Gråt och tandagnisslan...

Sista veckan här i Uppsala har gått åt till att åka runt till alla och säga hej då. Sorgligt, men ganska bra har det gått ända tills vi kom till Knivsta... Fruktansvärt sorligt, och jag undrar verkligen ibland vad det är vi har gett oss in på. Och om det är värt det? Just nu känns det som att vi lämnar de människorna som betyder mest i hela värden för mig och jag kan inte föreställa mig hur jag ska kunna leva utan att dela allt med Jessica... Men förhoppningsvis kan vi fortsätta att dela allt som är viktigt i alla fall, och även om vänskapen kommer att ändra karaktär så kommer den att bestå! Det är jag säker på! Och älskade Anton som för alltid har en stor plats i mitt hjärta, jag hoppas att han kommer att komma ihåg oss och att han vill fortsätta att ha oss, Nina, Ähh, Prrt och Bossen, som idoler ett tag till...

Andra som vi sagt adjö till är Daniel och Mimmi, Ulrika, Stefan och lilla Teodor, Therese och Felicia, Jenny, Axa och lilla Heinz, idag öppna förskolan och alla kompisar där, och imorgon blir det mammagruppen... Sen bär det av till sydligare breddgrader på lördag, vi tar farmor och farfar med oss och deras släp...

Till en början kommer vi att bo på ett torp några mil utanför Västervik och jag är osäker på hur ofta jag kommer att kunna uppdatera bloggen. Redan nu har jag problem med att lägga in bilder eftersom kabeln till det är nedpackad i en av ungefär 60 flyttlådor som står i vardagsrummet...En liten bild på lilla Lovisa fick jag i alla fall på mailen av Jessica, så den lägger jag in här, otroligt söt i sin fina klänning...

Nu ska jag gå och äta nygrillad kyckling, vi har grillat i Hörnbo för sista gången... Puss o kram!

Babyboom...

... har det varit sista dagarna. Två små bäbisar har sett dagens ljus. Det började med Teodor som efter mycket tvekande och lång betänketid kom till världen den 14 maj. Detta är Axels första kusin, det är Björns syster Ulrika (Axels ena fadder) som är mamma, och Stefan som är pappan. Så här ser Teodor ut.

Teodor, 3360 g och 51 cm lång

Därefter var det Jessica och Richards tur att bli föräldrar (för andra gången). Den 15 maj kl. 05.10 ringde Jessica och sa att det var dags. Jag och Axel kastade oss i bilen och var i Knivsta strax efter 06.00. Halv sju åkte Jessica och Richard och 11.30 var lilla Lovisa född. Lovisa räknar vi som Axels andra halvkusin, Jessica och jag är ungefär som systrar...Så här ser hon ut:

Lovisa, 3920 g, 51 cm lång

Ett jättestort grattis till er allihop, vi ser fram emot att lära känna de nya "familjemedlemmarna"! Även om det blir lite på avstånd...

När lilla Lovisa kom till världen var vi ju barnvakt till Anton. Allt gick som smort, han var som vanligt helt underbart snäll. Han klappade Axel på huvudet, hjälpte honom att äta och stoppade in nappen när det behövdes. Så han kommer att bli en fenomenal storebror, det är jag helt säker på!

Förövrigt har vi tagit tillbaka Bosse igen. Jag har försökt att träna lite mer med honom, vi bryr oss lite mer om honom och vi gosar lite mer med honom. Det går jättebra, han är en helt annan hund. Trevlig, lugn och harmonisk. Så det bådar gott för framtiden. Jenny, som passade Bosse fick blodad tand på att åter ha två hundar och är och tittar på valp i helgen. Hoppas det går bra och att valpen faller henne på läppen.. Hur kan de inte göra det...

Nu är det bäst att jag går och gör Björn sällskap, vi ska titta på Starwars, episode 3. Tur, eftersom jag inte sett en enda av de andra...

Kram på er alla!

