Vihardetsåmysigtförvibakarpepparkakor-kort

måste man ju självklart lägga upp på Facebook om man ska vara värdig som trebarnsmor... Sagt och gjort, fram med deghelvetet på bordet! Jag har i alla år ansträngt mig för att baka pepparkakor med Axel, jag är ju verkligen ingen bak- eller bullmamma, men pepparkakor har jag känt att man "måste" baka... Så han ska ha lika fina och mysiga minnen av såna julförberedelser som jag. T.o.m. förra året när jag var så sjuk fick vi med mammas goda hjälp till ett pepparkaksbak, jag tror jag var hemma på permis och låg inne på soffan medans de bakade. Därför kändes det aningen chockartat när Axel i förvåning utbrister "Har vi verkligen bakat pepparkakor förut"?? Skjut mig unge!!



"har vi gjort det här förr?"

Nåväl, pepparkakorna är bakade och degen var lika god som vanligt och pepparkakorna var tydligen lite godare än vanligt. Själv känner jag inte en endaste liten smak, är så sjukt förkyld och täppt!!

Även bebisarna har varit och är riktigt riktigt sjuka. Det började för typ tre veckor sen, DÅ tyckte jag de var förkylda. Oscar fick riktigt jobbigt med andningen och vi fick åka upp och han fick som sin storebror "anka" och inhalationer. Ingen hit tycker lilla O som slåss för sitt liv varje gång. Men nån gång vänjer han sig väl antagligen. Nåväl, efter nån vecka blev de lite bättre och jag såg ett slut för denna gång. Och DÅ slog förkylningen från HELL till! Jag blev svinsjuk och bebisarna är jättejättesjuka! Nätterna är riktigt pissiga, de hostar och hostar och snorar och är täppta i näsorna och spyr när de äter (mer än vanligt alltså) och äter inte när de ska och är dessutom gnälliga och griniga (med all rätt!!). Och jag är gnällig och grinig (med all rätt).



Sjuk...

Ute har det fallit någonting vitt från himlen, helt chockartat tydligen eftersom jag när jag skulle till skridskoskolan med Axel igår inte hade en endaste liten isskrapa, borste eller någonting som kan likna vinterförberedelser. Nu har jag förberett mig bättre och kommer inte bli lika handfallen nästa gång jag måste åka med bilen (NOT!!). Men jag ska... Nån dag... Vi hade heller ingen ordning på snöskyfflar, snöslädar och kvastar. Däremot stod Axels kickbike ute och massor av trädgårdsredskap ligger nu fint under snön...


Eftersom min käre far har gått och blivit en twittrare kunde ju inte jag var sämre. Hade väldigt svårt för det i början men börjar gilla det mer och mer. Känns lite mer seriöst än töntfacebook;-). Nej men allvarligt talat blir jag så sjukt trött på all jäkla reklam på facebook. Och nästan ännu värre är alla fruktansvärda och eländig bilder som man ska "gilla" och som alla ens vänner sedan mot sin vilja tvingas se. Ja, jag vet att det finns misshandlade barn, kvinnor, djur, ja, jag vet att det finns barn med cancer, döende barn, barn som förlorat sin mamma, barn som har pappor som åker till kriget bla bla bla bla... Men jag vill fan inte se dem hela hela tiden!! Jag fattar verkligen inte vad detta ska leda till för gott!! Så, lite kräks ur mig... Hur som helst, ni som twittrar kan ju följa mig där om ni vill. Och ni som inte twittar kan jag tipsa om att prova. Det tar ett tag innan man vänjer sig att inte hela tiden få "gilla" och kommentarer på det man skriver men är sen rätt skönt...

Nu är det äntligen Greys på femman, jag är svinsjuk och har ont överallt och checkar härmed ut!