Äntligen är den här igen. Den man vanligvis är så less och trött på och bara längtar bort ifrån. Den man lever i och sliter i för att kunna göra nåt annat. Och den man längtar efter när man inte haft den på länge. Vardagen är här.
Vardagen började i måndags. Jag började vardagen med att brygga mitt efterlängtade morgonkaffe. Tyvärr bryggde jag det utan att ställa dit kannan. Medförde en hel del merarbete samt utblivet morgonkaffe.
I måndags började även mellanstadiet för Axel. Verkar än så länge bra, som vanligt vid skolstart så händer mycket på eftermiddagar och kvällar. Nya kompisar, nya grupperingar och nya ställen att hänga på. Nu har man vant sig och vet att det snart lugnar sig. För mig är det mest konstigt att han hela dagarna umgås och undervisas av människor som man inte har en aning om vilka de är. Man hade liksom velat haft ett föräldramöte typ första dan. Och tittat lite på dem...
På förskolan är allt sig mer likt. Galet nog är mina bebisar nu Fjärilar. Den gruppen med de största barnen. De som sitter i personalrummets soffa efter maten och inte ligger på madrasser med sina snuttar. Fjärilar. ..
På jobbet är också det mesta sig likt. Alla är lite uppbragda över att många slutar och många undrar var det ska sluta. Så även jag. Samtidigt måste man ju tro att ledningen jobbar med förslag på hur man ska få befintlig personal att stanna och hur man ska kunna rekrytera ny personal. Man måste ju våga tro på att de nu stängda vårdplatserna ska kunna öppna igen.
Hemma är nog också det mesta som vanligt. Björn springer, jag promenerar. Axel jagar Pokémon, Elin målar med vattenfärger och Oscar springer runt bland grannarna. Leia löper, den tilltänkta elitprovsstarten på Gotland brann inne. Likaså ett par andjakter. Trist. Är man jaktlabrador är det dålig timing att börja löpa sista veckan i augusti! Remember that!
Imorgon ska det bli 28 grader och sol. Jag är ledig. Häpp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar