Ibland glömmer man

Ibland glömmer man. Ibland tar trötthet, sömnbrist och sjukdomar över. Då gnäller man. Man gnäller på just trötthet, sömnbrist och sjukdomar. Och på sina barn. Och på sitt liv, på sin situation och lite på folk i allmänhet.

Men sen, händer nåt som gör att man kommer ihåg igen. Att man kommer ihåg hur det var när man trodde att man skulle dö. Man kommer ihåg hur det var när man trodde att liven inne i mig skulle dö. Hur det var när man trodde Axel skulle vara utan mamma, utan syskon. Hur det var när vi i alla år hoppades, längtade och önskade. Man kommer ihåg när allt man ville var att leva som en familj igen.

Och nu är vi där. Vi är en fantastisk familj. Lite trött, lite sjuk men ändå en fantastisk familj. Vi har tre underbara barn och jag har en fantastisk man. Vi klarar såklart det här, det vet jag och jag ser fram emot det.

Man ska vara ödmjuk inför livet. Så oändligt tacksam!