Fotboll på TV:n. Ikväll nån helt ointressant match men den utspelas (inspelas? ) tydligen i Göteborg där vi också befinner oss så då var det viktigt att titta. Också för att nån Satan eller nåt spelade sin första lag för sitt nya lag.
Då var vi här igen passar också bra på vår rent fysiska plats. Vi är tillbaka i huset vi semestrar i förra året och familjen vi bytt hus med är tillbaka i vårt hus. Förra året bodde de i en byggarbetsplats med spånskivor som golv. Vi bodde superlyxigt i deras hus utan sågspån och med ett helt golv. Det känns skönare i år när man kan byta hus mot hus liksom... Det som är nytt för i år är två katter. En hel vecka innan avfärd snyftade Elin ett par gånger varje dag eftersom hon "snaknade katterna i Addeborg" (saknade katterna, som hon för övrigt aldrig träffat, i Göteborg, red. komm. ) Nu snaknar hon inte längre. Hon älskar dem med hull och hår. Maken till snälla katter får man leta efter. Hon kramar dem, pillar dem på nosen, borstar dem och leker själv katt. De bara ligger på sidan och blundar. Jag som är hundmänniska ut i fingerspetsarna börjar till och med tänka tankar som "om jag skulle ha en katt skulle. .." . Nu ska vi nog kanske ändå inte det eftersom Björn varit allergisk hela sitt liv. Och Oscars ögon har varit oroande röda och svullna och kliiga av och till sen vi kom. (Ögoninflammation? ). Dessutom är Oscar lika paniskt rädd för katterna som Elin älskar dem. Han skiker och springer varje gång nån av dem gör en oförutsedd rörelse. (Hur kan barn bli så olika?) Men ändå, om jag skulle ha en katt skulle jag ha en kattlucka. Och jag skulle uppfostra katterna som de här är uppfostrade. Så. Nu fick jag säga det...
Semester med tre barn är alltid ett äventyr. För oss har det gått över förväntan. Det kan bero på att vi bara gjort roliga barnsaker (Slottskogen, titta på djur, leka i stora lekparker, jagat Pokemons, åkt spårvagn, åkt tåg, ätit glass och lekt i Alfon Åbergs hus). Och för att båda twinsen somnade när vi gjorde den första vuxensaken (åkte Paddan). Imorgon ska vi åka till Ullared. Say no more. Barnen är mutade. Så mycket kan jag ändå bjuda på...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar