde, men jag hade ju faktiskt tänkt att vi skulle försöka oss på även den sporten...

I skolvärden är det uppsats, eller projektplan, som det fint heter, som gäller... Vi kommer ju inte att skriva vår magisterexamen nu, utan gör bara en projektplan inför en ev. magisterexamen. Så vi ska tänka ut en studie och hur vi skulle göra den och skriva ner allt detta. Känns faktiskt ganska kul!

Imorgon jobbar jag, jobbar hela helgen för den delen. Hoppas det blir kul och lagom mycket att göra! Ha det gott!

Michael Jacksson, Spiderman, ninja och en tomte...

har alla varit här på besök i helgen. Man skulle lätt kunna tro att det är den här helgen Halloween infaller, men icke... Det är bara Axels oerhörda sug efter att ständigt vara utklädd som ger sig till känna. Den här helgen har han dessutom haft besök av sina sysslingar, Alfred, Wilmer och Elvira och lyckan var ju fullständig när även Alfred gillade att klä ut sig... Så det har varit en hel del olika kreationer...

I fredags ägnade jag hela dagen åt att ringa till olika sjukvårdsinrättningar. Att vara patient eller anhörig är helt sinnessjukt inser man, man bollas runt runt runt och man genomskådar olika lögner som personalen försöker sig på... Helt absurt!! Jag är ju som ni alla vet själv en av dem (personal) och när inte ens jag som vet hur allt i vården funkar kommer igenom så förstår jag ju att ingen annan heller kommer dit... Hur som helst, efter hundra vändor, samtal, telefonköer, telefontider och en och annan vettig människa så löste sig i alla fall allt tillslut. Precis lagom till att Björns kusin Jannica med familj stannade bilen utanför.

4 barn under 6 år, två hundar och fyra vuxna är en rolig och fartfull kombination! Det var inte så många lugna stunder precis, men jag tror alla hade en rolig helg! Axel älskar verkligen att ha besök av sina släktingar här!

I lördags var vi i Vimmerby, jag fick äntligen nya vinterskor shoppade till Axel. Rätt vad det är ligger det väl en decimeter snö ute när man vaknar, då är det inte så lägligt med gympaskor till dagis...

När alla hade åkt idag tog jag hundarna och gick en långpromenad. Jag la även in lite träning med Leia, först några markeringar och sen när vi kom till en fotbollsplan ägnade vi oss åt lite dirigeringsträning. Hon var välidgt duktig till en början, men så fort jag lägger på minsta störning (boll utlagd som hon inte ska springa till...) så funkar det inte. Då får jag korrigera henne och sen gör hon inget mer alls... Jag försökte det som Anita tipsade om, att öka dragningen på dit hon ska, men då blir det liksom som att hon helt glömmer störningen. Det är helt enkelt det som har den mesta dragningen som hon går till. Får väl finurla lite på det här, är det någon som har några spännande tips får ni gärna höra av er...

Nu är det snart sovdags, imorgon är en väldigt tidig morgon... Sov gott!!

Har äntligen fått tummen ur...

och har tränat lite hund! Det har ju varit svårt sista tiden eftersom jag var i Stockholm och sen har jobbat. Det märks att Leia inte mår riktigt bra när det blir långa träningsuppehåll, hon blir ännu mer vek, rädd och osäker. Och det är klart, en Ferrari mår väl inte bra av att krypa fram i stan:-)

Idag gick vi först en sväng i rejält jobbig terräng, tät skog utan stig. Sen la jag ut ett dummisök. Jag gjorde som Anita tipsade, jag vittrade in ordentligt vid varje dummi och gömde/grävde ner den. Leia hade ju grym energi i kroppen och sprang i 100 knyck till en början. Hon går i mitt spår när jag gör såhär så det gäller nog att mixa det med att kasta ut dummisar. Efter en stund sänkte hon farten och började jobba. 3 st kom in utan större problem, sen hade jag en puttedummi alldeles nära oss. Jag såg att hon fick vittring på den flera gånger men hon orkade inte följa upp den utan sprang bara förbi. Tillslut påminde jag henne med en närsökssignal och hon jobbade och jobbade för att hitta den. Tillslut var hon riktigt trött så jag gick ut också och letade, det ökade på frenesin i Leias sök! Och tillslut så orkade hon hålla koncentrationen hela vägen och minidummin kom in.

Nu var hon rejält trött och hade svårt att ta sig ut i området igen. Jag satte henne ner och tog själv en sväng i rutan. Sen gick hon ut snyggt igen med lagom fart och intensitet. Dock hade hon väldigt svårt att hitta den sista dummin så tillslut slängde jag ut en annan när hon inte såg. Och den hittade hon fint! Jag tror den jag gömt låg precis vid en sten så troligtvis fick hon inte alls vittring av den.

Jag hade tänkt att köra lite dirigeringsövningar också men jag hade en väldigt trött hund så det fick vara...

Nu sitter jag och läser vetenskapliga artiklar, snart blir det hundpromenad till dagis!

Det fanns en tid...

när jag jämt bloggade när jag satt på bussar fram och tillbaka... Det var ganska praktiskt, man slog ihjäl busstid och man fick bloggen uppdaterad med oväsentligheter. Nu är jag åter på bussen så här kommer ett meningslöst blogginlägg:

Ja, jag har alltså återigen tillbringat en helg norröver... Den här gången hade jag dock pälsklingen med mig, i allafall till en början. Vi var i Globen på Roxette i torsdags kväll. Att vara på Globen med nästan 10 000 andra (varav en svinfull, galen ryss som sedemera blev utslängd) var i sig en upplevelse. Att inse att den musik och sång man hört i åratal på radion faktiskt kommer från människorna på scenen några tiotal meter ifrån mig var en ännu större upplevelse. Och att få njuta av Marie Fredrikssons grymma röst var nog den allra största. Då gjorde det ingenting att man inte är det allra största Roxettefanset! Mitt bekymmer att det nere på parkett (där vi hade platser) bara skulle vara 16-åringar tog Björn genast ur mig med orden "vilka 16-åringar tror du lyssnar på Roxette? Vi är gamla nu..." Och det stämde ju!

Fredag och lördag tillbringades med långa hotellfrukostar, shopping, restauranger, bio och allmänt slapp tid. Mysigt och välbehövligt!

I lördags åkte Björn hem och tog hand om barn och hundar ( Axel hade sin vana trogen vaknat runt halv sex varje dag hos mormor och morfar och känner jag hundarna rätt så hängde de nog på vid den tiden.) Så jag misstänker att en viss lättnadens suck drogs på Elofsbacke när lugnet lägrade sig:-)

Själv åkte jag till Mimmi och Daniel i Uppsala där jag bjöds på fantastiskt god mat, kultur och trevligt sällskap. Det var bara Troy som inte var så glad att se mig (vi skyller på utbrändhet) men det löste sig efter några leversnittar som jag lägligt hade i fickan!

I söndags slog jag nytt stegrekord (är med i stegtävling på jobbet) med drygt 27000 steg. Mimmi och jag gick ner p stan, tog bussen och mötte upp Jessica och sen gick vi en rejäl runda på gamla sentimentala platser i Flogsta och Hågadalen. Åh vad jag längtade tillbaka till den tiden just då!!

Sen var Mimmi och jag värda sushi, äpplekaka, glass, godis, film och en smoothie... Man vill ju liksom inte riskera att tappa nåt gram:-)

Idag har det varit skola hela dagen, sista kursen innan examen började idag. Vi ska skriva en projektplan ( inför en ev. magisteruppsats). Jag och min skrivkamrat ska skriva om patientdagböcker på IVA, vinklat ur personalens synvinkel. Känns riktigt kul!

Imorgon är jag tillbaka på IVA igen, nu "på riktigt" och inte som student. Känns inte som nån jättestor skillnad...

Står just med bussen i Norrköping, hoppas vi kör snart, jag längtar hem!!!

Slutexamination och kennelmammasavstämning...

Ja, idag var den stora dagen då min praktik skulle slutbedömas och den slutgilitiga examinationen skulle äga rum. Jag har inte ens hunnit tänka på det över helgen, jag har gjort så mycket andra roliga saker, men det gick bra ändå. Examinationsuppgiften var att färdigställa en patientplats för en tänkt patient. Man skulle förklara vilken utrustning man tänkte att använda, hur den fungerade, vad man skulle tänka på med den och vilka kontroller man behöver göra. Man skulle även tänka steget längre, vilka behandlingar kan bli aktuella, vilka omvårdnadsåtgärder ska jag tänka på. Det hela gick bra och jag kände att jag fick med det mesta. Jag kände även att jag kunde svara på de följdfrågor som de ställde så jag är väldigt nöjd. Lite konstig känsla att en stackars människa från KI tar sig hela vägen till Västervik bara för min skull. Men lite kul också! Betyget blev i alla fall VG på slutbedömningen och det ryktades om VG även på slutexaminationen, men det ska konfirmeras med examinatorn ifråga också.

I helgen var vi uppe i Uppsala. Jag hade ju lyckats få till en träff med kennelmamma Anita, hon hade lovat att titta lite på mig och Leia. Jag har ju inte varit där eller tränat för henne sen innan sommaren så det var verkligen skönt och välbehövligt. Anita var på det stora taget nöjd med vårt arbete. Hon tyckte Leia var välhanterad och fint i handen. Jag fick även lite matnyttiga tips som var ungefär såhär:

Avlämningar: Är ju det vi har lite problem med när det gäller vilt. Ibland funkar det, men ofta släpper hon någon meter ifrån mig och här har jag uppmanat henne att ta upp den igen och klickat henne när hon gjort en fin avlämning. Jag har även jobbat mycket med bara avlämningar och då sitter de nästan alltid fint. Här trodde Anita (som jag också har tänkt och läst Leia) att det är nog inte så mkt att hon tycker att fågeln är äcklig, utan mer att den är spännande och hon vill ha den kvar (stort bytesintresse). Anita tyckte därför att jag kunde bli lite mer krävande och lite lite dominant i avlämningarna. Jag fick rådet att (på de fåglar det är möjligt=lagom stora) visa mitt missnöje, gå fram och helt sonika sätta in fågeln i munnen på henne. Hålla fast och berömma när hon väljer att hålla fågeln själv. Ju mer hon håller fast, desto mer intensivt beröm. Men sen provade Anita att föra henne och bara bli mer dominant och bestämd när hon kom in med fågeln. Och då gjorde hon en helt perfekt avlämning. Jag provade också detta och det funkade nästan hela tiden. Häftigt! Slut med trams och flams, fram med tydlighet och bestämdhet!!

Söket: Här har hon ju en tendens att vilja springa väldigt långt ut i området och inte söka av närområdet först. Hon kan också bli lite ostrukturerad och orkar inte alltid följa upp vittringarna utan provar först att springa i 100 km/h genom området några gånger. Här fick jag tips att vara noga med vinden, sidvind helst, annars motvind. Aldrig medvind eftersom det kommer få henne att gå längre ut. Jag ska också vara noga med att hon inte söker bakom min rygg, där jag står är liksom backlinjen. Då ska jag kalla in henne. Jag ska också då och då verkligen vittra in området där jag lägger dummin och gömma dummin riktigt ordentligt. Detta för att det ska bli mycket vittring som hon sen måste följa upp och verkligen leta efter dummin. Men sen varva med att bara kasta in dummisen eftersom hon gärna följer spåret efter den som lagt ut dummin.

Markeringar: Hon har ju lite problem med att söka förbi kastaren. Hon fastnar gärna på den nivån där kastaren står och det brukar ta ett tag innan hon inser att hon ska jobba sig förbi och ut. Anita trodde att det var mycket av en erfarenhetsfråga men tipsade även om att även här vara noga med vinden. Här ska jag använde medvind för att hon verkligen ska få jobba sig ut, förbi dummin.

Dirigeringar: Dirigeringar jobbade vi inte så mycket med utan diskuterade istället detta vid fikat. Leia är ju så vek att jag inte får henne att göra någonting om jag har korrigerat henne vid dirigeringsjobbet. Då tänker hon "jag gör ingenting så gör jag ingenting fel". Ändå är jag så mjuk och försiktig jag någonsin kan tänka mig vid själva korrigeringen. Här tyckte Anita att jag skulle vara snabb att öka retningen dit hon ska omedelbart efter en korrigering, så att hon inte hinner tänka för mycket och låsa sig. Det här ska jag prova nästa gång.

För övrigt så klappade jag på alla svarta fina hundar varav en med riktigt tjock mage (Mocca som snart ska ha valpar) och sen gosade jag med taxen Valsa i knät! Sen var det dags att åka till Kånkebo och ansluta med resten av familjen.

I lördags var Björn ute och jagade nästan hela dagen och jag gick långpromenad med hundarna ända tills jag blev rädd och trodde jag skulle bli ihjälsparkad av en älg. Sen tog farmor med sig Axel och mig ut i skogen på svampjakt. På knappt en timme plockade vi en stor korg full med trattkantareller! Jag som aldrig hittar svamp. Trattkantarellerna ska nu torkas och användas i såser och grytor hela vintern! På eftermiddagen kom Maria och Sandra ut och Axel fick äntligen leka med kusinen!

I söndag kom även Ulrika och Stefan ut med sina barn och vi var plötsligt 11 personer som skulle äta pannkakor till lunch! Innan dess hann jag träna lite mer med Leia och Björn fick skjuta med hagelbössa. Jag körde markeringar med skott, både enkla och dubbla. Leia blir helt klart väldigt mycket mer taggad när det skjuts och hon knallade nån meter vid första dubbelmarkeringen. Hon förväntade sig nog ett "JA" och inte ett till "pass på". Och jag var kanske inte jättetydlig med mitt sitt för att få henne att sitta kvar. Sen sköt Björn en hel del och jag tränade bara passitivitet och fotgående under skotten. Sen fick vi avsluta med lite fotgående efter skytt vilket också var bra träning.

Annars är det svårt att få till träning nu när det är så mörkt. Det är ju bara helger som är aktuella och då har jag alltid så mycket annat planerat. Men nästa vecka är det slut på praktiken och jag jobbar återigen bara 50 % så då blir det lite lättare. Jag pluggar ju såklart 50 % också, men då kan man lägga upp det lite mer som det passar en i livet...

Nu ska jag titta lite på tv och sen blir det en tidig kväll!

En fantastisk hösthelg...

har avnjutits helt i familjens tecken. Ibland är det så skönt att bara vara tillsammans en hel helg, jag kan väl ärligt talat säga att det inte är fallet så ofta...Lite bus på Pettersberg!

Igår var det helt underbart väder på morgonen. När Axel fick en kompis hit efter frukost tog jag med mig hundarna och tog en promenad in till stan. Jag strosade runt lite på torgen och träffade lite trevliga människor innan jag gick hem igen. På eftermiddagen grejade jag lite i trädgården, krattade lite löv och rensade bort lite luktärter som håller på att ta över vår trädgård. Vid halvsextiden kom lite vänner med barn och vi käkade gott och drack gott... Full fart med tre barn (varav Axel är äldst) och två hundar, men kul och trevligt!

Idag tog vi sovmorgon ända tills Axel kom och sa att han vara "så hungrig!!". Efter frukost åkte vi ut till några kompisar för hundträning och korvgrillning. Det var så skönt att vara ute och andas friskluft hela dagen! Vi började med några enkla markeringar och gick sen vidare till lite linjetag, svåra markeringar, inkallningsövningar och avslutade med några dubbelmarkeringar. Träningen gick bra men Leia var lite väl het. Lite tendens till gnäll, jobbade mycket med att vända ifrån markeringar och gå fotgående innan hon eventuellt fick skickas. Hon var nästan på väg att knalla en gång till och med, första gången i sitt liv tror jag... Men det var väl mest en ryckning, tack och lov är hon ju så vek så det är lätt att få stopp på henne... Hon har börjat löpa idag också, jag har ju misstänkt att det varit på G ett tag, rent tidsmässigt. Men jag kan inte säga att jag allls märker de tendenser hon haft innan, då har hon ju blivit så låg och vek och allmänt konstig. Idag var det full rulle kanelbulle, precis som vanligt. Får väl se om det håller i sig. Lite synd på löpet ändå, jag hade tänkt att tävla lite mer lydnad nu i oktober-november. Men vi får väl vänta tills löpet är klart... Ändå skönt att det dröjt så här länge mellan löpen den här gången, förra gången var det ju bara 4 månader. Nu är det i alla fall drygt 5 månader...

Korvgrillning hos Cecilia och Andreas i Tribbhults skola...

När vi kom hem följde Axel med morfar på bio och såg på Alfons. Vi slappade i soffan en stund och har nu precis intagit den igen efter att ha ätit fyrrätters middag på Elofsbacke. Jag är helt slut efter gårdagens uppesittarkväll och dagens friskluft så jag lär väl inte bli så sen ikväll precis. Som tur är har vi en ledig dag imorgon också, dagis har studiedag. Axel och jag ska vara hundvakt åt Sune, hoppas på fint väder, då ska vi ut i skogen och ha picknick... Nu är det snart godnatt!!

Debut i Lydnadsklass 1!

Ja, igår var då den stora dagen. Dagen D som i debut i officiella tävlingssammanhang för fröken Leia!

Jag kan ju långt ifrån säga att vi har tränat hårt inför debuten, jag har ju som jag skrev i ett tidigare inlägg inte tränat lydnad sen i april senast. Men då tränade vi ju ganska seriöst och hon kunde ju alla moment i klass 1. Så med lite uppfräschning kände jag ändå att vi skulle prova. Jag behöver verkligen få tävlingsvana igen, det är 6 år sen jag senast tävlade lydnad och jag kan säga att hade jag sökt akutmottagningen timmen innan det började hade jag genast blivit inlagt. Blek, kallsvettig och ett hjärta som höll på att hoppa ur bröstet på mig... Så ja, tävlingsvana behövs!

Eftersom Leia är väldigt känslig reagerar hon ju kraftigt på när jag beter mig konstigt och det gör jag såklart när jag är så nervös. Mitt mål med dagen var därför inte att skrapa ihop några kanonpoäng utan att Leia och jag skulle vara ett team, vi skulle stänga miljön runt omkring oss utanför och bara köra på och ha kul på planen!! Jag har ju senaste dagarna jobbat hårt på att det ska vara superkul att gå med kontakt med min vänstra sida och inte alls jobbat med positionen i fotgåendet. Så jag misstänkte väl att positionen inte skulle vara den bästa.

Med de förväntningar jag hade är jag otroligt fantastiskt nöjd!! Jag lyckades hålla ihop både mig och Leia hela programmet igenom och när jag väl kom in på planen var jag faktiskt inte så hysteriskt nervös som jag befarat. Leia tyckte det var kul och hon sökte och fick min kontakt hela tiden. Så efteråt kändes det otroligt skönt!! Så här blev poängen:

Platsliggning: 10 p. Som vanligt i ettan var det en ganska orolig platsliggning. Som vanligt hade jag dock dragit startnummer 1 så Leia låg på kanten. Jag hade innan bestämt mig för att genast gå tillbaka till henne om det var någon hund som gick fram till någon annan och man kunde misstänkta race eller bråk. Men de hundar som gick upp gick till sin husse/matte, nån rullade sig, men Leia stördes inte det minsta. Duktig vovve!!

Tandvisning: 10 p. Jag har ju tränat tandvisning genom att sätta henne och sen belöna när de tittar. Jag har ju inga problem med tillgängligheten, hon älskar ju verkligen allt människor. Men just därför har jag behövt ha lite tryck och stadga på henne... Den här domaren fick vi gå fram till, han ville inte att hon skulle sitta utan han bara hälsade på henne och i hennes iver att hälsa lyfte han lite på läppen på henne. Snäll domare!

Linförighet: 8 p. "Sitter sakta". Jag vet inte om hon satt så sakta, men positionen var väl inte helt perfekt. Jag pratade också lite med henne när jag var bortvänd från domaren, berömde när hon gick riktigt bra. Är ändå nöjd med betyget.

Läggande: 0 p. "DK, ligger ej". Det är här väl ett av de moment som hade varit bra att traggla lite kanske. Hon har lite svårt att särskilja ligg och stå och idag så satte hon sig istället:-) Jag märkte när jag gått en liten bit att hon inte låg, gav då ett DK och hon la sig. Jag trodde och hoppades att jag kanske skulle fått 5 p i alla fall, men här var domaren inte lika snäll...

Inkallande: 9 p. Här fick jag ingen kommentar och jag förstår verkligen inte varför jag inte fick 10. Snabbt, raskt och en snygg ingång gjorde hon. Jaja...

Ställande: 9 p. "DK". Och här vet jag absolut inte vad jag gjorde för DK. Det kändes som ett supersnyggt ställande och jag brukar absolut inte göra DK på ställande... Och fick hon betyg 9 trots DK så var nog i alla fall ställandet jäkligt snyggt!! Men men...

Apportering: 8,5 p. "DK". Vet inte riktigt vad som hände. Det var världens största apportbock i alla fall. Hon tog den inte på mitt första kommande, tror inte hon fattade vad hon skulle göra. Fick säga en gång till och då tog hon den snyggt och höll den så fint så fint som bara en retriever kan göra!

Hopp över hinder: 8 p. "Islag". Ja, här var väl oturen framme lite, eller Leias orutin kanske. Hon gjorde världens snyggast hopp och perfekt ingång, men råkade toucha hindret lite med bakbenen. Och ajaj, det får man inte i lydnadens perfekta värld...

