...som prioriteras bort nu när jag blivit karriärist. Någonting måste man ju såklart prioritera bort numera, nu när man jobbar heltid och roterar och jobbar treskift och helger och kvällar och nätter och ja herregud vad man jobbar. ... Det gör man faktiskt. Just nu är det hektiska veckor. Det är väl kanske det som är ett av de stora problemen också med att jobba såhär. Jämnt uträknat blir det väl ungeför 4,5 pass per vecka. Så jämnt jobbar man ju dock aldrig. Ena veckan jobbar jag 24 timmar. Veckan efter jobbar jag 5 nätter och får drygt 50 h. Och lyckas man då lägga ett par veckor med mycket timmar på raken så är man rätt slut.
I fredags var jag döende. Rörigt på jobbet, ett uppvak som inte gick att stänga, patienter som forslades än hit, än dit, ingen som kunde lösa av mig eftersom planen är att uppvaket SKA stänga på eftermiddagen på fredagen och hit och dit och fram och tillbaka. Dessutom, halsont, huvudvärk , ledvärk och klenhet. Döende. Jag gjorde det dödsdömda, jag handlade fredagsmyset INNAN jag hämtade barnen på förskolan. Man kan aldrig vara så säker på att träffa en fröken från förskolan på affären som då. Och man beslutar sig i förväg för att INTE trassla in sig i olika lögner om varför man är på affären och inte har hämtat barnen. Man intalar sig att denna fröken kanske var ledig och inte ens vet att barnen är kvar på förskolan. Ja ni förstår... Just den här gången gick det bra. Men jag vet att jag riskerar samtal, anmälan och i förlängningen avstängning från förskolan. Typ. Jag vet det. Men vissa dagar känns det lätt värt det jämfört med att handla med två trötta barn...
I fredags var en sån dag. Jag undrade hur jag skulle överleva helgen med en mansförkylning. Själv med alla barn. Med basketcuper, gympaträningar och allt därtill. Sen sov jag 11 h i sträck. Blev frisk och åkte med tre barn på basketcup. Blev stolt över 10-åringen som var en basketstjärna! Blev stolt över ena 4-åringen som överlevde att kullerbytta sig ner för alla trapporna i sporthallen. Och blev stolt över den andra 4-åringen som klarade att springa upp och ner i samma trappor utan att ramla.
På kvällen mys med Peruanen. Hon bjöd på mat och promenad. Kan ev ha varit malet marsvin. Men jag vet inte.
Sen sov jag 10 h igen. Och sen körde jag Gränsöpromenad med bästis, hund och 4 barn. Och alla barn var fantastiska och snälla och glada och gick och gick och gick och klättrade och lekte såsom man tänker att barn ska leka i skogen. Grymt.
Idag har jag jobbat igen. Och är lite döende igen. Förkyld och nackspärr fast i skulderbladet. Nu ska jag sova 10 h igen. Och bli frisk. Och låsa upp mina skulderblad. Klick!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar