Om jag skulle, kors i taket, ta och skriva lite...

Här på bloggen har det ju varit ett LÅÅÅÅÅNGT uppehåll, tom längre än det brukar... Jag tror att de flesta som läser här redan vet att jag varit väldigt sjuk väldigt länge och min blogg som mest handlar om hundträning har inte känts så aktuell att uppdatera. För den delen har jag inte orkat heller kan jag villigt erkänna. Nu är jag (hoppas jag, peppar peppar ta i trä och alla andra ramsor man kan komma på...) tillbaka på banan igen. Leia är på väg hem efter att ha varit hos våra fantastiska uppfödare Anita och Jörgen i över tre månader och då är jag så glad att jag tom vill skriva lite här!!

Det har varit fantastiskt skönt och vi är otroligt tacksamma att vi har fått lämna Leia i sådant bra förvar. När jag var som sjukast var jag på sjukhus mer eller mindre hela tiden och jag har inte orkat göra någonting mer än att ligga i soffan. Att då inte behöva oroa sig för hur Leia har det, eller hur hon mår, utan veta att hon får precis det hon behöver av de bästa människorna, har varit guld värt! Stort tack!!!

Bosse har varit hemma hos oss, han är ju mer eller mindre som en katt nuförtiden, ligger mest och sover. Han nöjer sig ju också med att lunka runt kvarteret ett par gånger om dagen om det krisar, så det har funkat bra.

Axel har nog haft det lite jobbigt under den här tiden, det har varit mycket att förstå och tänka på som liten. Men jag märker att det blir bättre och bättre nu när jag är hemma igen och har fått krafterna tillbaka! Sen är han ju på sitt sjätte år och jag tror också att vi har en hel del att skylla på åldern också. Han har helt plötsligt kommit på att man kan säga emot sin mamma, något han har varit ganska försiktig med tidigare. I alla fall om jag hotat med att bli arg... Nu blir han lika arg och sur som jag, så vi har våra duster. På nåt sätt känns det som att han inte längre har nåt mellanläge, antingen är han sur och tvär som en citron eller så är han fnittrig, flamsig och tramsig som aldrig förr... Som sagt, snart 6 år...

Jag har varit sjukskriven ända sen i mitten av november, men nu sen i måndags var planen att jag skulle börja jobba halvtid. 9-13 måndag till fredag. Känns väldigt bra, men tyvärr har jag bara kunnat jobba ett par dagar. Axel har varit sjuk i influensa sen förra fredagen och jag fick vabba för honom i onsdags och torsdags då Björn hade svårt att vara hemma. Och idag var det min tur att själv vara sjuk, började feberfrossa igår och har mått riktigt pyton. Idag är det trots allt mycket bättre, men jag är helt och hållet genomförkyld! Men det känns som en vanlig hederlig förkylning nästan är skönt efter allt jag varit med om. Det känns som att jag är en av "alla andra" igen:)

Mina föräldrar vet jag inte heller hur vi skulle kunnat vara utan under den här tiden. Akututryckningar med barnvakt, hundvakt och skjuts till och från sjukhus har blivit deras vardag under dessa månader. För att inte tala om all mat vi har bjudits på! Stort tack, och jag lovar att jag ska ta med er ut på promenad när ni sitter på hemmet:)

Underbara våren är här nu också, hoppas att det håller i sig. Jag blir så grymt sugen på hundträning, tävling och jaktprov när det är så här, så det passar sig verkligen att svarta faran kommer hem idag! Vi längtar!!

Hoppas ni alla har det gott och att ni får vara ute och njuta av vårsolen!