Helhetsintryck: 9 p. "Något okoncentrerat". Här tror jag mitt flams och trams mellan momenten drog ner men det skiter jag fullständigt i! Vi hade kul och Leia tyckte det var helt ok att tävla, det är det viktigaste!!

Ja, jag var som sagt fantastiskt nöjd med vår insats. Känslan efteråt var ju att det hade gått riktigt bra, men jag hade ju inte sett ett enda betyg. Jag hade känslan att allt hängde på om jag hade fått några poäng på läggandet under gång. I såna fall tänkte jag nog att ett förstapris och en uppflytt absolut skulle kunna gå vägen. Vid prisutdelningen visade sig alltså att jag hade fått 0 p på läggandet och vi slutade på 159,5 p, ett halvt sketet poäng från uppflyttning. Visst känns det lite surt, men det kunde ändå inte riktigt ta udden av min nöjda känsla! Och sen måste man ju tänka lite om och ifall:

Om jag i alla fall hade fått 5 p på läggandet (hon la sig ju faktiskt trots allt), hade jag slutat på 169,5 p och alltså med god marginal blivit uppflyttad!!

Hade vi (om hon lagt sig som hon brukar) fått 9 p på läggandet hade vi fått 177,5 p.

Hade hon inte slagit i på hoppet hade vi säkert fått 10 p och då hade vi slutat på 163,5 p och blivit uppflyttade...

Eller om hon bara som hon alltid tidigare gjort, tagit apportbocken på första kommandot, då hade vi fått 161 p och istället för under glidigt precis över uppflyttningsstrecket och detta med en nolla i bagaget!!

Haha, ja ni hör, det är mycket om och ifall i lydnadstävling... Men kul var det och nu är det bara att anmäla igen!! Min duktiga, lilla bästa svarta kämpe!!!

Jag har nog sällan...

...varit så nöjd med en dag som jag är idag... Självklart har då dagen gått i hunderiets tecken! Det började på morgonen med att jag träffade Hanna och Kakan ute på brukshundsklubben. Tanken var att Hanna skulle få kommendera mig lite eftersom det var det som var problemet sist jag tränade lydnad, d.v.s. i april eller nåt. Det var ju precis när hon skulle börja löpa och jag antog ju att det var problemet eftersom hon var allmänt låg och konstig då.. Jag har tränat en hel del själv, mest position vid stillasittande och vändningar på stället men även lite starter och kortare sträckor och det har funkat bra. Men idag när jag kom ut på planen och Hanna började kommendera blev det precis likadant som i våras. Leia blir osäker och störd och är omöjlig att få att gå ett snyggt fotgående. Hon går in i sin jaktfot där hon är trygg och skärmar helt av sin omgivning. Efter lite allmänt funderande och bollande av idéer testade jag att bara gå, gå, gå, fort som bara den. Jag svängde och vände och så fort hon kom upp vid sidan och tog kontakt klickade jag och belönade. Leia fattade snabbt vad det var frågan om och verkade tycka att det var kul. Efter en stund blev hon trött och fick sitta och begrunda det hon just lärt sig. Vi körde Kakans elitprogram emellan och det gjorde tydligen susen för Leia. Som en helt annan hund kom hon in på planen, självförtroende, glädje och energi bara lyste om henne. Snyggt läggande, snyggt ställande, snygg inkallning, snyggt hopp och en skaplig apportering. Det som klurar till det lite med apporten är ju att i ettan ska man bara hålla fram apportbocken och hunden ska inte ta den förrän man säger apport. Jag har ju tränat att hon ska plocka allt jag håller fram och jag har ingen lust att börja bråka om det här för lydnadsklass etts skull... Så det struntar jag i, nåt betyg får man väl i alla fall. Även en platsliggning hann vi med och den gick också bra. I och för sig förväntat men jag har aldrig lagt med någon annan hund så det var ändå skönt att se att det funkade...

Nu ikväll har vi varit iväg och tränat jakt. Jag tog med mig lite vilt och sen la vi upp lite som ett B-prov i nybörjarklass. Först fick hon två enkelmarkeringar som landade bakom ett bergskrön. Hon spikade dem och hade ingen som helst tvekan att ta viltet! Däremot var avlämningarna lite slarviga men jag valde (mot vad alla säger i jaktträningen..) att "bråka" lite med henne där. Jag la ner fågeln igen, visade att jag hade köttbullar i handen och krävde att hon skulle göra en snygg avlämning. Då fattade hon genast galoppen!

Nästa station var ett linjetag mot en and. Här fick hon nog vittring på det redan utlagda söket för hon vek av från linjen mot sökrutan. Jag fick hjärnsläpp och blåste inte stopp som man ska göra (och ta tillbaka henne till linjen) utan blåste inkallning som hon i alla fall kom direkt på. Jag valde då att skicka från ett annat ställe, lite längre ner för att hon skulle få vittring på anden istället. Då gick det bra och anden kom in fint. Även här körde vi några avlämningar med köttbullar och det gick fint!

Sen gick vi vidare till sökrutan. Jag har ju haft problem med att Leia blir för yvig i sitt sök, springer alldeles för långt ut och alldeles för gärna. Nu hade vi lagt ett mycket grunt sök upp på en kulle. Kanske 10 m på djupet, men däremot ganska brett. Jag satt henne mitt i linjen och skickade rakt ut och hon tog en brunand omedelbart. Därefter vinklade jag henne lätt till vänster och hon tog styrningen otroligt snyggt. Sprang rakt upp och hittade en kråka som hon direkt kom in med. Därefter riktade jag henne lite åt vänster och då sprang hon rakt på en duva som hon levererade in rakt i min hand!! Även de andra fåglarna på söket gjorde hon snygga avlämningar på. Jag är så otroligt nöjd och lättad!! Det här var första ordentliga viltträningen sen mitt misslyckade träningsjaktprov...

Bara för att allt går så himla bra idag så gick vi sen ner på appellplanen och körde en klockren platsliggning med hundarna. Sen körde jag lite positiv förstärkning i fotgåendet igen, ett par hopp över hinder och lite ställande och läggande under gång. Allt satt verkligen som smäck!! Så himla kul!!!

Nu har jag en väldigt trött hund vid mina fötter! Imorgon är det fredag och jag går på en jobbhelg. Tre kvällsturer på tre dagar. Ibland får man till det riktigt bra... NOT... Men vad gör väl det efter en dag som denna??

Dessutom har jag idag bokat fjällstuga i Lindvallen. Så underbart att få komma upp och åka skidor i år igen. Axel är också anmäld till skidskola i år, det tror jag blir väldigt bra!

Ny fantastisk dator har jag också, det blev en Hp Pavilion g6. Verkar än så länge superbra, jag är så nöjd!

En snabb sammanfattning...

av dagens kurs för Kicki Evö uppe i Falerum...

Vi var 6 ekipage som samlades vid 10. Vi pratade igenom dagen och lite var vi alla stod i träningen. Kicki pratade om retningar och störningar, om lydnad, belöning och mutor... Sen drog vi igång.

Vi började med varsin enkelmarkering i högt, snårigt gräs. Leia fick jobba en hel del, tveksamt hur mkt hon sprang för att det var kul att springa dock... In kom iaf dummisen... Jag var inte nöjd med avlämningen där, hon liksom slänger den i min hand och fokuserar ut på kastaren igen. Jag vill att hon ska lämna av och sitta och fokusera på mig. Kicki tyckte att jag skulle använda godis för att visa var jag ville ha henne så det gjorde jag därefter och det gick superbra!

Sen gjorde vi en likadan markering med på längre håll, även denna gick bra. Sen ställde vi upp på linje. Det kastades en markering åt ena hållet, sen vände vi åt andra hållet där ytterligare en markering kastades. Sen vände vi tillbaka och skickade på den första. Leia var helt grym på det här! Riktigt kul! Många hundar hade jobbigt med det här!

Sen tog vi lunch. Efter lunch gjorde vi markeringar som skulle vara svåra, de fick gå uppför en slänt och sen låg markeringen på vägen. Det här tyckte alla hundarna var plättlätt. Sen var det dirigeringsdags. En kråka låg utlagd ungefär där de gått på markeringarna innan. Den stora svårigheten var att kastaren Rita stod en bit därifrån som en stor störning. Jag kunde omöjligen få Leia att släppa henne, trots att jag försökte flytta mig för att få större vinkel till Rita. Jag fick tillslut gå och lyfta på kråkan innan jag skickade, då gick det bra. Sedvanligt trams på invägen med kråkan, vi har ju ingen bra vilthantering tyvärr... Men efter en språngmarsch från min sida och ett mottagande där jag satt ner så fick jag kråkan upptryckt i handen!! Ska köra samma koncept i morgon!

Sen var det dags för en walk-up, Leias första. Det kastades markeringar hej vilt och det var nyttig övning i följsamhet och att snabbt vända runt för att hinna se markeringarna. Alla hundarna var fantastiskt duktiga och hade bra stadga. Jag skickade på ett långt linjetag och på ett par markeringar som jag hade en svag aning om att det låg en dummi nånstans. Leia hade däremot järnkoll på alla dummisar jag skickade, väldigt roligt att se! Dessutom sprang en hare upp mitt framför näsan på hundarna!!

Sen var både vi och hundarna trötta och nöjda! Imorgon är vi på det igen!!

Jag har sagt det förr...

... och jag säger det igen. Antal blogginlägg står i direkt proportionalitet med hur hundträningen går... Nu har det inte varit några blogginlägg, då vet man att inte heller träningen är på topp. Eller, tja, egentligen går det lilla vi gör bra. Problemet är att vi inte gör så mkt... Jag tappade helt sugen efter jaktprovet där Leia kräktes på fåglarna och var allmänt splittrad... Jag läste domarprotokollet häromdagen, då tror man att de skrivit på fel hund. Nästan idel lovord, vet inte hur det gick till riktigt... Nog tjatat!

Man kanske ska återgå till lydnad och agility som jag kan... Problemet är att det nu känns helt löjligt och meningslöst när man testat "the real stuff"! Får se var vi landar. I helgen är det i alla fall markering-och dirigeringskurs för Kicki Evö, hoppas på att få tillbaka lite självförtroende och inspiration!

Jag bloggar visst jämt på bussen nuförtiden. Nu har jag varit uppe i Stockholm på kursintroduktion. Praktiken börjar den här veckan. Så nu ska jag bli en handfallen elev som ska se förvirrad och osäker ut, fråga om allt och gå hem tidigare när det inte finns nåt att göra. Skönt!

Läser Mia Skäringers bok, Dyngkåt och hur helig som helst. Lite besviken, men mkt att känna igen sig i.

Mitt stora problem just nu är mina hundar. Jag letar ju med ljus o lykta efter hundvakt till dem, jag tycker det är så otroligt märkligt att det inte finns en enda liten pigg pensionär som vill ha sällskap!! Jag är otroligt tacksam för alla som hjälper mig med akututryckningar, men det tär oerhört att fixa från dag till dag hela tiden... Och jag tror kanske inte hundarna mår superbra av det heller. Det ska bli skönt när praktiken är över och jag får börja lägga mitt eget schema igen...

