Varför...

undrar jag många gånger varje dag. Några exempel är följande:

• Varför tycker Axel att det är mycket roligare att plocka UR allting ur diskmaskinen (rent eller smutsigt spelar ingen roll) än att plocka i?
• Varför är det så roligt att dra upp alla tvätt som jag vikt fint och lagt i tvättkorgen?
• Varför är det så roligt att dra ur alla böcker man kan ur bokhyllan och sen gärna kräkas över högen?
• Varför är det så roligt att vara just brevid toastolen där mamma tycker att det är så äckligt, det stället i huset som är "minst städat"?
• Varför lyckas Axel skapa ett kaos i ett rum fast han bara varit där ca 30 sekunder?
• Och varför tar det så mycket längre att återskapa ordningen?

Min teori är att människan kanske är skapt att leva i kaos? Axel är ju så liten, han har inget inlärt i sig. Och allt han gör är alltså för att bringa oordning, han vill ha ett kaos runt omkring sig... Undrar när man blir så gammal att man börjar uppskatta ordning omkring sig?

Har varit på Tupperwaerparty hos svärmor ikväll. Skulle såklart inte handla nånting, "det är ju inget köptvång"... Och kom såklart hem med 5 burkar, 2 salladsbestick, 1 tillbringare och en praktisk kniv...Förövrigt har våra kläder från senaste klädpartyt kommit också, det skulle jag ju inte heller handla nåt på. "Det är ju inget köptvång...."

Imorgon ska jag nog hämta hem Bosse, men jag får nästan dåligt samvete när jag läser på Jennys blogg hur mycket roligt han får ha... Men vi ska försöka ny taktik nu. Han ska få mycket kärlek, han måste få känna att han tillhör flocken igen. Jag ska inte bråka och skälla så mycket på honom, han är ju faktiskt en ganska snäll hund. Han ska till och med få ligga i soffan, så att han kommer med lite mer i gemenskapen igen. Stackars lilla Bosse, jag saknar honom verkligen nu! Sen ska jag försöka ägna lite mer tid åt honom också, träna lite mer och gå lite roligare promenader. Jag tror också att det kommer bli bättre när vi flyttar till Västervik, då kommer jag att ha gångavstånd till brukshundsklubben(just det, måste ringa kassören i VBK och säga att jag vill bli medlem där...), det kommer vara sommar och ljust på kvällarna. Jag skulle ju faktiskt kunna gå och träna på kvällarna när Axel har lagt sig, om man tycker det är jobbigt att vara borta hela dagen från honom och sen åka iväg direkt när man kommer hem igen...Sen tycker han nog att det är roligare att gå i Västervik också, mer lukter och mer hundar att hålla koll på...

Nu har jag druckit för mycket kaffe på plastpartyt och är helt speedad... Kommer väl aldrig att kunna sova. Dessutom, peppar peppar, kors i taket och prick i golvet, fick jag sovmorgon i morse! Axel som ända till klockan 06.00, en dröm om man jämför med 04.30-05.00 som vi levt med nu i drygt en månad... Visserligen var han vaken några gånger i natt när han lyckats trassla in sig i spjälorna i sängen, men ändå!

Nu ska jag i alla fall gå och lägga mig, ska läsa lite i min härliga Läckberg-bok!! Fick förresten en annan bok i present idag, från kusinen. "En fuskmammas bekännelser" av Hillevi Wahl. Jag var bara tvungen att läsa lite grann direkt när jag öppnade den, och kunde helt enkelt inte sluta. Axel skrek och grät och var arg, riset kokade över och jag bara läste och läste. Vansinnigt roligt det lilla jag hann läsa innan jag insåg att det var fara för både liv och lem att bli så uppslukad av nåt när man har en Axel att ta hand om... Hon har förresten en hemsida där hon fortsätter sina kåserier, www.supermamman.se. Gå in och läs och skratta. Hon länkar också till många andra roliga bloggar, t.ex. min älsklingsförfattare Camilla Läckberg. Nej, nu måste jag gå och sova. God natt!!