Jaktkurs igen...

Ja, jag hade ju den stora förmånen att få vara med på jaktkursen två gånger i rad, hör och häpna!! På långfredagen var det dags igen, denna gång på Wij Säteri där kennel Thorsvi har fina träningsmarker! Även denna gång vara det bara Leia och Reko, lite av privatträning alltså. Både Anita och Jörgen var med så det var bra fördelning instruktörer/deltagare!

Vi fick börja med att lulla upp i skogen, d.v.s. gå fot en bit på en väg. Sen snitslade Anita en bana för oss, upp och ner i en stor grop, över stock, sten, kullar och genom buskar. Där skulle vi sen gå fot med våra hundar. Det gick jättebra för Leia, dock doppar hon näsan i marken ibland, menAnita tyckte det var OK så länge hon inte började följa något spår. Det är lite svårt att avgöra närhon följer spår eller när hon bara kollar vad som finns på marken, men jag sa till henne nångång.Annars gick hon som sagt fint, följer fint mitt vänstra ben oavsett hur terrängen är. Skönt! Anita tipsade lite om olika sätt att få dem att följa fint, det vi ska minnas är tydligen S/R istället för S/M...

Därefter var det dags för början av sökträningen. Vi har inte hållt på alls med det här tidigare, mest tror jag för att Anita tänker att alla smarta hundar kan söka... Och sen för att hundarna inte ska lära sig dumheter som att byta apport på vägen in eller strunta i att komma in med apporten utan istället leta vidare efter fler... Hur som helst, söket skulle ske med vilt, alltså fåglar. I sann Anita-anda presenterades fåglarna en och en för hundarna. Vi tittade på deras reaktion, svansföring, kroppshållning och intresse. Både Leia och Reko hade en positiv förväntan men var lugna och fina när de fick hälsa på fåglarna. Kråka och trut var med för förstagången,man såg en viss skillnad i Leias reaktion på dessa "skräpfåglar", inte riktigt lika "på" som med deandra fåglarna. Kråkan kan enligt Anita lukta lite fränt och truten är svår pga att den är så stor och har så stor vingbredd med vingar som gärna breder ut sig och försvårar för hunden.

Därefter fick vi ta hundarna ur synhåll och sen följde Anita en stig in i skogen. Hon slängde viltet upp till vänster, detta för att viltet skulle komma rätt i vinden, så att hundarna lätt skulle få vittring på dem. Därefter tog vi en hund i taget och gick "promenad" på stigen. Hundarna skulle vara helt fria utan kommandon, och vi skulle bara se om de rent spontant plockade vittringen av fåglarna. Leia var snabb på att plocka den första fågeln, men det var kråkan och hon var inte supersugen på att plocka upp den. Hon fick lite hjälp av Anita att våga ta den och då leverarade hon in den. Sen plockade hon truten på samma sätt, men även har behövdes lite hjälp av kennelmamman för att hon skulle våga sig på att ta den. Man ska akta sig för att berömma när de står över en fågel utan att plocka upp den, eftersom man då kan få en felinlärning att debaraska hitta fågeln. Däremot kan man i det här nybörjarskedet gärna peppa hunden lite om den funderar, för att få den att våga greppa och komma in med det den har hittat. De övriga fåglarna tog hon också lätt, det var and, kricka och duva tror jag. Dessa fåglar greppade hon fint direkt och kom med. Däremot är avlämningarna inte desamma som med dummisar, detta är något vi skulle behöva jobba med här hemma. Men det är inte så lätt när man inte har någon fågel att träna med... Tror jag ska önska mig en död fågel i födelsedagspresent!

Därefter var tanken att vi skulle gått fotbanan en gång till, men båda hundarna var rejält tagna av värmen och det blev fikapaus istället.

Efter fika och allmänt trevligt småprat var det dags för hundarnas första riktiga sök. Eftersomdet gått så bra med fåglarna körde vi med vilt direkt. Vi körde i lättsprungen, öppen skog för att hundarna skulle få så bra förutsättningar som möjligt. Hundarna plockades utom synhåll när Anita gick ut längst bak i rutan. Sen fick hundarna titta när hon vandrade genom rutan och placerade ut vilt på olika ställen. Varje ställe markerades med en snitsel, det är väldigt viktigt att som förare (när man tränar) veta vad som ligger ute och exakt var det ligger. Detta framförallt för att kunna agera om hunden får vittring på något annat när den är på väg in med en fågel. Anita kom närmare och närmare och detta var för att hundarna skulle ha starkast minnesbild av det som ligger närmast eftersom de (tvärtemot brukssöket) ska söka av området närmast först. Det är även viktigt att tänka på vinden när man tränar sök, när man kör med nya hundar ska man ha motvind eller sidvind så att hundarna lätt får vittring. Man ska undvika medvindeftersom man då får en hund som drar iväg ifrån området. Mitt minne är inte så bra och också ganska kort så jag minns interiktigt hur Leia gjorde, men det gick ganska bra. Hon sökte med något för hög intensitet, hon sprang så fort så hon inte riktigt klarade av att följa upp vittringen på det små fåglarna. Men det var helt naturligt enligt kennelmamman och skulle bli bättre med erfarenhet. Hon plockade in den första fågeln klockrent. Andra gången jag skickade henne hämtade hon en fågel ganska långt ut och sen på vägen in fick hon vittring på en ny fågel. Helt naturligt släppte hon då sin första fågel och tänkte följa upp vittringen. Då var det dags att agera och jag fick tjoa och jobba lite för att hon skulle komma in med den första. Det gjorde hon också, och det var en bra lärdom för både henne och mig. Sen fick hon plocka in ytterligare en fågel och denna gång gick det jättebra. Även Reko skötte sig finfint, han arbetade i ett lite lugnare tempo och hade lättare att följa upp vittringen. Rekos avlämningar är också fantastiskt fina, precis som jag skulle vilja ha Leias avlämningar även med fågel, inte bara med dummisar...

Sen fick vi titta när Carron som ska starta sitt första jaktprov jobbade med ett sök. Det var roligt att se en lite mer rutinerad hund och lite mer rutinerad förare (!) jobba. Tyst, effektivt och snabbt... Kul!

Sen följde lite mer prat och Anita öste beröm över min lilla svarta jycke... Så Leia som varit ganska billig när vi startade på morgonen (efter att ha ätit 100 kg olika sorters skit på morgonpromenaden och varit allmänt odräglig sista veckan) var plötsligt en dyr ögonsten igen!! Duktig vovve!!

Annars har påsken förflutit lugnt och skönt i Kånkebo. Hundarna fick varsitt blodspår påpåskafton, Leia var duktig, Bosse fenomenal... Bosse som inte spårat på flera år gick så lungt,metodiskt och perfekt som bara han kan. Undrar om man skulle anmäla gammelgubben till ett anlagsprov? Axel har lekt med sina kusiner så det stod härliga till, helt otroligt så bra de leker. Inte ett enda bråk eller gnäll på hela tiden och Axel har varit ute klippt hela dagarna från tidig morgon till sen kväll. Lekstugan, kojan, sandlådan och fotboll är det han varvat med..

Nu är det åter vardag, jag sitter med mitt skoljobb och Axel är på dagis. Jag ska snart iväg och jobba, jobbar även onsdag och torsdag den här veckan. I helgen blir det funktionär på jaktprov och lite grillning med kompisar på valborgsmässoafton. Sen ska vi hinna med kalas, och avslutning på vardagslydnadskursen också... Wish me luck!!

Ha det gött alla vänner!!

Jaktkurs hos Anita!

Ja, jag lovade ju Leias kullsyskonmattar att jag nu skulle rapportera från jaktträningen på samma fina sätt som de rapporterar när jag inte varit med. Så nu gör jag ett försök...

Det var bara 2 "valpar" med den här gången, det var Leia och brorsan Reko. De här två verkar passa väldigt bra ihop, de har liksom samma energi båda två. Lugna och stabila. Nu var Reko aningen distraherad till en början av att komma till ett ställe med 2 (?) löptikar och tjoade lite för att få vår uppmärksamhet, men lugnade sig så fort han fick börja röra på sig. Hur som helst, vi pratade lite först och Anita förklarade att det mest skulle bli repetition den här gången. Det passade ju ju mig utmärkt eftersom jag då fick lite av ett hum vad det är de hållt på med på alla kurstillfällen...

Vi började med att lulla ner i skogen. Lulla är Rekos mattes fantastiska ord för att gå jaktfot. Att tänka på att man lullar gör liksom att man får rätt energi i kroppen, det ska inte vara nåt "tjohooo, gud vad kul det är"-moment, utan mer ett "jaha, nu ska vi gå här ett tag-moment". Och tänkar man att man lullar omkring så får man snart in rätt gung... Vi lullade ner till första området och där skulle vi göra en liten minimarkering.

Anita började med att gömma en liten minidummi i en liten gran. Sen skulle vi sätta hundarna några meter ifrån granen, vissla inkallning och sedan stopp precis innan granen. Sen skulle man vissla och visa närsök mot granen, det var då fortfarande ganska många meter kvar till oss mattar. Anita som varit med förr förklarade också hur vi skulle göra om vi mot förmodan INTE skulle få stopp på hunden precis innan granen. Då skulle vi belöna stoppkommandot och ta med hunden tillbaka och sätta den där vi hade tänkt stoppet... Och därefter visa och vissla på närsök. Jag tycker ju att jag har ganska bra stoppsignal och trodde nog jag skulle få stopp på henne där jag tänkt, men det var inte så lätt.... Det var så korta sträckor, så innan man hann fatta att man skulle blåsa stopp så hade hon passerat granen. Det märks i såna här situationer att visselsignalerna och handtecknen inte sitter i ryggmärgen. Timing och snabbhet, som jag har så svårt att förstå att människor saknar i lydnadsträningen, saknas så totalt för mig här!! Jag måste liksom tänka på allt jag ska göra, det kommer inte automatiskt. Och då tar det för lång tid... Men jag hoppas att det kommer med tiden och med rutinen. Min tröst var att hon trots allt stannade bra och tog min närsökssignal bra. Jag fick dock tips om att göra närsökssignalen lite kraftigare för att den ska höras på håll. Marina och Reko lyckades ungefär lika bra som jag i timingen...

Sen var det dags för lite skotträning. Jag har ju varit ganska bekymrad för det här med skott eftersom hon reagerade en hel del när hon var liten några gånger. Nu gick Anita ut i det området där vi nyss jobbat, där hundarna hade en positiv minnesbild. Hon sköt en gång och vi bara pratade vidare Marina och jag. Ingen av hundarna reagerade med något annat än en positiv nyfikenhet. Anita sköt ett skott till och båda reagerade på samma sätt igen. Så himla skönt!

Sen var det dags att lulla igen... Vi tog oss en bit längre ner i skogen och kom till samma backe som vi körde linjetag i förra gången jag var med. Svårigheten ligger i att hunden skickas snett uppför en backe och ska inte falla vare sig uppåt eller neråt i backen utan hålla linjen. Båda hundarna gjorde snygga linjetag. När Leia hade tagit dummin tittade hon upp på mig för att fråga vart hon skulle ta vägen. Jag brukar ju alltid vissla när hon tagit dummin men skulle nu inte göra det. Då tog Leia en liten extra sväng och var också tvungen att tappa dummin lite så att den rullade iväg och hon var tvungen att jaga den lite... Det här är nån jag märkt att hon lagts sig till lite med, får se hur det utvecklas framåt. Det blir ju lite av en självbelöning att få jaga en rullande dummi... Det jag i alla fall ska tänka på är att inte vissla när hon greppat dummin. Så länge hon är på linjen och tänker vända tillbaka till mig så ska jag hålla mig tyst. Däremot kan jag ett tag framöver, tänka på att vända och springa så att hon skyndar sig in med dummin. Och förhoppningsvis inte "tappar" den...

Sen blev det återigen 2 skott som också gick jättebra! Därefter lullande ännu längre ner i skogen...

Nästa station var en markering. Svårigheten här var att dummin hamnade bakom en jättestor sten så hundarna hade ingen aning var i djupled den hamnade. Leia hade dock inga som helst problem utan hittade den direkt. Men här var hon också ute på lite äventyr efter att hon greppat, hon väntar liksom på min visselsignal som hon alltid har fått. Och jag tror att hon även här var tvungen att tappa dummin lite... Sen blev det två skott även här och sen fick vi vända på hundarna och ta upp kontakten för att de inte ska ladda alltför mycket på skotten...

Vi lullade vidare ännu längre in i skogen och kom till ett område med diken, massa vatten, fallna träd och stenbumlingar. Här fick vi sätta hundarna på ena sidan diket, sen ställde sig Anita dold och kastade dummin framåt i området. Hundarna var då tvugna att ta sig först ner i diket, upp från diket, över massa trädstammar och över vatten innan de kom till rätt område och då märkte man att de hade lite svårt att hålla i minnet var dummin landat. Båda hundarna sökte mycket nära Anita och hade svårt att gå längre ut än vad hon stod. Det här är nånting viktigt att tänka på, att kasta dummin framåt sett från kastaren, så att hunden inte använder kastaren som referens på hur långt ut den ska gå. Leia tog sig i alla fall tillslut ut på rätt avstånd och hittade då snabbt dummin. Jag vände här och sprang och då kom hon snabbt. Första gången tappade hon dummin när hon hoppade över trädstammarna, men jag tror inte att det var med mening den här gången. Andra gången insåg hon att man måste hålla ett mycket bättre grepp och då gick det bra! Även här blev det 2 skott.

Sista stationen blev en förarmarkering. Det går ut på att man gör precis som en vanlig markering, men skillnaden är att man inte skickar hunden utan går och hämtar den själv och låter hunden sitta kvar. Detta för att inte bygga en för hög förväntning hos hunden. Det var väldigt bra avslutning för jag märkte att Leia var rejält taggad när vi skulle gå fram till den här stationen. Även detta gick dock jättebra för båda hundarna. Jag har ju tränat detta en hel del, jag har Håkans ord (från FART-testet) ringandes i mina öron alltsom oftast. Orden var "gör aldrig det hon förväntar sig"... Så ofta, om jag märker att hon är för taggad på något, så bryter jag helt enkelt träningen och hämtar dummin eller bollen själv... Sen blev det ytterligare två skott och sen var kursen slut...

På tillbakavägen konstaterade Anita att jag inte bara klarat distanskursen i intensivvård bra, utan även distanskursen i jakt... Jag kände mig väldigt nöjd med Leia efter kursen och jag tror att Anita var rätt nöjd med sin adept också! Nu väntar jag ivrigt på långfredagen då nästa kurstillfälle är och då vi ska vara med igen! Kul kul!!

Vänster-och högerdirigeringar...

...är nåt jag har förstått att resten av Leias valpkull har ägnat sig åt ibland på jaktkursen... Jag har ju varit med typ 1 (?) gång, så jag är inte helt insatt i det här än. Men skam den som ger sig, jag bestämde mig för att prova lite själv idag. Eftersom jag kan, ingenting, om det här fick jag köra lite på känn kombinerat med vad jag läst mig till, kombinerat till det jag snappat upp hos Anita och från de andras bloggar.

Jag började med att sätta Leia på gräsmattan. Sen la jag bollen (hade bara boll, insåg på promenaden att jag var hemskt sugen på att träna detta och hade alltså inga dummisar...) snett bakom henne till höger. Jag ställde mig mittemot henne, blåste stoppsignal, höll upp höger hand och sen gav jag (tror jag) ett högertecken. Leia verkade också tro det, för hon gick fint åt höger. Sen gjorde jag samma sak åt vänster, höll upp vänsterhanden i stopptecknet och skickade henne vänster. Gick också finfint. Provade så här nån gång till och även det gick bra. Dags att göra det svårare. Nu la jag ut bollen, tog med mig Leia ganska långt bort och satt henne där. Sen gick jag förbi bollen på en linje som gjorde att om hon sprang mot mig skulle hon ha bollen några meter till höger om sig. Sen kallade jag in, när hon passerat bollen blåste jag stoppsignal och skickade henne höger. Gick helt perfekt!!

Nu ville jag se vad som hände om hon hade två möjliga håll att gå... Nu fick vantarna komma till pass eftersom de var två... Jag satt Leia på gräset, la ut först en vante till vänster om henne, sen en till höger om henne. Jag insåg sen efteråt att jag inte direkt hade nån plan om hon gått på fel vante mer än utebliven belöning... Hur som helst... Jag bestämde mig för att skicka på den jag lagt ut sist, eftersom hennes minnesbild av den borde vara starkast. Alltså skickade jag henne på ett högertecken. Hon vände åt vänster men gick fint till höger och tog den högra vanten. Hon tog ju rätt vante, var inte ens på väg åt fel vante, men jag ville ändå att hon skulle vända sig åt rätt håll. Petnoga är man... Den vänstra vanten låg ju fortfarande kvar och den fick ligga. Sen la jag ut den högra igen och skickade höger. Nu gick hon perfekt, vände åt höger och tog högra vanten. Vi avslutade med att skicka på den vänstra vanten utan någon störande högervante, och även det gick superbra. Roligt att Leia tydligen redan kan det här. Hon verkar fått det med Guiness mjölk... Allt detta kan jag också informera om att vi gjorde med två rådjur som betraktare ca 10 m in i skogen... De är inte så rädda av sig längre precis!

Igår satt jag och läste lite på reglerna inför den här lydnadstävlingen som jag tydligen anmält mig till. Jag insåg då till min förskräckelse att det inte är nåt fritt följ (som är det enda vi har tränat) utan att det är linförighet (som vi aldrig har tränat). Jag var lite orolig att Leia skulle tycka att hon var på koppelpromenad om vi skulle gå fot med koppel, eller att hon skulle blanda ihop det med jaktfoten som jag ibland tränar med koppel. Så idag var jag tvungen att prova även det. Det var skönt att inse att fot är fot för Leia, oavsett om matte nödvändigtvis ska trassla med ett koppel också...

Igår insåg jag också att jag aldrig tränat eller provat tandvisning. Som tur var skulle jag träna med en kompis så då fick hon agera domare. Och då insåg jag att det här var någonting som vi ska öva lite mer på... Inte ens den bästa stadga i världen (som jag skryter med att vi har) kunde hålla Leia från att krypa ur skinnet av glädje så fort "domaren" närmade sig. Nu blir det belöning för att sitta stilla och titta på matte under tandvisningen....

Nu är det dags att fokusera på det sista på inlämningsuppgiften i akut kardiologi, sen blir det dagishämtning, middag och sen iväg på vardagslydnadskurs. Idag ska de få shejpa och klicka varandra till olika saker, det ska bli så roligt att se!! Imorgon drar jag norröver för att först hinna med jaktkurs hos Anita imorgon kväll och sen campusdag hela fredagen. Räknar med att komma hem sent fredag kväll... Ha det gött allihop!

Tråkpromenad...

var lagom att ägna sig åt efter nattjobb och tre timmars sömn. Promenaden gick ut på en påminnelse om hur man går i koppel för den lilla svartas del. Sträckt koppel=matte stannar, Leia vänder tillbaka, kommer in vid sidan, tar kontakt, får ett varsågod att promenera vidare i maklig takt. Det tog nån km men sen gick hon lugnt och fint, avslappnad vid min sida. Hon går ju oftast fint annars också, men det var lite av stresskänslan jag ville jobba bort. Man kommer helt enkelt inte framåt fortare för att man skyndar sig...

Den lösa delen av promenaden gick ut på att inte springa som en galning, att inte äta all skit man hittar och att sluta upp fint vid mattes sida i ett fotgående varje gång vi möter nån. Hund, cykel, joggare eller rådjur spelar ingen roll, närmar sig nån är det fot man ska gå. Fotgåendet var det som gick bäst, att inte äta all skit man hittar det som gick sämst och att inte springa som en galning nånstans mittemellan:-)

Nu blir det lite hemmapyssel för min del, Björn ska på teori för viltspår, Axel ska jag försöka få in efter en hel dag ute... Sen kommer mor o far och grillar, mums!!

Storm...

bjöd Aprilvädret på idag... Men inifrån ser det härligt ut med sol och runt 12 grader varmt. Men "träden dansar" som Axel sa.

Axel har varit rejält förkyld i några dagar och imorse var det värre än vanligt. Jag har inte supermycket att göra i skolan, eller snarare, jag är helt omotiverad och gör ändå ingenting, så jag tyckte han kunde vara hemma. Vi hade en riktig mysdag, med lång pyjamasmorgon och lite lekpark och utevistelse på förmiddagen. Eftermiddagen har vi bara myst, fikat, lekt med bilar, Flexitrack och pysslat i pysselbok. En riktigt mysig dag med andra ord, sån dag som vi hade förr när jag inte pluggade. Man saknar de dagarna ibland, nu pluggar jag ju hela veckorna om jag inte jobbar, och jobbar ofta i helgen. Så det är så mysigt att få vara på tu man hand med Axel ibland. Han är fantastiskt rolig just nu, är i en väldig tänkarålder! Han tänker och säger massa roliga saker, men det är alltid väldigt smart tänkt nånstans långt bak i tankebanorna. Idag gick han och nynnade på reklamlåten till 118 800. Men det roliga var att han hört fel, han sjöng "hundra arton mata humla"... Så gulligt!!

Både hundarna skitar ner nåt fruktansvärt just nu, jag är helt desperat! Både grus och skit utifrån, och sen fäller båda. Idag fick Leia premiär för pälsvård, jag kammade med underullskam och drog med gummikarda. Hoppas det hjälper lite i alla fall. Jag är verkligen inte pedant av mig, men nu är det för jäkligt! Jag storstädade för två dagar sen och skurade golv och dagen efter låg det stora grushögar överallt! Och sofforna är helt täckta av hundhår hur ofta jag än dammsugar dem. För att inte tala om alla kläder! Axel som kryper omkring på golven får jag försöka avhåra så gott det går innan han går till dagis på morgonen för att undvika allergiattack hos de andra stackars barnen. Jag blir galen! Men, även denna fällningsperiod och grusperiod går väl över...

Leia har förfallit lite till sitt gamla jag och tuggar och biter gärna på det hon kommer åt. Än så länge är det inget dyrt som kommit ivägen, men jag bara väntar... Hon har enormt mycket energi just nu, det är svårt att få henne nöjd några längre stunder... Vi tränar en hel del, både apportering och lydnad, men hon får liksom aldrig nog. Men, det är ju som sagt inte en familjebil jag köpt utan en Ferrari, så det är väl bara att gilla läget... Hon är i alla fall fantastisk när man har med henne på alla tänkbara ställen, lugn och trygg och har lätt att koppla av. Så det känns skönt att se. Det är bara här hemma hon är mer vild än tam! Just nu far hon runt utanför fönstret med nån slags skumgummiplatta som jag inte vet var hon hittat.

På tal om lydnad är Leia och jag anmälda till hennes livs första lydnadstävling! Det ska bli väldigt intressant att se hur det går fram tills dess, jag förespråkar ju att alltid bara köra puttedelar av momenten när man tränar. Detta för att kunna belöna rätt beteende och kunna mängdträna just det man behöver träna mer av. Det här resulterar ju då i att jag ännu inte satt ihop ett enda moment med Leia utan bara tränat delar. Hon har t.ex. aldrig gjort ett läggande under gång från fotgående, aldrig gjort ställande under fotgående och aldrig legat plats med någon annan hund. Men men, funkar min teori ska ju hunden sen kunna hela momentet sen när man sätter ihop alla delarna så det ska nog gå bra! Och nån gång lär jag ju prova att köra igenom momenten innan...

Jag är just inkommen från en tur på motionsslingan ovanför oss. Jag har gått där ett par kvällar nu i veckan, det är så härligt att gå mitt inne i skogen. Det brukar vara lite av ett safari med rådjur, harar, olika fåglar och så massa roliga vattensamlingar att plaska och bada i. Rådjur, harar och fåglar går utmärkt att passera och kalla in ifrån, men idag kom nånting mycket mer konstigt i Leias ögon. Rätt som vi gick där brakade det till bakifrån och i full fart kom ett helt gäng löpare som intervalltränade. De skrek och vrålade och kastade sig huvudstupa förbi oss. Leia blev rejält skärrad och jag blev också lite rädd och överraskad. Som tur var hade jag precis passerat några hundar så jag hade Leia fot och fick tag i hennes nackskinn. När de väl passerat var det som att Leia bemästrade sin rädsla och tänkte "nu jäklar ska jag ta dem"! Trots att jag tyckte att jag "stängt av henne", och att hon var lugn och fokuserad innan hon fick sitt "varsågod" så drog hon som en rem efter dem. Jag ropade på henne men i full storm tror jag inte hon hörde mig. Som tur var hade jag visslan på mig, så en visselsignal senare var hon vid min sida igen. Och då var jag lite mer på min vakt. Sen hade vi tur eftersom löparna hade stannat lite längre bort och när vi kom ifatt dem var de hemskt trevliga och undrade om de hade skrämt hundarna. Leia fick hälsa på några av dem och sen tror jag det var glömt. Nästa gång vi mötte dem tog hon ingen notis om dem, det var skönt!

