jag börjar blogga nu, klockan är snart midnatt och jag har sovit 2 timmar av de senaste 36, dvs bums i säng är det jag borde ägna mig åt!! Men min hjärna är proppfull av tankar och känslor (förmodligen mest pga extrem sömnbrist och för stressigt i livet...) så jag måste få ut lite...
Har just jobbat mitt allra sista pass på akuten. Akuten som jag älskar och alla jobbarkompisar som jag älskar lämnar jag nu bakom mig. Och kastar mig ut i ett vilt främmande hav... Så känns det, säkert orationellt, men that's it! Jag undrar vad jag egentligen gett mig in i! Men sen försöker jag påminna mig om att det är det här jag alltid velat göra och att IVA inte alls är ett främmande hav utan även de ytterst trevliga människor. Men ändå, man vet vad man har men inte vad man får... Och det är väl därför (förutom sömnbristen) som jag sitter här och gråter...
Allt känns extremt jobbigt nu, jag är så stressad. Imorgon åker vi till Uppsala, för mig är det campusdag och reunion med mina gamla kemivänner på fredagen. Nåt som jag sett fram emot jättemycket men just nu mest känner ångest för...
På söndag ska jag äntligen få börja jaktkursen för Anita, nåt som jag också längtat efter. Och nu känner att det blir jobbigt... Jag har dåligt samvete för att jag inte tränar tillräckligt med Leia, för att jag inte tränar själv och för att jag äter onyttigt igen... Jag har dåligt samvete för att jag inte orkar umgås med nån och för att jag inte orkar ta tag i saker som borde tas tag i. Och för massa andra saker...
Usch, en riktig pisskväll! Men innerst inne vet jag att jag mår så här för att jag är supertrött och stressad. Men ibland är det på nåt sjukt sätt skönt att tycka synd om sig själv och plåga sig själv med hemska tankar... Men nu har jag plågat mig klart. God Natt!!!
Lina vännen! Vi har alla våra kval att göra. Vi stöttar varandra, eller hur. Vi ses på söndag. Kram
SvaraRaderaNågot som vi provat lite på jobbet när vi känt att vi haft för mycket att göra är att i princip göra en planering, ungefär som en tidsbudget.
SvaraRaderaSkriva ner vad vi vill kunna göra och hur mycket tid vi vill lägga på det. Gör ett schema och se hur mycket tid det blir. Följ upp och se om det verkar stämma. Vad tillkommer som vi inte har räknat med? Kan vi hitta något som vi kan plocka bort? Oftast har det varit för hela dagen, inte bara för de 8h man förväntas vara på jobbet.
Jag tycker det brukar ge rätt bra resultat. Oftast inser man att man helt enkelt tagit på sig för mycket, och lyckas då hitta något man kan plocka bort, eller på annat sätt få ihop vardagen.
Känner du oro så tycker jag du ska försöka göra något åt det.
Man får tycka synd om sej själv ibland o man måste tillåta sej att känna allt det du känner för innerst inne vet du vad du vill o du vet att du är en super sjuksköterska och en underbar och duktig matte som tränar Leia mer än många andra. Hoppas du får det bra i helgen...Kram
SvaraRadera