Läste ett inlägg om pyjamas...

på en annan blogg. Måste därför hylla mina byxor som jag levt i senaste veckan (efter att shortssäsongen tog slut). Dock inte att förväxla med pyjamas eftersom de inte är pyjamasbyxor. De kan måhända se ut som pyjamasbyxor.  Och de känns definitivt som pyjamasbyxor. MEN! De är INTE köpta på en pyjamasavdelning utan bland byxor på en vanlig klädavdelning. Därför kan man ha dem, alltid. Idag tex hade jag dem när jag handlade. Och till jobbet. Och nu i soffan. Som snor ungefär känns de. Helt ofattbart mjuka och gosiga. Jag älskar dem.

Hela veckan har varit eländig. "Är barnen fortfarande sjuka" frågade nån? Nej men igen...  Helt galet. Tror det är 4:e sjukan sen vecka 28. Först Elin med krupp from hell. Mormor vabbade. Sen en ledig dag med halvfriska barn. Sen blev Oscar svindålig. Mormor vabbade. Och sen vabbade hon igen och igen. Tack gode gud för en pensionerad, pigg och snäll mormor.

Barnen gråter efter mormor så fort de blir sjuka. "Mormor måste komma och ta hand om mig"... Jag ser det som ett gott tecken.

Att jobba natt är verkligen bland det värsta jag vet. Mår dåligt psykiskt flera dagar innan och är stressad att jag inte ska kunna sova.  Att gå och jobba natt när barnen är svindåliga är fruktansvärt. Att lämna Björn som ska jobba dagen efter och inte veta om de alls kommer att få sova. Att veta att de kommer vara uppe och inhalera och medicinera och torka kräks natten igenom. Det är jobbigt när man är två,  jag skulle aldrig fixa det själv. Men Björn är en superhjälte när det gäller nätter och sjuka barn. Så det går bra... Men jag lider än värre.

Jag börjar bli så himla sugen på att prova andra arbetstider. Att alltid vara två hemma efter jobbet, att kunna hjälpas åt med aktiviteter,  hundpromenader och att kunna ge varandra tid att träna och göra saker. Jag har ju aldrig någonsin jobbat annat än på schema så jag vet inte hur det skulle vara. Eller skulle man vara så slut på kvällarna av att gå upp tidigt varje morgon så man ändå inte orkar nåt? Sugen är jag,  synd att det inte finns IVA som endast är öppet måndag till fredag, 8-17.

På jobbet har det varit informationsmöte om den förlängda sommarstängningen.  Som jag i och för sig tycker är en sanning med modifikation. På sommaren har man framförallt nerdraget på den verksamheten man kan planera,  kirurgi och ortopedi. Man opererar mindre och det blir färre patienter på avdelningarna helt enkelt. Det man nu gör är att dra ner mängder av vårdplatser på medicinavdelningarna. Medicin har i princip hela sitt intag oplanerat, patienterna kommer dit för att de är akut sjuka. De har alltid redan nu fullt och överfullt. Var ska dessa patienter ta vägen? Jag förstår verkligen inte det här?

Det jag framförallt saknar i debatten som förs är också hur landstinget ska få personalen att stanna?? Det är långt ifrån bara pensionsavgångar som skapat den här situationen,  personalen väljer helt enkelt andra arbetsgivare. Det finns arbetsplatser i Sverige som inte har en sjuksköterskebrist. Som tagit personalen på allvar,  lyssnat och förändrat situationen. Här förs ingen dialog alls är min upplevelse.

Nog om detta.  Hundpromenad, dusch, fredagsöl och fredagsmys coming up!