Jag har börjat min vardagslydnadskurs som jag är instruktör för. Det är första gången jag håller vardagslydnad, jag har bara hållt tävlingslydnad förut, men än så länge går det bra. Det handlar ju mest om att lära folk hantera sina hundar och att skilja mellan uppfostran och träning. Jag jämför alltid alla problem med barnuppfostran. Hur skulle du göra om din treåring står och slår på dig? (Hunden som hoppar upp och biter husse i armen hela tiden) Jag skulle i alla fall vänligt men bestämt ta tag i barnet och tala om att så gör man INTE!! Och på samma sätt kan vi faktiskt ta tag i våra hundar om de är helt oreglerliga och inte lyssnar! Jag menar inte på något sätt att vi ska åsamka våra hundar nån som helst smärta eller skada, men vi måste våga ta i dem om de inte lyssnar eller respekterar oss! Sen när det handlar om ren träning, inlärning är det en helt annan femma! Då ignorerar jag bara de felaktiga beteendena och belönar de beteenden jag vill ha. Då får jag en glad och lydig hund som jobbar för att hon vet vad som lönar sig!

Det var många intressanta repotage i senaste numret av Canis. Mitt nästa projekt med Leia tänkte jag ska bli "backa" och det var flera bra tips på det. Jag har ju börjat lite med bakdelskontroll, men det har inte riktigt funkat. Jag är för otålig och Leia för het. Så nu ska jag först och främst lära henne att backa på ett riktigt sätt, med lågt huvud. Sen ska jag applicera det på att backa upp på saker, t.ex. kontaktfälten på agilityhindren.

På tal om agility har jag provat lite smått. Hon har fått prova några tunnlar, några små minihopp och nu igår provade vi slalom första gången. Och det är helt sjukt, hon lärde sig slalom bättre på 3 minuter än vad Bosse någonsin har kunnat genom alla år! Jag klickade varje sväng hon gjorde runt pinnen och det tog typ 2 gånger innan hon sökte hindret och började jobba själv. Så coolt! Nu är nästa projekt att röntga hennes höfter och armbågar för att se att allt är OK innan man drar igång på riktigt.

Nästa vecka ska bli så kul för vi skulle ha föreläsningsdag på fredagen. Och sen fick jag häromdagen ett mail om att det fanns möjlighet till jaktträning med Leias kull för Anita (Leias bästaste uppfödare) på torsdagskvällen. Genast såg jag ju möjligheten att kunna vara med på den, bara jag hittade hundvakt till Leia när jag skulle vara på föreläsningar hela dagen. Och jag hann knappt börja leta förräns det var löst eftersom vi har världens bästa uppfödare! Leia får stanna där efter jaktträningen och sen hämtar jag henne innan jag åker hem på fredagen. Fantastiskt kul!! Sen kommer jag kunna vara med på jaktträningen på långfredagen också, så jag är så glad. Det finns ju inget roligare än att träna för Anita!!

Nu ska jag gå och slänga mig i soffan en stund innan det är sängdags. Imorgon är det tidig morgon för oss alla, jag jobbar dagtur. I helgen blir det lite hundkurs, lite nattjobb och lite annat pyssel. Vädret ska ju bli fint så det ska bli härligt!

Sitter på cityterminalen...

... och väntar på bussen hem. Två campusdagar av avklarade, roligt men intensivt. Man blir rätt slut i huvudet av att sitta och lyssna hela dagarna, hur intressant det än är... Akut omvårdnad i kardiologi heter kursen så nu har jag drillats i EKG, hjärtekon och CPAP-behandlingar. Får se hur mkt som sitter kvar... Jesper och Sofie fick som vanligt lite våldsgästande, lika trevligt och mysigt som alltid på lilla Essingen. Det är nog en av få platser i Stockholm jag skulle vilja bo på. Härligt med närhet till både city, vatten och fina grönområden.

Imorgon jobbar jag och sen ska jag förhoppningsvis hinna umgås med mina älsklingar och med svärföräldrarna som är nere och lämpligt nog passar hundarna när jag är här. Tur man har snäll familj!!

Nu ska jag gå och köpa tilltugg till bussen. Ha det gott!!