Igår var det söndag...

och när Axel och Björn var på simskola passade jag på att träna lite apportering med Leia. Jag vill känna lite mer på var vi stod i den träningen. Jag började med att lägga ut ett närsöksområde under ett stort träd. Jag gömde fem minidummis väl under fjolårsgräset och massa löv. Sen lämnade jag området åt sitt öde ett tag och började med ett enkelt linjetag på en synlig dummi. Det gick hur bra som helst. Leia har ändrat sitt sätt att lämna av när hon varit borta, jag har ju tidigare tagit emot henne framför mig och sen har hon gått in vid sidan. Nu slängde hon snabbt in rumpan och avlämnade sittande vid sidan. Bara att tacka och ta emot, det kändes väldigt snyggt... Jag tog ut avståndet lite och körde en gång till och även det gick plättlätt. Då ställde jag åter ut dummisen på samma ställe och sen slängde jag en störningdummi till vänster om oss. Då körde det genast ihop sig och Leia hade väldigt svårt att fokusera på den hon skulle hämta. Hon stack iväg till fel dummi ett par gånger, jag fick gå framåt på linjen ganska långt för att hon skulle sticka till rätt dummi. Det som dock var roligt att se var att hon inte "la ner verksamheten" som hon gjort innan när jag har behövt korrigera henne. Hon blev möjligtvis lite tveksam men fortsatte jobba bra. Sen körde vi några skick bakåt med rätt kommande, men jag vet inte om det gick så himla mycket bättre. Hon har bra och raka skick när hon väl går, men jag har svårt att få henne att gå på första kommandot... Hon låser sig lite där hon sitter. Körde lite inkallning med stoppsignal och skickade direkt därifrån och då gick det lite bättre. Kanske får köra lite såna basicövningar ett tag tills det sitter lite bättre. Sen avslutade jag med att skicka på närsöksområdet, både vanliga linjetag, bakåt och bara kollade att närsökssignalen satt och det gjorde den:-)

Idag har jag jobbat mina fyra timmar, det var himla kul och mycket att göra. Sen åkte jag direkt ut i skogen med Hanna och Kakan, vi gick en sväng och hundarna sprang som tokar. Man ser att Leia har sprungit mycket i skogen sista månaderna, hon är snabb, smidig och tokmusklad. Efteråt var både hundarna och jag trötta och kvällen blev lugn och stillsam...

Jag är helt genomförkyld fortfarande och får varje kväll svinont i halsen... Men, men, det går ju över så småningom... Ikväll ska jag se på 30 grader i februari, riktigt bra serie tycker jag! Hur ska det gå för stackars Kjell Bergqvist i duschen?

Första dagen...

För Leia inleddes med frallfrukost hos mor och far för att fira hennes hemkomst! Axel är helt galen i henne och vill bara gosa, gosa och gosa. Leia njuter av all uppmärksamhet som följer av att plötsligt bara ha en ytterst liten, grådammig, raggig, 11-årig borderterrier att konkurrera med. Hon är stor, stolt, svart och vacker ( iaf om hon får uttala sig...)

Efter frukost tyckte jag det var dags hon kom ner på jorden lite så jag tog med båda hundarna på skogspromenad. Leia känns väldigt trevlig på promenaderna, hon är lyhörd, lyssnar fint på inkallning (mkt bättre än när hon åkte, tack Anita för era utvecklingssamtal ang. detta) och har ett otroligt bekvämt fotgående som är helt och hållet avslappat oavsett vad som händer. Vi testade lite bakåtskick, det gick sådär, lite övertalning krävdes. När vi senare på dagen var på stan kom jag dock på att jag använt "back" och jag brukar ju säga "ut"... Så vi ska prova det igen idag och se om det går bättre med rätt ord;) Lite stoppsignal testade jag också och den satt bra.

Efter statstur med familjen åkte Axel och mormor på bio. Jag kunde inte hålla mig utan testade lite lydnad med Leia. Allt gick fantastiskt bra, hon var taggad och kom ihåg allt utom ställandet som behövdes nån liten påminnelse. Nu ska jag anmäla till tävling!! Synd bara att hon säkert kommer börja löpa närsom.

Kvällen tillbringades hos min faster som fyllde år, god mat och trevligt sällskap. Hundarna skötte sig exemplariskt förutom Bo som smet ut på balkongen och hann äta upp ett kexpaket och stoppades av husse just som han skulle sätta tänderna i kungstårtan! Bosse, Bosse....

Om jag skulle, kors i taket, ta och skriva lite...

Här på bloggen har det ju varit ett LÅÅÅÅÅNGT uppehåll, tom längre än det brukar... Jag tror att de flesta som läser här redan vet att jag varit väldigt sjuk väldigt länge och min blogg som mest handlar om hundträning har inte känts så aktuell att uppdatera. För den delen har jag inte orkat heller kan jag villigt erkänna. Nu är jag (hoppas jag, peppar peppar ta i trä och alla andra ramsor man kan komma på...) tillbaka på banan igen. Leia är på väg hem efter att ha varit hos våra fantastiska uppfödare Anita och Jörgen i över tre månader och då är jag så glad att jag tom vill skriva lite här!!

Det har varit fantastiskt skönt och vi är otroligt tacksamma att vi har fått lämna Leia i sådant bra förvar. När jag var som sjukast var jag på sjukhus mer eller mindre hela tiden och jag har inte orkat göra någonting mer än att ligga i soffan. Att då inte behöva oroa sig för hur Leia har det, eller hur hon mår, utan veta att hon får precis det hon behöver av de bästa människorna, har varit guld värt! Stort tack!!!

Bosse har varit hemma hos oss, han är ju mer eller mindre som en katt nuförtiden, ligger mest och sover. Han nöjer sig ju också med att lunka runt kvarteret ett par gånger om dagen om det krisar, så det har funkat bra.

Axel har nog haft det lite jobbigt under den här tiden, det har varit mycket att förstå och tänka på som liten. Men jag märker att det blir bättre och bättre nu när jag är hemma igen och har fått krafterna tillbaka! Sen är han ju på sitt sjätte år och jag tror också att vi har en hel del att skylla på åldern också. Han har helt plötsligt kommit på att man kan säga emot sin mamma, något han har varit ganska försiktig med tidigare. I alla fall om jag hotat med att bli arg... Nu blir han lika arg och sur som jag, så vi har våra duster. På nåt sätt känns det som att han inte längre har nåt mellanläge, antingen är han sur och tvär som en citron eller så är han fnittrig, flamsig och tramsig som aldrig förr... Som sagt, snart 6 år...

Jag har varit sjukskriven ända sen i mitten av november, men nu sen i måndags var planen att jag skulle börja jobba halvtid. 9-13 måndag till fredag. Känns väldigt bra, men tyvärr har jag bara kunnat jobba ett par dagar. Axel har varit sjuk i influensa sen förra fredagen och jag fick vabba för honom i onsdags och torsdags då Björn hade svårt att vara hemma. Och idag var det min tur att själv vara sjuk, började feberfrossa igår och har mått riktigt pyton. Idag är det trots allt mycket bättre, men jag är helt och hållet genomförkyld! Men det känns som en vanlig hederlig förkylning nästan är skönt efter allt jag varit med om. Det känns som att jag är en av "alla andra" igen:)

Mina föräldrar vet jag inte heller hur vi skulle kunnat vara utan under den här tiden. Akututryckningar med barnvakt, hundvakt och skjuts till och från sjukhus har blivit deras vardag under dessa månader. För att inte tala om all mat vi har bjudits på! Stort tack, och jag lovar att jag ska ta med er ut på promenad när ni sitter på hemmet:)

Underbara våren är här nu också, hoppas att det håller i sig. Jag blir så grymt sugen på hundträning, tävling och jaktprov när det är så här, så det passar sig verkligen att svarta faran kommer hem idag! Vi längtar!!

Hoppas ni alla har det gott och att ni får vara ute och njuta av vårsolen!