Ja, jag hade ju den stora förmånen att få vara med på jaktkursen två gånger i rad, hör och häpna!! På långfredagen var det dags igen, denna gång på Wij Säteri där kennel Thorsvi har fina träningsmarker! Även denna gång vara det bara Leia och Reko, lite av privatträning alltså. Både Anita och Jörgen var med så det var bra fördelning instruktörer/deltagare!
Vi fick börja med att lulla upp i skogen, d.v.s. gå fot en bit på en väg. Sen snitslade Anita en bana för oss, upp och ner i en stor grop, över stock, sten, kullar och genom buskar. Där skulle vi sen gå fot med våra hundar. Det gick jättebra för Leia, dock doppar hon näsan i marken ibland, menAnita tyckte det var OK så länge hon inte började följa något spår. Det är lite svårt att avgöra närhon följer spår eller när hon bara kollar vad som finns på marken, men jag sa till henne nångång.Annars gick hon som sagt fint, följer fint mitt vänstra ben oavsett hur terrängen är. Skönt! Anita tipsade lite om olika sätt att få dem att följa fint, det vi ska minnas är tydligen S/R istället för S/M...
Därefter var det dags för början av sökträningen. Vi har inte hållt på alls med det här tidigare, mest tror jag för att Anita tänker att alla smarta hundar kan söka... Och sen för att hundarna inte ska lära sig dumheter som att byta apport på vägen in eller strunta i att komma in med apporten utan istället leta vidare efter fler... Hur som helst, söket skulle ske med vilt, alltså fåglar. I sann Anita-anda presenterades fåglarna en och en för hundarna. Vi tittade på deras reaktion, svansföring, kroppshållning och intresse. Både Leia och Reko hade en positiv förväntan men var lugna och fina när de fick hälsa på fåglarna. Kråka och trut var med för förstagången,man såg en viss skillnad i Leias reaktion på dessa "skräpfåglar", inte riktigt lika "på" som med deandra fåglarna. Kråkan kan enligt Anita lukta lite fränt och truten är svår pga att den är så stor och har så stor vingbredd med vingar som gärna breder ut sig och försvårar för hunden.
Därefter fick vi ta hundarna ur synhåll och sen följde Anita en stig in i skogen. Hon slängde viltet upp till vänster, detta för att viltet skulle komma rätt i vinden, så att hundarna lätt skulle få vittring på dem. Därefter tog vi en hund i taget och gick "promenad" på stigen. Hundarna skulle vara helt fria utan kommandon, och vi skulle bara se om de rent spontant plockade vittringen av fåglarna. Leia var snabb på att plocka den första fågeln, men det var kråkan och hon var inte supersugen på att plocka upp den. Hon fick lite hjälp av Anita att våga ta den och då leverarade hon in den. Sen plockade hon truten på samma sätt, men även har behövdes lite hjälp av kennelmamman för att hon skulle våga sig på att ta den. Man ska akta sig för att berömma när de står över en fågel utan att plocka upp den, eftersom man då kan få en felinlärning att debaraska hitta fågeln. Däremot kan man i det här nybörjarskedet gärna peppa hunden lite om den funderar, för att få den att våga greppa och komma in med det den har hittat. De övriga fåglarna tog hon också lätt, det var and, kricka och duva tror jag. Dessa fåglar greppade hon fint direkt och kom med. Däremot är avlämningarna inte desamma som med dummisar, detta är något vi skulle behöva jobba med här hemma. Men det är inte så lätt när man inte har någon fågel att träna med... Tror jag ska önska mig en död fågel i födelsedagspresent!
Därefter var tanken att vi skulle gått fotbanan en gång till, men båda hundarna var rejält tagna av värmen och det blev fikapaus istället.
Efter fika och allmänt trevligt småprat var det dags för hundarnas första riktiga sök. Eftersomdet gått så bra med fåglarna körde vi med vilt direkt. Vi körde i lättsprungen, öppen skog för att hundarna skulle få så bra förutsättningar som möjligt. Hundarna plockades utom synhåll när Anita gick ut längst bak i rutan. Sen fick hundarna titta när hon vandrade genom rutan och placerade ut vilt på olika ställen. Varje ställe markerades med en snitsel, det är väldigt viktigt att som förare (när man tränar) veta vad som ligger ute och exakt var det ligger. Detta framförallt för att kunna agera om hunden får vittring på något annat när den är på väg in med en fågel. Anita kom närmare och närmare och detta var för att hundarna skulle ha starkast minnesbild av det som ligger närmast eftersom de (tvärtemot brukssöket) ska söka av området närmast först. Det är även viktigt att tänka på vinden när man tränar sök, när man kör med nya hundar ska man ha motvind eller sidvind så att hundarna lätt får vittring. Man ska undvika medvindeftersom man då får en hund som drar iväg ifrån området. Mitt minne är inte så bra och också ganska kort så jag minns interiktigt hur Leia gjorde, men det gick ganska bra. Hon sökte med något för hög intensitet, hon sprang så fort så hon inte riktigt klarade av att följa upp vittringen på det små fåglarna. Men det var helt naturligt enligt kennelmamman och skulle bli bättre med erfarenhet. Hon plockade in den första fågeln klockrent. Andra gången jag skickade henne hämtade hon en fågel ganska långt ut och sen på vägen in fick hon vittring på en ny fågel. Helt naturligt släppte hon då sin första fågel och tänkte följa upp vittringen. Då var det dags att agera och jag fick tjoa och jobba lite för att hon skulle komma in med den första. Det gjorde hon också, och det var en bra lärdom för både henne och mig. Sen fick hon plocka in ytterligare en fågel och denna gång gick det jättebra. Även Reko skötte sig finfint, han arbetade i ett lite lugnare tempo och hade lättare att följa upp vittringen. Rekos avlämningar är också fantastiskt fina, precis som jag skulle vilja ha Leias avlämningar även med fågel, inte bara med dummisar...
Sen fick vi titta när Carron som ska starta sitt första jaktprov jobbade med ett sök. Det var roligt att se en lite mer rutinerad hund och lite mer rutinerad förare (!) jobba. Tyst, effektivt och snabbt... Kul!
Sen följde lite mer prat och Anita öste beröm över min lilla svarta jycke... Så Leia som varit ganska billig när vi startade på morgonen (efter att ha ätit 100 kg olika sorters skit på morgonpromenaden och varit allmänt odräglig sista veckan) var plötsligt en dyr ögonsten igen!! Duktig vovve!!
Annars har påsken förflutit lugnt och skönt i Kånkebo. Hundarna fick varsitt blodspår påpåskafton, Leia var duktig, Bosse fenomenal... Bosse som inte spårat på flera år gick så lungt,metodiskt och perfekt som bara han kan. Undrar om man skulle anmäla gammelgubben till ett anlagsprov? Axel har lekt med sina kusiner så det stod härliga till, helt otroligt så bra de leker. Inte ett enda bråk eller gnäll på hela tiden och Axel har varit ute klippt hela dagarna från tidig morgon till sen kväll. Lekstugan, kojan, sandlådan och fotboll är det han varvat med..
Nu är det åter vardag, jag sitter med mitt skoljobb och Axel är på dagis. Jag ska snart iväg och jobba, jobbar även onsdag och torsdag den här veckan. I helgen blir det funktionär på jaktprov och lite grillning med kompisar på valborgsmässoafton. Sen ska vi hinna med kalas, och avslutning på vardagslydnadskursen också... Wish me luck!!
Ha det gött alla vänner!!
Kul att läsa om din hundträning!//elisabet i Vadstena
SvaraRadera