om att semestern det här året var århundradradets sämsta. Jag tänkte tillbaka på hennes flöde på sociala medier och tänkte, det har ju inte verkat så dåligt...
Sen tänkte jag på mitt flöde i samma medier. Där verkar det som att vi haft en perfekt sommar. Glada barn, badande barn, långa stränder och storstadsbesök. Skaldjur, vin, öl och tårtor...
I själva verket har jag också haft en semester som kvalar högt in på sämsta-toppen. Ungarna har varit sjuka konstant och vi gör ingenting annat på nätterna än att försöka hitta en ostörd plats att få några timmars sömn. Storebror är understimulerad och har svinvarmt rum och kan inte heller han sova på kvällarna. Vi är helt slut av sömnbrist och vill gå och lägga oss 22. Men det går inte för storebror måste hinna somna innan det blir tyst i huset, annars kommer han omedelbart. Ibland undrar jag varför vi har ett sånt stort hus, vi är nästan alltid ändå alla 5 i vårt sovrum på morgonen. 4 i sängen och en på en madrass.
Egentid för mig och Björn existerar inte. Alla barn är uppe senare än vanligt och vi är tröttare än vanligt. Likt spädbarnsåren är den hetaste diskussionen återigen vem som sovit minst under natten. Och vem som då automatiskt har rätt till mest sömn nästa natt. Vårt enda mål med sommaren var att gå ut och äta på Smugglaren för de presentkort Björn fått från jobbet varje år. Senaste gången var när twinsen låg på neo. Kan man skriva in dem där igen kanske? Bara för en natt?
Det är många bloggare och debattörer som skriver om hur slut de är på sommaren. Mammor som blir utbrända för att de vill ge sina barn en perfekt sommar. Har aldrig riktigt förstått det där. Men det gör jag nu. Jag inser att jag är på väg dit, men som tur är är det bara en vecka kvar... Jag tycker inte ens det är kul att träna hund, jag tänker att jag ska ställa in allt det jag sett fram emot i höst och bara försöka överleva.
Jag tänker att det är så här det är och måste väl vara ibland. Jag vill egentligen inte klaga och inte att nån ska tycka synd om mig. Utan mer att folk som ser mina fina bilder på lyckliga familjen på Facebook och Instagram ska veta att det finns en annan sida också. En trött, sliten och eländig sida.
Under tiden jag skriver det här ligger lilla O brevid mig i sängen. Han väser i sin andning, har inhalerat var 40:e minut natten igenom och gråtit däremellan. Han har indragningar mellan revbenen och vid halsen. Han vill inte vara själv, vill bara vara nära nära. Han ser nu ut att väga ca 7 kg.
Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar