måndag 21 november 2011

Efter den fina dikten...

...som ju var helt ohundig måste ju såklart ett hundigt inlägg följa... Så här kommer en liten recension av dagens träning.

Inspirerad av Åsas tips (kommentar på förra hundinlägget...) bestämde jag mig för att köra lite svårare terräng idag. Jag har ju kört en hel del dirigeringsträning, men fastnat i det här med höger och vänster och fastnat i fotbollsplanstänket... Nu började jag med att köra lite närsökssignalarbete. Jag la ut en minidummi när hon inte såg, kallade in henne på en linje förbi dummin och blåste stopp. Sen visade jag med handen "närsök höger alt. vänster" och blåste närsäkssignal. Det här har gått ganska knackigt sista tiden, men idag gick det riktigt bra. Jag var noga med vinden så att hon skulle få vind på den, det kan ha bidragit till framgången... Ändå kul att det funkade, körde ett par gånger.

Sen hittade jag ett snårigt område precis vid ett dike och vid en stig. Perfekt för ett linjetag. Jag började väldigt lätt, Leia fick följa med och lägga ut dummin och jag körde på kort avstång. Men det funkade bra så jag tog rätt snabbt ut avståndet. Tillslut fick hon gå genom snårig terräng, över en stig, hoppa över ett dike och åter komma in i ny snårig terräng. Det gick riktigt bra eftersom jag hela tiden hade samma målpunkt och hon därigenom hela tiden kom till känd terräng. Det enda som inte gick bra var när jag backade sista gången och tänkte att jag skulle skicka henne genom ett stort snår... Då väjde hon runt och jag fick stoppa henne. Jag bråkade dock inte med det utan klev framför snåret istället och då gick det bra.

Sen la jag ut två dummi på en kulle. Den här gången fick hon inte följa med utan fick sitta utom synhåll. Jag gick i en stor båge bakom kulle så att hon inte skulle gå i spåret. Hon såg mig dock när jag var uppe på kullen så hon visste vilket område hon skulle till. Första skicket körde jag på kanske 15 m. Det gick jättebra, trots ganska svår terräng även här. Sen tänkte jag skicka henne en gång till men då ville hon bryta av och söka istället (jag tror kanske hon hade fått vittring på den redan). Men jag stoppade och flyttade tillbaka henne på linjen och skickade henne på ett back-ut istället och då gick det faktiskt bra! Så det var skönt. Avståndet blev ju då ganska mycket kortare.

Hon var rätt mör redan efter det här men jag hade hittat ett så perfekt område att lägga ett sök i så jag var tvungen. Perfekta vindförhållanden, perfekt mark... Så jag la ut fem dummisar. Jag satt Leia utom synhåll, men hon hade ju såklart koll på att jag rörde mig ute i marken... Söket gick så jäkla skitbra!! Hon var lugn, fokuserad och följde upp vittringarna. Hon sökte av marken bra, trots att den var riktigt tungsprungen (heter det så?) med massa fallna träd, ris och stockar. Jag riktade in henne lite en gång och då sprang hon rakt ut på en dummi som låg nära så det blev verkligen toppen! Hon plockade in fyra stycken och då var hon rejält slut och hade varit så duktig så jag ville inte pressa henne till den sista. Jag fick vackert gå ut och hämta den själv, men det gjorde jag så gärna!!!

Här kommer en liten film när hon hämtar in den tredje dummisen:

1 kommentar:

  1. Hej vad det går! :-)

    Duktiga Leia-bus och duktiga matten som inte pressar hunden på sista apporten utan går och hämtar in den själv. Så ska det se ut!

    Ett till tips: har du kört fyrkanten i bökig terräng? Den kan du använda dig av egentligen var som helst och hur mycket som helst, går att göra enkelt eller riktigt svårt. Med raka skick till dummisar som hunden sett, med diagonala skick och på sikt helt dolda skick, med terrängbyten osv.

    Tänk på, om du kör fyrkanten, att inte alltid lägga dina linjer längs med naturliga linjer i terrängen, utan lägg gärna linjerna lite på sniskan, på tvärs över diken, vägar, terrängbyten osv. Annars finns det en risk att du får en hund som alltid söker sig till de raka linjerna och följer dem, istället för att ta dina tecken.

    Kör på och lycka till! :-)

    Åsa

    SvaraRadera