Nu ska jag slumra en stund och sen ha ångest för vem som ska ta hundarna alla mina dagpass nästa vecka!

Som alla har tjatat!!

På det här med grundträningen i jakten... Inkallning, stoppsignal, linjetag... Och som jag har fascinerats över hur dåliga grunder folk har! Herregud, t.o.m. Leia hade ju bättre lydnad än många av de duktiga öppenklass och elithundar jag sett... Herregud, de stannar ju inte ens på stoppsignal!!!

Jag tränade och tränade och tränade på grunderna. Vi gick fot, vi kallade in, vi skickade på linjetag och vi stoppade... Och sen körde vi lite markeringar... Och Gud vad kul det är när hon är så duktig på det. Och vi körde lite sök... Och fantastiskt vad duktig hon var på DET!! Och lite mer markeringar, och lite fler sök, och lite närsök och lite vattenmarkeringar och herregud, hon klarar t.o.m dubbelmarkeringar hur lätt som helst!! Coolt!!!

Men, vad fasen... Hon stoppade visst inte på stoppsignal?? Och vad nu? Hon skiter i inkallningen när hon söker???? Och hon tror att hon själv vet bäst var linjetaget går???

Tänk att man gick i fällan fast ALLA har tjatat om dessa grunder!!! Gör om, gör rätt... Back to basics!!!

Är för lat...

...för att uppdatera här nuförtiden! Men idag är jag så glad, Leia och jag ska på läger och träna apportering och jakt hela helgen! Det känns ungefär som när man skulle på barndomens ridläger, lite pirrigt och superkul!!

Det är Leias uppfödare som ordnar för sina uppfödda hundar, tror vi blir runt 30 personer och kanske ännu fler hundar. Vi kommer att vara på Herrfallets camping och fritidsanläggning, så vi bor, äter, tränar och umgås på samma ställe. Perfekt! Visselpipa, pickingupväst, regnkläder, solcreme och god dricka är nedpackat!

Annars har det hänt en del. Leia har gjort FART 2, Fågelhundens ArbetsTest. De tyckte hon var en mycket trevlig hund, stort mod och dådkraft men samtidigt vek. Kan bli ett problem om hon väl blir rädd för nåt eftersom det då sitter i länge. Men är bra som stopp i träningen, en nödvändighet eftersom hon har en enorm jaktlust och enormt bytesintresse. Jag fick som förra gången med mig en del tänkvärda tips på fortsatt träning.

Jag har semester sen en vecka tillbaka, har ju varit strålande väder så här långt! Det har blivit en del sol och bad! Nästa vecka kommer Jessica och barnen, ska bli så kul att umgås och hitta på saker!

Nu ska jag gå och skaka liv i Axel som sover som en stock efter en rolig kväll igår med trevligt besök av en för mig gammal barndomsvän med familj. Det syns att lekbehovet är stort när de är lediga från dagis;-)

Godkänt anlagsprov i viltspår!!

Duktiga Leia och duktiga Husse fixade idag anlagsprovet i viltspår!! Extremt varmt och torrt i skogen gjorde att det inte var helt enkelt, men det gick!! Nu har vi en väldigt trött labrador här hemma!!

För er som inte har Facebook...

...kommer här lite fina bilder från jaktträningen på Wij. Alla bilder är tagna av Rolf Sävström!

En fantastisk helg...

...är snart till ända! Det har varit riktigt underbart högsommarväder hela helgen, och jag har njutit i fulla muggar! Vi har ju också hunnit med en hel del andra saker, t.ex. bröllop, Stockholmsvistelse, jaktprov och trädgårdsfix.

I lördags morse kom min vän Anna hit för att vara barn-, hund- och kattvakt. Barnvakt till Axel, hundvakt till Bosse och kattvakt till Bobban. Tur att hon är kvinna och kan göra flera saker samtidigt... Vi packade in oss själva, bröllopskläder, jaktkläder och labradoren i bilen och for norrut. Först ett stopp i Vallentuna, hos Lisa som var så snäll och lät Leia vara i sitt Gyllene hem för ett dygn. Leia hade haft det hur bra som helst och tydligen skött sig hur bra som helst. Försiktig och ointresserad av den något bitchiga gyllene hunden, överlägsen och fisförnäm mot den mer livliga, yngre gyllene hunden... Men det blev nog en perfekt kombination.

Sen drog vi vidare in till City för att kvartera in oss i vårt lyxrum. Vi bokade ju så sent så det enda som fanns kvar var ett Executive rum med allehanda lyx som vi tyvärr inte hann utnyttja. Snabb dusch och omklädning och sen bar det av mot Skansen och Seglora kyrka där det fantastiska bröllopet ägde rum. Det var ett så fint, varmt och kärleksfullt bröllop att till och med jag som ALDRIG ska gifta mig i kyrkan började fundera starkt på hur mitt kyrkobröllop ska bli... Ett gott betyg alltså! Hur vi tog oss till kyrkan och Skansen i 30 graders värme behöver vi inte orda så mycket om, jag kan bara kallt konstatera att jag fräste något argt i stil med "Varför kan vår familj ALDRIG åka taxi som normala människor??" när vi genomsvettiga sprang de sista kilometrarna... Nämnas kan också att jag faktiskt fick åka taxi tillbaka på natten! I alla fall halva vägen...

Dagen efter bröllop startades med det bästa här i livet, nämligen hotellfrukost! Det finns ingenting jag älskar mer! Jag är ju en frukostmänniska av naturen och då är hotellfrukost så oerhört lyxigt!! Det inmundigades fil, frukt, musli, mackor, pålägg, kokt ägg, scrambled eggs, bacon, prinskorv, pannkakor, sylt, grädde, hårdost, mjukost, kex och färsk frukt. Och såklart juice och kaffe. Allt var hemlagat och hempressat och hemsyltat... Mmmm!!!

Sen bar det av hemåt för resten av släkten, men såklart inte för mig. Jag packade in mig i bilen med jaktkläderna och hämtade tillbaka Leia. Sen bar det av mot Wij och jaktkursavslutning med Leias valpkull. Det var upplagt som ett jaktprov och vi körde en hund i taget. Vi startade som nr 2. Jag har ju inte kört jättemycket med vilt och det märktes. På den första markeringen var hon inte riktigt sugen på att ta kråkan, men efter lite övertalning gick det trots allt bra. Den andra markeringen blev lite väl jaktsprovsmässig eftersom det under hennes inleverering flög upp inte bara en, utan 2 stycket fasanhönor efter varandra. Leia tittade lite på dem men kom faktiskt in med den döda fasan hon skulle hämta... Bra fokus där! Mellan markeringarna och upp mot sökrutan som sen följde gick vi fot några meter efter skytten. Transporterna kändes väldigt bra, jag tyckte hon gick bra och avslappnat hela tiden. När vi kom upp till sökrutan skickade jag ut henne på ett första skick som gick väldigt bra. Tror det var en kanin hon kom in med. Sen hämtade hon en stor fasan och sen när jag skickade igen stack hon ut fint och jag såg att hon fick vittring på nåt. Dock var hon bara framme och nosade på det, sen ville hon springa vidare. Det visade sig att det var en kråka hon hittat och då tänkte Leia att man säkert kunde hitta nåt bättre här ute på nöjesfältet. Men det får man ju inte, utan jag fick jobba lite för att hon skulle slutföra även kråkan. Sen fick hon ett sista skick som hon gjorde jättefint och kom in med en stor trut. Hon gjorde överhuvudtaget söket väldigt bra, det var ju helt dolt och omotiverat för henne men hon hade ingen tvekan alls att gå ut om och om igen... Det var kul!! Det som inte är så kul är att hon är ganska tveksam till viltet överhuvudtaget och avlämningarna har en hel del att önska. jag har ju jobbat väldigt mkt med dummiavlämningar och de gör hon jättefint så jag tycker det är konstigt och synd att hon gör viltavlämningarna så dåligt. Men Anita vet (inte tror...) att det beror på att hon har för lite vana av vilthanteringen. Så det är väl bara att tina upp nåt av de döda djuren i frysen och börja träna i köket...

Leias första "jaktprov" avslutades med en dirigering, ett linjetag till en rapphöna. Det gjorde hon klockrent och gick i en fin linje. Kul!!

Även de andra gjorde fantastiskt bra ifrån sig, grabbarna i kullen har jag inte sett så mycket under våren men de hade växt otroligt i sitt arbete! Arbetssugna så det heter duga men väldigt fokuserade och trevliga hundar!! Roligt!!

Efter lite fika blev det även lite vattenträning, första gången för Leia. Det var enkelmarkeringar från en båt, en and var det som kastades. Leia var superduktig, simmade bra och gjorde faktiskt superfina avlämningar också. Härligt!

Sen var det adjö och tack för allt, lite sorgligt trots allt att den här kursen är slut. Nu är de stora och kan vara med på Thorsvis vanliga träningar... Närmast ses vi dock alla första helgen i juli då det är stor kennelträff med träning från fredag till söndag. Underbart!! Och sen ses några av oss redan om ett par veckor när det är dags att göra FART 2.

Efter en lång resa hem med allehanda bilköer och olyckor kom jag äntligen hem sent igår kväll. Idag har det varit en lugn dag med lite trädgårdspyssel och handling. Björn och Leia är på viltspår, Leia ska gå anlagsprov på onsdag. Ska bli spännande och se hur det går!! De är enligt instruktörerna väldigt duktiga, typ "bäst i klassen...". Kul!

Nu har Axel varit hos mormor och morfar ett tag, han längtade så. Jag ska gå och hämta honom och sen blir det promenad med de som vill följa med... Imorgon är det vardag igen, dock mjukstart för mig och Axel eftersom dagis har studiedag. Kanske lite badstrand imorgon om vädret håller i sig...

Oj...

Är det så länge sen jag uppdaterade bloggen... Dagen efter jag skrev förra inlägget, om jag skulle tävla eller inte, så började Leia löpa. Så problemet löste sig liksom av sig självt... Det var förmodligen även därför hon varit så himla låg och trött och inte alls "på" på samma sätt som jag är van vid. Hon har fortsatt vara väldigt påverkad av sitt löp hela tiden, hon är som hon vore 10 år. Ligger bara och sover hela dagarna och masar sig runt på promenaderna i maklig takt... Jag har helt lagt ner lydnadsträningen eftersom hon inte alls vill vara med då. Istället har jag lekt lite med vittringsapporteringen och börjat jobba lite med targetplatta igen, något som jag tänker är bra till rutan för att hon inte ska apportera konerna vilket jag upptäckt att hon med glädje gör.. Idag var jag och tränade med Hanna och Kakan och det kändes faktiskt som att gamla Leia var tillbaka! Hon var pigg, vaken och alert och tyckte det var skitskoj! Jag tränade ytterst kort, och bara roliga saker, men det var ändå en helt annan hund idag än det varit tidigare. Hon är i sitt värsta höglöp just nu men det verkar ändå som att hon mår bättre än innan. Skönt att se!

Bosse har som vanligt inte överhuvudtaget noterat att lillasyster löper. Också skönt! Han är ju i och för sig kastrerad men han kastrerades ju sent i livet så jag tänkte att han kanske hade några slumrande könshormoner kvar där inne, men det verkar inte så...

Glädjande besked har kommit från Leias höftröntgen. A-höfter och armbågar u.a. Väldigt skönt, nu kan man köra agility utan dåligt samvete också! Tyvärr var det 2 av Leias kullsyskon som hade C-höfter, det var lite tråkigt... Men det behöver ju inte betyda någonting för hundens liv!

Blev ett kort inlägg, nu ska jag iväg och hämta på dagis... Ha det bra!

Tävla eller inte tävla?

Jag blir alltmer tveksam till tävling på söndag... Hmmm, hur ska jag göra?? Jag har ju sagt mig själv att aldrig tävla ettan om jag inte tror vi kan ta ett förstapris, eftersom jag tycker ettans platsliggning är lite av en skör tråd. Därför skulle jag bara vilja tävla ettan en gång. Men, sen kan man ju se det som att man är med för att få tävlingsträning. Jag tränar ju i princip bara själv jämt och även om jag ibland gör det i miljöer med andra människor och hundar så har jag märkt att hon blir extremt störd när någon står och ropar som de ju gör på tävling. Jag har senaste dagarna försökt att träna bort det här, och att hon istället ska ladda positivt på mig, men idag provade jag igen och det gick inte bra. Hon var också störd av allt annat på plan, typ koner, lukter o.s.v.

Det känns ju som att hon har blivit lite bättre i vardagen, är inte fullt så flippig, ofokuserad och låg längre, men det känns som att det hänger i på lydnadsplanen. Så, det kanske helt enkelt inte är rättvist mot henne att starta på söndag. Hon är trots allt precis fyllda 12 månader, vi har ju utan tvivel tiden framför oss!

Ett alternativ är ju självklart att hjälpa henne igenom alla moment så att hon klarar av dem och tycker att det är kul. Men, så är ju farhågan att tävlingsmänniskan i mig tar över och att jag trots mina goda intentioner blir besviken och spänd och inte klarar att lösa upp henne. Och då har vi ju verkligen förlorat mycket. Så, som sagt, det stora frågan är...

Tävla eller inte tävla...

Så oändligt nöjd...

... är jag med dagens hundträning. Leia har varit så himla konstig sista veckan, slö, jättelåg och okoncentrerad. Jag har försökt skylla på löp på G men än har hon ju inte börjat så det är nog inte problemet. Tror det är nån fnurr på vår relation kanske

Hursomhelst, planen var ju att jag skulle tävla på söndag men det har senaste dagarna känns väldigt avlägset... Idag hade jag bestämt träning med Hanna som har liknande problem med sin hund för tillfället. Min plan var att bara ha kul och belöna fotsittande när Hanna ropade ut kommenderingar. Vi fick igenom några riktigt bra gånger, det kändes verkligen som att det släppte! Hon laddade lite istället för att bli låg när Hanna ropade. Precis det jag ville!

Ikväll var det andra tillfället på apporteringskursen. Det kändes mycket bättre idag, det var mkt lugnare på kursen och vi jobbade mkt mer med att göra det hundarna inte förväntade sig. Precis som jag vill ha det! Leia var lugn och fin, pep inte alls och var inte låg och ledsen på nåt vis. Hon låg på sidan och blev klappad på magen mitt i kursen, kändes fantastiskt bra

Lite resultat från höftröntgen i Leias kull har trillat in. Jag väntar fortfarande på mitt, Gamleby veterinärklinik har ju inte digital bildöverföring tyvärr.

I skolvärlden håller jag på med en examinationsuppgift på kardiologikursen. Det går lite sisådär, svårt att fokusera och koncentrera mig. Jag hoppas bli klar i övermorgon för sen jobbar jag hela helgen. Nu ska jag se Filip o Fredrik och sen blir det godnatt

E22:an...

...har jag sett till leda sista veckorna! Det började med över 100 mil på typ 1 dygn, sen fem dagar senare var det Kånkebo tur och retur över påsk. Sen var vi hemma drygt en vecka, sen var det dags igen för Stockholm och Gräsö tur och retur, även det ungefär 100 mil på två dagar... Nu är jag så fruktansvärt, oerhört less och trött på att vara borta varenda jäkla helg, jag vet inte när jag var hemma en helg och inte jobbade. Jag har ingen sån helg inplanerad närmaste månaderna heller... Usch. Man hinner lagom nästan komma ifatt med all smutstvätt och all skit överallt innan det är dags igen. Missförstå mig inte, vi har fantasktiskt trevlig överallt vi hälsar på och alla vi är på kalas hos, men det blir så oerhört jobbigt att aldrig vara hemma! Nu jobbar jag två helger framåt, sen ska vi på dop helgen efter det och sen är det åter dags att ge sig ut på vägarna. Vi hade tänkt att vara norröver i flera dagar, men nu börjar det alltmer luta åt en riktig snabbvisit och sen hinna vara hemma så mycket som möjligt. Men vi får se, det är ju några veckor tills dess...

I helgen har vi i alla fall varit på dop, lilla Emanuel var det som skulle döpas. Han var så fantastiskt snäll hela dopet, vi fick suveränt goda smörgårstårtor och goda kakor till efterrätt. Vi passade också på att fira Teodor som snart fyller 4 år! Vi bodde den här gången hos min bror, eller i deras gästlägenhet rättare sagt. Det är en superfin lägenhet längst upp i huset där de bor. Nyrenoverad, fräsch och billig hyra gör att det är ett perfekt ställe att bo då och då! Inte blev det sämre av att det bjöds på grillat på takterassen när vi kom på fredagen! På lördagen efter dopet käkade vi gott på Rosa Drömmar på Lilla Essingen. Idag gick vi upp ganska tidigt och njöt av Stockholm lite. Vi tog bussen till Rålambshosvparken, satt i solen i parkleken där och tog sen en promenad längs vattnet hem. Så mysigt!!

När vi kom hem hämtade vi två trötta hundar hos mina föräldrar. Nu har vi käkat, plutten sover och vi ska snart också knyta sig. Imorgon väntar åter plugg och sen apporteringskurs på kvällen. Spännande!!

Jaktkurs igen...

Ja, jag hade ju den stora förmånen att få vara med på jaktkursen två gånger i rad, hör och häpna!! På långfredagen var det dags igen, denna gång på Wij Säteri där kennel Thorsvi har fina träningsmarker! Även denna gång vara det bara Leia och Reko, lite av privatträning alltså. Både Anita och Jörgen var med så det var bra fördelning instruktörer/deltagare!

Vi fick börja med att lulla upp i skogen, d.v.s. gå fot en bit på en väg. Sen snitslade Anita en bana för oss, upp och ner i en stor grop, över stock, sten, kullar och genom buskar. Där skulle vi sen gå fot med våra hundar. Det gick jättebra för Leia, dock doppar hon näsan i marken ibland, menAnita tyckte det var OK så länge hon inte började följa något spår. Det är lite svårt att avgöra närhon följer spår eller när hon bara kollar vad som finns på marken, men jag sa till henne nångång.Annars gick hon som sagt fint, följer fint mitt vänstra ben oavsett hur terrängen är. Skönt! Anita tipsade lite om olika sätt att få dem att följa fint, det vi ska minnas är tydligen S/R istället för S/M...

Därefter var det dags för början av sökträningen. Vi har inte hållt på alls med det här tidigare, mest tror jag för att Anita tänker att alla smarta hundar kan söka... Och sen för att hundarna inte ska lära sig dumheter som att byta apport på vägen in eller strunta i att komma in med apporten utan istället leta vidare efter fler... Hur som helst, söket skulle ske med vilt, alltså fåglar. I sann Anita-anda presenterades fåglarna en och en för hundarna. Vi tittade på deras reaktion, svansföring, kroppshållning och intresse. Både Leia och Reko hade en positiv förväntan men var lugna och fina när de fick hälsa på fåglarna. Kråka och trut var med för förstagången,man såg en viss skillnad i Leias reaktion på dessa "skräpfåglar", inte riktigt lika "på" som med deandra fåglarna. Kråkan kan enligt Anita lukta lite fränt och truten är svår pga att den är så stor och har så stor vingbredd med vingar som gärna breder ut sig och försvårar för hunden.

Därefter fick vi ta hundarna ur synhåll och sen följde Anita en stig in i skogen. Hon slängde viltet upp till vänster, detta för att viltet skulle komma rätt i vinden, så att hundarna lätt skulle få vittring på dem. Därefter tog vi en hund i taget och gick "promenad" på stigen. Hundarna skulle vara helt fria utan kommandon, och vi skulle bara se om de rent spontant plockade vittringen av fåglarna. Leia var snabb på att plocka den första fågeln, men det var kråkan och hon var inte supersugen på att plocka upp den. Hon fick lite hjälp av Anita att våga ta den och då leverarade hon in den. Sen plockade hon truten på samma sätt, men även har behövdes lite hjälp av kennelmamman för att hon skulle våga sig på att ta den. Man ska akta sig för att berömma när de står över en fågel utan att plocka upp den, eftersom man då kan få en felinlärning att debaraska hitta fågeln. Däremot kan man i det här nybörjarskedet gärna peppa hunden lite om den funderar, för att få den att våga greppa och komma in med det den har hittat. De övriga fåglarna tog hon också lätt, det var and, kricka och duva tror jag. Dessa fåglar greppade hon fint direkt och kom med. Däremot är avlämningarna inte desamma som med dummisar, detta är något vi skulle behöva jobba med här hemma. Men det är inte så lätt när man inte har någon fågel att träna med... Tror jag ska önska mig en död fågel i födelsedagspresent!

Därefter var tanken att vi skulle gått fotbanan en gång till, men båda hundarna var rejält tagna av värmen och det blev fikapaus istället.

Efter fika och allmänt trevligt småprat var det dags för hundarnas första riktiga sök. Eftersomdet gått så bra med fåglarna körde vi med vilt direkt. Vi körde i lättsprungen, öppen skog för att hundarna skulle få så bra förutsättningar som möjligt. Hundarna plockades utom synhåll när Anita gick ut längst bak i rutan. Sen fick hundarna titta när hon vandrade genom rutan och placerade ut vilt på olika ställen. Varje ställe markerades med en snitsel, det är väldigt viktigt att som förare (när man tränar) veta vad som ligger ute och exakt var det ligger. Detta framförallt för att kunna agera om hunden får vittring på något annat när den är på väg in med en fågel. Anita kom närmare och närmare och detta var för att hundarna skulle ha starkast minnesbild av det som ligger närmast eftersom de (tvärtemot brukssöket) ska söka av området närmast först. Det är även viktigt att tänka på vinden när man tränar sök, när man kör med nya hundar ska man ha motvind eller sidvind så att hundarna lätt får vittring. Man ska undvika medvindeftersom man då får en hund som drar iväg ifrån området. Mitt minne är inte så bra och också ganska kort så jag minns interiktigt hur Leia gjorde, men det gick ganska bra. Hon sökte med något för hög intensitet, hon sprang så fort så hon inte riktigt klarade av att följa upp vittringen på det små fåglarna. Men det var helt naturligt enligt kennelmamman och skulle bli bättre med erfarenhet. Hon plockade in den första fågeln klockrent. Andra gången jag skickade henne hämtade hon en fågel ganska långt ut och sen på vägen in fick hon vittring på en ny fågel. Helt naturligt släppte hon då sin första fågel och tänkte följa upp vittringen. Då var det dags att agera och jag fick tjoa och jobba lite för att hon skulle komma in med den första. Det gjorde hon också, och det var en bra lärdom för både henne och mig. Sen fick hon plocka in ytterligare en fågel och denna gång gick det jättebra. Även Reko skötte sig finfint, han arbetade i ett lite lugnare tempo och hade lättare att följa upp vittringen. Rekos avlämningar är också fantastiskt fina, precis som jag skulle vilja ha Leias avlämningar även med fågel, inte bara med dummisar...

Sen fick vi titta när Carron som ska starta sitt första jaktprov jobbade med ett sök. Det var roligt att se en lite mer rutinerad hund och lite mer rutinerad förare (!) jobba. Tyst, effektivt och snabbt... Kul!

Sen följde lite mer prat och Anita öste beröm över min lilla svarta jycke... Så Leia som varit ganska billig när vi startade på morgonen (efter att ha ätit 100 kg olika sorters skit på morgonpromenaden och varit allmänt odräglig sista veckan) var plötsligt en dyr ögonsten igen!! Duktig vovve!!

Annars har påsken förflutit lugnt och skönt i Kånkebo. Hundarna fick varsitt blodspår påpåskafton, Leia var duktig, Bosse fenomenal... Bosse som inte spårat på flera år gick så lungt,metodiskt och perfekt som bara han kan. Undrar om man skulle anmäla gammelgubben till ett anlagsprov? Axel har lekt med sina kusiner så det stod härliga till, helt otroligt så bra de leker. Inte ett enda bråk eller gnäll på hela tiden och Axel har varit ute klippt hela dagarna från tidig morgon till sen kväll. Lekstugan, kojan, sandlådan och fotboll är det han varvat med..

Nu är det åter vardag, jag sitter med mitt skoljobb och Axel är på dagis. Jag ska snart iväg och jobba, jobbar även onsdag och torsdag den här veckan. I helgen blir det funktionär på jaktprov och lite grillning med kompisar på valborgsmässoafton. Sen ska vi hinna med kalas, och avslutning på vardagslydnadskursen också... Wish me luck!!

Ha det gött alla vänner!!

Jaktkurs hos Anita!

Ja, jag lovade ju Leias kullsyskonmattar att jag nu skulle rapportera från jaktträningen på samma fina sätt som de rapporterar när jag inte varit med. Så nu gör jag ett försök...

Det var bara 2 "valpar" med den här gången, det var Leia och brorsan Reko. De här två verkar passa väldigt bra ihop, de har liksom samma energi båda två. Lugna och stabila. Nu var Reko aningen distraherad till en början av att komma till ett ställe med 2 (?) löptikar och tjoade lite för att få vår uppmärksamhet, men lugnade sig så fort han fick börja röra på sig. Hur som helst, vi pratade lite först och Anita förklarade att det mest skulle bli repetition den här gången. Det passade ju ju mig utmärkt eftersom jag då fick lite av ett hum vad det är de hållt på med på alla kurstillfällen...

Vi började med att lulla ner i skogen. Lulla är Rekos mattes fantastiska ord för att gå jaktfot. Att tänka på att man lullar gör liksom att man får rätt energi i kroppen, det ska inte vara nåt "tjohooo, gud vad kul det är"-moment, utan mer ett "jaha, nu ska vi gå här ett tag-moment". Och tänkar man att man lullar omkring så får man snart in rätt gung... Vi lullade ner till första området och där skulle vi göra en liten minimarkering.

Anita började med att gömma en liten minidummi i en liten gran. Sen skulle vi sätta hundarna några meter ifrån granen, vissla inkallning och sedan stopp precis innan granen. Sen skulle man vissla och visa närsök mot granen, det var då fortfarande ganska många meter kvar till oss mattar. Anita som varit med förr förklarade också hur vi skulle göra om vi mot förmodan INTE skulle få stopp på hunden precis innan granen. Då skulle vi belöna stoppkommandot och ta med hunden tillbaka och sätta den där vi hade tänkt stoppet... Och därefter visa och vissla på närsök. Jag tycker ju att jag har ganska bra stoppsignal och trodde nog jag skulle få stopp på henne där jag tänkt, men det var inte så lätt.... Det var så korta sträckor, så innan man hann fatta att man skulle blåsa stopp så hade hon passerat granen. Det märks i såna här situationer att visselsignalerna och handtecknen inte sitter i ryggmärgen. Timing och snabbhet, som jag har så svårt att förstå att människor saknar i lydnadsträningen, saknas så totalt för mig här!! Jag måste liksom tänka på allt jag ska göra, det kommer inte automatiskt. Och då tar det för lång tid... Men jag hoppas att det kommer med tiden och med rutinen. Min tröst var att hon trots allt stannade bra och tog min närsökssignal bra. Jag fick dock tips om att göra närsökssignalen lite kraftigare för att den ska höras på håll. Marina och Reko lyckades ungefär lika bra som jag i timingen...

Sen var det dags för lite skotträning. Jag har ju varit ganska bekymrad för det här med skott eftersom hon reagerade en hel del när hon var liten några gånger. Nu gick Anita ut i det området där vi nyss jobbat, där hundarna hade en positiv minnesbild. Hon sköt en gång och vi bara pratade vidare Marina och jag. Ingen av hundarna reagerade med något annat än en positiv nyfikenhet. Anita sköt ett skott till och båda reagerade på samma sätt igen. Så himla skönt!

Sen var det dags att lulla igen... Vi tog oss en bit längre ner i skogen och kom till samma backe som vi körde linjetag i förra gången jag var med. Svårigheten ligger i att hunden skickas snett uppför en backe och ska inte falla vare sig uppåt eller neråt i backen utan hålla linjen. Båda hundarna gjorde snygga linjetag. När Leia hade tagit dummin tittade hon upp på mig för att fråga vart hon skulle ta vägen. Jag brukar ju alltid vissla när hon tagit dummin men skulle nu inte göra det. Då tog Leia en liten extra sväng och var också tvungen att tappa dummin lite så att den rullade iväg och hon var tvungen att jaga den lite... Det här är nån jag märkt att hon lagts sig till lite med, får se hur det utvecklas framåt. Det blir ju lite av en självbelöning att få jaga en rullande dummi... Det jag i alla fall ska tänka på är att inte vissla när hon greppat dummin. Så länge hon är på linjen och tänker vända tillbaka till mig så ska jag hålla mig tyst. Däremot kan jag ett tag framöver, tänka på att vända och springa så att hon skyndar sig in med dummin. Och förhoppningsvis inte "tappar" den...

Sen blev det återigen 2 skott som också gick jättebra! Därefter lullande ännu längre ner i skogen...

Nästa station var en markering. Svårigheten här var att dummin hamnade bakom en jättestor sten så hundarna hade ingen aning var i djupled den hamnade. Leia hade dock inga som helst problem utan hittade den direkt. Men här var hon också ute på lite äventyr efter att hon greppat, hon väntar liksom på min visselsignal som hon alltid har fått. Och jag tror att hon även här var tvungen att tappa dummin lite... Sen blev det två skott även här och sen fick vi vända på hundarna och ta upp kontakten för att de inte ska ladda alltför mycket på skotten...

Vi lullade vidare ännu längre in i skogen och kom till ett område med diken, massa vatten, fallna träd och stenbumlingar. Här fick vi sätta hundarna på ena sidan diket, sen ställde sig Anita dold och kastade dummin framåt i området. Hundarna var då tvugna att ta sig först ner i diket, upp från diket, över massa trädstammar och över vatten innan de kom till rätt område och då märkte man att de hade lite svårt att hålla i minnet var dummin landat. Båda hundarna sökte mycket nära Anita och hade svårt att gå längre ut än vad hon stod. Det här är nånting viktigt att tänka på, att kasta dummin framåt sett från kastaren, så att hunden inte använder kastaren som referens på hur långt ut den ska gå. Leia tog sig i alla fall tillslut ut på rätt avstånd och hittade då snabbt dummin. Jag vände här och sprang och då kom hon snabbt. Första gången tappade hon dummin när hon hoppade över trädstammarna, men jag tror inte att det var med mening den här gången. Andra gången insåg hon att man måste hålla ett mycket bättre grepp och då gick det bra! Även här blev det 2 skott.

Sista stationen blev en förarmarkering. Det går ut på att man gör precis som en vanlig markering, men skillnaden är att man inte skickar hunden utan går och hämtar den själv och låter hunden sitta kvar. Detta för att inte bygga en för hög förväntning hos hunden. Det var väldigt bra avslutning för jag märkte att Leia var rejält taggad när vi skulle gå fram till den här stationen. Även detta gick dock jättebra för båda hundarna. Jag har ju tränat detta en hel del, jag har Håkans ord (från FART-testet) ringandes i mina öron alltsom oftast. Orden var "gör aldrig det hon förväntar sig"... Så ofta, om jag märker att hon är för taggad på något, så bryter jag helt enkelt träningen och hämtar dummin eller bollen själv... Sen blev det ytterligare två skott och sen var kursen slut...

På tillbakavägen konstaterade Anita att jag inte bara klarat distanskursen i intensivvård bra, utan även distanskursen i jakt... Jag kände mig väldigt nöjd med Leia efter kursen och jag tror att Anita var rätt nöjd med sin adept också! Nu väntar jag ivrigt på långfredagen då nästa kurstillfälle är och då vi ska vara med igen! Kul kul!!

Vänster-och högerdirigeringar...

...är nåt jag har förstått att resten av Leias valpkull har ägnat sig åt ibland på jaktkursen... Jag har ju varit med typ 1 (?) gång, så jag är inte helt insatt i det här än. Men skam den som ger sig, jag bestämde mig för att prova lite själv idag. Eftersom jag kan, ingenting, om det här fick jag köra lite på känn kombinerat med vad jag läst mig till, kombinerat till det jag snappat upp hos Anita och från de andras bloggar.

