Leias 2-årsdag firades...

... med en heldag med träningsgänget. Otroligt hur fort tiden går när man har roligt, vips var klockan halv tre innan vi var klara!

Jag är så sjukt nöjd med dagen, det var verkligen en suverän genomkörare för B-provet vi är anmälda till (om vi nu kommer vara med har vi inte sett än...). Vi hade på förhand bestämt oss för att höja nivån ett rejält snäpp eftersom en del av oss har varit ute på working tests och det har visat sig att nivån ligger på en helt annan än den vi brukar träna på...

Vi började med att köra ett par dummimarkeringar i riktigt risig, sank och snårig terräng. Riktigt långa var de också. Leia löste de första riktigt bra, sen fick hon en som låg längre ut och hon var tvungen att passera ett dike för att ta sig dit. Den hade hon riktigt jobbigt med, trots att hon hade motvind. Det jag är nöjd med att hon ändå jobbade i en smal korridor, hon hade bara svårt att bedöma avståndet. Men hon fick jobba otroligt hårt och tillslut blev hon vidare och sökte större så då hjälpte vi henne så hon hittade rätt. Det roliga är också att se att hon aldrig ger upp!

Sen gick vi över och körde markeringar med vilt. Jag var ju lite tveksam till hur det skulle gå eftersom det dels var superlänge sen vi körde, dels att hon har gått med på jakter och därmed vant sig vid varmvilt.  De var i lite lättare terräng, men hamnade i riktigt sank mark. Leias första var en kaja som hade sett betydligt bättre dagar här i livet. Hon plockade upp den relativt spontant och sen sprang hon några meter. Sen släppte hon den och började rulla sig i den. Ut som en furie for matten och skällde och skällde på henne tills hon var riktigt nertryckt i skorna!!! Jag har ju sett tendenser när vi är ute i skogen att hon gärna rullar sig i äckelpäckelsaker och detta är ju absolut förbjudet!!! När jag skällt färdigt sa jag sonika "apport" på kajan igen och hon plockade fint upp den och gjorde ett perfekt avlämnande rakt i handen. Jag är riktigt glad att hon dels tog åt sig så otroligt av min tillsägelse, men framförallt att hon snabbt släppte det och plockade upp fågeln igen. Det kändes verkligen som att "utvecklingssamtalet" (som det populärt heter....) hade precis den effekten jag önskade och hon förstod vad hon gjort fel.

Sen fick vi två markeringar till som hon plockade upp klockrent och lämnade rakt i hand som en riktig stjärna!

Därefter körde vi ett sök. Det var 6 fåglar utlagda och jag hade inte riktigt tänkt jag skulle plocka in alla men Leia var helt suverän. Hon plockade in en efter en, hon sprang verkligen rakt på dem. Jag provade att skicka henne lite i olika riktningar i området och hon tog mina anvisningar helt perfekt. Så himla nöjd! Sen fick hon tyvärr lite problem på den allra sista, det var en liten stackars duva som låg längst ut i ett hörn. Hon började nog bli lite trött också, så hon fick lite hjälp av att Cecilia gick ut i rutan och motiverade upp området lite. Då löste hon det lätt som en plätt. Alla avlämningar satt helt super, hon håller helt stilla tills jag sätter fram handen. Så skönt!

Som avslutning skulle vi köra vatten för första gången som i somras i princip... Det blev inte så långa markeringar eftersom vi inte hade nån båt men de fick simma i alla fall. Det fanns inte någon som helst tvekan hos någon av hundarna, de flög verkligen i! De hade en del vass att ta sig igenom innan de kom ut till fåglarna men även detta löste de fint. Leias första markering satt jättefint, hon kom rakt på fågeln när hon kom ut från vassen. Jag stod kanske 30 m upp på land och var spänd på hur hon skulle klara transporten fram till mig. Men hon gjorde det hur bra som helst, kom i full fart, lämnade av fågeln och fick därefter ett "skakakommando". Det kändes som att det satt sen förra året. Sen tror jag även att vårt tidigare utvecklingssamtal angående kajan spelade viss roll...

Hennes andra markering blev lite svårare. Det tog lite tid innan jag skickade (jag vände ifrån och gick lite fot först eftersom jag anat tendensen till att knalla på första markeringen). Det blåste rätt ordentlige så när jag skickade så hade fågeln drivit ner lite mer till vänster och hon fick ingen som helst vind på den utan simmade förbi den. Hon satt fart mot några stockar/pinnar som stack upp i vattnet lite längre ut men fick inte loss dem. Jag blåste inkallning och då vände hon. Sen tänkte jag vara lite avancerad och försökte blåsa stopp och dirigera vänster. Hon fattade ingenting... Så jag kallade in och skickade henne istället på ett linjetag lite åt vänster från dit fågel flutit. Detta för att hon skulle få vind på den (extremt nöjd med mitt egna tänk:-). Och det tog hon helt perfekt, sprang rakt ut i vassen, gick över till att simma på linjen och fick då vind på fågeln. Plockade den, kom upp och gjorde en lika perfekt avlämning som första gången. Gissa om jag var grymt nöjd och stolt över min älskade lilla pärla!!!

Nu sover hon väldigt gott och lär nog göra så några dagar framöver!

Ikväll ska vi fira husse som har samma födelsedag som Leia, det ska bli tårta, sushi och familjefilm! Mys på hög nivå!