Jaktkurs, del 2

Igår var det jaktkurs, avsnitt två, hos Anita och Jörgen, världens bästa uppfödare!! För Leia och min del blev det ju första gången eftersom vi snöade in förra gången. Det var spännande innan för det var så länge sen man såg alla valparna och förarna, jag tror det var på FART-testet senast... Och då var det ju bara halva styrkan dessutom... Nu var vi alla hundar och förare, dvs 5 stycken unghundar. Jag tror det var extra spännande för mig eftersom det är så svårt när man inte riktigt är med, det är svårt att veta hur mycket de andra kan och tränar och svårt att veta om man ligger på en bra nivå... Ungefär som med distansstudier med andra ord ;-)

Vi började med att träna lite fotgående (jaktfot...). Vi fick gå fram på stigen en bit, sen tillbaka och passera alla de övriga. Leia och jag har ju tränat ganska mkt fot, jag kör ju det mer eller mindre varje promenad och det var inga problem. Hon blev lite osäker när vi närmade oss alla syskonen och nosade då lite i marken för att avdramatisera det hela. Jag sa till henne, men glömde att berömma henne när hon sen gick bra igen. Jag har ju kört in jaktfoten utan så mkt motivation eller glädje, mer en ovillkorlig plats för henne vid min sida, och fastnar kanske lite i det. Måste komma ihåg att belöna och stärka upp henne när hon gör rätt!!

Därefter fick vi träna på nåt som man tydligen gör både på jaktprov (tror jag?) och på riktig jakt, nämligen gå på linje. Då ska man gå på armlängs avstånd från ekipaget brevid och sakta gå framåt med hunden fot. Hunden ska inte bry sig om att det skjuts fåglar, kastas dummisar eller att en "virrig spaniel springer framför" (citat från Anita) utan fint följa vänster ben. Det var inte lätt att hålla koll på hunden, hålla koll på avståndet till ekipagen brevid, hålla koll på att linjen höll sig någorlunda rak och sen hålla koll på att man gick i lagom hastighet... Men efter några vändor blev det sån ordning att Jörgen vågade sig på att kasta en dummy som vi skulle låta hundarna titta på några sekunder och sedan vända bort ifrån. Även detta gick bra för mig och Leia, hon var inte nämnvärt störd av vare sig de andra eller det som kastades utan hade bra stadga och var lugn och fin. Här påminde Anita om att man gärna på kurser tragglar detta och hundarna går lätt upp i varv av allt som händer. Hon menade på att det var mycket viktigt att man då tog ansvar för sin hund och gick ur linjen om man hunden blev för varvad. Bra att komma ihåg!! Noterat på kom-ihåg-listan, check!!

Därefter diskuterade vi stoppsignal och Anita visade på ett alternativt sätt att träna in den. Hon ställde ut en skål med godis som hunden fick ett varsågodkommando på. När hunden sprungit ut och ätit upp godisen tittade hon upp på Anita som då blåste stoppsignal och kastade mer godisar. Bra att ha som alternativ på hundar som inte tycker om bollar/tycker om bollar alldeles för mycket/inte vill springa ut från sidan... Det här påminde lite om mina spontanställanden som jag brukar belöna på promenaderna.

Därefter tränade vi på linjetag. Vi utnyttjade terrängen för att få dem svårare, hundarna skulle springa snett uppför en backe, utan stig eller naturlig terräng att följa. Det är ju lätt i en backe att hundarna driver för långt upp i backen för att sen falla tillbaka. Vi började med kort avstånd och motivation på dummin vid målet. Hon sprang rakt och fint ut och efter en liten koll av vad Jörgen egentligen gjorde därute i skogen, kom hon med dummisen till mig. Därefter behövdes ingen motivation på dummin, hon visste redan var den var och vi kunde utöka avståndet. Hon hade en stark minnesbild av det första linjetaget och även det allra längsta avståndet gick bra.

Tillsist skulle vi träna på att få hundarna att från stillasittande/stående, vända tvärtom och gå ut på ett linjetag. Jag tror att Leia var trött och förvirrad, för det gick inte alls så bra som det brukar göra. Hon hade inte kvar målbilden och visste inte alls var hon skulle. Vi fick tillslut göra det väldigt lätt genom att jag fick gå fram och lyfta på dummin och sen skicka om henne. Då gick det bra och vi fick ett bra avslut. Här använder de lite olika kommandon, jag har ju kört UT även på detta men en del valde BACK. Tror jag också ska särskilja dessa, det känns som att hunden gör ganska olika saker så då tror jag det är bra med olika ord. Jag ska även ändra mitt handtecken till ett "tjejkast-handtecken" för att göra det tydligare för henne.

Summan av kardemumman när det gäller linjetag är att Leia inte alls kan orden, utan måste ha motivation och hjälp. Detta är enl. Anita helt normalt vid 10 månaders ålder, puh... Vi ska fortsätta jobba med motiverade linjetag, både raka på UT och bakåt på BACK. Vill man försvåra kan man lägga till störningar, t.ex. en boll bakom mig eller en dummi vid sidan av linjetaget. Det är då viktigt att man har en snabb medhjälpare som kan lyfta upp den om hunden väljer fel, vi ska undvika konflikter i detta arbete. Ungefär som slalom i agility... Ingen tvekan, bara full fart!!

När vi kom in diskuterade vi lite mer om vad de gjort förra gången. Anita tycker inte att jag ska jobba med markeringar (framförallt INTE utan en kastare) och sök utan mest koncentrera mig på förararbetet, dvs. dirigeringar och linjetag. Känns ändå skönt att ha en plan för träningen, det är verkligen det jag saknat! Jag ska träna mer på linjetag och BACK, jag ska träna mer på stoppsignal och stadga i fotgående.

Slutligen kan man väl säga att Anita och Jörgen var nöjda med oss alla och vi alla var väldigt nöjda med dagen!! Det kändes som att jag och Leia var på en ganska lagom nivå för hennes ålder och jämfört med de andra. Så tråkigt att jag inte kan vara med alla gånger, men jag får vara med det jag kan och försöka träna själv resten. Jag har skrapat ihop lite kontakter här i krokarna, så jag hoppas vi får ihop ett litet träningsgäng. Vi får väl försöka lära varandra!!

Annars i helgen har jag haft en extret rolig reunion med min gamla nollegrupp från kemiutbildningen som jag påbörjade 1999. Så himla kul att träffa alla igen, och så mycket roliga minnen vi har!! Hoppas det inte dröjer 12 år till nästa gång!!

En söt liten Emanuel har vi också hälsat på i helgen. Det är Axels senaste tillskott på kusinfronten. Axel fick leka med sina andra kusiner Teodor och Sandra både på lördagen och söndagen, och de hade så himla kul!! Så roligt att se! Axel vägrade åka därifrån på lördagen, han hade nog gärna fortfarande varit kvar...