Jag började med att sätta Leia på gräsmattan. Sen la jag bollen (hade bara boll, insåg på promenaden att jag var hemskt sugen på att träna detta och hade alltså inga dummisar...) snett bakom henne till höger. Jag ställde mig mittemot henne, blåste stoppsignal, höll upp höger hand och sen gav jag (tror jag) ett högertecken. Leia verkade också tro det, för hon gick fint åt höger. Sen gjorde jag samma sak åt vänster, höll upp vänsterhanden i stopptecknet och skickade henne vänster. Gick också finfint. Provade så här nån gång till och även det gick bra. Dags att göra det svårare. Nu la jag ut bollen, tog med mig Leia ganska långt bort och satt henne där. Sen gick jag förbi bollen på en linje som gjorde att om hon sprang mot mig skulle hon ha bollen några meter till höger om sig. Sen kallade jag in, när hon passerat bollen blåste jag stoppsignal och skickade henne höger. Gick helt perfekt!!

Nu ville jag se vad som hände om hon hade två möjliga håll att gå... Nu fick vantarna komma till pass eftersom de var två... Jag satt Leia på gräset, la ut först en vante till vänster om henne, sen en till höger om henne. Jag insåg sen efteråt att jag inte direkt hade nån plan om hon gått på fel vante mer än utebliven belöning... Hur som helst... Jag bestämde mig för att skicka på den jag lagt ut sist, eftersom hennes minnesbild av den borde vara starkast. Alltså skickade jag henne på ett högertecken. Hon vände åt vänster men gick fint till höger och tog den högra vanten. Hon tog ju rätt vante, var inte ens på väg åt fel vante, men jag ville ändå att hon skulle vända sig åt rätt håll. Petnoga är man... Den vänstra vanten låg ju fortfarande kvar och den fick ligga. Sen la jag ut den högra igen och skickade höger. Nu gick hon perfekt, vände åt höger och tog högra vanten. Vi avslutade med att skicka på den vänstra vanten utan någon störande högervante, och även det gick superbra. Roligt att Leia tydligen redan kan det här. Hon verkar fått det med Guiness mjölk... Allt detta kan jag också informera om att vi gjorde med två rådjur som betraktare ca 10 m in i skogen... De är inte så rädda av sig längre precis!

Igår satt jag och läste lite på reglerna inför den här lydnadstävlingen som jag tydligen anmält mig till. Jag insåg då till min förskräckelse att det inte är nåt fritt följ (som är det enda vi har tränat) utan att det är linförighet (som vi aldrig har tränat). Jag var lite orolig att Leia skulle tycka att hon var på koppelpromenad om vi skulle gå fot med koppel, eller att hon skulle blanda ihop det med jaktfoten som jag ibland tränar med koppel. Så idag var jag tvungen att prova även det. Det var skönt att inse att fot är fot för Leia, oavsett om matte nödvändigtvis ska trassla med ett koppel också...

Igår insåg jag också att jag aldrig tränat eller provat tandvisning. Som tur var skulle jag träna med en kompis så då fick hon agera domare. Och då insåg jag att det här var någonting som vi ska öva lite mer på... Inte ens den bästa stadga i världen (som jag skryter med att vi har) kunde hålla Leia från att krypa ur skinnet av glädje så fort "domaren" närmade sig. Nu blir det belöning för att sitta stilla och titta på matte under tandvisningen....

Nu är det dags att fokusera på det sista på inlämningsuppgiften i akut kardiologi, sen blir det dagishämtning, middag och sen iväg på vardagslydnadskurs. Idag ska de få shejpa och klicka varandra till olika saker, det ska bli så roligt att se!! Imorgon drar jag norröver för att först hinna med jaktkurs hos Anita imorgon kväll och sen campusdag hela fredagen. Räknar med att komma hem sent fredag kväll... Ha det gött allihop!

Tråkpromenad...

var lagom att ägna sig åt efter nattjobb och tre timmars sömn. Promenaden gick ut på en påminnelse om hur man går i koppel för den lilla svartas del. Sträckt koppel=matte stannar, Leia vänder tillbaka, kommer in vid sidan, tar kontakt, får ett varsågod att promenera vidare i maklig takt. Det tog nån km men sen gick hon lugnt och fint, avslappnad vid min sida. Hon går ju oftast fint annars också, men det var lite av stresskänslan jag ville jobba bort. Man kommer helt enkelt inte framåt fortare för att man skyndar sig...

Den lösa delen av promenaden gick ut på att inte springa som en galning, att inte äta all skit man hittar och att sluta upp fint vid mattes sida i ett fotgående varje gång vi möter nån. Hund, cykel, joggare eller rådjur spelar ingen roll, närmar sig nån är det fot man ska gå. Fotgåendet var det som gick bäst, att inte äta all skit man hittar det som gick sämst och att inte springa som en galning nånstans mittemellan:-)

Nu blir det lite hemmapyssel för min del, Björn ska på teori för viltspår, Axel ska jag försöka få in efter en hel dag ute... Sen kommer mor o far och grillar, mums!!

Storm...

bjöd Aprilvädret på idag... Men inifrån ser det härligt ut med sol och runt 12 grader varmt. Men "träden dansar" som Axel sa.

Axel har varit rejält förkyld i några dagar och imorse var det värre än vanligt. Jag har inte supermycket att göra i skolan, eller snarare, jag är helt omotiverad och gör ändå ingenting, så jag tyckte han kunde vara hemma. Vi hade en riktig mysdag, med lång pyjamasmorgon och lite lekpark och utevistelse på förmiddagen. Eftermiddagen har vi bara myst, fikat, lekt med bilar, Flexitrack och pysslat i pysselbok. En riktigt mysig dag med andra ord, sån dag som vi hade förr när jag inte pluggade. Man saknar de dagarna ibland, nu pluggar jag ju hela veckorna om jag inte jobbar, och jobbar ofta i helgen. Så det är så mysigt att få vara på tu man hand med Axel ibland. Han är fantastiskt rolig just nu, är i en väldig tänkarålder! Han tänker och säger massa roliga saker, men det är alltid väldigt smart tänkt nånstans långt bak i tankebanorna. Idag gick han och nynnade på reklamlåten till 118 800. Men det roliga var att han hört fel, han sjöng "hundra arton mata humla"... Så gulligt!!

Både hundarna skitar ner nåt fruktansvärt just nu, jag är helt desperat! Både grus och skit utifrån, och sen fäller båda. Idag fick Leia premiär för pälsvård, jag kammade med underullskam och drog med gummikarda. Hoppas det hjälper lite i alla fall. Jag är verkligen inte pedant av mig, men nu är det för jäkligt! Jag storstädade för två dagar sen och skurade golv och dagen efter låg det stora grushögar överallt! Och sofforna är helt täckta av hundhår hur ofta jag än dammsugar dem. För att inte tala om alla kläder! Axel som kryper omkring på golven får jag försöka avhåra så gott det går innan han går till dagis på morgonen för att undvika allergiattack hos de andra stackars barnen. Jag blir galen! Men, även denna fällningsperiod och grusperiod går väl över...

Leia har förfallit lite till sitt gamla jag och tuggar och biter gärna på det hon kommer åt. Än så länge är det inget dyrt som kommit ivägen, men jag bara väntar... Hon har enormt mycket energi just nu, det är svårt att få henne nöjd några längre stunder... Vi tränar en hel del, både apportering och lydnad, men hon får liksom aldrig nog. Men, det är ju som sagt inte en familjebil jag köpt utan en Ferrari, så det är väl bara att gilla läget... Hon är i alla fall fantastisk när man har med henne på alla tänkbara ställen, lugn och trygg och har lätt att koppla av. Så det känns skönt att se. Det är bara här hemma hon är mer vild än tam! Just nu far hon runt utanför fönstret med nån slags skumgummiplatta som jag inte vet var hon hittat.

På tal om lydnad är Leia och jag anmälda till hennes livs första lydnadstävling! Det ska bli väldigt intressant att se hur det går fram tills dess, jag förespråkar ju att alltid bara köra puttedelar av momenten när man tränar. Detta för att kunna belöna rätt beteende och kunna mängdträna just det man behöver träna mer av. Det här resulterar ju då i att jag ännu inte satt ihop ett enda moment med Leia utan bara tränat delar. Hon har t.ex. aldrig gjort ett läggande under gång från fotgående, aldrig gjort ställande under fotgående och aldrig legat plats med någon annan hund. Men men, funkar min teori ska ju hunden sen kunna hela momentet sen när man sätter ihop alla delarna så det ska nog gå bra! Och nån gång lär jag ju prova att köra igenom momenten innan...

Jag är just inkommen från en tur på motionsslingan ovanför oss. Jag har gått där ett par kvällar nu i veckan, det är så härligt att gå mitt inne i skogen. Det brukar vara lite av ett safari med rådjur, harar, olika fåglar och så massa roliga vattensamlingar att plaska och bada i. Rådjur, harar och fåglar går utmärkt att passera och kalla in ifrån, men idag kom nånting mycket mer konstigt i Leias ögon. Rätt som vi gick där brakade det till bakifrån och i full fart kom ett helt gäng löpare som intervalltränade. De skrek och vrålade och kastade sig huvudstupa förbi oss. Leia blev rejält skärrad och jag blev också lite rädd och överraskad. Som tur var hade jag precis passerat några hundar så jag hade Leia fot och fick tag i hennes nackskinn. När de väl passerat var det som att Leia bemästrade sin rädsla och tänkte "nu jäklar ska jag ta dem"! Trots att jag tyckte att jag "stängt av henne", och att hon var lugn och fokuserad innan hon fick sitt "varsågod" så drog hon som en rem efter dem. Jag ropade på henne men i full storm tror jag inte hon hörde mig. Som tur var hade jag visslan på mig, så en visselsignal senare var hon vid min sida igen. Och då var jag lite mer på min vakt. Sen hade vi tur eftersom löparna hade stannat lite längre bort och när vi kom ifatt dem var de hemskt trevliga och undrade om de hade skrämt hundarna. Leia fick hälsa på några av dem och sen tror jag det var glömt. Nästa gång vi mötte dem tog hon ingen notis om dem, det var skönt!

Jag har börjat min vardagslydnadskurs som jag är instruktör för. Det är första gången jag håller vardagslydnad, jag har bara hållt tävlingslydnad förut, men än så länge går det bra. Det handlar ju mest om att lära folk hantera sina hundar och att skilja mellan uppfostran och träning. Jag jämför alltid alla problem med barnuppfostran. Hur skulle du göra om din treåring står och slår på dig? (Hunden som hoppar upp och biter husse i armen hela tiden) Jag skulle i alla fall vänligt men bestämt ta tag i barnet och tala om att så gör man INTE!! Och på samma sätt kan vi faktiskt ta tag i våra hundar om de är helt oreglerliga och inte lyssnar! Jag menar inte på något sätt att vi ska åsamka våra hundar nån som helst smärta eller skada, men vi måste våga ta i dem om de inte lyssnar eller respekterar oss! Sen när det handlar om ren träning, inlärning är det en helt annan femma! Då ignorerar jag bara de felaktiga beteendena och belönar de beteenden jag vill ha. Då får jag en glad och lydig hund som jobbar för att hon vet vad som lönar sig!

Det var många intressanta repotage i senaste numret av Canis. Mitt nästa projekt med Leia tänkte jag ska bli "backa" och det var flera bra tips på det. Jag har ju börjat lite med bakdelskontroll, men det har inte riktigt funkat. Jag är för otålig och Leia för het. Så nu ska jag först och främst lära henne att backa på ett riktigt sätt, med lågt huvud. Sen ska jag applicera det på att backa upp på saker, t.ex. kontaktfälten på agilityhindren.

På tal om agility har jag provat lite smått. Hon har fått prova några tunnlar, några små minihopp och nu igår provade vi slalom första gången. Och det är helt sjukt, hon lärde sig slalom bättre på 3 minuter än vad Bosse någonsin har kunnat genom alla år! Jag klickade varje sväng hon gjorde runt pinnen och det tog typ 2 gånger innan hon sökte hindret och började jobba själv. Så coolt! Nu är nästa projekt att röntga hennes höfter och armbågar för att se att allt är OK innan man drar igång på riktigt.

Nästa vecka ska bli så kul för vi skulle ha föreläsningsdag på fredagen. Och sen fick jag häromdagen ett mail om att det fanns möjlighet till jaktträning med Leias kull för Anita (Leias bästaste uppfödare) på torsdagskvällen. Genast såg jag ju möjligheten att kunna vara med på den, bara jag hittade hundvakt till Leia när jag skulle vara på föreläsningar hela dagen. Och jag hann knappt börja leta förräns det var löst eftersom vi har världens bästa uppfödare! Leia får stanna där efter jaktträningen och sen hämtar jag henne innan jag åker hem på fredagen. Fantastiskt kul!! Sen kommer jag kunna vara med på jaktträningen på långfredagen också, så jag är så glad. Det finns ju inget roligare än att träna för Anita!!

Nu ska jag gå och slänga mig i soffan en stund innan det är sängdags. Imorgon är det tidig morgon för oss alla, jag jobbar dagtur. I helgen blir det lite hundkurs, lite nattjobb och lite annat pyssel. Vädret ska ju bli fint så det ska bli härligt!

Sitter på cityterminalen...

... och väntar på bussen hem. Två campusdagar av avklarade, roligt men intensivt. Man blir rätt slut i huvudet av att sitta och lyssna hela dagarna, hur intressant det än är... Akut omvårdnad i kardiologi heter kursen så nu har jag drillats i EKG, hjärtekon och CPAP-behandlingar. Får se hur mkt som sitter kvar... Jesper och Sofie fick som vanligt lite våldsgästande, lika trevligt och mysigt som alltid på lilla Essingen. Det är nog en av få platser i Stockholm jag skulle vilja bo på. Härligt med närhet till både city, vatten och fina grönområden.

Imorgon jobbar jag och sen ska jag förhoppningsvis hinna umgås med mina älsklingar och med svärföräldrarna som är nere och lämpligt nog passar hundarna när jag är här. Tur man har snäll familj!!

Nu ska jag gå och köpa tilltugg till bussen. Ha det gott!!

Jaaaaa!!!!

Äntligen känns det som att våren är på väg (ja, jag vet att det ska bli snö och kallt i helgen, men skitsamma, våren är ÄNDÅ snart här på riktigt)!!! Och med våren kommer äntligen det där riktiga träningssuget, det som gjorde att jag skaffade en hund till!! Det har liksom varit lite svårt att gräva fram motivationen under 1 m snö och 0,5 m tjocka vinterkläder. Men nu, nu kan man gå ut utan täckbyxor, utan tjock jacka och framförallt utan tjocka vantar!! Gudomligt!!

Jag har, som sig bör några dagar innan tenta, lagt ner åtskilliga timmar på hundträning i veckan... Och ta mig tusan om det inte givit resultat. Närsökssignal har vi jobbat på och den börjar sitta rätt bra. Jag har kört med små spårpinnar och dolt dem helt under gräs och grenar och hon kirrar det lätt som en plätt. Stoppsignalen börjar också sitta fint nu, i alla fall oftast... Idag la jag bollen en bit bakom henne, gick sen rätt långt från henne, blåste inkallning som hon kom på direkt. När hon kommit ca halvvägs gav jag stoppsignal som satt som en smäck. Därefter fick hon ett bakåtkommando så hon tvärvände och stack och tog bollen. Otroligt proffsigt såg det ut om jag får säga det själv. Och det får jag ju eftersom ingen annan såg det... Vi hade en rolig promenad i skogen idag Leia och jag. Hon plaskade och badade i varenda pöl... Det blir nog kul i sommar. Måste väl antagligen snart styra upp det hela en aning antar jag... Vi tränade lite hopp upp på sten och lite hopp över trädstam... Förberedelser inför landslagsplatsen i agility vi ska ta om några år vid sidan av jaktträningen:-) Jag insåg också nackdelen med en väldigt lydig hund. Nackdelen var att man inte saknar sitt koppel ( som jag la ifrån mig under träningen mitt i promenaden) förrän man kommer till bilen... Det var bara att promenera tillbaka hela vägen... Det var ju Leias finaste koppel som hon fick från kennelmamman, det kan man ju inte lämna kvar till nästa gång inte...

Ikväll har jag varit på klubben en sväng. Leia fick prova lydnadshoppet nån gång (utan problem) och springa genom en liten tunnel några gånger. Kul kul tyckte hon. Sen fick hon ligga i bur medans jag planerade kurs. Det var första gången sen hon var liten hon var i bur så jag väntade mig lite protester. Men hon sa inte ett knyst, sov som en stock..

Imorgon väntar åter tentaplugg och sen ett tandläkarbesök. Och sen blir det (av grannen) nyfiskad strömming till middag. Fast jag lovat mig själv att aldrig laga annat än strömmingsfilé... Men det är ju grymt gott!!!

Nu måste det bli sängen, resten av en hård vecka väntar!!

En helt underbar fjällvecka...

..är till ända. Vi har haft ett helt otroligt väder med strålande sol och ett par minusgrader varje dag. Det har varit så kul att vara tillsammans allihop (jag, Björn, Axel, mamma, pappa, Jesper, Sofie och båda hundarna) och att äntligen få åka skidor igen! Jag är verkligen frälst i det och till min stora glädje blev även Björn helfrälst!! Björn som aldrig hade stått på ett par slalomskidor var helt otroligt duktig och åkte i princip utan några som helst problem i alla röda backar sista dagen! Han hade inga som helst problem att följa med oss andra, det var som att han var skapt för det här!! Så kul!!

Axel var också frälst så länge han fick åka mellan mina ben. I början försökte jag att han skulle åka själv men han låg bara vansinnig och grät i backen så det fick jag snabbt ge upp. Nästa år blir det skidskola, i år fick han åka med mig och det älskade han! Och det var en cool känsla att kunna åka liften upp hela familjen, och ta sig ner allihop. Häftigt!!

Något av det absolut häftigaste jag varit med om inträffade också på vår fjällvecka. Mamma kläckte på måndagkvällen att hon hade en överraskning till tisdagen och vi funderade och funderade. Någonstans långt inom mig hoppades jag på att det skulle kunna vara hundspann men jag vågade inte tro det. Vi hoppade in i bilarna och drog iväg på tisdagmorgonen och min lycka var stor när vi stannade till vid en lite stuga med 4 hundspann framför!!! När vi kom fram sa hon som hade det att det skulle bli 3 slädar för vårat gäng och en av dem slädarna kunde man få prova att köra lite. Alla tyckte ju genast att jag skulle prova eftersom jag "var bra på det där med hundar" och jag tackade ju självklart ja. Jag såg framför mig en liten bana i skogen på en 200 meter där man fick prova på. Vi packade ner oss i slädarna och jag började undra vem som skulle köra vår. Då kom hon som hade hand om det ochbörjade förklara hur jag skulle köra.... Det gällde att ha linan spänd hela tiden, bromsaordentligt, parera med vikten så inte släden välte och sen hålla lagom avstånd till spannet före. Då började jag inse att jag skulle köra hela vägen... När vi sen drog iväg i full fart var det med extremt skräckblandad förtjusning! I början var jag näst intill panikslagen och när Björn kläcker ur sig "vad händer med oss om du ramlar av?" började jag nästan gråta av skräck. Det gick så enormt fort och det kändes som att jag intehade nån kontroll alls! Men, efter ett tag lugnade sig väl hundarna något, och jag började få kläm på att bromsa, svänga, parera och hålla avstånd och kunde slappna av något. Och då försvann skräcken och förtjusningen tog över helt!!! Det var en så enorm känsla, 7 hundar som jobbar framför oss, helt tyst och stilla for vi fram över fjället! I 12 km varade färden och det tog ungefär en timme med en liten rast halvvägs. Jag var helt lyrisk när vi kom tillbaka, jag skulle med glädje lämnat hela mitt liv och flyttat in i den lilla stugan om de bett mig! Men det gjorde de inte somtur var utan jag följde snällt med i bilen hem... Lycklig som få!!! Tack mamma för den häftigaste överraskningen någonsin!!

På tisdageftermiddagen efter lite våfflor passade vi även på att träffa Jessica och hennes familj som också var uppe i Sälen. Det var hon som visade hur jag kunde åka med Axel mellan benen och det var nog Anton som taggade Axel till att han tyckte det var så kul. Tack för det!!

Onsdagen åkte jag med Axel på förmiddagen och sen grillade vi korv till lunch. Sen följde Axel med morfar hem och jag, Björn och mamma åkte intensivt hela eftermiddagen. Underbart!!

I torsdags åkte vi hela vägen hem, både Axel och hundarna var helt otroligt snälla. Axel sov inte en blund på hela vägen men var pigg och glad hela tiden. Det är så skönt!!Idag har det varit ett helt underbart väder och Axel och jag följde med mormor och morfar ut på äventyr. Det blev pulkaåkning, promenad, fika i solen vid sjön, hundträning och sen en riktig långpromenad för oss tjejer medans grabbarna åkte till stora godisaffären och köpte lördagsgodis. Nu är vi alla trötta och nöjda och sitter och väntar på att få gå upp till Elofsbacke på middag. Man har det fantastiskt bra ibland!! I veckan ska det underbara vädret fortsätta och jag bara älskar det!!

Välkommen våren!!!

Fler bilder från vår fjällvecka hittar du här:

https://www.facebook.com/album.php?aid=275256&id=733143715&l=ca7f86da68

Och fler bilder från vår vårutflykt hittar du här:

tps://www.facebook.com/album.php?aid=253897&id=733143715&l=891390d604