Efter alla månader av en kaotisk graviditet, till ett kaos med barn på neo, ett barn hemma och vi mitt emellan. Därefter till ett mer lustfyllt kaos med nyfödda tvillingar och en övning i att överleva detta. Till ett fortsatt lustfyllt kaos att få en vardag att fungera, med en storebror som är fantastisk men vill ha sitt, två hundar som vill ha sitt, två små barn som också vill ha sitt och två vuxna som nånstans vet att de också borde få sitt.
Och i helgen fick vi det. Tack älskade mamma och pappa för denna helg! Att få åka bil tysta tillsammans. Att få gå i affärer utan panikstress. Att få vila en stund på hotellet. Att få ta ett glas vin i solen på lunchen. Att få äta trerätters italiensk meny till middag. Utan skrik, utan gråt och utan att muta två barn med smörgåsrån.
Men framförallt att få prata igen. Efter ett helt år. Att få prata om det som varit. Framförallt tiden på neo. När vi kämpade, när de små kämpade för sitt liv. Vi grät en skvätt när vi pratade om apnéer, bradykardier, kuvöser, att sitta känguru, respirator, att lämna sina barn och om personalen. Framför allt personalen i Linköping. Om hur fantastiska de var. Om hur mycket de betydde för oss. Om hur vi kom ihåg varje personal, vad de hette och hur de såg ut. Och vilka som var de absoluta favoriterna. Lena. Älskade Lena som ALLTID sa exakt rätt saker. Som alltid gjorde rätt saker. Som var bäst och som gjorde att man helt lugn och trygg lämnade sina barn i hennes händer. Och vi pratade om hur konstigt det är att de betyder så mycket för oss och att de inte ens minns oss. Men så är det såklart.
Och sen idag. På HM. Någon tittar på mig där jag går och nypet i barnkläder. Jag märker hur hon verkligen söker min blick. Jag tittar upp och där är hon. Lena. Vår älskade Lena.
Kramar. Vi visar bilder. Och hon är så glad. Hon har tänkt så mycket på oss. På hur bestämd Elin var. Och hur liten Oscar var. Och vi får berätta att Elin är så bestämd och Oscar är lite liten. Och vi fick ett avslut. Ett sånt fantastiskt avslut på en fantastisk helg!
En bestämd Elin
Världens finaste lilla Oscar
Jag blir så glad att hjärtat värker! Kram Mimmi
SvaraRadera