En liten stund...

i lugn och ro. Ett kopp kaffe, en soffa, ett päron. Och morgon-tv. En chans att hinna andas, hinna landa.

Det är intensivt nu. Vansinnigt, galet intensivt. Det är resor, det är dop, det är bröllop, det är altanbygge som väntar, det är VO-jogg, det är simskola, det är gympapåsar som ska packas, matsäckar som ska packas, föräldramöten, tvätt, tvätt och städ städ. Och två barn som är överallt, högt och lågt. Och som man aldrig hinner catcha up med. ALLT jag rör vid är det mest intressanta man kan tänka sig. ALLA mina försök att sortera och organisera sorteras och organiseras genast om av två ettåringar. De tycker troligen att det blir bättre, jag förstår inte alls deras struktur.

Det är högljutt, det går snabbt, det är vansinnigt roligt och vansinnigt påfrestande.

Därför betyder en stund i soffan med en kopp kaffe otroligt mycket! För att inte tala om känslan att jag kommer ha ytterligare två timmar på mig att sortera och organisera på mitt sätt. Och dammsuga. Utan ett barn på munstycket och ett intrasslat i sladden. Tack världens bästa mamma för den här stunden!! Den är obeskrivligt mycket värd!