I Uppsala...

...har vi varit i helgen. Alltid lika trevligt!! Vi började hos Knivstaborna och där var det ju full fart varje minut som sig bör... Axel och Anton gick väl lite sisådär ihop, Anton är mitt uppe i ett haj-och lejonstadie, och ville jaga Axel som skulle vara zebra... Axel tyckte inte att det var lika kul... Och sen har ju Axel kommit på vad som är hans och vad som borde vara hans, och beter sig ju därefter... Men, tiden kommer nog när de kommer att ha superkul ihop!! Vi vuxna hade som vanligt supertrevligt, extra trevligt eftersom Richard och jag (som vanligt...) vann spelkvällen!! Dessutom var det väldigt gott vin, så gott att flaska efter flaska radades upp tom på diskbänken...



På söndagen åkte vi till farmor och farfar och där var även Björns systrar med familjer. Lilla kusinen Teodor var också såklart där, och lilla kusinen Kotte låg i mammas mage... Gott fika och god mat, gott godis och sen bums i säng... Var hemma igår lagom till att börja jobba, pust pust!!



Det går inte bra för Axel på dagis längre... Han gråter så fort han kommer igenom grinden, och en stund därefter... Men han tystnar ju efter ett tag, så vi får väl hoppas att han vänjer sig... Men herregud, man mår verkligen superdåligt som förälder!! Och dessutom är det ju liksom inte nödvändigt, Björn är ju faktiskt hemma än så länge... Så då känns det extra konstigt! Men jag tror ju faktiskt på att dagis är bra för barn, Axel behöver träffa barn och andra vuxna och få lite struktur på dagarna... Jag skriver det här som ett mantra för att gaska upp mig själv... Fullt förtroende har jag i alla fall för dagis och fröknarna, så det är bara att bita ihop!



Någonting väldigt roligt är också på väg att hända på boendefronten... Jag vill inte skriva för mycket innan allt är klart och påskrivet, men om allt går i lås så blir det bättre än vi någonsin kunnat drömma om!! Jag är så lycklig!!



Nu ska jag gå och äta lite och se på tv en stund innan ögonlocken faller igen...