Sikta mot stjärnorna...

...så når du trädtopparna, eller hur det nu var.... När jag gick en lydnadskurs med Bosse för många år sen, för Susanna Hallgren, fick vi ägna ganska mycket tid åt att prata om mål, långsiktiga och kortsiktiga. Nu när vi har nytt år har jag också upptäckt att många är väldigt seriösa med sina målbilder och det inspirerade mig, bråkig unghund till trots! Så, här kommer mina mål för 2011 till att börja med:

Mig själv:

Klara och avsluta den vidareutbildning i intensivvård som jag huvudlöst kastade mig in i i höstas. Känns rätt självklart och inte så omöjligt.

Fortsätta på mitt inslagna nyttiga spår vad gäller mat och motion tills jag når min målvikt och stanna där. Känns också självklart och än så länge känns det inte omöjligt!

Lära mig grunderna i apportering och jaktprov. Starta på nån form av jaktprov (unghundsderby kanske?). Ja, som ni hör vet jag inte alls vad jag pratar om och här har alltså stackars kennelmamman Anita en del att jobba med...

Fortsätta med den fina lydnadsträning jag påbörjat med Leia och tänka hela vägen, alltså alla klasser framåt....

Starta och ta förstapris i lydnadsklass 1 i vår och 2 under hösten. Sen fortsätter vi träna för LK 3 under hösten/vintern.

Leia:

Lära matte grunderna i det här med att hämta saker i skogen (hur svårt kan det vara).

Lära matte hur hon ska visa mig vad hon vill att jag ska göra i det här fåneriet som innebär att vi står på en plan och jag ska göra massa konster, typ "sitt stilla vid mattes sida, titta snett upp på henne tills hon blir glad och ger godis"... Hur svårt är det på en skala???

Få matte att inse att bajs VISST är gott och att det kan fungera som ett bra komplement till att belöna sig själv när man är på promenad!

Få Bosse att förstå att det ÄR roligt att springa runt runt runt och ibland bli biten i benen.

Få Axel att förstå att det inte är några som helst problem om han vill ge mig obegränsad mängd ben på en dag!

Bosse:

Att få den svarta lillasystern att låta bli min Kong och min Biabädd.

Att få matte att förstå att lightfoder inte alls är nånting för en karl!

Håll i, håll om, håll ut!!! (I hundträningen)

Håll i, håll om, håll ut är väl begrepp som egentligen kommer från barnuppfostran, utåtagerande barn som inte går att nå. Då gäller det bara att finnas där, hålla i så de inte skadar sig, hålla om för att trösta och hålla ut tills det går över...

Idag när jag var på promenad insåg jag att detta även går att applicera på träningen av en unghund. Som bekant drabbas ju unghunden då och då av "perioder". Det var något som jag satt och grät för när Bosse var i, och Leias första "period" var också en skrämmande upplevelse. När andra hundägare har det så kan jag glatt vifta bort det och förklara att det kommer att bli bättre, det gäller bara att HÅLLA I de regler och krav man haft tidigare. Nu har jag även när det gäller Leia kommit till den insikten att det kommer att bli bättre när det inte är så bra... Det jag har problem med nu är att hon återigen har roligare saker för sig i skogen än att hämta saker till matte, hon har till och med roligare saker för sig än att ens komma till matte. Ibland har hon så roligt att hon sticker... Inte så kul för matte, inte så kul för Leia heller i slutändan... Det gäller bara att få henne att förstå det...

Nu har vi återigen fokuserat på ordning och reda ett tag. Vi har gått tillbaka till att träna leveringar inne, vi tränar stadga och lydnad. Jag har en nagel i ögat på henne mer eller mindre hela tiden, känns lite som en terrier... Ute tränar vi mkt inkallning, ovillkorlig, men rolig när hon kommer. Jag är också rätt hård på att hon inte får springa som en tok eftersom jag då upplever att hon går upp i stress och lyssnar sämre. Alltså blir det en hel del fotgående på promenaderna och mer koppel än vanligt. Vi tränar mycket inne överhuvudtaget, där är mindre störningar och mindre upptinat, kletigt bajs att äta, något som är otroligt lockande överallt ute... Man känner sig tråkig och elak som matte, men jag vet att det är något vi ska igenom och vi kommer komma ut så mycket bättre och klokare på andra sidan, både Leia och jag!

Så:

HÅLL I de regler och krav man haft tidigare.

HÅLL OM när du tycker att det är för tråkigt med allt bråk och tjafs, ta en stund och gosa och gör nåt kul och skit i hur det går!!

HÅLL UT! Endast tiden kan hjälpa till här, det gäller att ta sig igenom den här tiden och överleva, inte mer...

Mer generellt kan man säga att antalet inlägg på denna blogg är direkt proportionell med hur bra vår träning går...

