Nu börjar en intensiv period vad gäller helger... Varje helg fram till mitten på juni är uppbokad. Antingen av resor, besök eller jobb. Man måste ju tyvärr (?) även klämma in lite jobb då och då för att ha råd med allt det roliga😃
Den här helgen är det äntligen dags för Uppsala igen. Länge sen sist, eller egentligen inte så länge sen Uppsala, men länge sen lantliv ute i Kånkebo... Imorgon ska vi på dop ute på Gräsö, ett par år sen man var i Öregrund senast.
Sen avlöser helgerna varandra. Resor, kryssningar, hundträningshelger osv osv...
När jag åker bil brukar jag alltid sitta och slöläsa min blogg. Idag kom jag in på ett inlägg som jag helt förträngt. Om hur jobbigt det var på twinsen dagisinskolning. Om hur jag tvekade om det ens var meningen att man skulle lämna bort sina barn på dagarna. Om hur jag ifrågasatte hela min förskolefilosofi. Om hur synd, och jag menar verkligen synd jag tyckte om dem.
Det här är nånting jag helt och hållet har förträngt. Jag pratade just häromdagen om hur de hade älskat förskolan från första stund. Om hur lätt det hade gått.
Att förtränga är väl kroppens försvar att klara det som är jobbigt. Bra då med bloggen så man kan påminnas och glädjas över att det faktiskt går väldigt bra nu!
Mina barn är inga naturliga bilåkarbarn. Dags att serva/leka/sjunga/underhålla/bli vansinnig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar