Mamma kom!!

Var orden jag väcktes av kl 07.00 imorse. Jag var helt utslagen efter att Bosse återigen varit dålig i magen på efternatten. Han har ju ända sen juli nångång varit dålig var och varannan natt, ska ut och äta gräs och hans mage kurrar så den skriker... Sen är han pigg på dagarna och äter som vanligt och sen är det samma visa på natten igen. Jag har köpt dyrt veterinärfoder och tom börjat med hans magmedicin utan resultat. Jag har lagt om mattiderna så han får mat tre gånger per dag varav en sent på kvällen osv. Inget hjälper... Nu har jag bokat tid hos vet imorgon tror han behöver nån slags syrahämmande medicin...

Nog om detta, utslagen låg jag i sängen, varit uppe mer el mindre sen 03.00. Och då kom Axel och sa att han hade en överraskning. Jag sa att jag var så trött så jag orkade inte, men Axel envisades. "kom mamma, du kan komma och titta på överraskningen och sen gå och lägga dig igen". Sagt och gjort, jag masade mig upp. Och kom upp till ett dukat frukostbord, så fint dukat med vinglas med vatten och varsin macka upplagd på bordet. Plutten, så duktig han är!! Såklart jag inte gick och lade mig igen, vi hade en supermysig frukost med macka och vatten i vinglas!!

Regnet forsar utanför, vi ska försöka ta oss ut med hundarna och sen ska jag åka och hämta en avfuktare vi beställt. Sen blir det jobb jobb och åter jobb...

Vissa dagar har jag romantiska idéer...

...om hur mysigt det skulle vara att vara föräldraledig igen. Jag skulle pyssla och mysa och vara en riktig superdupermamma.... Sen kommer dagar som den här... Jag har jobbat kväll måndag och tisdag (börjar 14.30) och varit ledig onsdag och torsdag. Och då blir jag helt desperat... Jag tycker det är så tråkigt att gå hemma!! Jag blir galen! Är det fint väder är det helt ok, då finns det så mkt man kan göra och man kan bara vara ute i trädgården och pyssla... Men nu, det bara vräker ner regn och jag får ingen lust till nånting! Jag kan inte åka iväg nånstans med Axel för då har jag hundarna och jag kan inte åka iväg och träna hund för då har jag Axel... Moment 22.

Hur ska det här gå när jag ska plugga? Jag hoppas verkligen att det är mycket att göra med skolan så att jag inte hinner få så här tråkigt! Jag kan liksom inte ta mig för nåt heller när jag är hemma, jag har ju egentligen massor jag skulle behöva göra... Baka bullar, rensa garderober, röja i källaren osv osv. Men jag bara går och drar och kollar facebook 100 gånger i timmen... Jag har t.o.m funderat allvarligt på att stänga mitt facebookkonto sen när jag ska plugga... Annars kommer jag inte få nån annat än facebook gjort...

När det regnar så här är det som att man har två katter istället för två hundar. Båda hundarna blir helt sänkta och bara sover och sover... Bosse ligger i en stol ute på altanen och Leia ligger i sängen. Man märker inte ens av dem på hela dagen, man får gå och leta efter dem när man ska ge dem mat.

Igår var vi ute i tidernas skyfall! Det regnade lite normalt på morgonen så när det drog ihop sig till morgonpromenad utrustade vi oss med regnkläder och gummistövlar. Sen när vi väl kom ut så regnade det såklart inte och jag svor lite bittert över alla våra kläder. När vi kommit ca 100 m på promenaden öppnade sig himlen! Och så fortsatte det, men tilltog ytterligare på hela promenaden! Gångbanorna var som forsar, asfalt slets loss och vid brunnarna var det som enorma virvlar av vatten!! Helt otroligt. Jag har ju alltid Leia lös när vi går, men jag blev rädd att hon skulle få panik, vattendropparna gjorde nästan ont, så jag kopplade henne tom... Lagom vi kom hem och var dränkta, trots regnkläder, slutade det...

