Eländes elände

är mitt liv nu... Jag har efter 2 år åter drabbats av diskbråck/ryggskott eller vad det nu är. Förbannat, j-vla ont gör det i alla fall och jag har i princip varit sängliggande sedan i lördags. Inte särskilt roligt alls! Anna, en barndomskompis från Västervik, numera bosatt i Jönköping var här och vi höll på att göra oss i ordning för att gå på grekisk restaurang och sen gå på bio. Jag skulle göra något själv för första gången sedan Axel föddes... Då smällde det till i ryggen, och sen dess har jag varit liggandes. Första dygnet tog jag mig inte ens till toan, det var inte roligt kan jag säga. Och stackars Anna fick bli supernanny Anna när Björn försökte mobilisera mig... Jag hoppas och ber till högre makter att det inte ska bli lika långdraget som förra gången, då höll jag aldrig på att bli frisk kändes det som...

Axel tycker också att det är jättekonstigt, han gråter och sträcker ut armarna mot mig så fort han ser mig. Men jag kan inte ens hålla honom om jag står still det känns som att ryggen ska gå av! Han har blivit rejält gnällig sista dagarna, jag vet inte om han är påverkad av mig eller om det för en gång skull verkligen är tänderna som är på väg. Den som lever får se! Han har i alla fall tur som har en helt underbar pappa som tar hela ansvaret för både barn, hushåll hund och sjuklingen... Igår blev jag t.ex. bjuden på skinkstek, det är inte varje dag man blir det...

Idag skulle jag och Axel ha åkt till Västervik, men det blev ju inget av med det heller tyvärr. Vi hoppas hårt på att jag ska bli lite bättre så att vi kommer iväg längre fram mot helgen, det har både Björn och jag sett fram emot.

Nu har vi kopplat in datorn i sängen så jag kan hålla mig lite uppdaterad på vad som händer i världen. Nu ska jag ge Axel lite mjölk i flaskan, det är ungefär det enda jag kan göra...