torsdag 19 december 2013

Ofta när jag ska skriva i bloggen...

börjar jag istället läsa gamla inlägg. Jag läser med fascination och stort intresse, många av inläggen kommer jag knappt ihåg när jag skrev. Fast det knappt är ett år sen... En tvillingpappa, numera vuxna barn, sa när mina var nyfödda, att han i princip inte hade några minnen från de första två åren med tvillingar. Jag börjar nu frukta att detta stämmer... Och då är jag väldigt glad att jag bloggat. Jag har inte bloggat så mycket om vardagens bestyr och göranden, mer om känslor och tankar. Och det är så fantastiskt roligt att gå tillbaka och läsa om det nu.

Ett inlägg som jag hittade var det om att de alltid känns så små, så prematura... Kunde jag länka inlägget skulle jag göra det, men det är i alla fall skrivet 17 april 2013. Och precis som jag skrev i det inlägget känns det fortfarande. När jag tänker framåt i tiden tänker jag alltid att de ska vara så stora vid en viss tidpunkt. Tex när vi sökte förskola från januari tänkte jag aldrig ens tanken att de inte skulle kunna gå då... Och nu inser jag att det snart är januari och att ingen av dem kan gå. Och jag är nöjd med att det inte fanns plats förrän i april...

Och samtidigt har jag liksom inte direkt nån förväntan på att de ska kunna gå... De är ju så små. Och prematura.

Jag blir enormt förvånad när jag på promenaden passerar lekparken och båda barnen pekar ivrigt mot gungorna och bryter ihop när vi passerar för att de i vanlig ordning bara har tights i åkpåsen. För vi ska ju ändå inte vara ute... De är ju så små. Och prematura.

Och jag chockades uppriktigt över deras reaktion när vi kom till öppna förskolan igår och det visade sig att den öppnade en halvtimme senare. Tårarna som sprutade när vi vände i dörren var många och stora. Och jag blir helt fascinerad över att de känner igen sig, och förstår vart vi var på väg. De är ju så små. Och prematura.

De fick i alla fall baka pepparkakor häromdagen. Då var de varken små eller prematura utan åt friskt från degen som vilka barn som helst...
I

- Posted using BlogPress from my iPad

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar