Det här med att vara ensam...

Helt ensam i ett tyst hus. Man kunde ju tro att det skulle kännas ensamt. Att man skulle tröttna och börja längta efter bråk, skratt, kaos vid matbordet och de ständigt tomma mjölkpaketen.  Det gör jag inte. Istället njuter jag. Jag njuter av tystnad, att kunna gå långa promenader med Leia, att bara ha med mig en handduk och en nektarin när jag ska ut och sola, att skita i middag och äta mackor och fil istället.  Jag njuter av att inte ha typ en enda tid att passa förutom när jag ska börja jobba. Det är en ovan känsla,  men skön...

Tror inte  jag varit själv så här länge sen Axel föddes... Resten av familjen är hos farmor och farfar i Uppsala. De har roligt och jag har det skönt. Win Win. ..

Som sällskap har jag Pokémon Go. Idag lyckades jag fånga Pikachu dessutom. Och har gått över 1 mil tre dagar i rad. Leia är också mitt sällskap. När hon inte nästan dör av värmeslag. Då är hon mer ett orosmoment. Icke att förglömma har vi ju också två friska marsvin som sällskap. Thank God!