Ikväll åker jag till Stockholm för Campusdag. Kära bror och "svägerska" ska få sig en otroligt snabb visit, jag åker tillbaka redan imorgon eftermiddag. Leia ska få vara hos världens bästa hundvakter, Hanna och Kakan. Hon kommer nog ha kul och vara trött imorgon kväll! Skönt, eftersom jag kommer vara detsamma...

Bosse kräks på sin bråkiga lillasyster...

Just idag är jag stark...

står det på en cool tröja som Axel fått av morbror Jesper... Just idag känner jag mig verkligen inte stark, alldeles för lite sömn två nätter i rad, vad trött jag blir på alla olika sjukdomar som ska bosätta sig här på samma gång...

Inatt har Axel haft sitt livs värsta kruppanfall, jag trodde nästan vi skulle få åka in till akuten... Vi brukar ju kunna kupera det med kyla och frisk luft, men inatt var det nästan omöjligt. Han fick verkligen ingen luft... Tillslut, efter lång tid och några kräksattacker pga hostan lugnade det ner sig lite och Björn och Axel fick bosätta sig på altanen i full snöstorm. Jag kylde ut sovrummet och hämtade extratäcken och sen försökte vi sova. Gick sådär, han hade fortfarande väldigt jobbigt att andas och då är det inte så lätt att sova brevid heller...

Nu är jag och Axel uppe och Björn fick sova... Ska väl snart fixa lite frukost och sen får vi se vad vi hittar på. Brukar ju åka skridskor på söndagarna, men det känns som överkurs idag. Får nog bli en hemmadag, funderar på om vi ska hyra Draktränaren och titta på i em.

Julen städades ut igår, eller iaf ljusstakar och julpynt. Granen åkte ju ut på Annandagen...

I veckan blir det lite jobb sen åker jag till Sthm sent onsdag kväll för campusdag på torsdag. Tänkte göra en snabbvisit och åker hem redan på torsdag eftermiddag igen. Sen blir det jobb igen i helgen.

Ingen ville träna lydnad med oss idag...

...så då bestämde jag mig för att slå ett hårt slag för apporteringsträningen. Jag måste ju ändå försöka ta tillvara den apportör jag har liksom... Det är ju inte så lätt när man aldrig har hållt på med det här och inte blir det lättare av att typ INGEN som jag känner heller håller på med det. Det lär bli mycket ensamträning i framtiden... Nåväl, jag ägnade några timmar åt "Retrivern som apportör", det var alldeles för länge sen jag läste i den. Jag läste mkt innan Leia kom, och lite grann om valpträningen, men sen har jag liksom lagt den på hyllan. Och när jag läste då fattade jag ju i ärlighetens namn inte så mycket av allt, dirigeringar hit och markering dit... För att inte tala om linjetag och närsök... Men, nu har faktiskt en hel del satt sig märkte man när jag nu läste i boken, mycket kändes väldigt självklart!

Jag har ju haft lite svårt att komma vidare, jag har liksom gjort det Anita visat på valpträffarna men sen har jag inte vetat vad jag ska träna på mer. Dessutom är det väldigt svårt att göra markeringar i snön eftersom dummiesen lägger sig fint uppepå snön och hon inte alls behöver leta. Avlämningar och leverering har vi tränat mycket på inne och det går väldigt bra.

Idag bestämde jag mig för att träna vidare på det här med linjetag. Vi har ju gjort grundövningarna och skickat henne på raka vägar och raka stigar och även på nåt fält nångång. Hon har väl alltid mer eller mindre vetat att det ligger nåt där ute, även om jag då och då även droppat en dummi på promenaden... Idag skulle jag klura till det och gick runt en dunge och la dummysen på andra sidan. Sen tänkte jag skicka henne rakt över, det skulle alltså inte finnas nåt spår av mig fram till dummiesen. Inga problem tänkte jag och klev ut i snön. Som räckte mig till midjan.. Jag hade liksom fått för mig att snön sjunkit ihop så mycket, men det hade den uppenbarligen inte gjort... Skam den som ger sig tänkte jag och skickade henne på ett "UT". Leia tog raskt ett hopp åt sidan där det var lite upptrampat... Gick alltså inte så bra. Nytt försök... Rikta in, fokusera och sen "UT". Hon hoppade till andra sidan... Gravt förvirrad alltså... Hon hade ingen aning om vart hon skulle springa...

Jag fick raskt tänka om och fick i alla fall henne att springa några meter rakt fram på utskicket. Då slängde jag en dummy över huvudet på henne som landade strax framför nosen på henne, så det kändes ändå bra. Jag fick igenom "UT"-kommandot och hon fick sin belöning... Inte vet jag om det är rätt tänkt, men så skulle jag gjort på en lydnasplan...

