Japp!!

Jag blev sjuk! Orkar inte ens vara ute och njuta av det fantastiska vädret! Trist!

Hade dock en jättetrevlig kväll igår med fam. Ström-Eliasson här. Hoppas jag inte smittade dem...

Jäklar...

...vad bra Bosse går i fria följet nu! Så himla kul! Och inte så mycket pip och gnäll heller, det har jag ju annars haft lite problem med. Riktigt kul! Var och tränade ikväll, tränade rutan en del och sen fritt följ och fjärrdirigering. Trots att regnet ÖSTE ner gick han hur bra som helst. Kul! Jag var helt upprymd när jag åkte han och bestämde mig för att starta en trea i vår. Men jag kommer att hoppa över platsliggningen. Jag har sån grym ångest för platsliggningen, jag vet egentligen inte varför, det har ju aldrig hänt nåt. Men bara tanken på att Bosse ska ligga mellan en dobermann- och en rottweilerhande gör att jag skakar... Lilla plutten, bli uppäten av stora farliga hundar... Det är ju såklart helt kört att få nåt förstapris då, men jag tror att jag behöver det för att våga starta lydnad igen alls med honom... Ångesten för platsliggningen har verkligen eskalerat nu när jag inte tävlat på länge. Konstigt...

Tror för övrigt att jag håller på att bli ordentligt sjuk IGEN. Vill inte!! Ska gå och sova nu!!

Dimma, dis, grått, regn...

... är allt man har sett sista veckorna. Helt otroligt vilket tråkigt väder, det känns verkligen att det är november ute... Det är lite svårt att ta sig för saker ute, vi är mycket i lekparken och hänger och sen såklart mycket ute på promenader med Bosse. Allt blir blött, kallt och eländigt!

Igår var Axel med mormor och morfar ute på äventyr på Gränsö. De gick ca 3 kilometer i skog och på hala klippor, vilken duktigt liten kille!! Han fick i och för sig både blodpudding och våfflor innan de vände tillbaka till bilen igen, men ändå!

I torsdags fick Axel sin spruta mot baconsnuvan... Han klarade det galant, lite ledsen vid själva sticket såklart, men sen gick vi till morfars jobb, biblioteket och tillslut McDonalds och då var allt glömt. Han hade knappt nåt ont i armen alls och inga övriga biverkningar. Det var skönt! Nu är det bara Björn kvar i familjen som inte fått sprutan, men hans tid kommer väl. Mormor och morfar är också vaccinerade.

Hundträningen har legat lite på is sista veckorna, vi har ju varit lite sjuka och sen har ju vädret varit som det har varit också. Sen har jag jobbat mycket dag och nu den här veckan natt och då är det svårt att hinna med så mycket tycker jag. Det blir mest sova och jobba då. Det är de här veckorna jag oroar mig för när jag tänker på att vi ska ha valp till sommaren, men jag hoppas att man då tar sig lite mer i kragen eftersom hunden verkligen kommer att behöva stimulans och träning. Bosse är ju nästan lika nöjd med att bara ligga på soffan. Vi har i alla fall hunnit med lite positionsarbete och lite uthållighetövningar...

Bosse har blivit så smal. Jag fick prova ett nytt foder, Husse för ett tag sen och tyckte att det funkade bra så jag köpte en säck. Men jag vet inte riktigt, det är ju i och för sig bra eftersom han har gått ner i vikt, men jag undrar hur mycket näringsämnen han hinner ta upp eftersom han kan bajsa typ 6 gånger på en dag... Jag funderar på om jag ska blanda upp fodret med ett annat foder också... Får se hur jag gör när säcken är slut, jag kanske helt ska byta.

Ska jag skriva nåt om Axel får det väl bli att han pratar mer och mer Västervikska... Det är helt otroligt vilka roliga betoningar på ord han kan få till... Idag hade Björn honom att säga wöwutig wegnwock och det klarade han med bravur! Axel är numera bara en Star Warskrigare, oftast Yoda, eller Jojda, som han säger. Han har 3 olika ljussvärd som man tvingas fäktas med. Ett av hans favorituttryck nu är "Pokemon, res dig". Fråga mig inte varifrån han fått det... Annars säger han andra ganska roliga saker också. T.ex när man säger "kom nu så ska vi borsta tänderna, så kan han svara "Det kan du glömma" . Eller så säger han "Nehejdu!!" Man blir mest full i skratt!

Nu har jag jobbat natt hela helgen, och sen är jag ledig några helger framåt. Sista helgen i november ska vi upp till Uppsala för dop och för att umgås lite med farmor och farfar och Björns syskon med familjer. Ska bli kul, det var så himla länge sen vi var där.

På väg hem...

...från affären utspelade sig följande underbara dialog mellan mig (L) och Axel (A) 3 år:

A: Var tar bilarna vägen när de dör?
L: De åter till bilskroten.
A: Så att de kan bli nya bilar? (Vi har pratat en hel del om återvinning och att det blir nya saker av det man lägger i de olika soptunnorna)
L: Ja, så kan det bli nya bilar av metallen.
A: Jaha...
L: Men var tar människorna vägen när de dör?
A: Jag vet inte. Vart tar de vägen?

Här kom jag på att jag inte riktigt hade förberett mig för detta samtal, vad skulle jag svara?...

L: Många tror att man hamnar i himmelen när man dör.
A: Jaha.
L: Men man gräver ner kroppen i jorden. I marken gräver man en grop och lägger ner den som har dött.
A: Så att det kan bli nya människor?
L: Ja, så att det kan bli nya människor...:-)

En ny värld...

...bestående av inhalationsapparat, olika inhalationsmediciner och stora funderingar när man ska ha den ena eller andra medicinenen, och hur mycket och OM man ska ge honom någon medicin alls, har öppnat sig för oss. Axel har nu fått sin astma konstaterad genom ett besök på akuten i lördags kväll och besök hos astmasjuksköterska på barnmottagningen igår. Det känns skönt att veta att man har inhalationer hemma om han skulle bli dålig igen, men det känns som att det har blivit en så stor grej av det... Nu ska ha inhalera Pulmicort morgon och kväll oavsett om han är dålig eller inte, det är förebyggande. Sen ska han ha akutmedicinen Airomir när han får ett anfall eller om han är hostig för då kan det också bero på astman. Men hur vet jag om han bara förkylningshostar eller astmahostar? Han hostar ju hela tiden, jag kan ju inte springa med inhalationer hela tiden? Det känns som att medicineringen har fått väldigt stora propotioner jämfört med hur han mår... Men samtidigt säger de att det är mkt viktigt att ge underhållsmedicinen för att förebygga ordentliga astmaanfall... När astmasköterskan sa att vi bara behöver ha med oss den ena medicinen när vi är ute på dagarna kändes det som att jag först då insåg vad det handlade om. Och att jag måste informera dagis om hur han använder inhalatorn och höra om det är ok för dagispersonalen att ge honom medicinen...Jag hade bara tänkt att man skulle ha en inhalation att ta till nattetid om det blev jobbigt... Det tar nog ett tag att smälta alltihop.

Axel är i alla fall jätteduktig, han andas på i sin lilla anka (masken han inhalerar i är målad som en anka) och tycker än så länge mest det är kul.

Ullared besökte vi ju i helgen och vi älskade det! Det var verkligen superkul, men GRYMT mycket folk!! Det gick inte att gå en meter utan att krocka med folk eller bli överkörd av en kundvagn. Hörde att dagskassan för Ullared på fredagen när vi var där låg strax över 20 miljoner kronor... Så då förstår man. Kul att serien om Ullared har börjat, man kände ju igen sig!! Kändes dock lite som att de fokuserade på alla konstiga människor som var där, de flesta var ju trots allt helt normala!

Nu ska jag åka till jobbet, kvällstjänstgöring på schemat!