Såhär dagen efter nattjobb? När man först varit vaken i 26 timmar i sträck och sen sovit knappt 4 h för att man ska kunna somna bra ikväll eftersom jag ska börja jobba 06.45 imorgon bitti igen...
Såhär känns det... Ett lätt illamående. En helt förlamande trötthet, man orkar in ta sig för nånting. Man är så sjukt tacksam när mannen tar med barnen och fiskar så man blir själv. Tyst och stilla är allt jag klarar av... Fick spel på 11-åringen som tittade på sin telefon MED LJUD härnere. Blir lättad när samma 11-åring åker till sin kompis så det blir helt tomt. Dör en smula när tvillingarna kommer hem strax därefter. Tänker att man ska kasta ut alla leksaker som låter. Lovordar barnens i-pad med tillhörande hörlurar. Låter hunden ligga i soffan, bara han ligger still så... Kräv ingenting av mig, låt mig bara vara... Räknar timmarna tills det är kväll igen.. Så att alla går och lägger sig och huset blir tyst och stilla igen. Och jag får gå och lägga mig. Och jag ber en stilla bön att min kropp ska förstå att jag inte jobbar denna natt utan att den låter mig sova. Imorgon bitti ska jag upp 05.30 igen. Jobbar dagtur. Dagen efter det ska den sova på dagen igen för sen ska jag jobba natt igen. På tisdag och onsdag natt ska du åter vara vaken lilla kropp. På torsdag ska du sova på dagen. Det är min lediga dag. Tid för återhämtning. Tid för familjen. Tid för städ, tvätt, handling och hundträning. Ska bara bli pigg först...
Vad vi kämpar för inom vårt yrke? Sänkt veckoarbetstid som ger oss tid för återhämtning. Där dagarna vi tvingas vända fram och tillbaka på dygnet inte räknas som återhämtning utan att vi kan få återhämtningen när vi är tillbaka i vår dygnsrytm igen. Det vore fantastiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar