var lagom att ägna sig åt efter nattjobb och tre timmars sömn. Promenaden gick ut på en påminnelse om hur man går i koppel för den lilla svartas del. Sträckt koppel=matte stannar, Leia vänder tillbaka, kommer in vid sidan, tar kontakt, får ett varsågod att promenera vidare i maklig takt. Det tog nån km men sen gick hon lugnt och fint, avslappnad vid min sida. Hon går ju oftast fint annars också, men det var lite av stresskänslan jag ville jobba bort. Man kommer helt enkelt inte framåt fortare för att man skyndar sig...
Den lösa delen av promenaden gick ut på att inte springa som en galning, att inte äta all skit man hittar och att sluta upp fint vid mattes sida i ett fotgående varje gång vi möter nån. Hund, cykel, joggare eller rådjur spelar ingen roll, närmar sig nån är det fot man ska gå. Fotgåendet var det som gick bäst, att inte äta all skit man hittar det som gick sämst och att inte springa som en galning nånstans mittemellan:-)
Nu blir det lite hemmapyssel för min del, Björn ska på teori för viltspår, Axel ska jag försöka få in efter en hel dag ute... Sen kommer mor o far och grillar, mums!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar