Igår var det dags...

för årets första träningstillfälle med vår "egen" instruktör här nere, Kicki Evö. Vi (träningsgänget) tränade en del för henne förra året och det är väldigt nyttigt för oss eftersom vi alla i gruppen är nybörjare. Kicki har erfarna ögon och bra tips och idéer.

Vi började att prata lite om var vi nu stod i träningen och vad vi ville lägga fokus på. Jag ville mest få hjälp att höja nivån på träningarna lite, så vi mer tränar på sånt som vi kan ställas inför på jaktproven och WT's.

Vi började med att en av minstingarna (som är lite blyg för andra hundar) fick göra en godisövning där han fick gå runt bland oss andra och våra hundar och äta godis. Populär övning!

Sen gick vi lite på linje medan Kicki sköt tennisbollar över våra huvuden. Vi skulle komma ihåg var markeringarna landade. Sen skulle vi sätta hundarna och själva hämta in bollarna. Jag som är tjock och otymplig skickade istället hunden som plockade in den markering jag valt helt perfekt. (jag missförstod övningen...)

Sen ställde vi upp i par efter varandra. Kicki sköt iväg två tennisbollar och sen fick de som stod först gå och ställa sig sist. De som nu stod först skickade sina hundar på varsin boll. En hund i taget och den hund som var coolast fick gå först. Det här gick jättebra för alla.

Sen körde vi markeringar. Leia fick en dubbelmarkering och jag bestämde mig för att skicka på den först kastade markeringen först. Leia hade svårt att släppa den sist kastade markeringen och trots att jag väntade in tills jag tyckte hon spikade på den första. Ändå drog hon efter en liten bit ner mot den andra dummin. Jag blåste inkallning och gjorde om och då gick det bra. Det blev väl lite av ett mellanting av markering och lite dirigering. Sen plockade hon in den andra utan problem. Sen diskuterade vi lite varför jag valt att skicka på den först kastade först, det är ju mkt svårare. Men jag har tränat på det här innan och det brukar gå väldigt bra. Och detta har ju sin nytta i praktiskt jakt om den första fågeln tex är skadeskjuten och man vill ha in den snabbt. Eller om man har fler hundar med så kanske man redan skickat en annan hund på den sista markeringen.

Därefter fick hon en ny dubbelmarkering, i samma linjer fast längre ut. Här fick hon gå på vilken hon ville och hon valde då den sist kastade. Här var det lite jobbigt för henne, jag vet inte om det var att hon skulle över gamla nedslagsplatsen eller om hon var allmänt virrig. Hon fick lite hjälp av Kicki och löste det tillslut i alla fall.

Sen tränade vi lite på att få lyhörda på vårt markeringskommando, eller snarare att stadga där. Vi sa allehanda ord, apelsin, banan osv och hunden skulle vänta in det rätta ordet.

Därefter var sista övningen ett litet närsök som Leia löste utan problem.

Kul att vara igång lite igen och hoppas att det varar!!

Leias 2-årsdag firades...

... med en heldag med träningsgänget. Otroligt hur fort tiden går när man har roligt, vips var klockan halv tre innan vi var klara!

Jag är så sjukt nöjd med dagen, det var verkligen en suverän genomkörare för B-provet vi är anmälda till (om vi nu kommer vara med har vi inte sett än...). Vi hade på förhand bestämt oss för att höja nivån ett rejält snäpp eftersom en del av oss har varit ute på working tests och det har visat sig att nivån ligger på en helt annan än den vi brukar träna på...

Vi började med att köra ett par dummimarkeringar i riktigt risig, sank och snårig terräng. Riktigt långa var de också. Leia löste de första riktigt bra, sen fick hon en som låg längre ut och hon var tvungen att passera ett dike för att ta sig dit. Den hade hon riktigt jobbigt med, trots att hon hade motvind. Det jag är nöjd med att hon ändå jobbade i en smal korridor, hon hade bara svårt att bedöma avståndet. Men hon fick jobba otroligt hårt och tillslut blev hon vidare och sökte större så då hjälpte vi henne så hon hittade rätt. Det roliga är också att se att hon aldrig ger upp!

Sen gick vi över och körde markeringar med vilt. Jag var ju lite tveksam till hur det skulle gå eftersom det dels var superlänge sen vi körde, dels att hon har gått med på jakter och därmed vant sig vid varmvilt.  De var i lite lättare terräng, men hamnade i riktigt sank mark. Leias första var en kaja som hade sett betydligt bättre dagar här i livet. Hon plockade upp den relativt spontant och sen sprang hon några meter. Sen släppte hon den och började rulla sig i den. Ut som en furie for matten och skällde och skällde på henne tills hon var riktigt nertryckt i skorna!!! Jag har ju sett tendenser när vi är ute i skogen att hon gärna rullar sig i äckelpäckelsaker och detta är ju absolut förbjudet!!! När jag skällt färdigt sa jag sonika "apport" på kajan igen och hon plockade fint upp den och gjorde ett perfekt avlämnande rakt i handen. Jag är riktigt glad att hon dels tog åt sig så otroligt av min tillsägelse, men framförallt att hon snabbt släppte det och plockade upp fågeln igen. Det kändes verkligen som att "utvecklingssamtalet" (som det populärt heter....) hade precis den effekten jag önskade och hon förstod vad hon gjort fel.

Sen fick vi två markeringar till som hon plockade upp klockrent och lämnade rakt i hand som en riktig stjärna!

Därefter körde vi ett sök. Det var 6 fåglar utlagda och jag hade inte riktigt tänkt jag skulle plocka in alla men Leia var helt suverän. Hon plockade in en efter en, hon sprang verkligen rakt på dem. Jag provade att skicka henne lite i olika riktningar i området och hon tog mina anvisningar helt perfekt. Så himla nöjd! Sen fick hon tyvärr lite problem på den allra sista, det var en liten stackars duva som låg längst ut i ett hörn. Hon började nog bli lite trött också, så hon fick lite hjälp av att Cecilia gick ut i rutan och motiverade upp området lite. Då löste hon det lätt som en plätt. Alla avlämningar satt helt super, hon håller helt stilla tills jag sätter fram handen. Så skönt!

Som avslutning skulle vi köra vatten för första gången som i somras i princip... Det blev inte så långa markeringar eftersom vi inte hade nån båt men de fick simma i alla fall. Det fanns inte någon som helst tvekan hos någon av hundarna, de flög verkligen i! De hade en del vass att ta sig igenom innan de kom ut till fåglarna men även detta löste de fint. Leias första markering satt jättefint, hon kom rakt på fågeln när hon kom ut från vassen. Jag stod kanske 30 m upp på land och var spänd på hur hon skulle klara transporten fram till mig. Men hon gjorde det hur bra som helst, kom i full fart, lämnade av fågeln och fick därefter ett "skakakommando". Det kändes som att det satt sen förra året. Sen tror jag även att vårt tidigare utvecklingssamtal angående kajan spelade viss roll...

Hennes andra markering blev lite svårare. Det tog lite tid innan jag skickade (jag vände ifrån och gick lite fot först eftersom jag anat tendensen till att knalla på första markeringen). Det blåste rätt ordentlige så när jag skickade så hade fågeln drivit ner lite mer till vänster och hon fick ingen som helst vind på den utan simmade förbi den. Hon satt fart mot några stockar/pinnar som stack upp i vattnet lite längre ut men fick inte loss dem. Jag blåste inkallning och då vände hon. Sen tänkte jag vara lite avancerad och försökte blåsa stopp och dirigera vänster. Hon fattade ingenting... Så jag kallade in och skickade henne istället på ett linjetag lite åt vänster från dit fågel flutit. Detta för att hon skulle få vind på den (extremt nöjd med mitt egna tänk:-). Och det tog hon helt perfekt, sprang rakt ut i vassen, gick över till att simma på linjen och fick då vind på fågeln. Plockade den, kom upp och gjorde en lika perfekt avlämning som första gången. Gissa om jag var grymt nöjd och stolt över min älskade lilla pärla!!!

Nu sover hon väldigt gott och lär nog göra så några dagar framöver!

Ikväll ska vi fira husse som har samma födelsedag som Leia, det ska bli tårta, sushi och familjefilm! Mys på hög nivå!

Igår var det äntligen dags!

Äntligen dags att få till en lite mer organiserad och strukturerad träning med vårt träningsgäng. Det här var ju första gången sen tidigt i höstas så det var spännande. Vi var tre stycken med hund och så lyxade vi genom att ha med Cecilia som tyvärr har en skadad hund, som kastare.

Leia, Ossy och Bossa

Vi började med några riktigt långa och svåra markeringar. Vi stod ute på ett fält, Cecilia långt uppe i ganska tät skog. Hundarna skulle när de markerat ta sig från fältet, genom ett litet skogsparti, över en väg och upp i den ganska snåriga skogen. Första markeringen jag gjorde är jag inte helt säker på att Leia såg, men jag tyckte ändå hon låste som att hon visste var den var. När jag skickade så sprang hon rätt till en början men drev sen iväg alldeles för långt åt höger. Hon var riktigt långt borta när Cecilia hjälpte henne lite med lite kvackljud. Då kom hon rätt och hittade den bra. Körde en likadan markering direkt efter och då spikade hon den, det var skönt. Vet inte hur mkt det var att hon nog hade jäkligt mycket spring i benen på första markeringen...

Sen ställde vi oss i en fyrkant. Vi körde övningen med att en kastar en markering och jag skickar sen min hund på markeringen. När min hund är på väg in med dummin så lägger kastaren ut en dummi på samma ställe som jag sen skickar på ett linjetag på. Det gick riktigt bra men man såg att hon tvekade lite att springa rakt emot en annan hund, det tycker hon är lite jobbigt. Men hon gjorde det i alla fall och på linjetaget gick det ännu bättre. Sen gjorde vi en variant som jag trodde skulle vara för svår för Leia. Då fick en kastare kasta en markering som Leia såg. Samtidigt lade en annan i fyrkanten ut en dummi. Denna dummi skulle jag sen plocka in med ett linjetag och det brukar Leia ha väldigt svårt för eftersom störningen av markeringen blir för stor. Men tack vare att det var samma sträcka som hon tidigare gjort linjetag på, så gick det hur bra som helst. Superkul! Sen var det bara att vända upp mot markeringen och den spikade hon.

Andreas och Ossy

Därefter gjorde vi några markeringar i medvind och riktigt risig terräng. Detta för att få hundarna att gå förbi kastaren och söka sig utåt. Det var en väldigt nyttig övning, Leia har ju problem att komma förbi kastaren, hon använder den som referens. Men tillslut insåg hon att hon skulle söka sig utåt och fick då fint dummin i vinden. Nyttigt och roligt!

Vi avslutade med några dubbelmarkeringar med stor vinkel mellan de kastade apporterna. Jag varierade med att ta in den sist kastade först eller sist och båda gick lika bra. Hon var verkligen superduktigt!

Helena och Bossa

Jag jobbade generellt ganska mycket med att vända ifrån markeringar eftersom jag tyckte hon var lite väl het. Hon pep inte men jag såg att hon var väldigt spänd och i början skakade hon till och med. Jag jobbade också mycket med fotgående, eller egentligen med vändningarna. Det är ju så mycket lättare att vända mot området där de andra jobbar än ifrån det. Så jag fick ta till lite bevingade metoder för att få henne att vända lika snabbt från området som mot. Det skulle ju faktiskt teoretiskt sätt kunna komma en markering åt andra hållet, då vill jag att hon är lika snabb och följsam i de vändningarna. Fick väl till det rätt bra tillslut, Leia tyckte nog dock att det var tråkig och extremt onödig träning...

Riktigt kul var det i alla fall att träna och fantastiskt att det gick så bra som det gjorde med tanke på hur lite vi har tränat sista halvåret.