Varför...

undrar jag många gånger varje dag. Några exempel är följande:

• Varför tycker Axel att det är mycket roligare att plocka UR allting ur diskmaskinen (rent eller smutsigt spelar ingen roll) än att plocka i?
• Varför är det så roligt att dra upp alla tvätt som jag vikt fint och lagt i tvättkorgen?
• Varför är det så roligt att dra ur alla böcker man kan ur bokhyllan och sen gärna kräkas över högen?
• Varför är det så roligt att vara just brevid toastolen där mamma tycker att det är så äckligt, det stället i huset som är "minst städat"?
• Varför lyckas Axel skapa ett kaos i ett rum fast han bara varit där ca 30 sekunder?
• Och varför tar det så mycket längre att återskapa ordningen?

Min teori är att människan kanske är skapt att leva i kaos? Axel är ju så liten, han har inget inlärt i sig. Och allt han gör är alltså för att bringa oordning, han vill ha ett kaos runt omkring sig... Undrar när man blir så gammal att man börjar uppskatta ordning omkring sig?

Har varit på Tupperwaerparty hos svärmor ikväll. Skulle såklart inte handla nånting, "det är ju inget köptvång"... Och kom såklart hem med 5 burkar, 2 salladsbestick, 1 tillbringare och en praktisk kniv...Förövrigt har våra kläder från senaste klädpartyt kommit också, det skulle jag ju inte heller handla nåt på. "Det är ju inget köptvång...."

Imorgon ska jag nog hämta hem Bosse, men jag får nästan dåligt samvete när jag läser på Jennys blogg hur mycket roligt han får ha... Men vi ska försöka ny taktik nu. Han ska få mycket kärlek, han måste få känna att han tillhör flocken igen. Jag ska inte bråka och skälla så mycket på honom, han är ju faktiskt en ganska snäll hund. Han ska till och med få ligga i soffan, så att han kommer med lite mer i gemenskapen igen. Stackars lilla Bosse, jag saknar honom verkligen nu! Sen ska jag försöka ägna lite mer tid åt honom också, träna lite mer och gå lite roligare promenader. Jag tror också att det kommer bli bättre när vi flyttar till Västervik, då kommer jag att ha gångavstånd till brukshundsklubben(just det, måste ringa kassören i VBK och säga att jag vill bli medlem där...), det kommer vara sommar och ljust på kvällarna. Jag skulle ju faktiskt kunna gå och träna på kvällarna när Axel har lagt sig, om man tycker det är jobbigt att vara borta hela dagen från honom och sen åka iväg direkt när man kommer hem igen...Sen tycker han nog att det är roligare att gå i Västervik också, mer lukter och mer hundar att hålla koll på...

Nu har jag druckit för mycket kaffe på plastpartyt och är helt speedad... Kommer väl aldrig att kunna sova. Dessutom, peppar peppar, kors i taket och prick i golvet, fick jag sovmorgon i morse! Axel som ända till klockan 06.00, en dröm om man jämför med 04.30-05.00 som vi levt med nu i drygt en månad... Visserligen var han vaken några gånger i natt när han lyckats trassla in sig i spjälorna i sängen, men ändå!

Nu ska jag i alla fall gå och lägga mig, ska läsa lite i min härliga Läckberg-bok!! Fick förresten en annan bok i present idag, från kusinen. "En fuskmammas bekännelser" av Hillevi Wahl. Jag var bara tvungen att läsa lite grann direkt när jag öppnade den, och kunde helt enkelt inte sluta. Axel skrek och grät och var arg, riset kokade över och jag bara läste och läste. Vansinnigt roligt det lilla jag hann läsa innan jag insåg att det var fara för både liv och lem att bli så uppslukad av nåt när man har en Axel att ta hand om... Hon har förresten en hemsida där hon fortsätter sina kåserier, www.supermamman.se. Gå in och läs och skratta. Hon länkar också till många andra roliga bloggar, t.ex. min älsklingsförfattare Camilla Läckberg. Nej, nu måste jag gå och sova. God natt!!

Hundlös...

...har vi blivit nu... Bosse och vi har en för oss alla välbehövlig semester från varandra. Jag trodde aldrig att jag skulle känna så här för min hund, men just nu känns det som mer besvär än nöje. Jag har varit totalt oförstående för folk som lämnar bort sina hundar när de får barn, och nu är jag där själv. Trots att Bosse är hur underbar som helst mot Axel och trots att Axel tycker Bosse är världens roligaste varelse! Men att ständigt skrämmas av Bosses evinnerliga skällande, att han väcker Axel varje gång han sover på dagen, att han trampar och trampar och trampar runt mig hela tiden, drev mig tillslut till vansinne. Och stackars Bosse fick bara skäll, undanskuffning och blev tillslut stundtals instängd i datarummet... Då trivdes varken han eller jag... Nu är det väl förhoppningsvis inte för alltid, han är på minisemester hos Jenny, Uffe, Axa och Kilroy. Så fort vi kom in där igår, såg jag plötsligt den gamla Bosse titta fram. Jenny och Uffe kelade med honom, pratade med honom och engagerade sig i honom. Plötligt var han den keliga, lugna, trygga hund som jag kom ihåg honom som, inte den vandrande vålnad han blivit här... Så det kändes, sorgligt men sant, som att han skulle få det bättre där för ett tag! Jenny lever ju fortfarande det liv som jag en gång levde, med hundtävlingar på helgerna och hundträning var och varannan kväll i veckorna. Jag tror att Bosse kommer att uppskatta det riktigt mycket!! Tack Jenny, du räddade nog Bosses liv för ett tag framöver!!

I helgen har Björn jobbat 06-18 i tre dagar, ganska tungt både för honom och för mig. Axel motionerar mig väldigt bra just nu, är inte stilla en sekund, river och sliter i allt och reser sig mot allt som har lämplig höjd. Inklusive mina byxben om jag står stilla i mer än 2 sekunder i taget... Så det gäller att vara i farten! Dessutom vaknar han mellan 04.30-05.00 varje morgon och VÄGRAR att somna om på några timmar. Detta gör att man är ganska mör!! Tur att han i alla fall är kvällstrött och somnar runt 19.30...

Jag har tömt kameran på lite bilder så jag lägger in några här. De är ju helt fel i tiden, en del är från mars och en del är från i morse, men det kan ju i alla fall vara roligt att se!

Kram på er alla!!

Sugen hund... Mars -07

Kusinträff, Gräsö. Mars -07

En trött Axel. April -07

En busig Axel. April -07

Hela familjen. April -07

Slottsbacken, sista april -07

Axel och morfar, slottsbacken sista april-07

Axel "frukttjuven" Jarl. Maj -07

Festen är över...

... och vi har bara pustat idag... Det känns som vi har haft fest i dagarna 3, med 60-årskalas i lördags och valborg igår... Festen var i alla fall väldigt lyckad, massor av trevligt folk kom, och vi fick otroligt många fina presenter!! Att folk känner oss så bra så de kan köpa så suveräna presenter, det trodda man inte!! Jättekul, och tack allesammans för alla fina saker!!

Både vi och Axel var bra slutkörda efteråt, det tog typ 2 dygn för Axel att bli människa igen... Han var helt hysterisk ett par dagar efteråt, ville bara vara hos mamma mamma och åter mamma... Inte hos mormor, inte hos morfar och ibland inte ens hos pappa. Men nu verkar det ha gått över, idag gick det bra med allihop!

Jag har inte så mycket ork eller lust att skriva så mycket mer just nu, men jag måste få med den här länken till "Helpdesk". Vi pratade om den häromdagen och så hittade jag den på you tube, jag tycker den är så fruktansvärt rolig!! http://www.youtube.com/watch?v=pQHX-SjgQvQ

Hoppas ni alla har det bra, nu har vi bara 4 veckor kvar som upplänningar. Kram på er!