En snarkande Leia...

...ligger brevid mig i soffan... Hon är ju äntligen här, vår lilla prinsessa som vi längtat så länge efter! Jag hoppas att ni som inte känner mig förstår att mitt prinsessprat bara grundar sig i min sons namngivande av valpen, Leia, efter prinsessan Leia i Star Wars. Jag lovar, jag kommer inte att behandla henne som en prinsessa utan som en hund som hon är!! Axel däremot vidhåller bestämt Prinsessan i hennes namn...

Hur går det då? Ja, först och främst måste jag säga att hon är en helt himmelsk liten valp! Fantastisk, underbar, social, trygg, signalkänslig, följsam, kelig, busig osv osv. Jag skulle kunna ösa superlativ och beröm över henne hur länge som helst! Hon är i princip redan rumsren, säger till både när hon ska kissa och göra andra saker... Och när hon är för trött, då blir hon också gnällig... Precis som ett litet barn. Redan idag känns det som att vi aldrig kommer ha någon annan ras än jaktlabbar...

Hur går det då för gammelgubben? Tja, sisådär... Först när hon kom tyckte jag det gick rätt ok, men sen blev det en liten sammandrabbning igår kväll i ett trängt läge som gjorde att Bosse blev mer spänd. Idag när jag har jobbat har Bosse fått vara hos mina föräldrar för att Björn skulle slippa hålla reda på allt. Och det var nog bra, för nu ikväll har det gått mycket bättre! Vi delar på dem i situationer med mat runtomkring men annars försöker jag att slappna av så mycket jag bara kan... Det är INTE lätt för en matte som haft alla tentakler ute i tio år att plötsligt försöka släppa det där och lita på sin gamla hund... Men jag gör mitt bästa! Och det känns som att Bosse har spänt av lite grann. Han har sagt till henne någongång när hon blivit lite busig på honom, men det känner jag är helt OK! Annars är nog räddningen att Leia är så fantastiskt signalkänslig och så duktig på hundspråket. Hon läser av Bosse direkt när han stelnar till och slänger sig i gräset och visar upp sin vita tjocka valpmage...

När jag kom hem från jobbet idag ville Axel och Björn visa ett trix... Det visade sig att de redan lärt Leia sitt... Snabblärd verkar hon också vara minsann! Förövrigt har vi idag tränat på att inte slicka äckel från diskmaskin, att inte bita och slita i bajspåsen full med bajs, att inte äta stenar och att inte äta på sladdar. Det sistnämnda är inte kul!! Dessutom har vi tränat på att burar (t.ex. buren i bilen) öppnar sig först när man är lugn, tyst och ligger och sover...

Nu tränar vi inte alls, ni ligger vi bara och gosar och myser och sniffar valpdoft... Härlig början på min semester!!