Snö snö snö...

Jaha, så var vintern här igen då... Det kändes helt sjukt igår när jag skottade fram vår gång för andra gången samma dag... Det kändes som att det kanske var ett par månader sen man höll på som bäst... Var tog sommaren vägen?? Det har gått så otroligt fort!!

Det har ju varit klass 2 varning var och varannan dag när jag varit ute och farit på vägarna. Senast när jag var i Flen i värsta snöstormen... Idag skulle jag till Kalmar igen för praktik och snön vräkte ner och gatorna var isbelagda... Jag kände bara att jag inte orkade köra, utan jag ringde och sa att jag blev sen och sen tog jag bussen. Så himla skönt!! Även om jag är lite rädd för att busschauffören kör så fort så känns det ju lite säkrare... Särskilt som jag är den enda i hela bussen som är ordentlig och har bälte. Håller visserligen på att strypas av det, men ändå... Hellre halvstrypt än heldöd vid ev. krock...

Hade roligt åt hundarna i morse... Går ju alltid morgonpromenaden längs med Gamlebyviken, då kan hundarna springa av sig, och mesta tiden på året är det ju gudomligt att gå längs havet på morgonen. Idag, i storm och snöglopp var det väl, tja inte gudomligt, men mäktigt... Gångbanan var helt istäckt och välpolerad av vinden. Hundarna skulle ju busa som vanligt och Leia var som Bambi på hal is.... Hon snurrade och for och försökte hela tiden få med Bosse upp i vallarna och lössnön, men han är ju för lat och lockade hela tiden tillbaka henne... Bosse är som om han hade isdubbar under tassarna, halkar ingenting... Leia får väl lära av storebror i sinom tid...

FART-test

...skulle jag skriva om idag... Jag och Leia har varit på FART-test med Leias brorsor, Lakrits och Reko. FART står för fågelhundars arbetstest och görs på Sörmlands Hundskola utanför Flen. Jag började seriös med att skriva alla moment och all bedömning men insåg snabbt att jag är helt slut och absolut inte orkar det ikväll. Får bli en annan dag...

Men, hur gick det då? Det var fantastiskt roligt! Mycket av det jag visste om Leia fick jag bekräftat, en del annat blev inte riktigt som jag trott. Men jag fick med mig mycket bra tips om hur jag ska träna och vad jag ska tänka. på. Genomgående kan man säga att hon ligger i den övre delen av stresskalan och behöver plockas ner något. Hon var tyst och fokuserad i arbetsuppgifterna men pep och gnällde mellan momenten. Hon gick också upp i ordentligt frustrationsgnäll under en av uppgifterna, något som tyder på en för hög stressnivå. Det här var jag lite förvånad över, hon är ju ganska tyst och fin i vardagen och jag har ju verkligen varit på henne direkt när hon gnällt. Men det jag inte alls gör är att varva ner efter träningen. Jag går ju gärna in direkt efter med Leia i en hög stressnivå och glömmer att först få henne att bli lugn och samlad. Jag måste lära mig att ta med den biten i träningstiden, har jag en kvart att träna på kanske jag kan träna i 5 minuter och sen ägna 10 minuter åt nedvarvning. Tråkigt, men troligtvis otroligt viktigt. Ajaj, bakläxa!!

Sen visade hon lite av sin rädsla som jag sett tidigare också. Men, hon klarade själv att övervinna rädslan och gå fram till det hon var osäker på, utan min hjälp och det tyckte jag var väldigt positivt eftersom hon är väldigt kontaktsökande när hon blir osäker.

Något som också upptäcktes och poängterades under dagen var att hon var otroligt snabb på att lära sig nya saker och skaffa sig minnesbilder. Något som är både positivt och negativt beroende på i vilken situation det sker. Bra om hon lär sig rätt saker, dåligt om hon lär sig fel saker, tex. blir rädd för något som hon inte får tid att avreagera sig på. Och jag fick lära mig att samma retning ger olika intensitet i utförandet beroende på vilken minnesbild hunden har av träningen den fått tidigare. Därför är det otroligt viktigt att Leia har en minnesbild av all träning som lugn och stabil, inte stress och flams... Och att hon inte alltid (typ aldrig) ska få göra det hon förväntar sig eftersom hon då bygger upp en stress beroende på den minnesbild hon har... Mycket att tänka på....

Men rent generellt kändes det som att de var mycket nöjda med Leia, både Håkan och Karina som genoförde testet och uppfödaren. Några citat från dagen:

"Du har en sjujäkla jakthund!"

"Hon är en fantastiskt roligt hund, dock kanske inte den lättaste i norra Europa..." ( Hur man nu ska tolka detta?...)

Roligt var det i alla fall, och fantastiskt lärorikt!! Men nu är jag så trött så jag nästan är död så jag måste gå och sova.. Ha det gott och håll utkik efter min mer nogranna uppdatering från min FART-dag!

"Jag är en av dem!!!!"

Idag slog det mig plötsligt när jag var ute och gick! Jag är en av dem!! En av dem som jag svurit över, hatat, tyckt varit oansvariga, skällt på.... Jag är en av dem som jämt har min hund lös, mer eller mindre utom kontroll (så ser det säkert ut), en sån som inte tar hänsyn till att andra hundar är arga och inte vill hälsa...

Jag kom till insikten när jag var på promenade med Leia och Bosse. Leia for som vanligt kors och tvärs över gångbanan, upp i skogen, ner mot sjön, långa långa lovar tog hon. Nu är hon ju fantastisk lätt att bryta i sitt racande och har ju än i dag inte struntat i att komma på inkallning så jag brukar henne springa på rätt friskt när tillfällde ges. Men när jag fick se en vettskrämd kvinna med en rottweiler en bit ifrån mig som förskräckt försökte gömma hunden bakom sina ben insåg jag hur jag uppfattades... Och det var inte som tjejen som har så ordentliga och lydiga hundar...

För att visa att allt var under kontroll kallade jag självklart in Leia som kom som en klocka och kommenderade "här". Snällt och lydigt gick hon fint vid mitt vänstra ben och då vågade sig kvinnan på att ta några steg.... Det är konstigt hur snabbt ens verklighet förändras och hur fort man anpassar sig efter vilken hund man har.

Jag har som sagt börjat känna att hon återigen blir allt vidare i sina turer, nu drar hon riktigt långa repor i skogen emellanåt. Idag fick jag sluta lite tidigare på praktiken och kom hem lagom till skymningen. Jag tog ut Leia en sväng och passade på att gömma mig och byta riktning så fort jag kom åt. I början var det ganska ofta, mot slutet gick det riktigt bra och jag kände att hon hade stenkoll på mig. Det är så lätt att man hamnar i en ond spiral och bara tjatar, så det kändes skönt att man fick igenom det så bra. Det var bra att göra det när det började skymma,dels är det lätt att gömma sig, dels är Leia lite mer osäker när det börjar mörkna. Så det får vi nog göra fler gånger. Jag skulle bara behöva ta mig ut där det inte är så mkt trafik, nu blev jag ju lite nojig och var tvungen att ropa när hon sprang mot gatan...

Praktiken ja, den har ju som sagt börjat. Fantastiskt trevlig personal på IVA i Kalmar, det är verkligen trevligt på alla sätt och vis. Men, det blir väldigt långa dagar och man blir väldigt trött... Igår jobbade jag kväll (till 22) och idag började jag tidigt (07.00) så då sov jag kvar. Men det blir också lite konstigt, man kommer inte ut på över ett dygn... Och inte sov jag bra heller... Tror faktiskt jag ska boka patienthotellet nästa gång, man får betala lite men man kommer ifrån det ett tag och har en tv och lite annan avkoppling...

Idag har jag packat kött, vi har köpt lite vildsvinskött. Ska bli kul att smaka på egentillagad viltsvinsstek, mums!!

Axel har varit hos mormor och morfar inatt eftersom Björn var ute och roade sig... Lyckan var fullständig eftersom även Jesper och Sofie var där och det slår ju väldigt högt. Inte blir det heller sämre av att han fick en Darth Vader-dräkt...

Nu har Axel duschat och Björn eldar i öppna spisen. Lugnet börjar lägga sig, och det ska bli så skönt så skönt. Goda ostar och gott vin väntar lite senare, sen blir det nog en tidig kväll för min del... Imorgon väntar nog lite lövkrattning och trädgårdsfix om vädret tillåter. Och farsdagfirande såklart!!

Lite mycket...

rör sig i mitt liv just nu... Lite väl mycket alltså... Jag har kommit till det stadiet där jag varit förut, då jag hela tiden är dubbelbokad på saker. Det är en stark varningsklocka och jag ska försöka ta det lite lugnare så småningom...

Inatt hade jag en jättehemsk dröm som jag genast tolkar som dåligt mammasamvete... I drömmen skulle jag börja göra min praktik i Enköping och hade där lånat ett hus att bo i under praktiken. Jag skulle börja med ett kvällspass och hade då tagit med mig Axel och tänkt att han skulle klara sig själv medans jag jobbade, ungefär som jag tänker att hundarna klarar sig några timmar när jag jobbar kvällspass... När jag skulle gå var Axel helt hysterisk och ville inte bli lämnad och jag förstod inte alls hur jag skulle lösa det hela... Hundarna skulle vara instängda i ett litet grovkök och jag insåg precis när jag skulle gå att Leia ju inte skulle klara sig hela tiden alldeles själv... Samtidigt letade jag frenetiskt i huset efter en cykelnyckel för att ta mig till sjukhuset. Och samtidigt var jag hela tiden jättesen...

Imorgon börjar praktiken i Kalmar, det ska bli jättekul och jag hoppas det går bättre än i drömmen... Axel ska vara på dagis och hundarna med mamma så det borde ju bli bättre! Det värsta är att det ska ju bli en helvetiskt väder med massor av snö, inte kul att köra i det precis... Hoppas det inte blir så farligt som de säger...

I helgen var vi ju i Uppsala, eller i Kånkebo närmare bestämt. Björn kom och hämtade mig i Knivsta i fredags kväll efter några roliga dagar med intubation och ventilatorer och shopping såklart... På lördagen var Björn och jagade ( nej, inget skjutet den här gången heller...) och jag och Axel var hemma i Kånkebo. Vi var på hundpromenad och tittade på kojan och sen umgicks vi med Maria och Sandra som också var där... På kvällen var vi hos Mimmi och Daniel och Troy, vi hade fantastiskt trevligt och åt så gott så gott!

På söndagen var det dags för valpträff hos Anita och Jörgen. Vi började med att gå ut i skogen och lägga blodspår som sen fick ligga till sig. Under tiden tränade vi apportering med vilt. Det är så fantastiskt att se, fast man inte tränat nåt på vilt så sprang Leia rakt ut och plockade utan den minsta tvekan in kråka, knipa, gräsand (stooor...) och till sist en äcklig, slemmig kanin... Och kom direkt fram till mig så jag kunde ta emot. Så häftigt! En del av valparna var "vattenkammade" som Anita sa, en del behövde man ha tummen i ögat på hela tiden. Ni kan ju själva gissa vilken kategori Leia gick under... Medans de andra valparna glatt nosade intresserat på viltet högg Leia viltet och tuggade ganska frenetiskt när hon presenterades de olika fåglarna.... Men Anita sa att hon var fint i hand och att hon skötte sig bra, så jag är otroligt stolt över min lilla svarta!

När alla provat på gick vi och tog blodspåren och även det gick jättebra. Hon spårade fantastiskt noga och i precis lagom takt. När hon kom fram till klöven högg hon den direkt och tuggade och tuggade och tuggade... Benflisorna flög...

När alla hade gått sina spår gick vi tillbaka till huset och fick fantasktisk god soppa och bröd kombinerat med goda råd inför vinterns träning. Vi ska nu lägga fokus på avlämningarna och Anita visade lite hur man kunde göra. Jag har provat lite med Leia och det har gått jättebra. Det som jag har otroligt svårt för är att inte berömma när hon släppt apporten, jag vill gärna belöna släppandet. Men det är ju bärandet och fasthållandet man ska belöna och sen vara tyst när man tagit apporten. Svårt svårt men så självklart! Ska bli kul att se hur det går!

Sen var det en lååång resa hem för mig, jag trodde aldrig att jag skulle komma fram... Men fram kom jag och det blev sen en tidig kväll. Nu ligger jag och tittar på ett roligt program om curlade barn som ska klara sig själva. Vilka sjuka föräldrar det finns, det är ju helt otroligt!

Stockholm tredje onsdagen i rad

Ja, jag börjar kunna vägen till Stockholm nu. För tredje onsdagen i rad sitter jag på bussen på väg dit. Först var det ju tenta, sen konferens på Åbobåten, och nu är det campusdagar torsdag och fredag. Rätt skönt att sitta och halvslumra, leka med ajfånen och lyssna på bra musik...

Tentan ja, den gick ju alldeles utmärkt, VG blev resultatet på patofysiologidelen. Hoppas nu att farmakologidelen gick lika bra och att vi snart får svar på den!

Nu ska jag lära mig viktiga saker som att hålla fria luftvägar på patient och att lägga patienten rätt på operationsbordet.

Idag på morgonpromenaden hade jag Leia lös som vanligt och Bosse, tack gode Gud, i koppel. Plötsligt hoppar det upp två rådjur tio meter framför Leia på stigen! Jag har ju funderat en hel del på hur hon skulle reagera, min känsla har varit att hon nog skulle välja mig... Men det är ju lite svårt att träna det här i arrangerade situationer eftersom rådjuren inte alls är särskilt samarbetsvilliga... Men idag hamnade jag alltså i skarpt läge! Leia stannade till och tittade på dem, jag höll mig iskall och ropade lite käckt som vanligt. Och hon tvärvände mot mig i full fart! Då drog jag i full fart åt andra hållet, ropade, berömde och slängde tillslut älsklingsbollen! Klart hon ska få en riktig fullpott när hon är så duktig!! Det var skönt att få sin känsla bekräftad! Nu är det här inget som helst skryt eller så, då vet jag ju att allt genast går åt helvete, utan mer lite information för olika intresseklubbar!

När jag kommer till Stockholm ska jag stråla ihop med min älskade vän Jessica och vi ska ta en liten shoppingrunda. Jeans står på listan eftersom jag nu är så fet så knappen flög ur de ena igår och de andra är spräckta i grenen;-)

På torsdag och fredag ska jag under stor förvirring ta mig runt till olika sjukhus i Stockholm, det ska bli enormt spännande... På fredag kväll kommer Björn, Axel och hundar upp och sen åker vi till Kånkebo. Jakt för B på lördag, trevlig samvaro med Mimmi och Daniel på lördag kväll och slutligen valpträff med viltspår och pippihämtning för mig och Leia ska hinnas med.

På måndag börjar min praktik i Kalmar så jag lär lära mig den vägen också! Min kära svärmor är så snäll så hon lånar ut sin bil till oss, nåt som underlättar nåt oerhört för oss de här veckorna. Bussen tar tre timmar ibland, då hade jag ju lika väl kunnat pendla till Stockholm!

Nu ska jag vila lite innan några tuffa dagar börjar! Kram på er!!