På eftermiddagen igår sken det upp och jag åkte ut till klubben och tränade lite med hundarna. Vi var några stycken som hjälptes åt och la bl.a. en platsliggning. Leia och jag har ju börjat träna ganska regelbundet och det går ju jättebra här på baksidan och på promenaderna. Men nu när vi var ute bland andra folk och hundar märkte man att ingenting var riktigt befäst... Och det hade jag ju absolut inte förväntat mig, men det var lite intressant att få det bekräftat. Man vill ju gärna tro att hon är en liten undervalp... Men, hon är alltså högst normal!!

Nu ska jag gå och stoppa in kålpuddingen som jag i alla fall har lyckats åstadkomma idag, i ugnen. Ha det gott!!

Ett snabbt inlägg...

...innan jag ska åka till jobbet... Det här känns som första riktigt höstveckan, förra veckan började ju iof Björn att jobba, men jag jobbade bara två nätter den veckan så det blev lite konstigt. Idag däremot jobbar jag kväll, det regnar ute, Axel lämnades på dagis innan lunch och jag har tvättat lite... Nu ska jag alldeles strax packa ihop mig och åka till jobbet...

Även för Leia har hösten börjat... Jag har ju bara lagt kvällar på jobbet nu fram tills att skolan börjar och då gör jag så att jag går till dagis med Bosse och Axel. Leia får vara själv en liten stund. När jag kommer hem tar jag ut Leia och går en sväng och tränar lite så hon får jobba lite med huvudet, sen får bägge hundarna vara själva tills Björn och Axel kommer hem. Hon har ju inte visat några som helst tendenser till att tycka ensamhetsträningen är jobbig, så peppar peppar fortsätter det gå lika bra... Jag har ju redan genomlevt en terrier som var galen när han var själv när han var ung, så det betackar jag mig gärna...

I veckan har vi haft anmälningskvällar på kennelklubben. Det har varit ett enormt tryck på våra kurser, väldigt kul! Jag ska i vanlig ordning hålla i tävlingslydnadskursen, det brukar vara en jättekul kurs med engagerade deltagare! Björn och Leia ska ju gå valpkurs, det ska också bli kul att höra vad han tycker om det...

Nu ska jag svepa mitt sista kaffe och sen ge mig av. Ett ganska meninglöst inlägg, men ändå...

Sommar 2010

Lite klagomål...

på dålig uppdatering har jag fått och det med all rätt... Saken är den att jag försökte uppdatera när vi åkte hem från Uppsala sist, men just när jag skulle skicka iväg det så försvann det och jag blev så arg så arg!! Så då straffade jag bloggen med att inte skriva nåt alls. På länge... Nu har jag smält ilskan och skriver igen...

På väg hem från Uppsala senast skrev jag allt om vad vi hade gjort däruppe... Nu orkar jag inte skriva så mycket om det, det är för länge sen, men lite grann kan jag väl berätta...

När jag kom upp efter att ha jobbat två nätter och inte sovit knappt nåt alls, var det dags för ett för tidigt fyraårskalas... Farmor hade ordnat med en fantastiskt fin Spidermantårta, det tror jag gjorde hela kalaset! Han var så lycklig!

På lördagen var det dags för den berömda Jarl-Mårdh-Ax-träffen... Det är Björns alla kusiner (7 st) med familjer som nu träffades för andra året i rad. Vi var 12 vuxna och 9 barn. Liksom förra året var det jättetrevligt och nästa år är alla välkomna till Västervik! Vi har ju som sagt trädgård att tälta i! Då lär det ju i alla fall vara minst ett barn till dessutom eftersom Teodors lilla syskon var med i magen det här året.

I söndags åkte vi hem och jag fick gå direkt till jobbet min stackare...

I veckan har jag jobbat en hel del, jobbade natt hela helgen. I söndags hade vi ju såklart kalas för vår fina fyraåring! Han fick massor av fina presenter, bl.a. en CD-spelare och en radiostyrd bil.

