att jag skulle njuta så mycket mer. Njuta av att äta mat i lugn och ro, av att prata med vuxna människor, av att dricka varmt kaffe och av att få kissa med stängd dörr. Jag trodde jag skulle sitta och lyssna på lugnet som ibland råder, att jag skulle uppskatta egentiden på väg till och från jobbet.
Men istället längtar jag. Längtar efter deras skratt, deras kramar, pussar och deras race i gåstolarna. Längtar efter våra förmiddagspromenader med hundarna där vi tittar på saker, gungar och där de tillslut somnar. Längtar efter att hitta en kall kopp kaffe för att man valde att busa med fröna istället för att dricka den. Längtar efter babymys och gos.
Uppenbarligen glömmer man fort.
Underbart! Ja det är ju därför man orkar jobba! Barnen!! <3
SvaraRadera