Slutexamination och kennelmammasavstämning...

Ja, idag var den stora dagen då min praktik skulle slutbedömas och den slutgilitiga examinationen skulle äga rum. Jag har inte ens hunnit tänka på det över helgen, jag har gjort så mycket andra roliga saker, men det gick bra ändå. Examinationsuppgiften var att färdigställa en patientplats för en tänkt patient. Man skulle förklara vilken utrustning man tänkte att använda, hur den fungerade, vad man skulle tänka på med den och vilka kontroller man behöver göra. Man skulle även tänka steget längre, vilka behandlingar kan bli aktuella, vilka omvårdnadsåtgärder ska jag tänka på. Det hela gick bra och jag kände att jag fick med det mesta. Jag kände även att jag kunde svara på de följdfrågor som de ställde så jag är väldigt nöjd. Lite konstig känsla att en stackars människa från KI tar sig hela vägen till Västervik bara för min skull. Men lite kul också! Betyget blev i alla fall VG på slutbedömningen och det ryktades om VG även på slutexaminationen, men det ska konfirmeras med examinatorn ifråga också.

I helgen var vi uppe i Uppsala. Jag hade ju lyckats få till en träff med kennelmamma Anita, hon hade lovat att titta lite på mig och Leia. Jag har ju inte varit där eller tränat för henne sen innan sommaren så det var verkligen skönt och välbehövligt. Anita var på det stora taget nöjd med vårt arbete. Hon tyckte Leia var välhanterad och fint i handen. Jag fick även lite matnyttiga tips som var ungefär såhär:

Avlämningar: Är ju det vi har lite problem med när det gäller vilt. Ibland funkar det, men ofta släpper hon någon meter ifrån mig och här har jag uppmanat henne att ta upp den igen och klickat henne när hon gjort en fin avlämning. Jag har även jobbat mycket med bara avlämningar och då sitter de nästan alltid fint. Här trodde Anita (som jag också har tänkt och läst Leia) att det är nog inte så mkt att hon tycker att fågeln är äcklig, utan mer att den är spännande och hon vill ha den kvar (stort bytesintresse). Anita tyckte därför att jag kunde bli lite mer krävande och lite lite dominant i avlämningarna. Jag fick rådet att (på de fåglar det är möjligt=lagom stora) visa mitt missnöje, gå fram och helt sonika sätta in fågeln i munnen på henne. Hålla fast och berömma när hon väljer att hålla fågeln själv. Ju mer hon håller fast, desto mer intensivt beröm. Men sen provade Anita att föra henne och bara bli mer dominant och bestämd när hon kom in med fågeln. Och då gjorde hon en helt perfekt avlämning. Jag provade också detta och det funkade nästan hela tiden. Häftigt! Slut med trams och flams, fram med tydlighet och bestämdhet!!

Söket: Här har hon ju en tendens att vilja springa väldigt långt ut i området och inte söka av närområdet först. Hon kan också bli lite ostrukturerad och orkar inte alltid följa upp vittringarna utan provar först att springa i 100 km/h genom området några gånger. Här fick jag tips att vara noga med vinden, sidvind helst, annars motvind. Aldrig medvind eftersom det kommer få henne att gå längre ut. Jag ska också vara noga med att hon inte söker bakom min rygg, där jag står är liksom backlinjen. Då ska jag kalla in henne. Jag ska också då och då verkligen vittra in området där jag lägger dummin och gömma dummin riktigt ordentligt. Detta för att det ska bli mycket vittring som hon sen måste följa upp och verkligen leta efter dummin. Men sen varva med att bara kasta in dummisen eftersom hon gärna följer spåret efter den som lagt ut dummin.

Markeringar: Hon har ju lite problem med att söka förbi kastaren. Hon fastnar gärna på den nivån där kastaren står och det brukar ta ett tag innan hon inser att hon ska jobba sig förbi och ut. Anita trodde att det var mycket av en erfarenhetsfråga men tipsade även om att även här vara noga med vinden. Här ska jag använde medvind för att hon verkligen ska få jobba sig ut, förbi dummin.

Dirigeringar: Dirigeringar jobbade vi inte så mycket med utan diskuterade istället detta vid fikat. Leia är ju så vek att jag inte får henne att göra någonting om jag har korrigerat henne vid dirigeringsjobbet. Då tänker hon "jag gör ingenting så gör jag ingenting fel". Ändå är jag så mjuk och försiktig jag någonsin kan tänka mig vid själva korrigeringen. Här tyckte Anita att jag skulle vara snabb att öka retningen dit hon ska omedelbart efter en korrigering, så att hon inte hinner tänka för mycket och låsa sig. Det här ska jag prova nästa gång.

För övrigt så klappade jag på alla svarta fina hundar varav en med riktigt tjock mage (Mocca som snart ska ha valpar) och sen gosade jag med taxen Valsa i knät! Sen var det dags att åka till Kånkebo och ansluta med resten av familjen.

I lördags var Björn ute och jagade nästan hela dagen och jag gick långpromenad med hundarna ända tills jag blev rädd och trodde jag skulle bli ihjälsparkad av en älg. Sen tog farmor med sig Axel och mig ut i skogen på svampjakt. På knappt en timme plockade vi en stor korg full med trattkantareller! Jag som aldrig hittar svamp. Trattkantarellerna ska nu torkas och användas i såser och grytor hela vintern! På eftermiddagen kom Maria och Sandra ut och Axel fick äntligen leka med kusinen!

I söndag kom även Ulrika och Stefan ut med sina barn och vi var plötsligt 11 personer som skulle äta pannkakor till lunch! Innan dess hann jag träna lite mer med Leia och Björn fick skjuta med hagelbössa. Jag körde markeringar med skott, både enkla och dubbla. Leia blir helt klart väldigt mycket mer taggad när det skjuts och hon knallade nån meter vid första dubbelmarkeringen. Hon förväntade sig nog ett "JA" och inte ett till "pass på". Och jag var kanske inte jättetydlig med mitt sitt för att få henne att sitta kvar. Sen sköt Björn en hel del och jag tränade bara passitivitet och fotgående under skotten. Sen fick vi avsluta med lite fotgående efter skytt vilket också var bra träning.

Annars är det svårt att få till träning nu när det är så mörkt. Det är ju bara helger som är aktuella och då har jag alltid så mycket annat planerat. Men nästa vecka är det slut på praktiken och jag jobbar återigen bara 50 % så då blir det lite lättare. Jag pluggar ju såklart 50 % också, men då kan man lägga upp det lite mer som det passar en i livet...

Nu ska jag titta lite på tv och sen blir det en tidig kväll!

En fantastisk hösthelg...

har avnjutits helt i familjens tecken. Ibland är det så skönt att bara vara tillsammans en hel helg, jag kan väl ärligt talat säga att det inte är fallet så ofta...Lite bus på Pettersberg!

Igår var det helt underbart väder på morgonen. När Axel fick en kompis hit efter frukost tog jag med mig hundarna och tog en promenad in till stan. Jag strosade runt lite på torgen och träffade lite trevliga människor innan jag gick hem igen. På eftermiddagen grejade jag lite i trädgården, krattade lite löv och rensade bort lite luktärter som håller på att ta över vår trädgård. Vid halvsextiden kom lite vänner med barn och vi käkade gott och drack gott... Full fart med tre barn (varav Axel är äldst) och två hundar, men kul och trevligt!

Idag tog vi sovmorgon ända tills Axel kom och sa att han vara "så hungrig!!". Efter frukost åkte vi ut till några kompisar för hundträning och korvgrillning. Det var så skönt att vara ute och andas friskluft hela dagen! Vi började med några enkla markeringar och gick sen vidare till lite linjetag, svåra markeringar, inkallningsövningar och avslutade med några dubbelmarkeringar. Träningen gick bra men Leia var lite väl het. Lite tendens till gnäll, jobbade mycket med att vända ifrån markeringar och gå fotgående innan hon eventuellt fick skickas. Hon var nästan på väg att knalla en gång till och med, första gången i sitt liv tror jag... Men det var väl mest en ryckning, tack och lov är hon ju så vek så det är lätt att få stopp på henne... Hon har börjat löpa idag också, jag har ju misstänkt att det varit på G ett tag, rent tidsmässigt. Men jag kan inte säga att jag allls märker de tendenser hon haft innan, då har hon ju blivit så låg och vek och allmänt konstig. Idag var det full rulle kanelbulle, precis som vanligt. Får väl se om det håller i sig. Lite synd på löpet ändå, jag hade tänkt att tävla lite mer lydnad nu i oktober-november. Men vi får väl vänta tills löpet är klart... Ändå skönt att det dröjt så här länge mellan löpen den här gången, förra gången var det ju bara 4 månader. Nu är det i alla fall drygt 5 månader...

Korvgrillning hos Cecilia och Andreas i Tribbhults skola...

När vi kom hem följde Axel med morfar på bio och såg på Alfons. Vi slappade i soffan en stund och har nu precis intagit den igen efter att ha ätit fyrrätters middag på Elofsbacke. Jag är helt slut efter gårdagens uppesittarkväll och dagens friskluft så jag lär väl inte bli så sen ikväll precis. Som tur är har vi en ledig dag imorgon också, dagis har studiedag. Axel och jag ska vara hundvakt åt Sune, hoppas på fint väder, då ska vi ut i skogen och ha picknick... Nu är det snart godnatt!!

Debut i Lydnadsklass 1!

Ja, igår var då den stora dagen. Dagen D som i debut i officiella tävlingssammanhang för fröken Leia!

Jag kan ju långt ifrån säga att vi har tränat hårt inför debuten, jag har ju som jag skrev i ett tidigare inlägg inte tränat lydnad sen i april senast. Men då tränade vi ju ganska seriöst och hon kunde ju alla moment i klass 1. Så med lite uppfräschning kände jag ändå att vi skulle prova. Jag behöver verkligen få tävlingsvana igen, det är 6 år sen jag senast tävlade lydnad och jag kan säga att hade jag sökt akutmottagningen timmen innan det började hade jag genast blivit inlagt. Blek, kallsvettig och ett hjärta som höll på att hoppa ur bröstet på mig... Så ja, tävlingsvana behövs!

Eftersom Leia är väldigt känslig reagerar hon ju kraftigt på när jag beter mig konstigt och det gör jag såklart när jag är så nervös. Mitt mål med dagen var därför inte att skrapa ihop några kanonpoäng utan att Leia och jag skulle vara ett team, vi skulle stänga miljön runt omkring oss utanför och bara köra på och ha kul på planen!! Jag har ju senaste dagarna jobbat hårt på att det ska vara superkul att gå med kontakt med min vänstra sida och inte alls jobbat med positionen i fotgåendet. Så jag misstänkte väl att positionen inte skulle vara den bästa.

Med de förväntningar jag hade är jag otroligt fantastiskt nöjd!! Jag lyckades hålla ihop både mig och Leia hela programmet igenom och när jag väl kom in på planen var jag faktiskt inte så hysteriskt nervös som jag befarat. Leia tyckte det var kul och hon sökte och fick min kontakt hela tiden. Så efteråt kändes det otroligt skönt!! Så här blev poängen:

Platsliggning: 10 p. Som vanligt i ettan var det en ganska orolig platsliggning. Som vanligt hade jag dock dragit startnummer 1 så Leia låg på kanten. Jag hade innan bestämt mig för att genast gå tillbaka till henne om det var någon hund som gick fram till någon annan och man kunde misstänkta race eller bråk. Men de hundar som gick upp gick till sin husse/matte, nån rullade sig, men Leia stördes inte det minsta. Duktig vovve!!

Tandvisning: 10 p. Jag har ju tränat tandvisning genom att sätta henne och sen belöna när de tittar. Jag har ju inga problem med tillgängligheten, hon älskar ju verkligen allt människor. Men just därför har jag behövt ha lite tryck och stadga på henne... Den här domaren fick vi gå fram till, han ville inte att hon skulle sitta utan han bara hälsade på henne och i hennes iver att hälsa lyfte han lite på läppen på henne. Snäll domare!

Linförighet: 8 p. "Sitter sakta". Jag vet inte om hon satt så sakta, men positionen var väl inte helt perfekt. Jag pratade också lite med henne när jag var bortvänd från domaren, berömde när hon gick riktigt bra. Är ändå nöjd med betyget.

Läggande: 0 p. "DK, ligger ej". Det är här väl ett av de moment som hade varit bra att traggla lite kanske. Hon har lite svårt att särskilja ligg och stå och idag så satte hon sig istället:-) Jag märkte när jag gått en liten bit att hon inte låg, gav då ett DK och hon la sig. Jag trodde och hoppades att jag kanske skulle fått 5 p i alla fall, men här var domaren inte lika snäll...

Inkallande: 9 p. Här fick jag ingen kommentar och jag förstår verkligen inte varför jag inte fick 10. Snabbt, raskt och en snygg ingång gjorde hon. Jaja...

Ställande: 9 p. "DK". Och här vet jag absolut inte vad jag gjorde för DK. Det kändes som ett supersnyggt ställande och jag brukar absolut inte göra DK på ställande... Och fick hon betyg 9 trots DK så var nog i alla fall ställandet jäkligt snyggt!! Men men...

Apportering: 8,5 p. "DK". Vet inte riktigt vad som hände. Det var världens största apportbock i alla fall. Hon tog den inte på mitt första kommande, tror inte hon fattade vad hon skulle göra. Fick säga en gång till och då tog hon den snyggt och höll den så fint så fint som bara en retriever kan göra!

Hopp över hinder: 8 p. "Islag". Ja, här var väl oturen framme lite, eller Leias orutin kanske. Hon gjorde världens snyggast hopp och perfekt ingång, men råkade toucha hindret lite med bakbenen. Och ajaj, det får man inte i lydnadens perfekta värld...

Helhetsintryck: 9 p. "Något okoncentrerat". Här tror jag mitt flams och trams mellan momenten drog ner men det skiter jag fullständigt i! Vi hade kul och Leia tyckte det var helt ok att tävla, det är det viktigaste!!

Ja, jag var som sagt fantastiskt nöjd med vår insats. Känslan efteråt var ju att det hade gått riktigt bra, men jag hade ju inte sett ett enda betyg. Jag hade känslan att allt hängde på om jag hade fått några poäng på läggandet under gång. I såna fall tänkte jag nog att ett förstapris och en uppflytt absolut skulle kunna gå vägen. Vid prisutdelningen visade sig alltså att jag hade fått 0 p på läggandet och vi slutade på 159,5 p, ett halvt sketet poäng från uppflyttning. Visst känns det lite surt, men det kunde ändå inte riktigt ta udden av min nöjda känsla! Och sen måste man ju tänka lite om och ifall:

Om jag i alla fall hade fått 5 p på läggandet (hon la sig ju faktiskt trots allt), hade jag slutat på 169,5 p och alltså med god marginal blivit uppflyttad!!

Hade vi (om hon lagt sig som hon brukar) fått 9 p på läggandet hade vi fått 177,5 p.

Hade hon inte slagit i på hoppet hade vi säkert fått 10 p och då hade vi slutat på 163,5 p och blivit uppflyttade...

Eller om hon bara som hon alltid tidigare gjort, tagit apportbocken på första kommandot, då hade vi fått 161 p och istället för under glidigt precis över uppflyttningsstrecket och detta med en nolla i bagaget!!

Haha, ja ni hör, det är mycket om och ifall i lydnadstävling... Men kul var det och nu är det bara att anmäla igen!! Min duktiga, lilla bästa svarta kämpe!!!