Sen backade vi och körde massor av linjetag på rak, plogad väg. Hon var faktiskt lite tveksam första gångerna, det märktes att hon tänkte lite extra... Sen tränade jag att hon satt med ryggen åt dummiesen och sen fick hon sticka bakåt/ut från mig på mitt handtecken. Det har vi inte heller tränat förut och det var lite tveksamt till en början. Jag fick kombinera handtecken med ett varsågod, sen gick det bra. Jag avslutade med att göra ungefär likadant men jag strödde ut godisar bakom henne. På mitt handtecken fick hon sticka bakåt/utåt och när hon kom till platsen med godisar la jag på en närsökssignal med pipan. Det gick fantasktiskt bra och när jag sen provade att ge närsökssignal utan godisar så letade hon sig omedelbart ner med näsan och sökte där hon stod. Coolt!! Jag smygkastade genast ut några godisar så hon fick belöning för det hon gjorde...

Sen tränade vi lite "jaktfotgående". Det använder jag väldigt mycket i vardagen, på alla promenader och när jag vill att hon ska hålla sig lugn och stilla. Men när jag läste i boken idag fick jag tips om att framkalla störning för henne för att se att det funkar ändå. För säkerhets skull tog jag på henne kopplet för att korrigera om hon glömde sig. Jag började med en dummie som bara låg, den gick vi förbi några gånger. Inga problem alls. Sen hade jag en tennisboll som jag kastade iväg precis framför nosen. Inga problem där heller. Det var kul att se!

Jag avslutade med några stadgaövningar och innan hon fick hoppa in i bilen hade vi nedvarvning och avkoppling. Kändes som en väldigt bra träningsomgång och jag blev så sugen på att komma igång med det här på riktigt nu!

Vårt nyttiga liv inleddes igår. Jag ska försöka köra lite enligt Viktväktarna, jag har ju gått ner ordentligt med dem en annan gång. Alkohol är bannlyst i detta hus fram till vecka 11 när vi ska till fjällen. Sen ska jag försöka att träna lite mer regelbundet. Sammantaget borde detta leda till att vikten rasar. Än så länge ligger jag på + 0,9 kg sen igår...

Grattis Bosse 10 år!!

Nytaget kort av en snygg 10-åring!

Även en 10-åring behöver gos ibland. Nyårsafton i husses famn

På långpromenad 110102

Grattis vår kära gamle Bosse som idag blir 10 år!! Vår Bosse har utvecklats från en vild, busig, träningsälskande unghund till en mer mogen, klok och egensinnig herre under de här åren han varit med oss! Bosse kom till mig i mars 2001 och jag hade många roliga år på hundträningar och tävlingar tillsammans med honom!! Vi tränade nästan allt som gick att träna, och vi tävlade i mycket av det också! Bäst gick det i lydnaden där vi tävlade lydnadsklass 3 strax innan Axel kom och där han samlade på sig ett lydnadsprovsdiplom i både klass 1 och 2.

Bosse har alltid varit en väldigt egensinnig hund, men fantastiskt rolig att träna med! Han är en terrier ut i klospetsarna och detta gjorde att jag under många år alltid fick ha en nagel i ögat på honom för att han skulle besinna sig...

Har han varit egensinnig förr så har inte den egenskapen precis blivit mindre med åren... Bosse går fortfarande gärna sina egna vägar och nu hör han bara precis det han själv vill höra... Han hör till exempel inte alls mig när jag ropar ute, men knackar det på dörren hör han jättebra!

Bosse kommer alltid att ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta eftersom han var min första egna hund och för att vi gjorde allt tillsammans han och jag! Hade Bosse fått välja tror jag han skulle velat att det bara var han och jag hela vårt liv! Men, han har med hull och hår köpt familjekonceptet med både husse, lillhusse och numera även en vild och svart lillasyster som är mycket större än han själv... Han är en fantastiskt underbar hund och vän som jag hoppas kommer hänga med många år till!!!

Och några gamla kort... När han nyss fått en lillebror...

Och vid Fibysjön något år innan dess...

Första dagen 2011

har varit en bra dag!! Vi sov först extremt länge och tog en lång skön frukost. Sen åkte vi ut till Ytterhult för pulkaåkning, promenad och fika. Axel lekte med Ellen och hade superkul. Leia passade på att apportera lite delar av en halvrutten, upphittad död hare och fint leverera till mig. Bara att hålla god min och berömma henne för det fina avlämnandet... Både hon och Bosse var lösa hela tiden så nu sover båda extremt gott!! Själv ligger jag utstäckt i soffan, Björn och Axel spelar PS3.

Igår firades nyår med Nina, Marcus och Isac. God mat och dryck, fyverkerier och sovande barn gjorde att kvällen blev extra trevlig! När klockan blev runt 23 kunde vi även andas ut att Isac inte skulle få en 2010-bror utan bäbisen höll sig snällt kvar i magen och blir en 2011-bäbis!!

Imorgon är sista dagen med julgodis och mat, sen börjar återigen mitt "nya" liv. Det ska hursomhelst bli skönt att komma in i lite rutiner igen och skönt för Axel att komma till dagis igen tror jag...