Tror jag skrev för ett tag sen...

om hur galet intensivt det var... Jag hittar inte inlägget nu men jag minns att det kändes så. Nu kan jag inte annat än fnissa lite åt mig själv. För NU är det intensivt!!! My God! Jag trodde faktiskt att den jobbigaste perioden var de första månaderna hemma. Och det var det nog i och för sig, det var jobbigt på ett annat sätt än vad det är nu. Mer stessigt och mer pressande. Nu är det bara hysteriskt...

De är verkligen ÖVERALLT!! Högt och lågt! På alla stolar, på alla bord (om man inte hinner stoppa dem). De drar ut, de stökar till, de kastar alla saker omkring sig. De kör race med sina gåvagnar och skriker av skratt, de åker Bobbycar, de slåss om gungkaninen, de slåss om att stå på pallen vid diskbänken, de slåss om varje liten leksak, de jagar varandra genom tunneln, de klättrar upp och ner på sina stolar vid sitt fönster, de klättrar upp och ner på toan och spolar spolar spolar, de häller ut alla tvättlappar över hela toagolvet, de drar ut alla pocketböcker över vardagsrumsgolvet, de sprider ut kastruller och lock över köksgolvet, de bygger klosstorn och rasar dem, de har åsikter om huvuvida man ska åka vagn, hur man ska åka vagn, vilka vägar vi ska gå och de gallskriker varje gång de ser mormor och morfars hus.

Gallskriker ja... Jag läste någonstans att man i den här åldern har i genomsnitt en konflikt med barnet var tredje minut. Jag minns att när Axel var liten så läste jag också det och kunde inte alls förstå det här... Nu förstår jag. Och nu har jag två barn. Och de hamnar också i konflikter med varandra. Och med sina gåvagnar. Och med trösklarna. Så jag skulle väl vilja säga att vi i huset har ungefär en konflikt var tredje sekund kanske. Och ja. Det tär lite på öronen ibland. Och på tålamodet ibland.

Och jag börjar inse att det största problemet med barnens hetsiga temperament är att mitt eget temperament är exakt lika hetsigt...

Men! Vi konflikterar inte bara! Vi har oftast väldigt roligt på dagarna! Det är så fantastiskt nu när de verkligen börjar förstå så mycket. Jag förundras varje dag över hur de utvecklas och hur de förändras. Och att se hur fantasktiskt roligt de har med varandra gör att mitt hjärta smälter och sväller över alla breddar! Älskade älskade ungar!