Välkommen Chill!

Den överväldigande majoriteten av er bloggläsare tyckte ju han skulle heta Morris. Sen började det diskuteras om det var kattnamn, tanthundsnamn eller bara väldigt vanligt. Leia blev vald till Sveriges vanligaste hundras och labrador till vanligaste hundrasen.  Därför blev det Chill. Hur vanlig som helst kan han ju inte bli...

Och nu känns det helt rätt. Han kallas ibland för Chill. Oftare för Chillen,  chille-dill, chippe eller lillfis.  Han kunde inte bry sig mindre, så än så länge gör det ju inget.

Han är väldigt söt. Och snäll.  Och duktig. Han lägger sig mitt i kaoset, lägger sig på sin lilla fäll och somnar. Sover som en stock med barn som springer framför nosen, mat som tappas runt omkring, grindar som öppnas osv. Det är stort. Och duktigt! På kvällarna är han utslagen från 19 och framåt. Runt 22 skakar jag liv i honom. Sättet ner maten som han kastar i sig på några få sekunder. Sen kissar han,  bajsar och sen somnar han igen. Gullunge!

Vi har tränat på bur eftersom det är så praktiskt när de ska börja vara själva.  Chill är inte imponerad av bur och hatar den. Idag har han sluppit.

Vi har tränat på att komma när matte ropar. Då får man en halv minigodis och det är han imponerad av och kommer oftast.

Vi har tränat på att dra ut allt toapapper från rullen medan matte har ett barn med schampo i ögonen i duschen. Också roligt enligt Chill.

Vi tränar på att kissa ute. Det är han väldigt duktig på och kissar alltid när man bär ut honom. Nu ska vi träna på att inte kissa inne. Det verkar svårare.

På nätterna tränar vi på att sova hela nätterna. Det är svårt tycker Chill eftersom ingen annan sover hela nätterna. Det hostas, springer barn fram och tillbaka, medicineras, hämtas vatten, kissas,  öppnas fönster, byts sängar och byts rum.

Oscar tränar på att inte då panik varje gång han ser Chill. Leia tränar på att inte vilja döda Chill varje gång hon ser honom. Elin tränar på att inte gosa med Chill varje gång han sover. Axel tränar på att bära Chill.

Vi tränar vidare,  Chill chillar,  jag stressar över allt jag inte hinner göra. Under tiden så blir han ytterligare en fantastisk del i vår familj! Välkommen Lillfis!

22 december skrev jag. ..

... "nästa år, då ska jag ta tag i det här med vikten". Nu är det nästa år och jag har tagit tag i den. Vikten alltså. Än så länge går det bra men som GW Persson sa, "det är ju uthålligheten som räknas ". Otroligt smart sagt tycker jag och jag blev helt peppad. Så, nu räknas det kalorier, äts proteiner och till och med tränas sporadiskt... Får se hur uthållig jag är den här gången, smolket i bägaren är att vi gått in i tävling med ett annat par. Det par som går ner mest vinner fint pris och eftersom Björn kämpar på måste även jag kämpa på...

Jag räknar alltså med att vara i god form när jag ska börja springa efter Chill. Eller Morris som han heter i stamtavlan. Ringlets Morris.. Nu tycker vi att Morris är fint och har blivit ambivalenta vad han ska heta. Vad tycker ni? Chill eller Morris? Morris är ju gulligt! Jag får idel fantastiska rapporter om de fantastiska valparna från den fantastiska uppfödaren.  De verkar faktiskt vara de mest perfekta valparna som någonsin fötts och det känns ju kul! Skämt åsido så verkar det vara ett riktigt härligt gäng med framåt,  okomplicerade och spontana valpar. Förhoppningsvis mycket jakt och mycket hund i dem!

Idag har jag tränat med Leia på fm. Inget flyt och riktigt traggligt men såhär i efterhand så gick hon faktiskt riktigt bra. Det var nog mest jag som var oskärp och hade tankarna på annat håll.

Imorgon är det nattskift igen. Slitigt, eländigt och hemskt, men sen har jag äntligen ledig helg med familjen.  Vi ska bara mysa och ha det skönt!

För övrigt vill jag bara påminna alla: FUCK CANCER!

Ni vet när nån apparat krånglar...

...och man tillslut bestämmer sig för att köpa en ny. I samma sekund börjar apparaten genast att fungera  perfekt... När vår spis hade 2 trasiga plattor i flera veckor och vi letade en begagnad fick jag plötsligt napp en dag. Vi fick en spis om vi hämtade den samma dag. Vi krånglade och lånade kärror och bärhjälp och fick tillslut hem den och fick ner den i garaget. Samma kväll står Oscar och hänger mot spisen när vi lagar mat. Och plötsligt så funkar plattorna igen... Magi eller skärper bara apparaterna till sig i rädsla att bli utbytta?

På samma sätt är det nu med Leia. Aldrig har hon väl gått så bra som hon går nu. Hon är helt fantastiskt rolig att träna med och idag utmanade jag både henne och mig lite eftersom jag fick välbehövligt sällskap på träningen. Jag fastnar lätt i gamla hjulspår och kör på det som är safe. Men det gick om möjligt ännu bättre idag. Verkligen jättekul!

Nu vill jag ju såklart förtydliga att hon inte på nåt sätt ska bytas ut. Hon ska bara få lite konkurrens och det tror jag gör oss båda gott!

Jag är iaf så galet glad att jag bestämde mig för att ta en valp nu. Jag inser att jag saknar att ha två hundar och jag tror att Leia kommer att trivas med en lillebror när hon väl fått fason på honom. Jag är svinsugen på att träna en ung hund igen och jag vet alla saker jag gjorde med Leia som jag INTE ska göra med den här valpen. Till nästa hund kommer jag veta vad jag gjorde med denna valp som jag INTE ska göra med den hunden osv. På hund 10 kanske det blir riktigt bra😆

Nu är det slut på bloggande och dags för jobbande. Inte lika sugen på det som att träna hund dock, ibland längtar jag tills pensionen så jag kan träna hund dagarna i ände. Då ska jag ha minst 5 hundar då de orkar med mig...