lördag 7 november 2009

På väg hem...

...från affären utspelade sig följande underbara dialog mellan mig (L) och Axel (A) 3 år:

A: Var tar bilarna vägen när de dör?
L: De åter till bilskroten.
A: Så att de kan bli nya bilar? (Vi har pratat en hel del om återvinning och att det blir nya saker av det man lägger i de olika soptunnorna)
L: Ja, så kan det bli nya bilar av metallen.
A: Jaha...
L: Men var tar människorna vägen när de dör?
A: Jag vet inte. Vart tar de vägen?

Här kom jag på att jag inte riktigt hade förberett mig för detta samtal, vad skulle jag svara?...

L: Många tror att man hamnar i himmelen när man dör.
A: Jaha.
L: Men man gräver ner kroppen i jorden. I marken gräver man en grop och lägger ner den som har dött.
A: Så att det kan bli nya människor?
L: Ja, så att det kan bli nya människor...:-)

1 kommentar:

  1. Livet och döden är så naturligt för barn. Härligt!

    /Mimmi

    SvaraRadera