onsdag 2 november 2016

Visst förstår jag...

... att jag nog borde resa mig och gå ut i köket. Viskningarna,  skratten, gallskriken av förtjusning i kombination med att kranen stängs av och på med jämna mellanrum gör att man anar oråd... Men de är sams,  de har roligt och ingen verkar sväva i livsfara. Alltså ligger jag kvar i soffan under filten med min kaffekopp.

Jag har varit en så sjukt bra mamma idag. Nästan som en förskolepedagog. Började med utevistelse. Trots ösregn blandat med snö som båda flög på tvären. Trots att allt blev genomsurt.  Trots att hunden inte ville annat än att gå hem igen.

Omedelbart efter hemkomst pysslades det. Halloweenpyssel.  Barnen var överlyckliga. Mamman överstressad över lim som hamnade överallt där det inte skulle vara och över att det inte hamnade där det borde vara. Mamman stressade också över att barnen ville göra gröna huggtänder. Förklarade vänligt men bestämt att huggtänder är vita. Herregud, man kan inte pyssla hursomhelst. Det räckte med att Axel envisades med att göra röda ögon. Psykbryt. Jag godkände de röda ögonen mest för att jag själv har ett rött öga idag. Se bild nedan.

Därefter pedagogisk lunch . Därefter städning och undanplockning av lunch . Sen bak av cupcakes. Från mix. Lagom avancerat och mycket gott. Nu är jag slut som pedagog och barnen roar sig själva.  37 minuter tills Björn slutar. I will survive. Rött öga till trots.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar