Jaktkurs, del 2

Igår var det jaktkurs, avsnitt två, hos Anita och Jörgen, världens bästa uppfödare!! För Leia och min del blev det ju första gången eftersom vi snöade in förra gången. Det var spännande innan för det var så länge sen man såg alla valparna och förarna, jag tror det var på FART-testet senast... Och då var det ju bara halva styrkan dessutom... Nu var vi alla hundar och förare, dvs 5 stycken unghundar. Jag tror det var extra spännande för mig eftersom det är så svårt när man inte riktigt är med, det är svårt att veta hur mycket de andra kan och tränar och svårt att veta om man ligger på en bra nivå... Ungefär som med distansstudier med andra ord ;-)

Vi började med att träna lite fotgående (jaktfot...). Vi fick gå fram på stigen en bit, sen tillbaka och passera alla de övriga. Leia och jag har ju tränat ganska mkt fot, jag kör ju det mer eller mindre varje promenad och det var inga problem. Hon blev lite osäker när vi närmade oss alla syskonen och nosade då lite i marken för att avdramatisera det hela. Jag sa till henne, men glömde att berömma henne när hon sen gick bra igen. Jag har ju kört in jaktfoten utan så mkt motivation eller glädje, mer en ovillkorlig plats för henne vid min sida, och fastnar kanske lite i det. Måste komma ihåg att belöna och stärka upp henne när hon gör rätt!!

Därefter fick vi träna på nåt som man tydligen gör både på jaktprov (tror jag?) och på riktig jakt, nämligen gå på linje. Då ska man gå på armlängs avstånd från ekipaget brevid och sakta gå framåt med hunden fot. Hunden ska inte bry sig om att det skjuts fåglar, kastas dummisar eller att en "virrig spaniel springer framför" (citat från Anita) utan fint följa vänster ben. Det var inte lätt att hålla koll på hunden, hålla koll på avståndet till ekipagen brevid, hålla koll på att linjen höll sig någorlunda rak och sen hålla koll på att man gick i lagom hastighet... Men efter några vändor blev det sån ordning att Jörgen vågade sig på att kasta en dummy som vi skulle låta hundarna titta på några sekunder och sedan vända bort ifrån. Även detta gick bra för mig och Leia, hon var inte nämnvärt störd av vare sig de andra eller det som kastades utan hade bra stadga och var lugn och fin. Här påminde Anita om att man gärna på kurser tragglar detta och hundarna går lätt upp i varv av allt som händer. Hon menade på att det var mycket viktigt att man då tog ansvar för sin hund och gick ur linjen om man hunden blev för varvad. Bra att komma ihåg!! Noterat på kom-ihåg-listan, check!!

Därefter diskuterade vi stoppsignal och Anita visade på ett alternativt sätt att träna in den. Hon ställde ut en skål med godis som hunden fick ett varsågodkommando på. När hunden sprungit ut och ätit upp godisen tittade hon upp på Anita som då blåste stoppsignal och kastade mer godisar. Bra att ha som alternativ på hundar som inte tycker om bollar/tycker om bollar alldeles för mycket/inte vill springa ut från sidan... Det här påminde lite om mina spontanställanden som jag brukar belöna på promenaderna.

Därefter tränade vi på linjetag. Vi utnyttjade terrängen för att få dem svårare, hundarna skulle springa snett uppför en backe, utan stig eller naturlig terräng att följa. Det är ju lätt i en backe att hundarna driver för långt upp i backen för att sen falla tillbaka. Vi började med kort avstånd och motivation på dummin vid målet. Hon sprang rakt och fint ut och efter en liten koll av vad Jörgen egentligen gjorde därute i skogen, kom hon med dummisen till mig. Därefter behövdes ingen motivation på dummin, hon visste redan var den var och vi kunde utöka avståndet. Hon hade en stark minnesbild av det första linjetaget och även det allra längsta avståndet gick bra.

Tillsist skulle vi träna på att få hundarna att från stillasittande/stående, vända tvärtom och gå ut på ett linjetag. Jag tror att Leia var trött och förvirrad, för det gick inte alls så bra som det brukar göra. Hon hade inte kvar målbilden och visste inte alls var hon skulle. Vi fick tillslut göra det väldigt lätt genom att jag fick gå fram och lyfta på dummin och sen skicka om henne. Då gick det bra och vi fick ett bra avslut. Här använder de lite olika kommandon, jag har ju kört UT även på detta men en del valde BACK. Tror jag också ska särskilja dessa, det känns som att hunden gör ganska olika saker så då tror jag det är bra med olika ord. Jag ska även ändra mitt handtecken till ett "tjejkast-handtecken" för att göra det tydligare för henne.

Summan av kardemumman när det gäller linjetag är att Leia inte alls kan orden, utan måste ha motivation och hjälp. Detta är enl. Anita helt normalt vid 10 månaders ålder, puh... Vi ska fortsätta jobba med motiverade linjetag, både raka på UT och bakåt på BACK. Vill man försvåra kan man lägga till störningar, t.ex. en boll bakom mig eller en dummi vid sidan av linjetaget. Det är då viktigt att man har en snabb medhjälpare som kan lyfta upp den om hunden väljer fel, vi ska undvika konflikter i detta arbete. Ungefär som slalom i agility... Ingen tvekan, bara full fart!!

När vi kom in diskuterade vi lite mer om vad de gjort förra gången. Anita tycker inte att jag ska jobba med markeringar (framförallt INTE utan en kastare) och sök utan mest koncentrera mig på förararbetet, dvs. dirigeringar och linjetag. Känns ändå skönt att ha en plan för träningen, det är verkligen det jag saknat! Jag ska träna mer på linjetag och BACK, jag ska träna mer på stoppsignal och stadga i fotgående.

Slutligen kan man väl säga att Anita och Jörgen var nöjda med oss alla och vi alla var väldigt nöjda med dagen!! Det kändes som att jag och Leia var på en ganska lagom nivå för hennes ålder och jämfört med de andra. Så tråkigt att jag inte kan vara med alla gånger, men jag får vara med det jag kan och försöka träna själv resten. Jag har skrapat ihop lite kontakter här i krokarna, så jag hoppas vi får ihop ett litet träningsgäng. Vi får väl försöka lära varandra!!

Annars i helgen har jag haft en extret rolig reunion med min gamla nollegrupp från kemiutbildningen som jag påbörjade 1999. Så himla kul att träffa alla igen, och så mycket roliga minnen vi har!! Hoppas det inte dröjer 12 år till nästa gång!!

En söt liten Emanuel har vi också hälsat på i helgen. Det är Axels senaste tillskott på kusinfronten. Axel fick leka med sina andra kusiner Teodor och Sandra både på lördagen och söndagen, och de hade så himla kul!! Så roligt att se! Axel vägrade åka därifrån på lördagen, han hade nog gärna fortfarande varit kvar...

Vet egentligen inte varför...

jag börjar blogga nu, klockan är snart midnatt och jag har sovit 2 timmar av de senaste 36, dvs bums i säng är det jag borde ägna mig åt!! Men min hjärna är proppfull av tankar och känslor (förmodligen mest pga extrem sömnbrist och för stressigt i livet...) så jag måste få ut lite...

Har just jobbat mitt allra sista pass på akuten. Akuten som jag älskar och alla jobbarkompisar som jag älskar lämnar jag nu bakom mig. Och kastar mig ut i ett vilt främmande hav... Så känns det, säkert orationellt, men that's it! Jag undrar vad jag egentligen gett mig in i! Men sen försöker jag påminna mig om att det är det här jag alltid velat göra och att IVA inte alls är ett främmande hav utan även de ytterst trevliga människor. Men ändå, man vet vad man har men inte vad man får... Och det är väl därför (förutom sömnbristen) som jag sitter här och gråter...

Allt känns extremt jobbigt nu, jag är så stressad. Imorgon åker vi till Uppsala, för mig är det campusdag och reunion med mina gamla kemivänner på fredagen. Nåt som jag sett fram emot jättemycket men just nu mest känner ångest för...

På söndag ska jag äntligen få börja jaktkursen för Anita, nåt som jag också längtat efter. Och nu känner att det blir jobbigt... Jag har dåligt samvete för att jag inte tränar tillräckligt med Leia, för att jag inte tränar själv och för att jag äter onyttigt igen... Jag har dåligt samvete för att jag inte orkar umgås med nån och för att jag inte orkar ta tag i saker som borde tas tag i. Och för massa andra saker...

Usch, en riktig pisskväll! Men innerst inne vet jag att jag mår så här för att jag är supertrött och stressad. Men ibland är det på nåt sjukt sätt skönt att tycka synd om sig själv och plåga sig själv med hemska tankar... Men nu har jag plågat mig klart. God Natt!!!

Fortsatt infektionsavdelning...

...har vi här hemma. Axel har fortfarande, på 6:e dygnet hög feber, fortfarande runt 40 grader. Idag kom vi ju tillslut, efter många om och men, till vårdcentralen. De bekräftade väl bara vad jag visste, att det är influensa, och att det inte är så mycket att göra åt. Men det var ändå skönt att veta att det inte är nåt annat, hon lyssnade på hans lungor, tittade i halsen och öronen. Allt såg bra ut, men han är lite uttorkad. Det är svårt för han vill verkligen absolut inte ha någonting att äta och heller inte någonting att dricka. Han kan ta en liten minimal klunk ibland men inte mer. I början åt han glass, men inte ens det vill ha ha längre. Så då kan ni ju tänka er att det är en sjuk gosse jag har... Efter doktorn åkte vi och lyxhandlade på Kvantum, han fick välja allt han ville ha. Han valde en kassaapparat, Fanta, Coca-Cola, färska jordgubbar och Ballerinakex. Kunde inte gjort det bättre själv... Han har väl druckit ca 2 cl var från Fantan och Coca-Colan, men vi kämpar på. Stackars tänder, de fräts väl sönder av allt socker, men så får det väl vara nu i några dagar. Vi fick i alla fall en läkarbedömning så att vi kan få sjukintyg till nästa vecka. Man måste ju ha det numera när man VAB:ar över 7 dagar. Något som vi aldrig varit med om tidigare... Oavsett om han blir feberfri eller ej i helgen får han vara hemma några dagar till nästa vecka, det lär ju ta tid att återhämta sig efter den här pärsen...

Mitt plugg har verkligen fått lida den här veckan, det är inte så lätt att göra det samtidigt som man tar hand om sjukt barn. Går inte alls skulle jag vilja säga... Nästa vecka har vi obligatoriska seminarier måndag och tisdag, dessutom ska jag jobba natten till måndag. Så då ska mormor vara hemma för VABB, Vård av BarnBarn. Snällt av henne!!

Idag är det fredag och jag sitter och väntar på att Björn ska komma hem. Tänkte ta mig en rejäl runda med hundarna och även träna lite med Leia. Hon har varit lite odräglig sista dagarna på koppelpromenaderna, drar och sliter och är allmänt stressad. Jag tror det beror på all inneboende energi hon har nu när hon knappt får gå promenader och inte får jobba på annat sätt heller. Jag är i alla fall glad att hon är lugn och snäll inne...

Imorgon skulle vi på gått på frallpartaj hos min faster och kusin Klara som är hemma från Norge. Nu blir det väl tyvärr inte så eftersom Axel fortfarande har 40 graders feber. Får se hur vi löser det, om kanske jag går och Björn och Axel blir hemma. Sen jobbar jag natt imorgon också...

Nej, nog från sjukstugan. Ha det!!

Sjukstuga...

har vi här hemma för tillfället om nån möjligtvis missat mina Facebookinlägg. Axel började i lördagskväll med att bli gnällig och blank på ögonen. Mitt i natten vaknade han och var het som en kamin. Hela söndagen hade han runt 40 grader hela tiden, gick ner till strax över 38 när han fått febernedsättande. Men 3-4 timmar efter låg han på 40 grader igen, helt hopplöst. Samma visa hela måndagen, men igår tisdag blev det lite bättre. Han gick ner och blev nästan feberfri av Iprenen. Imorse vaknade han feberfri, jag var så glad att det äntligen var över, men nu på eftermidddagen blev han åter gnällig och feberblank i ögonen och tempen visade igen på 39 grader. Men idag har han faktiskt ätit, om än pyttelite, för första gången sen han blev sjuk. Så det är nog ändå hopp om livet får vi hoppas.

Stackars hundarna har det varit lite synd om senaste dagarna. Dessa dagar är man väldigt glad att man har de hundar man har, det funkar trots allt att gå bara små rastsvängar ett par gånger om dagen. Det skulle ju inte vara ett bra liv för jämnan, men det är skönt att se att framförallt Leia, inte går bärsärk trots grav understimulering... Igår kom i alla fall mamma och tog de på en kvällspromenad så de fick komma ut lite längre än 10 min åt gången. Och ikväll har mamma och jag gått en rejäl runda. Dessutom hann jag med att träna lite med Leia på eftermiddagen. Vi körde både lite lydnad (fotgående, ställande, lydnadsapporteringen, platsläggande och platsliggning) och lite jaktträning (några markeringar och några linjetag, stadga och jaktfot). Det märktes dock här att Leia gått på sparlåga sista tiden, hon taggade till rejält, men var helt tyst, lugn och fin, så det kändes ändå bra. Vi avslutade med en liten skogssväng bland 1000 rådjursspår för att se vad hon gjorde, men hon höll sig finfint vid min sida. Ikväll på kvällspromenaden mötte vi flera hundar och hon gick lös vid min vänstra sida utan att så mycket som snegla åt hundarna. Otroligt välartad hund må jag säga!!

Till min stora sorg missade jag starten på jaktkursen nu i helgen. Vi skulle ju åkt upp i fredags, dels för att hälsa på Axels senaste kusin, lilla Emanuel, dels för att jag skulle på jaktkursen. Men i fredags var det ju som bekant kaos norröver och alla avrådde oss från att åka. Och jag var rätt glad för det också sen på eftermiddagen när jag insåg vilket oväder vi skulle ha mött... Istället gick vi på bio, Trassel, och åt på McDonalds till Axels stora lycka. Vi var ju tvungna att uppbringa allt mys vi kunde komma på för att uppväga att han inte skulle få åka till farmor och farfar. Han var så ledsen för det. Vi hoppas på att komma iväg en helg lite längre fram istället.

Jag är otroligt trött ikväll, det märks att man varit vaken flera timmar varje natt med en feberhet son senaste dygnen... Det ska alldeles strax bli sängdags, jag väntar bara på att Axel ska sluta hosta så jag kan sova...

I helgen blir det nattjobb för min del, om jag klarar mig från alla baciller.

Som sagt...

direkt propotionell är antalet inlägg i bloggen med hur bra det går i träningen. Därav de få inläggen... Jag ska väl inte orda så hemskt mycket om det hela mer än att vi tränar på... Idag på lunchen tog jag hundarna med ut till Gränsö och gick ett varv runt Lillön. Jag har inte varit där sen det kom snö i mitten på november men nu gick det faktiskt ganska bra att gå där. Det var många som gått före mig så det var tilltrampat en stig i snön som var ganska hård och gick att gå på. Snart går det nog inte att gå där igen, det är extremt mycket vatten samlat på sina ställen. Än så länge var det ju i form av is, men när det börjar smälta blir det inte roligt...

Tänkte mig att jag skulle försöka mig på lite hundträning på promenaden också och hittade ett fint ställe. Ganska öppet närmast stigen, sen lite snårigare och lite vindfällor längre in. Perfekt för ett sök... Problemet är att antingen blir det för lätt (hon hittar den direkt och kommer med den) eller så blir det alldeles för svårt (dummin hamnade vid nåt tillfälle bakom en stor vindfälla och hon fick ingen vittring alls ifrån den.). Jag har svårt att liksom varierar svårighetsgraderna. Men jag ska väl inte vara alltför ledsen, jaktkursen som kenneln bjuder på börjar ju nästa helg. Som det ser ut nu kommer jag att kunna vara med de två första gångerna i alla fall och det känns jätteskönt! Då hoppas jag att jag får lite mer tips och idéer hur man kan variera träningen. Och vad man ska tänka på såklart... Jag avslutade promenaden med lite lydnadsträning, fokuserade på fotgående och ställande under gång. Det känns som att poletten börjar trilla ner för henne faktiskt! Det var kul! Det enda jag är lite osäker på är hur positionen är nu när jag får av mig täckbyxor och täckjackor. Jag har ju (kanske dumt nog...) fokuserat väldigt mycket på just position och precision i vinter och jag provade lite utan jacka och byxor häromdagen och det gick inte alls så särskilt bra. Lite trist, vi hade verkligen fått till den så bra! Men, det är väl bara att lära om, lära rätt...

Nu är Björn just inkommen från hundpromenad, nu ska jag ge mig ut och marschera. Hundarna får följa med en första som går ut, sen får de vara hemma när nr 2 ska gå. Inte lätt att vara hund i en träningsfamilj...

Axel var på kalas i söndags och skrapade upp sin arm. Han var så ledsen och hade så ont så han fick vara hemma från dagis igår. Jag var lite osäker på om han även skadat sig inne i armen eftersom han inte ville röra den, men senare under dagen använde han den som vanligt så det var nog bara sårskorpan som gjorde ont. Idag fick han gå som vanligt. Just nu är han nybadad och sitter och äter kvällsmat framför TV:n. Hög mysfaktor!