Arbetslösheten...

...verkar äntligen vara över för både Björn och mig!! Hur härligt som helst! Björn är väl den som det är mest klart för, han kommer i framtiden att kunna titulera sig som plåtslagare! Han har fått jobb på en plåtslagarfirma och kommer att gå utbildning i Katrineholm. Det kommer att bli en tuff tid för oss, men när allt är över kommer Björn förhoppningsvis att ha ett jobb som han aldrig kommer att riskera arbetslöshet i... Själv har jag ju i och för sig aldrig varit arbetslös, men det är ganska tröttsamt att gå på vikariat hela tiden. Nu finns det flera fasta tjänster ute på sjukhuset, och jag verkar, om allt går som jag hoppas att kunna välja fritt... Det lutar väl åt att jag stannar kvar på avdelningen som jag är på, men vi får väl se hur det slutar. Skönt i alla fall att det verkar ordna sig...

Lite organisationsproblem kommer vi att stå för... Björn börjar halv sju i Verkebäck, ca 1 mil utanför Västervik. Jag börjar kvart i sju på sjukhuset. Dagis öppnar halv sju, i andra änden av stan sett från vårt hus... Så vem som ska ha bilen är inte lätt att lösa... Vi som precis har sålt opeln, för värsta skambudet! Herregud vad vi ångrar oss... Men man kan ju aldrig veta hur livet kommer att se ut och vi hade ju haft opeln i nästan ett år utan att köra med den. Men nu önskar man som sagt att den hade stått härutanför, röd och fin! När man köper nånting har man ju alltid reklamationsrätt, kan inte samma sak gälla när man sålt någonting. Kan vi inte säga att vi har ångrat oss? Tack och lov har jag ju underbara föräldrar som har lovat att ställa upp under den här tiden, både med barnvakt, hundvakt och biltillgång när det krisar. Och på nåt sätt går det ju, jag vet ju det! Det känns i alla fall som att vi äntligen kan börja vårt liv på riktigt här!

I helgen som var var vi vid huset lite igen... De vi köper av ringde igen och sa att de inte skulle vara hemma så vi var och pysslade lite i trädgården. Plockade lite grenar, krattade lite. Hälsade lite på grannarna. Ska bli så himla kul att flytta, jag längtar så jag håller på att dö!

På lördagen lurade jag Björn också... Sa bara att han skulle göra sig beredd på att göra något på kvällen, mer sa jag inte. Sen var vi och lämnade Axel hos mormor och morfar och Björn funderade och funderade. Tillslut var han säker på att vi skulle på dansbandsresa till Odensvi... Det blev det inte. Däremot discobowling och därefter engelsk pub och sen Harrys nattklubb. Vi hade jättekul och alldeles för många öl och cider för att det skulle passa in i pointslivet blev det... Roligt att göra nåt annorlunda någon gång, och roligt att kunna lura Björn!

Nu ska jag gå och kasta mig framför tv:n ett tag! Kram!