Sen ett tag tillbaka har vi pratat med Axel om att han ska lära sig att somna själv igen. Han har ju i hela sitt liv, från att han var typ 6 månader somnat själv i sin egen säng. Vi har läst några sagor, sagt godnatt och gått ut. Det har alltid funkat hur bra som helst. Sen föll vi till föga när han slutade med napp i julas. Då låg vi hos honom tills han somnade, och sen var vi fast... Vi har gjort lite halvhjärtade försök med att inte ligga hos honom, men vi har alltid hamnat där ändå till sist. Jag tycker det är så tråkigt att ligga där, jag blir så irriterad och stressad och tänker på allt annat jag kunde göra... Björn somnar alltid som en stock och sen är han helt förstörd resten av kvällen. Så, nu skulle detta få ett slut... Av nån anledning sattes dagen till hans fyraårsdag och det var bara att ta tjuren vid hornen... Axel var helt med på noterna hela dagen, vi pratade och pratade om det och han var så stolt att han skulle somna själv! Ända tills tio minuter innan han verkligen skulle sova... Då ville han INTE längre!! Men det var bara att köra den hårda linjen och hålla fast vid sin princip. Han spelade ut alla sina register för att få mig på fall, och föll gjorde jag nästan, jag stod i köket och grät! Han grät och grät och skrek " Jag vill inte ha nån CD-spelare eller radiostyrd bil, jag vill BARA att nån ska ligga hos mig!!" Han skrek också " Jag tycker det är tråkigt när ingen älskar mig längre!" Samt "Jag vill inte vara fyra år, jag vill inte vara en stor kille!! Jag är liten och behöver nån som ligger hos mig!!" Hur kan barn vara så melodramiska??

Hur som helst, jag grät och snörvlade i smyg i köket, sen gick jag in till honom och var lugn och bestämd och försäkrade honom att det här skulle visst gå bra, han kunde visst somna själv!! Och såklart han kunde!! Tillslut somnade han och sov hela natten i egen säng!

Igår kväll fick han en liten paus eftersom han var med mormor och morfar på Kroken, en stuga ute på vackra Gränsö. Där kunde han vara liten och fick somna med morfar... Ikväll var det den hårda vägen igen. Det gjorde ju inte saken bättre att han precis innan sängdags störtade utför trappan och slog sig blodig i händer och på knän. Jag gick ut och powerwalkade och Björn fick ta fighten ikväll, men det hade gått jättebra! Han hade lyssnat på Alfons på CD-spelaren och sen somnat snällt. Så det tar sig nog!

Leia har blivit en helt annan hund. Hon är så lugn och trevlig inne och sen är det full fart ute som vanligt. Hon har nästan helt slutat bita sönder saker, jag vet inte när hon gjorde det senast. Jag har börjat träna lite mer regelbundet med henne också, dock inga långa stunder, men jag försöker köra nåt litet nästan varje dag... Vi kör mycket kontaktövningar, både framför mig och även sittande vid sidan. Sen tränar vi stadga i sittet, vi tränar ligg, ingångar vid sidan på mig och följsamhet. Och sen såklart inkallningar om tillfälle ges, det är svårt eftersom hon alltid är precis vid mig, både på promenader och när vi tränar... Hon är fantastiskt rolig att träna, men det är lite skillnad mot att träna med Bosse. Jag kan inte alls gå upp så hysteriskt i berömmet och belöningarna som jag brukar, då exploderar hon och bara hoppar och biter och blir helt galen... Jag belönar för det mesta väldigt lugnt och mycket med bara kel och kanske en godis. Hon går ändå upp ganska mycket i varv bara av det... Man behöver inte alls dra upp henne i aktivitet som man behövde med Bosse, hon bara vill vill vill jobba ändå! Rolig hund!!

Björn och Leia är anmälda till valpkurs. Jag är portad både av Björn och av instruktören, så jag får väl hålla mig hemma hos Axel... Jag vill nog inte vara med heller, jag blir lite nervös av att nån annan ska träna henne... Men jag ska vänja mig!!

Nu ska jag gå och äta lite kvällsmat och försöka förstå mig på hur jag lägger upp bilder i Picasa webalbum... Ha det gott!