Ja, så kändes det ungefär igår kväll. Jag som inte tränat på gym sen 2009 (?) typ, var plötsligt anmäld till ett dubbelpass. Ivrigt påhejad av min, i träning, nyfrälsta faster.
Det började med Schlagerpuls. I början kändes det ungefär som när vi var på Ålandskryssning med jobbet senast. Ganska enkelt och mest olika stegkombnationer. Det redde jag ut ganska bra. Sen började det köra ihop sig lite, när man liksom ska få resten av kroppen att också röra sig i takt. Och framför allt när olika delar av kroppen ska röra sig åt OLIKA håll. Typ brösten fram och rumpan bak. Där var jag borta kan jag säga. Men det var ändå svinkul! Om man bara höll sig ifrån att titta på sig själv i spegeln så kunde man intala sig själv att kroppen svängde snyggt😄 Och puls fick man!!
Efter det passet kändes det ganska lagom. Då hämtade vi tyngslyftarkulor och drog igång ett Kettlebellspass. Och My god säger jag. Snacka om träning. Mina lårmuskler bara darrade när jag skulle gå därifrån...
Idag känner jag att det inte bara var låren som tränades utan typ varje muskel i min lilla kropp. Men som instruktören sa "träningsvärk kommet ni att få, men det finns Panodil, ipren och Voltaren så det är bara att köra! !"
Ipren och panodil används förövrigt redan flitigt här hemma. Idag är äntligen ett av barnen feberfritt, de andra kämpar på. Kruppnatt efter kruppnatt genomlider vi nu. Tur det är minusgrader ute, med fönstret på vid gavel natten igenom överlever vi. Axel är nog den som varit sämst den här gången, han är på tredje dygnet med hög feber. Vilket väl tyvärr talar för nån slags influensa. Så har vi otur står Björn och jag på tur. Men förhoppningsvis inte, för imorgon är det dags för nästa träningspass. Kommer inte ens ihåg vad för slags dans det var den här gången, quickstep kanske?? May The Force be With me!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar