På uselt humör...

har jag varit länge nu... Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag är så här, det är inte kul i alla fall... Riktigt bitchig på jobbet märker jag, har absolut INGET tålamod med Axel, jag retar mig på allt här hemma, och tycker inte att någonting är roligt... Det känns som att jag inte har någon egentid, och har jag väl egentid vet jag inte vad jag ska göra eftersom Bosse är skadad... Och har jag egentid och åker och gör nåt grinar Axel när jag åker och jag får dåligt samvete och har inte roligt när jag är borta... Usch och fy! Jag tror att han känner av att jag mår dåligt, för han brukar aldrig vara mammig och nu är han extremt mammig. Han grät tom idag när han skulle vara hos mormor och morfar som han ju vanligtvis älskar! Han ville inte ens följa med morfar och handla idag, han blev helt hysterisk när han väl kom in i bilen och förstod att inte jag skulle följa med... Och han ska vara på mig hela tiden, kramas, pussas och gosa. Och jag blir bara GALEN! Tycker så synd om honom, får dåligt samvete och mår ännu sämre... Jag riktigt märker på honom att han försöker få mig glad och att han vill att jag ska vara som vanligt igen, men jag orkar inte. Usch! En riktig klagvisa blev det här!!